Långfärd 2019, del 7, Skärgårdshavet

17.7, onsdag

Det var soligt och skönt igen. Den nordliga vinden var svag, så Kjell drog upp alla segel. Vi fick starta motorn redan vid Gullkrona.

Skepparen försökte solbada naken, men fick stup i kvarten dölja sina vitala delar på grund av all trafik.

Vi valde en smal farled norr om Korpo. Där hade vi sett ut en lockande vik, som skulle ge lä för den väntade nordanvinden.

Döm om vår häpnad, när en hög bro för biltrafik gick över sundet, just där det enligt sjökortet skulle gå en färja! Vi tycker vi har ganska nya sjökort, men vid en närmare kontroll är det aktuella kortet faktiskt tryckt år 2000. Kors vad tiden går!

Vi vände om och valde den breda vägen i stället. Bergskär blev dagens mål, 9 timmar efter start.

18.7, torsdag

Bergskär är verkligen unikt. Hamnen har tidigare varit i militärt bruk. Här är 4-6 meter djupt. Höga öar trängs på området, men lämnar ett par, lagom breda sund, så att man kommer in i den helt skyddade lagunen. 5-6 andra båtar låg också här över natten.

Vi gick ut genom den smala farleden och sökte oss norrut mot Iniö. Vi vill bunkra upp bränsle innan vi far längre norrut.

Vi börjar ha sett oss mätta på de höga, tallbeväxta holmarna, med branta, släta klippor längs stränderna. Dessutom utlovas sydlig vind från och med söndag. Då drar vi norrut.

Här trafikerar många minifartyg. Troligen är det de lokala Pelles budtjänst-firmorna, som skjutsar post, varor och folk efter behov.

Vi lade till vid "vår" vanliga bryggplats vid Bruddalsvikens gästhamn på Iniö. 

Aftonvarden intogs på thairestaurangen där. Soppan var så eldig att snoren rann. Det är säkert bra att rensa kranen ibland.

Kvällslänken gick längs vandringsleden upp till utsiktsberget.

Nelli var uppe i tornet långt innan vi hunnit fram. Jag undrar om hon minns att hon var hit för 3 år sedan.

18.07.2019 kl. 22:35

Långfärd 2019, del 6, Skärgårdshavet

Vi ankrade i en vik norr om färjefästet  vid Pargas port. Vi rodde i land, siktade på en telemast högst uppe på kullen och sökte oss upp genom snårskogen. Vi hade rätt bra flås.

Uppe på berget, invid masten, låg en forngrav. 

Vi traskade runt en stund nere i hamnen och färjefästet. När vi kom tillbaka till Bamse var det läge för ett dopp i sjön.

Ett rådjur klev omkring på stranden och drack. Vattnet var märkvärdigt grönt. Det syntes nog en del gröna alger, men inga blågröna.

16.7, tisdag

Det regnade och blåste under natten. Smattrandet mot däck störde nattsömnen. Klockan halv 5 startade Kjell motorn, vevade upp ankaret och flyttade oss en bit, för vinden hade vänt.

När vi kom i väg på morgonen duggade det.

Utanför Pargas port låg ett tjockt dis. Vi styrde efter kompasskurs och följde flocken. Här är mycket trafik överallt.

Regnet hade upphört när vi ankrade vid Helsingholm. Det var rått och fuktigt ombord.

Jag sände igen en tacksam tanke till Holmströms Aagust, som sålde kaminen åt oss för 40 år sedan. Den stod i en sjöbod nere vid Nätigrunne hemma. Jag minns inte om vi gav 10 eller 20 mark för den. Kaminen har gjort en kall och regnig dag ljuvlig hur många gånger som helst. Och torkat våta kläder och fuktig inomhusluft.

Hamnen vid Helsingholm drivs av en familj som bor där. De ville inte ha någon hamnavgift när vi inte låg vid kajen. Vi stödde dem i stället lite genom att köpa en påse färska semlor.

Vandringsleden gick genom fårhagen. Här är öppet och luftigt tack vare fårbetet. 

Hamnen verkar vara populär bland barnfamiljer. Det blev tidigt lugnt på kvällen.

18.07.2019 kl. 21:29

Långfärd 2019, del 5, Skärgårdshavet

14.7, söndag

Tog upp nätet och fick alltför mycket fisk: 2 sutare, 1 väldigt stor gädda, 1 lagom matgädda och 2 björkne. Vi slängde i alla tillbaka utom matgäddan. Perfekt med lite färsk mat!

Sutarna såg köttiga ut, men vi visste inte vad det var för något. Det lär vara matfisk enligt google. Kanske vi prövar dem nästa gång.

Mycket tång hade fastnat i nätet, och gäddorna hade levt loppan. Vi höll på en bra stund och redde upp det.

Vi kom iväg efter lunch. Dagen var solig och vindstilla. Massor av båtar var i farten. Vid Nagufärjan blev det riktigt trångt.

De bulliga öarna påminde om en händelse för 16-17 år sedan. Vi hade den då 11-12-åriga sonen med. Han tyckte förstås att seglandet var töögot, och tog varje chans att fräsa runt med jollen och den 9,9 hästkrafter starka aktersnurran. När vi låg vid Houtskär försvann han mellan holmarna och blev länge borta. Det blåste och gick sjö, så vi började bli oroliga. Till slut kom han tillbaka. Han hade åkt vilse, för alla öar såg likadana ut. Det var ju bra att han hittade tillbaka innan bensinen i snurran tog slut.

Farleden upp till Pargas är smal. Det är märkvärdigt att stora fartyg, som kalkbåten, som brukar lossa sin last hemma vid Alholmen, klarar att manövrera här. Vi var glada att vi inte mötte den.

Jag kikade nyfiket på alla hus och stugor som kantade stränderna. Här och där syntes åkermark med mognande sädesfält.

Vi inledde pargasbesöket med en promenad och lite matuppköp. Varken skoaffären eller jeansbutiken syntes till längre. Rätt förståeligt, om de andra kunderna också kommer bara vart 13:e år. Vilken tur att Kjell byggde sina sandaler!

15.7, måndag

När vi steg upp lossade ett fartyg sin last vid kajen, utanför vilken vi ankrat. Fartyget har inte mycket manöverutrymme när det ska ut. Vi beslöt att flytta på oss för att inte ligga i vägen.

Kjell vevade upp ankaret och vi rodde fram ett tiotal meter. Det går bra att ro Bamse när det är lugnt.

Vi gick i land. Kyrkan var öppen och vi gick in.

Den är väldigt stämningsfull, med vackra gotiska valv och målningar, men ändå enkel. Här har 7 seklers människor sökt tröst och svar. Det kändes nästan i atmosfären.

Pargas är en charmig stad. Vi traskade runt en stund och storhandlade vid en välförsedd market, någon kilometer från hamnen.

Vi vilade ofta på hemvägen längs sundet. De 3 matväskorna blev onödigt välfyllda.

Härligt att ha gott om färsk mat igen! Jag band fast krukorna. Inget får ligga löst ombord. Man vet aldrig var man hittar lösöret efter lite sjögång.

Efter lunchen drog vi upp ankaret och styrde tillbaka ut till havs, till Pargas port. Där räknade vi med att ligga i lä för den utlovade sydostvinden på 12-14 m/s.

18.07.2019 kl. 17:48

Långfärd 2019, del 4, Skärgårdshavet

11.7, torsdag

Morgonlänken på ön Koiviso gick längs viltstigar, tätt beströdda med rådjurspeplor. Nelli yrde omkring med tungan hängande ur munnen. Som hon längtat efter den här stunden! När vi kom ombord igen plockade vi ett tiotal fästingar av Nelli och en av Kjell.

Vi begrundade väderprognoserna och alternativa rutter på förmiddagen. Vi borde ha brått om vi ska hinna till Pargas före helgen, och det vill vi ju inte ha.

Vi började med att sikta på Gustavs. Kjell fick dagens gympass genom att hissa seglen och ta ner dem igen en stund senare, när det slutade blåsa. Äntligen lite sommarvärme! Till och med jag kavlade upp långkalsongerna över knäna och tog av jackan. Då är det sommar!

Det är alltid lika vackert och intressant att köra längs Strööme mot Gustavs. Sommarvädret varade kanske en kvart. Mörka moln täckte snart himlen och jag fick brått att klä på mig igen. Vi hann precis få ankaret i sjön utanför farleden till Lotholmen innan regnet var över oss.

Mot kvällen rodde Kjell med jollen längs det smala sundet in till hamnen.

Jag lodade djupet hela vägen. Det är drygt 3 meter djupt i farleden. Som den försiktiga general Bamsefar är har han aldrig vågat gå in här. På sjökortet är djupet angivet till 2 meter. Bamse behöver ca 1,85.

Det är en utmärkt hamn. Vi gick och tittade oss omkring på området. Här finns, förutom gästhamn, restaurang, campingplats också flotta uthyrningsbungalovs med jacuzzis på de väldiga terasserna och panoramafönster mot sjön. Uppe i skogen gick massor av trevliga stigar med frisbeekorgar. Nelli stortrivdes. Hit kommer vi säkert flera gånger, nu när vi inte behöver vara rädda för grundstötning.

På kvällen tvättade vi skrovet. Vattenlinjen var alldeles gulrandig nu igen.

12.7, fredag

Nelli och jag gick på morgonlänk medan Kjell hade motorservice. 

Efter lunch kom vi iväg. Vi hissade stor och fock och gjorde en fart på 3-4 knop.

Solen värmde och vi njöt av den härliga skärgården.

Navigatorn hade inte mer att visa oss på eftermiddagen. Mjukvaran tar slut här, så hädanefter får vi navigera så gott vi kan efter sjökorten, tills vi söker oss norrut igen.

Det började blåsa hård NV-vind när vi skulle runda Pähkinäinen. Det gick trögt och var kallt. Den senaste tiden har det blåst hårt varje dag mellan klockan 15 och 18.

Ögruppen består av smala, långsträckta holmar i väst-ostlig riktning, med djupa sund emellan.

Vi ankrade långt inne i sundet. Kjell rodde oss till hamnen på kvällen. Här dräller av förbudsskyltar. I Sverige skulle språkbruket vara ett annat. Men vi hittade en naturstig där man fick gå. Den gick runt hela udden.

 

Stigen var bekväm och slingrade sig mellan hasselsnår och bergsklackar.

Utsikten över viken var hänförande.

Det gick tungt att ro tillbaka till Bamse i motvind. 

13.7, lördag

 

Morgonens hundpromenad blev kort. Holmen vi ankrat vid är liten, om än kuperad och vacker. En råbock skuttade förskräckt iväg när vi var helt nära. Nelli satte efter, men vände om när Kjell visslade. Vi är glada att vi har en vallhund och inte en jakthund.

Vi beslöt att stanna här en natt till och besöka Pargas när det blir vardag. Jag bakade semlor, för brödet är slut, liksom mycket annat.

 

Vi vädrade sängkläder, hade pälsvård åt Nelli (verkligen på tiden), Kjell skrev logg och spände vanten, jag började fundera på en stickning. Vi lade ut ett nät också. Dagen var solig och varm mellan vindbyarna.

13.07.2019 kl. 16:01

Långfärd 2019, Bottenhavet 3

Vi var tidigt i farten på tisdag morgon, och gjorde loss från kajen i Kaskö redan klockan 05.30. Vinden var svag, så vi motorseglade. De 40 sjömilen till Merikarvia (konstigt nog Sastmola på svenska) gick på 7 timmar.

Merikarvia är litet speciellt. Farleden är utomordentligt väl utprickad, med både enslinjer och tätt stående remmare.

När man närmar sig den råa kusten är det svårt att tro att det bakom ett smalt sund öppnar sig en vid, lugn fjärd, kantad av bryggor, hus, företag och industrier.

En välbesökt campingplats ligger vid inloppet.

Senast vi var hit, för kanske 10 år sedan, var stället slitet och förfallet. Den sjaskiga kaj vi låg vid, invid ett ölsjapp, är förnyad,  med asfaltplan. Där är nu fiskmottagning till fabriken invid.

En gästhamn med fräsch dusch och toa ligger invid sommarrestaurangen. Där var ingen hamnavgift!

Vi lagade trots allt kvällsmat ombord. Vi behöver nödvändigt äta upp det sista av den medhavda maten.

Restaurangen hade mycket gäster, och fan clubsmedlemmarna avlöste varann vid kajkanten. Vi är lite ovana med så här mycket håll-i-gång och trafik, där vi tollar på, på tu man hand.

Vi gick ett par kilometer till centrum och tittade på kyrkan. Den är förvånansvärt stor för ett så litet samhälle. Här fanns också två matbutiker.

På kvällen blev det segelvård. Solen har ätit upp flera sömmar på focken. Vi skaffade skyddande kapell först flera år efter sjösättningen.

10.7, onsdag

Tidig start också i dag, 06.30. Det blåste obetydligt, men vi hissade seglen när vi kom ut på öppet vatten.

Man hinner tänka mycket när man sitter ensam till rors två timmar i taget, ute på öppet hav. Jag började fundera på en episod 40 år före #me too. Vi skulle segla hem sjöscouternas Ellinor från ett scoutläger i borgåtrakten. En scoutgubbe på lägret ville veta om vi har en ruffhäxa eller ett kuttersmycke ombord på Ellinor. Jag skrattade förstås artigt åt lustigheten, men kände mig grymt sårad. Jag navigerade och styrde och tog mina vakter som vilken karl som helst. Jag var varken ruffhäxa eller kuttersmycke. Gubbf-n är säkert död vid det här laget, men orden lever kvar. Den aspekten borde vi tänka på, lite till mans. Och kvinns.

Att navigera är för övrigt intressant. Jag gillar sjökort och kartor. Att jämföra med verkligheten, att mäta upp avstånd och beräkna tid för en etapp, att kolla in roliga ortnamn. Att hålla reda på vid vilken remmare vi är nu och var följande kan dyka upp. Gps-navigatorn har gjort allt mycket enklare och säkrare, men vi använder fortfarande papperssjökort också. Där har man bättre överblick.

Skärgården utanför Nystad är enastående. Tvåtimmarsvakten går mycket fortare när man kurvar mellan öar och skär längs enslinjer, än när man håller ungefärlig kurs en hel dag ute till havs.

Vi ankrade vid ön Koivisto utanför Nystad klockan 19.30, 13 timmar efter start.

Utsikten var inte mycket att skryta med. En skarvö och ett industriområde med väldiga slagghögar. Men vi tittade inte. Vi gick i land med Nelli, åt och sov.

11.07.2019 kl. 11:33

Långfärd 2019, Bottenhavet 2

För att gardera oss mot för hårda vindar och gippar bottenrevade vi storen innan vi styrde söderut på söndag morgon. Det utlovades nordliga vindar på 8-11 m/s. De syntes inte till ännu på förmiddagen, men vi hade inte så bråttom, utan gippade oss fram längs den trånga farleden.

Vid lunchtid avtog vinden ytterligare, så Kjell släppte ut reven. En stund senare friskade vinden i och vi gjorde runt 6 knop. 

En riktigt skön söndagssegling blev det.

Det gick undan mellan klipporna i inloppet till Kaskö. Nelli blev ivrig när vi plockade fram fendertarna.

Hon log stort när vi närmade oss hamnen. Hon var lycklig under kvällslänken. Längs stranden vimlade det av dofthälsningar. Hon bidrog själv så mycket hon hann, och sprätte upp gräs med både fram-  och baktassarna medan hon visade upp sitt största leende. Hon badade ett par gånger också.

Kaskö är en fantastisk idyll, med sina trähus och inbjudande trädgårdar. Många hus står dock övergivna. Flera av jugendhusen är vackert renoverade.

Det var skönt att ligga tryggt förtöjd på kvällen, medan vinden ven i riggarna vid gästbryggan. Vinden var 13 m/s vid Sälgrund, söder om Kaskö.

8.7, måndag

Vi begrundade väderprognoserna och stod fast vid beslutet att ligga kvar i Kaskö. Mot kvällen väntades 15 m/s.

Kusten söderöver erbjuder inte många lockande hamnar inom en dagsetapps avstånd. Kilen i Sideby erbjuder inte skydd för nordliga vindar. Vi kommer att sikta på Merikarvia. Det är lagom långt borta och är ett trevligt ställe.

Vi tog det lugnt under dagen, gick till butiken och letade ett par geocachar. En riktig önskedag för Nelli.

Småningom borde vi gå in till Pargas. Sandalerna Kjell köpte där för ett tiotal år sedan börjar vara hälsovådliga på en hasande gubbe. De borde ersättas med nya. "Int tror ja vi behöver fara te Pargas naa", sa han, när han sytt fast remmarna med utrustningen i segelsömmarsäcken. Vi får se hur det går. Han kan ju ha ett par i reserv.

08.07.2019 kl. 18:21

Långfärd 2019, Bottenhavet

Fredag 5.7. Vid lunchtid var all mat stuvad. Den utlovade nordanvinden var här. Vi gjorde loss, hissade stor och fock vid Alholmen. Nu var vi på gång. Jag kände mig lite kluven. Jag hade nog lika gärna pysslat hemma. När vi väl kommit iväg brukar jag finna mig till rätta och vara nöjd med nuet. Solen värmde och vi gjorde drygt 6 knop med alla segel hissade. Kanske det inte var så illa ändå.

Vid Stubben blev det platt läns - vinden kom in rakt akterifrån. Jag var glad att jag hade frivakt. Det är tungt att styra när vågorna försöker vrida båten. Vinden får inte fånga seglet från "fel" sida, då blir det en gipp. Den långa och tunga bommen slungas med stor kraft över till andra sidan av båten. Då gäller det att hålla sig undan. Något kan också gå sönder när så stora okontrollerade krafter är i rörelse. Kjell fick mycket riktigt spänningshuvudvärk från nacken följande natt. För en gångs skull hade vi nytta av det lilla mesanseglet längst bak. Med det i lovart hölls storseglet bättre på rätt sida.

Annars var vi nöjda med den soliga dagen. På kvällen ankrade vi i Djupkastet på Köklot, norr om Vasa, efter 8 timmars seglats. Det blev en väldigt grön resa. Motorn var i gång bara medan vi hissade och tog ner seglen.

Man baxnar över mängden sten som finns överallt här. 

6.7, lördag. Regnig morgon. Fortsatt frisk nordlig vind med vita gäss på sjön. Vi nöjde oss med stor och fock, men gjorde ändå god fart, runt 6 knop.

Vasa skärgård kräver noggrann navigation. Stenar sticker fram på båda sidor om farlederna. Man gör klokast i att följa enslinjerna. Vi gjorde många kontrollerade gippar under dagen. Kjell skotade in storen och släppte försiktigt över bommen till andra sidan medan jag skötte rodret. 

Vi klarade Replotbron också i år. Höjden på masten jämfört med brohöjden ger jämt en synvilla. 

Vi tänkte pröva något nytt, och gick in till Enskärshamnen, 6 sjömil norr om Bergö. Den såg inte så lockande ut. Stränderna bestod av stora stenar, vass  eller sommarstugetomter. Ingenstans syntes någon bra landstigningsplats för en hundpromenad, vilket vi egentligen var ute efter. Då vi funderat en stund gick vi ut igen och styrde mot Bergö gamla färjefäste, där vi varit så ofta förut.

Bryggan var upptagen, så vi ankrade och rodde i land med Nelli. Vandringsleden med snidade fåglar är fortfarande i gott skick och rolig att gå längs. 

I morgon försöker vi stiga tidigt upp. Efter morgonlänken styr vi mot Kaskö, så hinner vi fram innan det börjar blåsa för hårt.

 

06.07.2019 kl. 19:49

The show must go on - tillsvidare

Jag har inte kommit vidare i mina fortsatta bloggplaner, så nu kör jag som förut tills det blir någon ändring.

Lilleman var hos oss ett dygn. Vi hittade mycket skojigt i grannskapet; får att gulla med, frigående höns att springa efter, kaniner att mata och massor av spännande maskiner och traktorer.

Här hemma envisades han med att plocka all äppelkart inom räckhåll, och alla tomater som var nästan mogna. De var inte så goda som han tänkt.

Onsdagen hade perfekt väder för att rensa trädgårdslandet – soligt, och frisk vind som höll myggen borta.

I år rationaliserade jag teskörden. Jag brukar plocka enbart bladen och torka dem, men jag tror att jag läst i marthabladet att man ska binda buketter av stjälkarna, så nu tog jag till saxen. Det gick mycket fortare.

Jag rensade och kände mig så duktig när jag fick heimani i skick. Kålrabbin jag sådde syns dock inte till. Jag funderar på att plantera jordgubbar där i höst. Jordgubbslandet har onödigt skuggigt där det finns nu. Å andra sidan kommer vi igen att sticka iväg till sjöss just under jordgubbsskörden, så egentligen gör det detsamma om det kommer några bär. Jag hoppas att någon av ungarna känner för att skörda.

Jag har samma dilemma varje sommar. Jag driver upp plantor, och planterar och bjuder till, men när det blir dags att skörda sticker jag iväg och lämnar allt vind för våg, bokstavligt talat.

Tomaterna börjar mogna i växthuset och chilin har massor av kart. Rätt korkat faktiskt, att så men inte skörda.

Dessutom har jag köpt biljetter till en sommarteater, men den kommer vi också att missa. Väderprognoserna tycker nämligen att vi ska åka söderut med Bamse i slutet av veckan. Jag får börja samla tankarna kring matbunkring igen. Och något lämpligt handarbete.

Bamsefar har skruvat ihop en flott slipvagn åt den nya jollen, så nu kan han ensam dra upp den på ett skonsamt sätt. Man borde vara två för att bära den över de vassa stenarna. Den är rätt tung dessutom.

Vi bunkrade upp med 60 liter vatten, 60 liter diesel och 20 liter olja i kväll. I morgon ror vi ut maten, så kommer vi att klara oss ett par veckor framöver.

 

04.07.2019 kl. 19:20

Att blogga eller att inte blogga

Det har uppkommit ett problem. Bloggportalen Ratata ska läggas ner. Inga nya inlägg kan göras från mitten av september, och gamla inlägg försvinner i december 2020. He va he.

När jag beslöt att börja skriva, för 3 år sedan, kändes Ratata trygg, lokal och finlandssvensk. Nu vet jag inte vilken portal jag ska välja, om jag fortsätter att blogga. Jag har överöst läsarna med båtfärder, barnbarn, handarbete och villaliv i kopiösa mängder. Med åren blir inläggen kanske bara upprepningar och tårta på tårta. Jag försöker åstadkomma minst ett inlägg i veckan, för att få någon kontinuitet. Totalt har det blivit 235 inlägg hittills. Kanske jag har skrivit färdigt? Samtidigt känns den tanken sorglig, fastän jag inte har några rafflande nyheter att komma med varje vecka. Bamsefar skulle säkert uppskatta att få sluta som fotomodell. Han blir jämt tvungen att medverka, eftersom han är med i allt som sker.

Nu blir det att känna efter vad jag riktigt vill. Facebook finns förstås kvar. Men där borde man fatta sig kortare, och inte breda ut sig på sida efter sida. Det finns några veckor kvar att fundera på saken, men det blir inte något lätt beslut.

30.06.2019 kl. 18:49

Att äta kakan och ha den kvar

Vi hann inte vara hemma många timmar innan vi lastade bryggvirke på bilkärran för vidare transport med Bustern till villan. Vi badade bastu grundligt och simmade många gånger. Äntligen är vattnet behagligt varmt.

Yngsta sonen och hans familj kom också dit. De bodde i bastukamarn.

Två-åringen trivdes förstås som fisken i vattnet.

Alla karlarna hjälptes åt med bryggbyggandet.

Hemma väntade förstås allt som var ogjort. Jag började med att fylla några tvättmaskiner och rensa i trädgården.

Min före detta örtagård visade sig ha flera oväntade skatter. I våras beslöt jag att gå över rutan med gräsklippare, för att bli av med allt åkerfräken och vitrot som tagit över. Men eftersom beslutet inte verkställdes genast hann ett och annat intressant sticka upp mellan ogräsen, och då nändes jag inte göra gräsmatta av alltihopa.

Här hittade jag jordgubbshallon (som förökat sig!), astilbe, gräslök och lakritssmakande körvel, förutom salvia, mynta, malört, oregano, dragon och pepparrot. Av backtimjan och smultron, som var så dominerande under örtagårdens glansdagar, fanns bara några ynkliga plantor kvar. Jag ska bestämt bli duktigare på att plocka bort ogräset. Det skulle vara roligt att ha det snyggt framför trappan. Men eftersom jag mest sitter på sjön eller jobbar vid villan så får jag skylla mig själv. Man ska hållas hemma och rensa om man vill ha en fin trädgård.

30.06.2019 kl. 17:13

Midsommaren 2019 V

Vi hade planerat att fortsätta resan mot Replots västsida, och plocka några hamnar runt sydsidan och upp längs den östra stranden. Det skulle vara trevligt med några hamnar där vi inte varit de senaste åren.

När vi kollade väderprognoserna på tisdag morgon blev det nya bulletiner. Från torsdag väntas hård vind från nord. Sånt gillar vi inte. Tyvärr fick vi skrota Replotplanerna. Kjell har ett inbokat läkarbesök på måndag. Annars hade vi gott kunnat drälla omkring en vecka till och vänta ut motvinden. Men om vi ville hem före torsdag fick vi välja standardlösningen Holmögadd och sedan raka spåret hem. Så trist! Men sommaren har nyss börjat. Vi får göra en annan version småningom.

Det regnade på tisdag morgon. Nelli, som är utan regnkläder, blev genomvåt under morgonpromenaden. Härligt att ha henne i salongssoffan i dag!

Jag har sytt underlägg med vaxduksbotten åt henne, men hon brukar gräva undan dem.

Ingen segelvind i dag. Då vi kört ett par timmar upphörde regnet och solen fick börja torka upp på däck.

Det var vindstilla, spegellugnt och fantastiska blåa toner på himmel och hav när vi närmade oss Holmögadd.

Vi lade ut ett nät och fick tre vackra sikar efter 2,5 timmar.

De blev rökta i eldstaden på land. Två timmar senare plockade vi upp två sikar till. De blev gravade för kommande behov.

Jag var först besviken över lösningen med Holmögadd. Det känns som vi varit hit varje resa de senaste åren. Varje besök blir trots allt en unik upplevelse. När vi lade till nu var det spegellugnt och doftade friskt av hav och fisk. Vi var ensamma vid kajen. Senare kom en svensk motorbåt och Orrphia från Jakobstad. Fiskafänget gav en fin guldkant åt kvällen. Vi kände oss riktigt nöjda med besöket.

Då vi krånglat oss ut på onsdagen, mellan stenarna och grunden, fick vi en perfekt segelvind, en svag halvvind från sydväst, som gav oss en fart på runt 6 knop. Vi vågade inte hoppas att den skulle hålla hela dagen, men det gjorde den faktiskt. Himlen var halvmulen.

 

Det var vilsamt åt ögonen med det grå ljuset, istället för stickande sol. Det var skönt att slippa motorljudet. Vi slapp att belasta miljön med en jerrykanna (20 liter) diesel. Bådas vår nedsatta hörsel på höger öra (närmast avgasröret) och min tinnitus fick en tyst och ledig dag. En perfekt överfart med andra ord. Trots det tog det 10 timmar innan vi kunde angöra bojen och börja tömma båten. Det blev mycket mat över nu igen. Den skulle nog ha räckt flera dagar till. I synnerhet som vi har fiskenätet med. Men visst var det skönt att komma hem också.

26.06.2019 kl. 22:40

Midsommaren 2019 IV

Lördagen blev precis så regnig och blåsig som utlovats. Jag satt mest inne och eldade och stickade.

Vi kom iväg redan vid 8-tiden följande dag. SMHI lovade 6-8 m/s, 12 i byarna. Det lät helt ok. Vi gjorde god fart först, men snart mötte dyning och vinden vred emot. Det gick trögt, ungefär som att köra bil med handbromsen på. Sådana här dagar inser man att pratet om "navigare necesse est" och "det är roligt att vara på sjön" faktiskt är en rejäl överdrift.

Bamse hoppade, skuttade och krängde i motsjön. Vågorna slog över och blötte ner oss. Farten var obetydlig. De 34 sjömilen till Simphamn tog 9,5 timmar att avverka. 

En kombinerad lunch-middag satt verkligen bra när vi ankrat.

Jag ville inte koka under gång när sjön var så här bökig. Jag åt en banan och en påse torra nudlar under mina vakter.

Vi var trötta. Vi somnade vid matbordet alla tre. Jag på den hopfällbara klaffstolen, Kjell halvsittande på salongssoffan och Nelli på mattan. Nelli tycker också att det är jobbigt med bökig sjö. Kanske tjusningen med seglandet är just detta; att klara kampen mot de vilda elementen och få njuta när man kommer fram.

Vi njöt av kvällen. Nelli hittade längs alla stigar som går kors och tvärs på området.

Måndagen var solig och vacker, och vinden var måttlig. Det är märkvärdigt stor skillnad mellan att åka långsamt för att det blåser svag, tjänlig vind och att åka långsamt för att det blåser hårt emot.

En sådan här dag är det inte lika angeläget att komma fort fram.

Vi har aldrig besökt Hörnefors, fastän vi åkt förbi många gånger. Vi såg fram emot att få uppleva något nytt. Angöringen blev problematisk fastän vi konsulterade två hamnguider och sjökortet. Vi smög först bakom en stenpir. Där fanns inget. En lång betonkaj med svarta däck var följande alternativ. Kajgrunden slutade för högt över vattnet. Bamses reling skulle ha fastnat under brolocket. Sista chansen var en annan betongkaj. Vi närmade oss försiktigt tills stenarna på botten började synas. 

Då gav vi upp och styrde mot Norrbyskär i stället. Undra på att vi aldrig hört om någon som besökt Hörnefors.

I år ankrade vi i Tannskärsviken. Det finns alldeles för litet kvar av den gamla kajen där vi brukar lägga till. Det blir spännande att se om vi får upp ankaret sen, eller om det fastnar i gammalt timmer. Den dagen den sorgen. 

På kvällen bjöd Norrbyskären på ännu en överraskning. Vi trodde att vi sett allt under åren, men vi tycks ha missat Tannskärsstigen.

Här hittade vi rester av hyvleriet och flera vackra vikar. Det blev en skön kvällslänk.

24.06.2019 kl. 20:55

Midsommaren 2019 III

Vi anlände så tidigt till Ratan att vi hann lägga beslag på vår favoritplats vid bryggans norra ända.

Signalflaggorna kommer bäst till sin rätt när de går ända ut på den 3 meter långa klyvarbommen i fören. Vi tar inte upp någon extra plats med den när vi ligger vid bryggändan. Kajen blev fylld innan kvällen, med fyra jakobstadsbåtar, en från Monäs och en tysk.

Torsdagen var blåsig och dimmig. Jag satt vid kaminen och stickade ett par långskaftade sockor och hade det gott.

Vi gick förstås ett par rundor med Nelli också. Det blev traditionsenligt sill och nypotatis till lunch. Vi sjöng en snapsvisa i stämmor – sopran och bas. Vi har 3-4 sånger på vår gemensamma repertoar, men det är inte ofta vi framför dem.

På eftermiddagen gick vi upp till Tullgården för midsommarfirandet. Där brukar alltid vara varmt och lä, så vi tog inga ytterkläder med fastän det var ruggigt nere i hamnen. Där begick vi nog ett misstag. Jag önskade att jag haft vinterhalaren på. Dimman kröp ända upp på land och det blåste hårt. Vi uthärdade tills vi druckit vårt fika och sett på dansen runt midsommarstången.

Orkestern bestod i år av dragspel och nyckelharpa.

Vi kokade och åt kvällsmaten ombord.

Flera båtbesättningar försökte grilla på land, men blåsten tog nog mycket av grillvärmen.

Vi satt med vid långbordet och umgicks, väl påpälsade.

Det lovas hård och byig vind på midsommardagen. Vi kan gott stanna en dag till innan vi fortsätter söderut.

22.06.2019 kl. 11:14

Midsommaren 2019 II

Vinden hade avtagit och sjön låg lugn när jag vaknade vid halv ett-tiden på natten. Vi gjorde oss klara och styrde ut till havs. Sjön hade lugnat sig också här och besvärade inte. När vi lagt kursen mot västnordväst kunde vi utnyttja den svaga vind som var kvar. Med motor, fock och storsegel gjorde vi god fart på nästan 7 knop.

Solen steg över horisonten vid 3-tiden och färgade himlen orange. Ett fartyg som gick ut från hamnen samtidigt som vi avtecknade sin silhuett mot den ljusa himlen i norr.

Båken utanför Sikeå är byns kännetecken. Mera framträdande är dock vindmölleparken. Den syns långt ut till havs.

Vi lade till vid den fallfärdiga kajen vid lunchtid, 10 timmar efter start. Efter frukosten vilade vi en stund. Det blev inte mycket sömn under natten; 2 x 2 timmars halvdåsande med kläderna på, och med motordunket smällande i öronen.

På eftermiddagen monterade vi ihop cyklarna och trampade mot Robertsfors. Nelli var glad och uppsluppen, men fick fort varmt. Dagen var solig och het.

Hon badade i varje vattensamling hon hittade längs vägen.

Redan när vi passerat E4:an började mörka moln torna upp sig. Det stilla duggregnet blev snart ett riktigt skyfall. Men luften var varm, så vi behövde inte frysa där vi trampade fram. Men nog var det lite genant att klafsa in till ICA med vatten droppande ur håret, genomblöta byxor på låren och våt in på bara skinnet på överkroppen. Jag handlade några goda ostar och räksallader. Vi bunkrade vid Systembolaget också.

Det skulle ha smakat med lunch, men eftersom vi kände oss rätt ofräscha trampade vi hemåt. Solen sken igen och och värmde gott. Vi var så gott som torra innan vi cyklat de 6 kilometrarna.  Vi njöt av maten ombord.

Dagens loppisfynd nere i hamnen blev drygt 20 böcker och ett dussin vinglas av lagom liten höjd.

De måste rymmas i ställningen i Bamses köksskåp. Det blir bra med ett reservlager. De brukar ofta ta stryk.

Kvällen blev stillsam. Kjell spände vanten och jag läste fnissande en bok av Frithiof Nilsson Piraten.

Ett par stora segelbåtar kom in i hamnen. Här ska också firas midsommar. Vi borde kanske pröva att fira helgen här nån gång. Men ännu i år tänkte vi söka oss mot Ratan.

Mogonen var lugn och lite disig när vi satte kurs söderut.

20.06.2019 kl. 09:06

Midsommaren 2019

Vi tog itu med att slipa Bamses däck på fredag, när vi kört hem barnbarnen.

När vi skulle börja stryka Owatrol på lördag hade någon råkat bli lös i magen på överbyggnadens tak. Det blev att slipa området igen. Skiten satt bra fast.

Bamsefar jobbade med en ny brygga åt jollen medan jag lackade. På söndag strök vi andra varvet och fixade det sista på bryggan. 

Måndagen flöt iväg med jobb hemma, och med att försöka få tag i en veterinär. Nelli måste få ett maskpiller var 28:e dag då vi besöker Sverige flera gånger varje sommar. Problemet fick en förbluffande smidig lösning. En veterinär som har mottagning 40-50 km från oss hade ärende hitåt och erbjöd sig att göra hembesök.

Hon fick ha självbetjäning, för vi for till Bamse och jobba. Jag lämnade Nellis pass och börsen på trappan.

Veterinären skrev sen att hon haft trevligt sällskap. Hallux låg och spann i hennes famn en bra stund. Han brukar vara reserverad mot främlingar, men kände tydligen förtroende för den varmhjärtade veterinären, som verkligen älskar djur. Besöket blev dessutom skamlöst billigt. Vårt varma tack!

Vi bunkrade upp grundligt på tisdag. Vår gårdskarl var beredd att ta över där hemma.

Det blåste så hårt att jollen ibland stod stilla fastän Bamsefar drog på allt han orkade. Vi invigde den nya jollen i dag. Årorna verkar vara för korta. Den gamla Bombard Tropic från 2001 har äntligen fått pension. Luften läckte ut, vatten läckte in och årorna hade lossnat. Vi fick jämt sitta barfota med vatten upp till fotknölarna. Jag höll alla klädväskor i famnen för att de skulle hållas torra. Få se hur vi börjar trivas med den nya Quicksilverjollen.

Vi tog det lugnt på kvällen och stuvade packningen, medan vinden rev i Bamse och slet i förtöjningen. Vi fick också oväntat besök av sonen, som var ute och prövade sin nya snurra. 

Vinden väntas avta i natt. Då gör vi loss och styr mot nordväst. Vi hoppas angöra Sikeå på onsdag. Det betyder förstås loppisbesök och en cykeltur till Robertsfors, ifall planerna inte ändras.

18.06.2019 kl. 19:37

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar