Långfärd 2019, del 4, Skärgårdshavet

11.7, torsdag

Morgonlänken på ön Koiviso gick längs viltstigar, tätt beströdda med rådjurspeplor. Nelli yrde omkring med tungan hängande ur munnen. Som hon längtat efter den här stunden! När vi kom ombord igen plockade vi ett tiotal fästingar av Nelli och en av Kjell.

Vi begrundade väderprognoserna och alternativa rutter på förmiddagen. Vi borde ha brått om vi ska hinna till Pargas före helgen, och det vill vi ju inte ha.

Vi började med att sikta på Gustavs. Kjell fick dagens gympass genom att hissa seglen och ta ner dem igen en stund senare, när det slutade blåsa. Äntligen lite sommarvärme! Till och med jag kavlade upp långkalsongerna över knäna och tog av jackan. Då är det sommar!

Det är alltid lika vackert och intressant att köra längs Strööme mot Gustavs. Sommarvädret varade kanske en kvart. Mörka moln täckte snart himlen och jag fick brått att klä på mig igen. Vi hann precis få ankaret i sjön utanför farleden till Lotholmen innan regnet var över oss.

Mot kvällen rodde Kjell med jollen längs det smala sundet in till hamnen.

Jag lodade djupet hela vägen. Det är drygt 3 meter djupt i farleden. Som den försiktiga general Bamsefar är har han aldrig vågat gå in här. På sjökortet är djupet angivet till 2 meter. Bamse behöver ca 1,85.

Det är en utmärkt hamn. Vi gick och tittade oss omkring på området. Här finns, förutom gästhamn, restaurang, campingplats också flotta uthyrningsbungalovs med jacuzzis på de väldiga terasserna och panoramafönster mot sjön. Uppe i skogen gick massor av trevliga stigar med frisbeekorgar. Nelli stortrivdes. Hit kommer vi säkert flera gånger, nu när vi inte behöver vara rädda för grundstötning.

På kvällen tvättade vi skrovet. Vattenlinjen var alldeles gulrandig nu igen.

12.7, fredag

Nelli och jag gick på morgonlänk medan Kjell hade motorservice. 

Efter lunch kom vi iväg. Vi hissade stor och fock och gjorde en fart på 3-4 knop.

Solen värmde och vi njöt av den härliga skärgården.

Navigatorn hade inte mer att visa oss på eftermiddagen. Mjukvaran tar slut här, så hädanefter får vi navigera så gott vi kan efter sjökorten, tills vi söker oss norrut igen.

Det började blåsa hård NV-vind när vi skulle runda Pähkinäinen. Det gick trögt och var kallt. Den senaste tiden har det blåst hårt varje dag mellan klockan 15 och 18.

Ögruppen består av smala, långsträckta holmar i väst-ostlig riktning, med djupa sund emellan.

Vi ankrade långt inne i sundet. Kjell rodde oss till hamnen på kvällen. Här dräller av förbudsskyltar. I Sverige skulle språkbruket vara ett annat. Men vi hittade en naturstig där man fick gå. Den gick runt hela udden.

 

Stigen var bekväm och slingrade sig mellan hasselsnår och bergsklackar.

Utsikten över viken var hänförande.

Det gick tungt att ro tillbaka till Bamse i motvind. 

13.7, lördag

 

Morgonens hundpromenad blev kort. Holmen vi ankrat vid är liten, om än kuperad och vacker. En råbock skuttade förskräckt iväg när vi var helt nära. Nelli satte efter, men vände om när Kjell visslade. Vi är glada att vi har en vallhund och inte en jakthund.

Vi beslöt att stanna här en natt till och besöka Pargas när det blir vardag. Jag bakade semlor, för brödet är slut, liksom mycket annat.

 

Vi vädrade sängkläder, hade pälsvård åt Nelli (verkligen på tiden), Kjell skrev logg och spände vanten, jag började fundera på en stickning. Vi lade ut ett nät också. Dagen var solig och varm mellan vindbyarna.

13.07.2019 kl. 16:01

Långfärd 2019, Bottenhavet 3

Vi var tidigt i farten på tisdag morgon, och gjorde loss från kajen i Kaskö redan klockan 05.30. Vinden var svag, så vi motorseglade. De 40 sjömilen till Merikarvia (konstigt nog Sastmola på svenska) gick på 7 timmar.

Merikarvia är litet speciellt. Farleden är utomordentligt väl utprickad, med både enslinjer och tätt stående remmare.

När man närmar sig den råa kusten är det svårt att tro att det bakom ett smalt sund öppnar sig en vid, lugn fjärd, kantad av bryggor, hus, företag och industrier.

En välbesökt campingplats ligger vid inloppet.

Senast vi var hit, för kanske 10 år sedan, var stället slitet och förfallet. Den sjaskiga kaj vi låg vid, invid ett ölsjapp, är förnyad,  med asfaltplan. Där är nu fiskmottagning till fabriken invid.

En gästhamn med fräsch dusch och toa ligger invid sommarrestaurangen. Där var ingen hamnavgift!

Vi lagade trots allt kvällsmat ombord. Vi behöver nödvändigt äta upp det sista av den medhavda maten.

Restaurangen hade mycket gäster, och fan clubsmedlemmarna avlöste varann vid kajkanten. Vi är lite ovana med så här mycket håll-i-gång och trafik, där vi tollar på, på tu man hand.

Vi gick ett par kilometer till centrum och tittade på kyrkan. Den är förvånansvärt stor för ett så litet samhälle. Här fanns också två matbutiker.

På kvällen blev det segelvård. Solen har ätit upp flera sömmar på focken. Vi skaffade skyddande kapell först flera år efter sjösättningen.

10.7, onsdag

Tidig start också i dag, 06.30. Det blåste obetydligt, men vi hissade seglen när vi kom ut på öppet vatten.

Man hinner tänka mycket när man sitter ensam till rors två timmar i taget, ute på öppet hav. Jag började fundera på en episod 40 år före #me too. Vi skulle segla hem sjöscouternas Ellinor från ett scoutläger i borgåtrakten. En scoutgubbe på lägret ville veta om vi har en ruffhäxa eller ett kuttersmycke ombord på Ellinor. Jag skrattade förstås artigt åt lustigheten, men kände mig grymt sårad. Jag navigerade och styrde och tog mina vakter som vilken karl som helst. Jag var varken ruffhäxa eller kuttersmycke. Gubbf-n är säkert död vid det här laget, men orden lever kvar. Den aspekten borde vi tänka på, lite till mans. Och kvinns.

Att navigera är för övrigt intressant. Jag gillar sjökort och kartor. Att jämföra med verkligheten, att mäta upp avstånd och beräkna tid för en etapp, att kolla in roliga ortnamn. Att hålla reda på vid vilken remmare vi är nu och var följande kan dyka upp. Gps-navigatorn har gjort allt mycket enklare och säkrare, men vi använder fortfarande papperssjökort också. Där har man bättre överblick.

Skärgården utanför Nystad är enastående. Tvåtimmarsvakten går mycket fortare när man kurvar mellan öar och skär längs enslinjer, än när man håller ungefärlig kurs en hel dag ute till havs.

Vi ankrade vid ön Koivisto utanför Nystad klockan 19.30, 13 timmar efter start.

Utsikten var inte mycket att skryta med. En skarvö och ett industriområde med väldiga slagghögar. Men vi tittade inte. Vi gick i land med Nelli, åt och sov.

11.07.2019 kl. 11:33

Långfärd 2019, Bottenhavet 2

För att gardera oss mot för hårda vindar och gippar bottenrevade vi storen innan vi styrde söderut på söndag morgon. Det utlovades nordliga vindar på 8-11 m/s. De syntes inte till ännu på förmiddagen, men vi hade inte så bråttom, utan gippade oss fram längs den trånga farleden.

Vid lunchtid avtog vinden ytterligare, så Kjell släppte ut reven. En stund senare friskade vinden i och vi gjorde runt 6 knop. 

En riktigt skön söndagssegling blev det.

Det gick undan mellan klipporna i inloppet till Kaskö. Nelli blev ivrig när vi plockade fram fendertarna.

Hon log stort när vi närmade oss hamnen. Hon var lycklig under kvällslänken. Längs stranden vimlade det av dofthälsningar. Hon bidrog själv så mycket hon hann, och sprätte upp gräs med både fram-  och baktassarna medan hon visade upp sitt största leende. Hon badade ett par gånger också.

Kaskö är en fantastisk idyll, med sina trähus och inbjudande trädgårdar. Många hus står dock övergivna. Flera av jugendhusen är vackert renoverade.

Det var skönt att ligga tryggt förtöjd på kvällen, medan vinden ven i riggarna vid gästbryggan. Vinden var 13 m/s vid Sälgrund, söder om Kaskö.

8.7, måndag

Vi begrundade väderprognoserna och stod fast vid beslutet att ligga kvar i Kaskö. Mot kvällen väntades 15 m/s.

Kusten söderöver erbjuder inte många lockande hamnar inom en dagsetapps avstånd. Kilen i Sideby erbjuder inte skydd för nordliga vindar. Vi kommer att sikta på Merikarvia. Det är lagom långt borta och är ett trevligt ställe.

Vi tog det lugnt under dagen, gick till butiken och letade ett par geocachar. En riktig önskedag för Nelli.

Småningom borde vi gå in till Pargas. Sandalerna Kjell köpte där för ett tiotal år sedan börjar vara hälsovådliga på en hasande gubbe. De borde ersättas med nya. "Int tror ja vi behöver fara te Pargas naa", sa han, när han sytt fast remmarna med utrustningen i segelsömmarsäcken. Vi får se hur det går. Han kan ju ha ett par i reserv.

08.07.2019 kl. 18:21

Långfärd 2019, Bottenhavet

Fredag 5.7. Vid lunchtid var all mat stuvad. Den utlovade nordanvinden var här. Vi gjorde loss, hissade stor och fock vid Alholmen. Nu var vi på gång. Jag kände mig lite kluven. Jag hade nog lika gärna pysslat hemma. När vi väl kommit iväg brukar jag finna mig till rätta och vara nöjd med nuet. Solen värmde och vi gjorde drygt 6 knop med alla segel hissade. Kanske det inte var så illa ändå.

Vid Stubben blev det platt läns - vinden kom in rakt akterifrån. Jag var glad att jag hade frivakt. Det är tungt att styra när vågorna försöker vrida båten. Vinden får inte fånga seglet från "fel" sida, då blir det en gipp. Den långa och tunga bommen slungas med stor kraft över till andra sidan av båten. Då gäller det att hålla sig undan. Något kan också gå sönder när så stora okontrollerade krafter är i rörelse. Kjell fick mycket riktigt spänningshuvudvärk från nacken följande natt. För en gångs skull hade vi nytta av det lilla mesanseglet längst bak. Med det i lovart hölls storseglet bättre på rätt sida.

Annars var vi nöjda med den soliga dagen. På kvällen ankrade vi i Djupkastet på Köklot, norr om Vasa, efter 8 timmars seglats. Det blev en väldigt grön resa. Motorn var i gång bara medan vi hissade och tog ner seglen.

Man baxnar över mängden sten som finns överallt här. 

6.7, lördag. Regnig morgon. Fortsatt frisk nordlig vind med vita gäss på sjön. Vi nöjde oss med stor och fock, men gjorde ändå god fart, runt 6 knop.

Vasa skärgård kräver noggrann navigation. Stenar sticker fram på båda sidor om farlederna. Man gör klokast i att följa enslinjerna. Vi gjorde många kontrollerade gippar under dagen. Kjell skotade in storen och släppte försiktigt över bommen till andra sidan medan jag skötte rodret. 

Vi klarade Replotbron också i år. Höjden på masten jämfört med brohöjden ger jämt en synvilla. 

Vi tänkte pröva något nytt, och gick in till Enskärshamnen, 6 sjömil norr om Bergö. Den såg inte så lockande ut. Stränderna bestod av stora stenar, vass  eller sommarstugetomter. Ingenstans syntes någon bra landstigningsplats för en hundpromenad, vilket vi egentligen var ute efter. Då vi funderat en stund gick vi ut igen och styrde mot Bergö gamla färjefäste, där vi varit så ofta förut.

Bryggan var upptagen, så vi ankrade och rodde i land med Nelli. Vandringsleden med snidade fåglar är fortfarande i gott skick och rolig att gå längs. 

I morgon försöker vi stiga tidigt upp. Efter morgonlänken styr vi mot Kaskö, så hinner vi fram innan det börjar blåsa för hårt.

 

06.07.2019 kl. 19:49

The show must go on - tillsvidare

Jag har inte kommit vidare i mina fortsatta bloggplaner, så nu kör jag som förut tills det blir någon ändring.

Lilleman var hos oss ett dygn. Vi hittade mycket skojigt i grannskapet; får att gulla med, frigående höns att springa efter, kaniner att mata och massor av spännande maskiner och traktorer.

Här hemma envisades han med att plocka all äppelkart inom räckhåll, och alla tomater som var nästan mogna. De var inte så goda som han tänkt.

Onsdagen hade perfekt väder för att rensa trädgårdslandet – soligt, och frisk vind som höll myggen borta.

I år rationaliserade jag teskörden. Jag brukar plocka enbart bladen och torka dem, men jag tror att jag läst i marthabladet att man ska binda buketter av stjälkarna, så nu tog jag till saxen. Det gick mycket fortare.

Jag rensade och kände mig så duktig när jag fick heimani i skick. Kålrabbin jag sådde syns dock inte till. Jag funderar på att plantera jordgubbar där i höst. Jordgubbslandet har onödigt skuggigt där det finns nu. Å andra sidan kommer vi igen att sticka iväg till sjöss just under jordgubbsskörden, så egentligen gör det detsamma om det kommer några bär. Jag hoppas att någon av ungarna känner för att skörda.

Jag har samma dilemma varje sommar. Jag driver upp plantor, och planterar och bjuder till, men när det blir dags att skörda sticker jag iväg och lämnar allt vind för våg, bokstavligt talat.

Tomaterna börjar mogna i växthuset och chilin har massor av kart. Rätt korkat faktiskt, att så men inte skörda.

Dessutom har jag köpt biljetter till en sommarteater, men den kommer vi också att missa. Väderprognoserna tycker nämligen att vi ska åka söderut med Bamse i slutet av veckan. Jag får börja samla tankarna kring matbunkring igen. Och något lämpligt handarbete.

Bamsefar har skruvat ihop en flott slipvagn åt den nya jollen, så nu kan han ensam dra upp den på ett skonsamt sätt. Man borde vara två för att bära den över de vassa stenarna. Den är rätt tung dessutom.

Vi bunkrade upp med 60 liter vatten, 60 liter diesel och 20 liter olja i kväll. I morgon ror vi ut maten, så kommer vi att klara oss ett par veckor framöver.

 

04.07.2019 kl. 19:20

Att blogga eller att inte blogga

Det har uppkommit ett problem. Bloggportalen Ratata ska läggas ner. Inga nya inlägg kan göras från mitten av september, och gamla inlägg försvinner i december 2020. He va he.

När jag beslöt att börja skriva, för 3 år sedan, kändes Ratata trygg, lokal och finlandssvensk. Nu vet jag inte vilken portal jag ska välja, om jag fortsätter att blogga. Jag har överöst läsarna med båtfärder, barnbarn, handarbete och villaliv i kopiösa mängder. Med åren blir inläggen kanske bara upprepningar och tårta på tårta. Jag försöker åstadkomma minst ett inlägg i veckan, för att få någon kontinuitet. Totalt har det blivit 235 inlägg hittills. Kanske jag har skrivit färdigt? Samtidigt känns den tanken sorglig, fastän jag inte har några rafflande nyheter att komma med varje vecka. Bamsefar skulle säkert uppskatta att få sluta som fotomodell. Han blir jämt tvungen att medverka, eftersom han är med i allt som sker.

Nu blir det att känna efter vad jag riktigt vill. Facebook finns förstås kvar. Men där borde man fatta sig kortare, och inte breda ut sig på sida efter sida. Det finns några veckor kvar att fundera på saken, men det blir inte något lätt beslut.

30.06.2019 kl. 18:49

Att äta kakan och ha den kvar

Vi hann inte vara hemma många timmar innan vi lastade bryggvirke på bilkärran för vidare transport med Bustern till villan. Vi badade bastu grundligt och simmade många gånger. Äntligen är vattnet behagligt varmt.

Yngsta sonen och hans familj kom också dit. De bodde i bastukamarn.

Två-åringen trivdes förstås som fisken i vattnet.

Alla karlarna hjälptes åt med bryggbyggandet.

Hemma väntade förstås allt som var ogjort. Jag började med att fylla några tvättmaskiner och rensa i trädgården.

Min före detta örtagård visade sig ha flera oväntade skatter. I våras beslöt jag att gå över rutan med gräsklippare, för att bli av med allt åkerfräken och vitrot som tagit över. Men eftersom beslutet inte verkställdes genast hann ett och annat intressant sticka upp mellan ogräsen, och då nändes jag inte göra gräsmatta av alltihopa.

Här hittade jag jordgubbshallon (som förökat sig!), astilbe, gräslök och lakritssmakande körvel, förutom salvia, mynta, malört, oregano, dragon och pepparrot. Av backtimjan och smultron, som var så dominerande under örtagårdens glansdagar, fanns bara några ynkliga plantor kvar. Jag ska bestämt bli duktigare på att plocka bort ogräset. Det skulle vara roligt att ha det snyggt framför trappan. Men eftersom jag mest sitter på sjön eller jobbar vid villan så får jag skylla mig själv. Man ska hållas hemma och rensa om man vill ha en fin trädgård.

30.06.2019 kl. 17:13

Midsommaren 2019 V

Vi hade planerat att fortsätta resan mot Replots västsida, och plocka några hamnar runt sydsidan och upp längs den östra stranden. Det skulle vara trevligt med några hamnar där vi inte varit de senaste åren.

När vi kollade väderprognoserna på tisdag morgon blev det nya bulletiner. Från torsdag väntas hård vind från nord. Sånt gillar vi inte. Tyvärr fick vi skrota Replotplanerna. Kjell har ett inbokat läkarbesök på måndag. Annars hade vi gott kunnat drälla omkring en vecka till och vänta ut motvinden. Men om vi ville hem före torsdag fick vi välja standardlösningen Holmögadd och sedan raka spåret hem. Så trist! Men sommaren har nyss börjat. Vi får göra en annan version småningom.

Det regnade på tisdag morgon. Nelli, som är utan regnkläder, blev genomvåt under morgonpromenaden. Härligt att ha henne i salongssoffan i dag!

Jag har sytt underlägg med vaxduksbotten åt henne, men hon brukar gräva undan dem.

Ingen segelvind i dag. Då vi kört ett par timmar upphörde regnet och solen fick börja torka upp på däck.

Det var vindstilla, spegellugnt och fantastiska blåa toner på himmel och hav när vi närmade oss Holmögadd.

Vi lade ut ett nät och fick tre vackra sikar efter 2,5 timmar.

De blev rökta i eldstaden på land. Två timmar senare plockade vi upp två sikar till. De blev gravade för kommande behov.

Jag var först besviken över lösningen med Holmögadd. Det känns som vi varit hit varje resa de senaste åren. Varje besök blir trots allt en unik upplevelse. När vi lade till nu var det spegellugnt och doftade friskt av hav och fisk. Vi var ensamma vid kajen. Senare kom en svensk motorbåt och Orrphia från Jakobstad. Fiskafänget gav en fin guldkant åt kvällen. Vi kände oss riktigt nöjda med besöket.

Då vi krånglat oss ut på onsdagen, mellan stenarna och grunden, fick vi en perfekt segelvind, en svag halvvind från sydväst, som gav oss en fart på runt 6 knop. Vi vågade inte hoppas att den skulle hålla hela dagen, men det gjorde den faktiskt. Himlen var halvmulen.

 

Det var vilsamt åt ögonen med det grå ljuset, istället för stickande sol. Det var skönt att slippa motorljudet. Vi slapp att belasta miljön med en jerrykanna (20 liter) diesel. Bådas vår nedsatta hörsel på höger öra (närmast avgasröret) och min tinnitus fick en tyst och ledig dag. En perfekt överfart med andra ord. Trots det tog det 10 timmar innan vi kunde angöra bojen och börja tömma båten. Det blev mycket mat över nu igen. Den skulle nog ha räckt flera dagar till. I synnerhet som vi har fiskenätet med. Men visst var det skönt att komma hem också.

26.06.2019 kl. 22:40

Midsommaren 2019 IV

Lördagen blev precis så regnig och blåsig som utlovats. Jag satt mest inne och eldade och stickade.

Vi kom iväg redan vid 8-tiden följande dag. SMHI lovade 6-8 m/s, 12 i byarna. Det lät helt ok. Vi gjorde god fart först, men snart mötte dyning och vinden vred emot. Det gick trögt, ungefär som att köra bil med handbromsen på. Sådana här dagar inser man att pratet om "navigare necesse est" och "det är roligt att vara på sjön" faktiskt är en rejäl överdrift.

Bamse hoppade, skuttade och krängde i motsjön. Vågorna slog över och blötte ner oss. Farten var obetydlig. De 34 sjömilen till Simphamn tog 9,5 timmar att avverka. 

En kombinerad lunch-middag satt verkligen bra när vi ankrat.

Jag ville inte koka under gång när sjön var så här bökig. Jag åt en banan och en påse torra nudlar under mina vakter.

Vi var trötta. Vi somnade vid matbordet alla tre. Jag på den hopfällbara klaffstolen, Kjell halvsittande på salongssoffan och Nelli på mattan. Nelli tycker också att det är jobbigt med bökig sjö. Kanske tjusningen med seglandet är just detta; att klara kampen mot de vilda elementen och få njuta när man kommer fram.

Vi njöt av kvällen. Nelli hittade längs alla stigar som går kors och tvärs på området.

Måndagen var solig och vacker, och vinden var måttlig. Det är märkvärdigt stor skillnad mellan att åka långsamt för att det blåser svag, tjänlig vind och att åka långsamt för att det blåser hårt emot.

En sådan här dag är det inte lika angeläget att komma fort fram.

Vi har aldrig besökt Hörnefors, fastän vi åkt förbi många gånger. Vi såg fram emot att få uppleva något nytt. Angöringen blev problematisk fastän vi konsulterade två hamnguider och sjökortet. Vi smög först bakom en stenpir. Där fanns inget. En lång betonkaj med svarta däck var följande alternativ. Kajgrunden slutade för högt över vattnet. Bamses reling skulle ha fastnat under brolocket. Sista chansen var en annan betongkaj. Vi närmade oss försiktigt tills stenarna på botten började synas. 

Då gav vi upp och styrde mot Norrbyskär i stället. Undra på att vi aldrig hört om någon som besökt Hörnefors.

I år ankrade vi i Tannskärsviken. Det finns alldeles för litet kvar av den gamla kajen där vi brukar lägga till. Det blir spännande att se om vi får upp ankaret sen, eller om det fastnar i gammalt timmer. Den dagen den sorgen. 

På kvällen bjöd Norrbyskären på ännu en överraskning. Vi trodde att vi sett allt under åren, men vi tycks ha missat Tannskärsstigen.

Här hittade vi rester av hyvleriet och flera vackra vikar. Det blev en skön kvällslänk.

24.06.2019 kl. 20:55

Midsommaren 2019 III

Vi anlände så tidigt till Ratan att vi hann lägga beslag på vår favoritplats vid bryggans norra ända.

Signalflaggorna kommer bäst till sin rätt när de går ända ut på den 3 meter långa klyvarbommen i fören. Vi tar inte upp någon extra plats med den när vi ligger vid bryggändan. Kajen blev fylld innan kvällen, med fyra jakobstadsbåtar, en från Monäs och en tysk.

Torsdagen var blåsig och dimmig. Jag satt vid kaminen och stickade ett par långskaftade sockor och hade det gott.

Vi gick förstås ett par rundor med Nelli också. Det blev traditionsenligt sill och nypotatis till lunch. Vi sjöng en snapsvisa i stämmor – sopran och bas. Vi har 3-4 sånger på vår gemensamma repertoar, men det är inte ofta vi framför dem.

På eftermiddagen gick vi upp till Tullgården för midsommarfirandet. Där brukar alltid vara varmt och lä, så vi tog inga ytterkläder med fastän det var ruggigt nere i hamnen. Där begick vi nog ett misstag. Jag önskade att jag haft vinterhalaren på. Dimman kröp ända upp på land och det blåste hårt. Vi uthärdade tills vi druckit vårt fika och sett på dansen runt midsommarstången.

Orkestern bestod i år av dragspel och nyckelharpa.

Vi kokade och åt kvällsmaten ombord.

Flera båtbesättningar försökte grilla på land, men blåsten tog nog mycket av grillvärmen.

Vi satt med vid långbordet och umgicks, väl påpälsade.

Det lovas hård och byig vind på midsommardagen. Vi kan gott stanna en dag till innan vi fortsätter söderut.

22.06.2019 kl. 11:14

Midsommaren 2019 II

Vinden hade avtagit och sjön låg lugn när jag vaknade vid halv ett-tiden på natten. Vi gjorde oss klara och styrde ut till havs. Sjön hade lugnat sig också här och besvärade inte. När vi lagt kursen mot västnordväst kunde vi utnyttja den svaga vind som var kvar. Med motor, fock och storsegel gjorde vi god fart på nästan 7 knop.

Solen steg över horisonten vid 3-tiden och färgade himlen orange. Ett fartyg som gick ut från hamnen samtidigt som vi avtecknade sin silhuett mot den ljusa himlen i norr.

Båken utanför Sikeå är byns kännetecken. Mera framträdande är dock vindmölleparken. Den syns långt ut till havs.

Vi lade till vid den fallfärdiga kajen vid lunchtid, 10 timmar efter start. Efter frukosten vilade vi en stund. Det blev inte mycket sömn under natten; 2 x 2 timmars halvdåsande med kläderna på, och med motordunket smällande i öronen.

På eftermiddagen monterade vi ihop cyklarna och trampade mot Robertsfors. Nelli var glad och uppsluppen, men fick fort varmt. Dagen var solig och het.

Hon badade i varje vattensamling hon hittade längs vägen.

Redan när vi passerat E4:an började mörka moln torna upp sig. Det stilla duggregnet blev snart ett riktigt skyfall. Men luften var varm, så vi behövde inte frysa där vi trampade fram. Men nog var det lite genant att klafsa in till ICA med vatten droppande ur håret, genomblöta byxor på låren och våt in på bara skinnet på överkroppen. Jag handlade några goda ostar och räksallader. Vi bunkrade vid Systembolaget också.

Det skulle ha smakat med lunch, men eftersom vi kände oss rätt ofräscha trampade vi hemåt. Solen sken igen och och värmde gott. Vi var så gott som torra innan vi cyklat de 6 kilometrarna.  Vi njöt av maten ombord.

Dagens loppisfynd nere i hamnen blev drygt 20 böcker och ett dussin vinglas av lagom liten höjd.

De måste rymmas i ställningen i Bamses köksskåp. Det blir bra med ett reservlager. De brukar ofta ta stryk.

Kvällen blev stillsam. Kjell spände vanten och jag läste fnissande en bok av Frithiof Nilsson Piraten.

Ett par stora segelbåtar kom in i hamnen. Här ska också firas midsommar. Vi borde kanske pröva att fira helgen här nån gång. Men ännu i år tänkte vi söka oss mot Ratan.

Mogonen var lugn och lite disig när vi satte kurs söderut.

20.06.2019 kl. 09:06

Midsommaren 2019

Vi tog itu med att slipa Bamses däck på fredag, när vi kört hem barnbarnen.

När vi skulle börja stryka Owatrol på lördag hade någon råkat bli lös i magen på överbyggnadens tak. Det blev att slipa området igen. Skiten satt bra fast.

Bamsefar jobbade med en ny brygga åt jollen medan jag lackade. På söndag strök vi andra varvet och fixade det sista på bryggan. 

Måndagen flöt iväg med jobb hemma, och med att försöka få tag i en veterinär. Nelli måste få ett maskpiller var 28:e dag då vi besöker Sverige flera gånger varje sommar. Problemet fick en förbluffande smidig lösning. En veterinär som har mottagning 40-50 km från oss hade ärende hitåt och erbjöd sig att göra hembesök.

Hon fick ha självbetjäning, för vi for till Bamse och jobba. Jag lämnade Nellis pass och börsen på trappan.

Veterinären skrev sen att hon haft trevligt sällskap. Hallux låg och spann i hennes famn en bra stund. Han brukar vara reserverad mot främlingar, men kände tydligen förtroende för den varmhjärtade veterinären, som verkligen älskar djur. Besöket blev dessutom skamlöst billigt. Vårt varma tack!

Vi bunkrade upp grundligt på tisdag. Vår gårdskarl var beredd att ta över där hemma.

Det blåste så hårt att jollen ibland stod stilla fastän Bamsefar drog på allt han orkade. Vi invigde den nya jollen i dag. Årorna verkar vara för korta. Den gamla Bombard Tropic från 2001 har äntligen fått pension. Luften läckte ut, vatten läckte in och årorna hade lossnat. Vi fick jämt sitta barfota med vatten upp till fotknölarna. Jag höll alla klädväskor i famnen för att de skulle hållas torra. Få se hur vi börjar trivas med den nya Quicksilverjollen.

Vi tog det lugnt på kvällen och stuvade packningen, medan vinden rev i Bamse och slet i förtöjningen. Vi fick också oväntat besök av sonen, som var ute och prövade sin nya snurra. 

Vinden väntas avta i natt. Då gör vi loss och styr mot nordväst. Vi hoppas angöra Sikeå på onsdag. Det betyder förstås loppisbesök och en cykeltur till Robertsfors, ifall planerna inte ändras.

18.06.2019 kl. 19:37

Mera mommo

Den här veckan har igen gått på barnbarnens villkor. Men lite nytta har åtminstone morfar åstadkommit. Han handlade virke tillsammans med ungarna på måndag.

Mot kvällen skeppade vi virkeslasten till sommarstugan. Ungarna fick ensamma vänta där under tiden. De hade nog bäst så, för det blev en blåsig och våt överfart.

Fastän det inte gick någon hög sjö skvätte vågorna in och blötte ner oss helt. Jag kände mig väldigt lättad när båda virkeslassen var burna i land på holmen och jag kunde plocka fram kvällsmat åt ungarna.

Morfar kom bra igång med bryggbyggandet, och ville fortsätta följande dag. I förra veckan hade jag alltför mycket mat med, som jag fick bära hem igen, så nu hade jag bunkrat upp alldeles för litet mat. Vi lade ut näten ett par timmar, och fick mer än en fiskmåltid. Lyckligtvis gillar ungarna fisk. Vi bakade också semlor, för brödet var på upphällningen. Konserverna vid villan fick föda oss den återstående tiden.

Natten till onsdag blev en vaknatt för min del. Diabetesbarnets blodsockervärde var över 24 klockan 10. Jag ringde mamman, konfererade och blev tröstad. Jag doserade mera insulin natten igenom och vi fyllde på insulinpumpen på morgonen, när barnet vaknat.

Han är väldigt skicklig på de praktiska åtgärderna, så jag fick bara se på.

Jag har alltid tyckt att det är enklare att sköta flera barn än ett.

Inte visste jag att det fanns en koja under diskbänken vid villan.

De for hem och sova på onsdag kväll, eftersom en skulle på kalas, och kom tillbaka följande morgon.

Deras kusin tittade in på eftermiddagen, och det gick livligt till. De ville sova hemma natten till fredag också, och inte mig emot. Det är duktigt att vara hemifrån först en vecka och sedan tre nätter till. Nu kör vi hårt i morgon fredag, och sen har vi fullgjort vårt uppdrag för den här gången. Målsättningen är att återbörda dem alla vid liv och gott mod. Jag tror vi kommer att klara det.

13.06.2019 kl. 21:35

Mommo på heltid

Jag brukar ha för avsikt att göra minst ett blogginlägg per vecka. Nu har jag varit ovanligt upptagen, så dagarna har runnit iväg utan att jag hunnit skriva något.

Tre barnbarn fick sommarlov den första juni. Föräldrarna jobbar en dryg månad till, innan semestern. En snart 11-åring, en 9-åring och en 6-åring är inte sådana som man vill lämna ensamma i stan. Tillsammans med farföräldrarna kom vi överens om att turvis ta hand om dem under sommaren. Vi ville börja med de två första veckorna.

Vi sov hemma den första natten och for sedan till villan.

Det var trångt i fören på Bustern. Den sydvästliga vinden blåste rakt in vid villan, och temperaturen lockade inte till bad. Diabetesbarnets sensor slutade fungera, och vi blev tvugna att byta ut den. Vi for hem igen redan på tisdag.

På onsdag packade vi ihop förnödenheter och begav oss till Bamse, efter att ha fyllt på insulin i pumpen. Ungarna är vana vid båtliv. De har tillbringat varje semester ombord på föräldrarnas segelbåt.

Ombord på Bamse finns gott om utrymme och alla stortrivdes.

Vi styrde ut mot Öurans västsida. Den långgrunda stranden gav ungarna en riktigt bra början på sommarlovet. Hoppas att deras skratt och skrän inte störde den andra båten som låg vid boj i viken.

Kvällslänken gick längs klipporna.

Ungarna stöp till kojs redan efter klockan 8.

Kvällsskyn gav frid i själen. Jag såg fram emot en lugn natt. Ungarna frossade på plättar med glass och sylt på tisdag, och natten med diabetesbarnet blev därefter. Jag har bara mig själv att skylla. Under onsdagen höll vi en stram diet, och förväntade oss en lugn natt. Dessvärre har myggen haft en bra försommar vid Öuran, och de sökte sig ombord genom ventilationen.

Morgongröten intogs på däck. Under promenaden på klipporna stötte vi på en huggorm. Ungarna förstod att hålla sig undan, men Nelli skulle med all makt undersöka den, trots att jag skrek mig hes. Jag måste gå fram och dra bort henne, där hon stod och nosade på den. Lyckligtvis försvann ormen mellan ett par stenar. Nelli tittade förtretat på mig under luggen. Morgonlänken fortsatte nära stranden för att slippa fler ormar.

Vi letade oss vidare inomskärs mot Köpmanholmen. Ungarna verkade helt slutkörda och tog en förmiddagslur medan vi förflyttade oss. Pojkarna sov under däck och flickan slocknade, där hon satt bredvid moffa.

Ungarna har inte varit på Köpmanholmen tidigare, vad de minns, och blev vederbörligen imponerade. Det var en liten besvikelse att restaurangen var stängd. Vi hade sett fram emot var sin glass.

Men simstranden och utsiktstornet blev uppskattade.

Moffa arrangerade en ny upplaga av Gröna Hissen. Vattnet hade skön badtemperatur. Fästingarna gav dock en bitter eftersmak. Nelli hade minst 10 stycken, ett barn hade 3 och jag hade en. Vi hann plocka bort dem medan de traskade omkring på huden. Nelli har fått piller, så de som försökte bita sig fast på henne torkade fort bort.

På fredag morgon sökte vi oss hemåt. Vädret har verkligen varit härligt de här dagarna. Jag tror nog att ungarna började få hemlängtan. Det är kanske bara hälosamt att vara borta hemifrån en vecka ibland.

När vi kom hem låg Hallux och njöt i skuggan på trappan. Han verkade inte ha saknat oss alls. Det är nog stor skillnad mellan en hund och en katt.

Jag handlade lite mera mat och packade ihop, och så begav vi oss till villan för att vila ut efter veckans vedermödor. Vi hann precis fram mellan två åskskurar.

Grönskan är överväldigande. Jag såg fram emot en natts ostörd sömn, utan ansvar för små liv. Det blev 11 välbehövliga timmar. Men någon mors vila väntade inte. Vi fick massor av fisk på näten. Jag rensade och filéade i två timmar.

Då jag kokat lunch körde jag hem fisken för att få den i frysen. Men SEN ska det bli mors vila. Om inget tillstöter.

För drygt 20 år sedan klarade jag av att serva tre ungar, sköta ett arbete och hushållet, och sköta en krasslig förälder, som behövde skjuts till hälsovård stup i kvarten. Det är ett faktum att en 60-plussare börjar bli "bäst före". Man får vara tacksam för vad man klarar av. I nästa vecka tar vi en repris med ungarna. Sen ska vi minsann fira midsommar på tu man hand!

 

 

08.06.2019 kl. 14:07

Kom och 'gaa ett tråde'- gå längs stigen!

Det utlovades hård vind till helgen. Vi förstärkte Bamses förtöjning innan vi styrde ut mot ön på onsdag kväll. Kjell fick vedbänken färdig och ville förstås pröva den.

Väderprognosen slog in.

Vi fick genast användning för vedbänken.

Det blåste lika hårt och kallt ännu på torsdag morgon. Nelli och jag gick på vår dagliga morgonlänk. Uppe i skogen kändes vinden inte alls av. Det var varmt och skönt i solen.

Navarskär är en långsmal holme, som namnet antyder.

En navare är en förr-i-världens handborr. I borrstålets övre ända finns ett smidat hål, där man kan trä in en pinne, med vilken man vrider borren runt med nävarna. Smal som en pinne alltså.

Jag har säkert berättat förut att en stig går genom hela ön. Eftersom vår stuga finns mitt på, kan vi välja om hundpromenaden ska gå norrut eller söderut. Nelli går jämt först, och hon brukar mest välja stigen norrut. Det är så spännande för henne att kolla om Donna är vid sin villa. Donna är schäfer. Nelli och hon är inte vänner, men de gillar att ha koll på varandra.

Ingen Donna i dag.

Ön är hög och bergig mitt på, med martallar och vitmossa. I någon skreva trivs getpors.

På lägre områden växer lingon, blåbär och odon. Humlorna är fullt sysselsatta nu. Kanske vi har chans att hämta några hinkar bär också i höst!

Den nordligaste delen av stigen verkar inte vara så livligt trafikerad, för den försvinner i tomma intet innan man når den norra stranden. Vi skulle kanske leta reda på den och märka ut den, för att få rundan komplett.

På öns ostsida finns ett område med stora rummelstenar, som bildar spännande grottor. Barnbarnen älskar att klättra omkring där. Ibland klarar de sig torrskodda. En gång hamnade en i sjön, hel och hållen.

Om man väljer stigen som går söderut kommer man, via ett avsnitt med fuktig lövskog (koltrastens revir), till gammal, tät barrskog, utan markvegetation.

Vi hoppas att träden får stå kvar länge än. Det här är en riktig trollskog. Där ön är smalast skymtar sjön på båda sidor om stigen.

Plötsligt tar barrskogen slut, och fuktig lundmark, med glest stående lövträd, öppnar sig framför oss.

Konvaljerna står fortfarande i knopp.

Tvärs över ön går vår vinterstig. Det är närmast att gå över isen på ostsidan, och promenera över ön till västsidan.

På en liten areal får vi alltså njuta av många olika biotoper. Det ger en sådan frid att gå längs en stig i skogen. Kören har nyss sjungit en tonsättning av Reinhold Niebuhrs dikt Sinnesro. Den började ljuda i mitt huvud:

Gud, ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden!

 

Här i skogen ligger sinnesron på lur bakom varje tall.

30.05.2019 kl. 22:36

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar