Hösttur IV

Väderprognoserna började visa hårda ostliga till sydliga vindar till slutet av veckan, och sådana var vi inte så intresserade av. Hellre lämnade vi Kallviken, med blåbären på Tulterberget och det idylliska Lövånger, åt sitt öde.

På torsdag morgon styrde vi hemåt. Den måttliga vinden var nordlig, och gav oss runt 6 knops fart för fulla segel. Sjögången från sidan gjorde igen tillvaron obekväm under däck. När man styr ser man hur och varför båten kränger,men under däck kastas man planlöst och omotiverat omkring. På frivakten är det säkrast att ligga i kojen, så hålls man åtminstone på plats.

Dagen var solig och fin. Efter 10 timmar lade vi till vid Köpmanholmens brygga i Larsmo skärgård. Nelli var lycklig att seglatsen var över och låg som en trasa på kajen.

Det fanns gott om bär på ön. Vi satsade fredag förmiddag på bärplockning.

Så blev höstturen en provianteringsresa ändå. Jag höll på med rensandet hela eftermiddagen. Det var varmt, soligt, lugnt och tyst. Helt ljuvligt. Vi hade inte alls lust att åka hem. Det var ett enkelt beslut att stanna en natt till. Under natten trummade regnet på däck. Det var skönt med en brasa i kaminen medan morgonkaffet kokade. Inomhustemperaturen är 10-13 grader när man stiger upp så här års. Men under täcket är det gott att vara. Vi brukar sova djupt på nätterna.

När vi körde hem på lördag förmiddag sken solen igen. Vi kände oss lyckliga och nöjda med den veckolånga färden. Nu var vi redo att ta itu med både skogsplantering och äppelskörd igen.

Väl hemma blev vi dock varse att också paradiset Köpmanholmen har sina ormar. Vi plockade 50 fästingar ur pälsen på Nelli, och ytterligare 15 dagen därpå. Själva hade vi också varsin, som vi inte fick ut hela, utan huvudet blev kvar i skinnet. Nelli har inte fått någon behandling mot fästingar i sommar, hon har bara haft ett par stycken på hela säsongen. Kanske det dröjer ett tag innan vi vågar oss till Köpmanholmen igen. Men det var roligt så länge det varade.

08.09.2018 kl. 22:58

Hösttur III

Vinden var mycket riktigt sydlig på måndag morgon. Vi hissade alla segel och satte kurs mot nordväst. Det blåste friskt och vi hade god fart, 6-8 knop. Det gick inte så tungt att styra när vinden kom in lite från sidan (slör). Tillvaron under däck var dock bökig i sjögången.

När vi närmade oss Byviken på Holmöns norra sida började vi fega ur. Senast gick vi på grund strax invid förtöjningsbojarna. Sanden har en tendens att fylla hamnbassängen.

Vi styrde mot trygga Ratan i stället. 8 timmar efter start kunde vi förtöja vid bryggan. Det var ljuvligt med en varm dusch.

På kvällen jagade vi kantareller på Rataskäret, men där gick vi bet också i år.

Morgonen var dimmig, men innan vi ätit och gjort oss klara tittade solen fram. Vi körde norrut, till Sikeå, på ett par timmar.

Nelli log stort när vi närmade oss land. Hon gillar inte sjögång.

Eftersom vi hade bara en funktionsduglig cykel stannade Kjell och Nelli kvar ombord medan jag cyklade till Robertsfors. Nelli gnällde olyckligt hela tiden jag var borta. Kjell gick på en länk med henne för att distrahera, men han måste hålla henne kopplad för att hon inte skulle sätta iväg efter mig. Det är jobbigt när flocken inte är samlad om man är vallhund.

Jag hade inte så vidlyftiga ärenden, men det var skönt att komma iväg en stund. Jag shoppade billig getmesost på ICA och handlade enligt "köp 3 – betala för 2"-principen vid systembolaget.

Det är frestande att köpa mer än man behöver. Den finska alkoholskatten tycks vara åtskilligt större än den svenska.

På kvällen jobbade jag vidare med mitt evighetsprojekt – "stick-å-riv-upp så är du sysselsatt". Jag ska försöka att inte köpa svart garn flera gånger. Jag ser inte vad jag gör och så blir det fel igen. Det är tröjans framkant som vållar problem nu.

Vi tampades med en svag nordanvind under etappen till Lövsele på onsdagen. Det blev lite problem vid förtöjningen. Vinden tog tag i aktern och vägrade släppa greppet så att vi skulle kunna angöra bryggan som vi tänkt. Det var bara att ta skeden i vacker hand och lägga sig med andra sidan mot kajen i stället. Vi förtöjde i strandalarna också i år. (Fotot är från 2016. Då var det lugnt.)

Vi hade stora förväntningar på ett kantarellställe vi hittade i fjol. Innan vi stack till skogs lade vi ut ett par nät. Några kantareller hittade vi inte, men blåbären var stora och fina, så vi plockade dem i stället. Det blev 1,5 ämbar bär.

När jag rensat bären var det nästan kväll, så vi tog upp näten. Där fanns inte en stjärt! Nu blev vi allt snopna. Men i brist på bröd äter man limpa. Jag kokade några ägg som tillägg till sillsmörgåsarna och gjorde en svampstuvning på konserverade champinjoner. Vad är nu abborrar, sikar och kantareller när det finns konserver? Vi tyckte det var riktigt gott.

08.09.2018 kl. 22:15

Hösttur II

Under söndagsfrukosten planerade vi resans närmaste fortsättning. Strömmingsbådan, Rönnskär och Norrskär skulle ha lockat. De ligger sydväst om Replot, en dagsetapp bort. Där är stenigt, och de låga skären ger inte lä, så vi skulle behöva ett par lugna dagar för att hinna utforska dem. Söndagen lovades bli lugn, men på måndag skulle det bli rätt stark sydlig vind, som på tisdag skulle vrida till nordlig. 

Replot sydvästra sida fick ligga kvar till en annan gång. Vi styrde mot Björkö hamn, på norrändan av ön.

Ritgrund låg i vår väg, så vi passade på att ankra och äta lunch där. Nu bongade vi en fyr i alla fall. 

Båken byggdes i mitten av 1800-talet, men modifierades på 1940-talet till fyr. Den är den enda i sitt slag i landet, och är fortfarande i bruk.

Lotsstugan börjar se sorglig ut, men fyren är i fint skick.

Med motorbåt kan man lägga till i hamnbassängen.

Dagen blev verkligen lugn och solig. Ute till havs ruvade dimman.

I Björkö hamn fanns gott om plats. Vid bryggorna låg bara ett par fiskebåtar.

Efter kaffet monterade vi ihop cyklarna och trampade iväg mot byn.

Kyrkan är liten och fin, men den är stängd så här års, så vi fick nöja oss med att se utsidan.

Björkö ser riktigt livskraftigt ut. Både äldre och nyare hus såg bebodda ut. Trafiken var onödigt livlig så här på söndag kväll, när folk kommer från sina sommarstugor. Vi fick stup i kvarten stanna och kalla in Nelli till sidan.

Hon tog sig ett rejält bad när vi kom fram till Svedjehamn, 6 km från fiskehamnen. Vi andra beställde dagens fisk och en flaska vitt vin i Salteriet.

I sinom tid fick vi tre kokta abborrbyxor, potatis och wokade/slakade grönsaksstrimlor. Det var riktigt gott. Den bubbliga såsen som täckte fisken såg dock inte så aptitlig ut. Nu fick jag ett mattips. Nästa gång ska jag koka abborrarna i fiskfond i stället för att panera och steka dem.

En slända solade sig på Kjells ärm under hela måltiden. Han kände sig hedrad när den ville tillbringa en av sina få timmar tillsammans med honom.

Vi hann äta färdigt innan restaurangen stängde kl 18. Då cyklade vi till utsiktstornet Saltkaret. Det är väldigt gediget och välbyggt.

Utsikten imponerade.

När vi skulle åka vidare blev det problem med Kjells styrstång. Den glappade, och hjulet lydde inte hans önskemål. Han klarade läget genom att hålla styrstången i 45 graders vinkel mot hjulet de återstående 4 kilometrarna. Det var nog lite kämpigt.

Lyckligt tillbaka vid båten träffade Kjell en militärkompis, som han sett bara en gång under de 40 åren sedan det begav sig. Det blev ett glatt återseende.

07.09.2018 kl. 17:07

Höga kusten 2018, del 8

Väckning klockan 04 på torsdag morgon. Vi hade noga granskat väderprognoserna, och kommit till att vi borde vara framme vid Holmögadd klockan 13 för att slippa rak motvind. Det tar jämt ett par timmar att ro iland med hunden, promenera, äta frukost, diska och stuva undan.

Sjön var bökig i dag också, och vinden svag. När vi kunde falla av mot nordost gick det lite bekvämare.

Satellitnavigatorn har gett upp, och vi höll enslinjerna noga när vi sökte oss in till Holmögadd på eftermiddagen. Här finns många grund invid farleden.

Man skulle förvänta sig ett stort porträtt av Silvia och kungen i hemvärnets hemlighus, men icke!

Vi lade ut ett nät i hopp om färsk proviant. Några timmar senare drog vi upp tre färggranna och stora abborrar. De blev läckra. Efter maten satt vi på däck och funderade. Vi beslöt att starta hemåt redan under natten. Det är ofta lugnare då.

Kjell satt under däck och navigerade och jag styrde, när vi på tomgång sökte oss ut mellan öarna och grunden.

Natten förlöpte utan tillbud. Det blev 2 x 2 timmars sömn. Jag styrde när vi skulle angöra bojen, och fick göra ett ärevarv för att pricka den.

Det skulle förstås ha funnits massor av ställen att besöka vid Höga kusten ännu. Men de hålls nog kvar till nästa gång. Fastän det är så vackert, blir man mätt på bergen och utsikten efter några dagar. Man noterar slött att jaha, här ser det likadant ut som på förra stället. Det är lika bra att komma igen med ny entusiasm en annan gång.

Och visst var det bra att vi kom hem! 

 

20.07.2018 kl. 19:32

Höga kusten 2018, del 7

Måndag morgon styrde vi mot Norrfällsviken. Dit har vi inte varit på närmare 40 år.

Lunchen blev uppvärmd abborrlåda från gårdagen. Det var för varmt för att gå i land. Vi satsade på lite pälsvård som teamwork. Jag klippte loss tovor och Kjell och Nelli sov. Hon hålls inte stilla om man försöker ensam. En person måste hålla henne stilla, då går det hur bra som helst. Alla tassar är nu uppredda. Det blev inte många strån kvar.

Mot kvällen rodde vi iland. Här fanns massor av folk. En campingplats ligger uppe i backen ovanför gästhamnen. I dikesrenarna stod förbuds- och påbudsskyltar. Området kändes kommersiellt och privatägt. Månne vi blivit folkskygga och osociala i de öde vikarna?

Visst var det idylliskt med sjöbodarna, men vi kände oss som påträngande, ovälkomna främlingar. Vi skyndade tillbaka till den ankrade Bamse. Det kändes bra att få fara härifrån nästa morgon.

Det börjar bli mörkt på nätterna. Lampor lyste i land.

Vi hade pratat om att fara till Härnösand och handla. Det ligger 30 sjömil söderut. Egentligen började jag längta efter jordgubbarna och tomaterna, som jag visste mognade där hemma. Vi lutade båda åt att söka oss norrut igen, fastän vinden fortfarande var nordostlig.

Åtminstone behövde vi mera bränsle. Högtrycket har givit svaga vindar av varierande riktning, så vi kunde inte räkna med att dra så mycket nytta av seglen. Närmaste mack finns på Ulvön, så dit satte vi kurs.

Där finns en liten butik också. Jag hade fantiserat om färskt bröd och tomater. Lita på att jag blev snopen när jag fick veta att brödet kommer med följande färja om en timme! Tomaterna var också slut. Vi låg tillfälligt förtöjda vid macken och kunde inte vänta. Inköpen inskränkte sig till knäckebröd, lite pålägg och var sin glass. Jag hade inte handlat hittills under resan, på 10 dagar. Det förvånar att de inte hade djupfryst bröd.

Mumsande på glassarna gick vi mot Skagshamn. Havet låg lugnt. Då vi ankrat bakade jag nytt bröd.

Mot kvällen när det blivit svalare gick vi på hundpromenad till Skeppsmalen vid Skagsudde. Det var mycket trafik längs vägen.

Skeppsmalen har en liten gästhamn, men hit vågar vi inte komma med Bamse.

När vi kom iväg på onsdag morgon blåste det inte mycket, men sjön var grov, rakt emot. Bamse stod ibland stilla och gungade som en gungstol. Det var enerverande. Vi hade menat oss till Hörnefors, men ändrade destinationen till Järnäsklubb som ligger närmare, trots att vi nyss legat där, Norrbyskär lockade inte. Där har vi varit rätt nyligen.

Vi ankrade på samma ställe som för en dryg vecka sedan. Kvällsmaten blev de sista abborrfileerna och de sista potatisarna. Nu hade vi bara några skivor medwurst kvar av den "färska" provianten. Konserver fanns det gott om, så resan skulle nog kunna fortsätta någon vecka till vad maten beträffar.

 

 

 

 

20.07.2018 kl. 18:45

Höga kusten 2018, del 6

Coomaras besättning rodde över genast vi ankrat. Jag stekte en hop abborrfileer åt dem till kvällskaffet. Abborrarna blev onödigt salta. Jag hade konserverat dem med salt och borde ha lakat ur dem längre.

Barnbarnen ville förstås sova i vår båt. 

På söndag morgon arrangerade moffa Gröna Hissen åt dem. Det blev väldigt uppskattat. De höll på upp och ner i sjön hela förmiddagen.

När de farit tillbaka till sin egen båt bakade jag nytt bröd. Det förra tog slut.

Det är obligatoriskt att gå upp till toppen när man är på Mjältön, Sveriges högsta ö. Det gick nästan lika tungt som när vi gick till Slåttdalsskrevan, kanske för att det var så hett på eftermiddagen.

Uppe vid röset träffade vi ett par som hade sommarstuga i närheten. De klagade på fiskodlingarna som finns här. De kan inte längre bada vid sin strand. Den är täckt av blågröna alger och grönt slem. Fiskodling tycks inte vara så miljövänligt som man skulle tro. Man kan se en blank, fet ström som kommer från fiskkassarna på bilden.

Det gick lätt att komma ner från berget. Jag gjorde en fisklåda av en del av abborrfileerna. Den blev riktigt god.

Kvällslänken gick upp på udden, söder om lagunöppningen. Vi bjöds på en vidunderlig utsikt igen.

Medan solen gick ner satt vi på däck och lyssnade på vågskvalpet från havet och mumlet av röster från båtarna vid bryggorna. Det var gott att få sitta för sig själv, invirad i en handduk efter det senaste doppet. Viken låg spegelblank.

16.07.2018 kl. 20:19

Höga kusten 2018, del 5

På fredag morgon tog vi upp näten och fick 1 sik, 1 öring och en strömmingsliknande fisk. Och 5 hornsimpor. Av en motorbåtsskeppare fick vi tipset att skära öringen i medaljonger och steka i panna. Det blev jättegott. Vi har aldrig tidigare fått öring.

Då vi rett upp näten, ätit och diskat bort seglade vi i sakta mak mot Kälsviken. Halvvägs fick jag ont i magen och började spy.

Jag blev sjuk på samma sätt för ett år sedan när vi fiskade i Lövsele och fick liknande fångst. Kanske strömmingen inte var någon strömming? Eller är simpor giftiga och borde hanteras med handskar på? Eller har jag blivit allergisk på gamla dar? Min bror tålde inte strömming. Kjell mådde hur bra som helst.

Jag spydde i ett ämbare medan jag styrde båten upp i vind så Kjell kunde ta ner seglen när vi närmade oss dagens mål.

På kvällen fick vi grannar. Borgmästars från Jakobstad ankrade bredvid oss. Karlarna lade ut var sitt nät tillsammans.

Nelli stod och skällde ut dem på fördäck hela tiden. Hon påpekade argt att hon också brukar få komma med i jollen. Skallen ekade mot bergen.

Vid 21-tiden kvicknade jag till och tvättade håret. Någon hade spytt lite på det.

Vi vaknade tidigt på lördag morgon. Vi har varit ute i en vecka och samlat på oss tre soppåsar som vi gärna ville bli av med. Kälsvikens soptunnor finns en kilometer upp för backen vid bilparkeringen. Vi traskade i väg. Sen bar det av 3 km ännu högre upp, till Slåttdalsskrevan.

Vandringen var mödosam, men den mäktiga bergskrevan och utsikten var lön för mödan.

Vi åt smörgåsar och vilade.

Att komma ner gick lätt och snabbt.

På nätet fanns 18 abborrar. Det var ett drygt arbete att reda upp nätet, rensa och filea. Bakade bröd på kvällen. Den medhavda färska provianten börjar ta slut, och det är på tiden. Högtrycket bjuder på sällan skådade temperaturer.

Jag kände mig lite rastlös på kvällen. Jag saknade de sociala kontakterna på nätet. Det har varit dåliga förbindelser med omvärlden sedan vi kom hit. Vi kan lyssna på radio i alla fall. Jag letade fram sticksömmen.

Kjell fick kontakt med dottern och fick veta att hon och familjen finns bara 5 sjömil bort, vid Mjältön. Vi behövde inte fundera länge innan vi drog upp ankaret och körde dit.

16.07.2018 kl. 11:37

Höga kusten 2018, del 4

Ingen segelvind i dag heller. Vi körde runt Skagsudde och sökte oss in i viken på Vågöns västsida. Den var onödigt djup för ankring, 14 meters djup nära land. Vi släppte i 45 meter kätting och kokade och åt lunch. Men vi vågade inte lämna båten och gå i land. Om vinden skulle vända skulle Bamse hamna bland strandstenarna.

Vi for i stället till östra Genesviken. Där blev det en tre timmars geocachelänk, innefattande både trädklättring och ormbångande. En fet huggorm och två mörka, blanka låg och solade på vägen.

Efter kvällsmaten satt vi och njöt på däck. Det var härligt varmt. Havet låg lugnt. Bara måsar, tärnor och skarvar störde tystnaden.

Skarvarna håller på att ta över Haraskäret här i inloppet till viken. Spillningen luktar när vinden kommer därifrån.

Torsdag förmiddag viktes åt mera geocaching. Skrämda av gårdagens ormar förberedde vi oss med gummistövlar på och kyypakkaus och Zyrtec i fickorna. Det blev olidligt varmt uppe på berget. Nelli kröp under en sten för att få lite svalka. Det krasade i den torra mossan för varje steg.

I någon skreva hittade jag blåbär och mogna hjortron.

Vi började tycka synd om Nelli, så hon och jag avbröt vandringen och sökte oss ner till viken igen, så snabbt vi kunde, med hjälp av kompass. Hon vill ogärna att flocken ska splittras, så jag fick dra henne med mig. När vi närmade oss sjön blev det brått och jag kunde koppla lös henne. Då jag kom fram hade hon redan hunnit med ett dopp. Jag följde hennes exempel. 

Mot kvällen lade vi ut nät. Sen blev det en timmes pälsvård. Nelli låg på rygg och njöt medan vi klippte bort tovorna på magen, som var armerade med stickor och barr.

Vi gick längs sydstranden som är täckt av vackert mönstrade och formade stenar. Det blev dagens fotgymnastik att trippa på stenar i tre timmar.

16.07.2018 kl. 09:34

Höga kusten 2018, del 3

Tredje gången gillt! Med min breda tumme har jag knappat in den här texten två gånger tidigare, men inte lyckats sända den. Skam den som ger sig!

Tillbaka till Järnäs för en vecka sedan. Vi stannade en natt till där, för att med ålderns rätt få en hel natts sömn efter en vaknatt. Vi läste, tog det lugnt och gick i land då och då.

Gästhamnen är trång och har fullt djup bara några meter från kajen. Vi skulle inte våga oss in där med vår klumpeduns till båt. Märkligt nog låg ett tiotal båtar där första natten.

Skönt att vakna utsövd på tisdag morgon!

Kjell vevade upp 17 meter ankarkätting. Han brukar vilja ha en kättinglängd på tre gånger djupet.

Ankaret är ett 43 kilos stockankare. Han behöver styrka i nävarna för att lyfta upp det på däck med en hand, medan han håller sig fast med den andra.

Vi sökte oss in mellan öarna norr om Skagsudde. Väster om Lilla Bergön släppte vi i ankaret. Här var tyst och lugnt. Inga stugor låg så nära att vi inte kunde bada nakna. Det gjorde vi ofta. Vattentemperaturen var 18 grader.

Vi gick längs de släta klipporna på öns ostsida.

Nära sydudden hade någon byggt upp en bekväm och stabil stensoffa.

Onsdagsmorgonens frukost intogs i sittbrunnen, innan vi styrde söderut.

 

 

16.07.2018 kl. 09:09

Höga kusten 2018, del 2

Telefonen har haft dålig täckning sedan vi kom in mellan bergen, men i dag är vi uppe vid Slåttdalsskrevan, så jag ska göra ett försök.

Återkommer till resan i kronologisk ordning inom kort! Ett litet livstecken dock.

14.07.2018 kl. 09:24

Höga kusten 2018, del 1

En stabil nordanvind och solsken har utlovats för den närmaste tiden. Följaktligen är det läge för en tur sydöver.

Vi fick riktigt behaglig segling de första 6 timmarna, men sen mojnade vinden och det blev dags att trampa igång Bolindern. 

Första kursen sattes på Nordvalen, mitt i Kvarken.

Det är inte lätt att hitta horisonten.

Efter midnatt närmade vi oss den lilla fyrklippan Bonden. Fyren blinkade inbjudande var sjätte sekund. Senast vi for förbi den kryllade strandstenarna av gulliga tobisgrisslor. I natt var ingen hemma. Alla var ute på sjön och jobbade. 

Min ryggmärgsreflex skrek RYSSJA flera gånger innan jag accepterade att de svarta pärlband som låg i sjön var de cigarrliknande fåglarna som fiskade i flockar. De ser roliga ut när de flyger också. Vingslagen är så snabba så det ser ut som om de hade en propeller runt magen.

Vi ankrade vid Järnäsklubb kl 02.30, efter 16 timmar och ca 90 sjömil.

Vi lyfte genast jollen i sjön och jag rodde i land med Nelli. Hon hade sitt största leende på när hon rusade runt och vattnade strandvegetationen. Sen smakade det med ett köttben på däck medan vi andra stöp i kojerna. Klockan var 4.

09.07.2018 kl. 11:32

Replot - Björkö

Förra helgen hade vi möjlighet att med buss besöka Replot kyrka och restaurangen Salteriet vid Svedjehamn på Björkö. Dit vågar vi oss inte med Bamse.

Den lilla fiskehamnen är verkligen värd ett besök, för att inte tala om Cafe & Restaurang Salteriet.

Maten var enastående. Speciellt den havtornsmarinerade strömmingen var en upplevelse. Det möra köttet i huvudrätten kom från kockens egen boskap, som betar i Björköby. Vi skulle gärna ha stannat längre och sett oss omkring, men den här gången räckte tiden inte till några strövtåg. Utsikten från tornet Saltkaret, som syns på bilden, skulle säkert ha varit intressant.

Replot kyrka stod klar år 1781. Altartavlan och den vackert utskurna predikstolen flyttades från Gamla Vasas kyrka på 1840-talet, och räddades på så sätt från branden år 1852. Ena långväggen har sjunkit ner, och golvet lutar mycket. Först störs man av att allt är snett, men om en stund accepterar man skavanken som en del av kyrkans charm.

Med Bamse har vi besökt Replot hamn på östra sidan av ön, Vallgrund i sydväst och Klubbskat i nordväst. Fiskehamnen i Björköby har också tillräckligt djup att angöra med segelbåt. Därifrån är det ca 5,5 km till Björköby kyrkby och 6 km till Svedjehamn, så den hamnen känns lite ensligt belägen. Från Replot hamn är det ett par kilometer till affären i kyrkbyn, en lagom hundpromenad. Man kan också angöra en brygga vid Berny´s cafe & restaurang vid Replotbrons fäste. I kvarkens skärgård får man så lov att hålla sig till farlederna. Både sjön och sjökortet är pepprade med stenar.

01.06.2018 kl. 22:02

Göta kanal, del 6

Vi passerar Sandhammaren på kvällen. Ales stenar skulle ha lockat, men hamnen är onödigt grund. Vi siktar på Simrishamn, och lägger till halv 1 på natten, invid trålare och en kustbevakningsbåt.

Staden är inbjudande och intressant med kullerstensgator och gamla hus. Jag handlar på torget på morgonen. Vi lägger ut redan kl 9, hissar seglen och släpper loss över Hanöbukten. Det åskar över land när vi passerar Utklippan.

Vi seglar och kör hela dagen. På kvällen bidrar månen generöst till stämningen. Små grupper av ljus syns på landsidan och längre pärlband på Ölandssidan. Band av röda ljus markerar vindmöllor. Långe Jan blinkar starkt. Vi fortsätter hela natten med tvåtimmars vakter. Klockan 6 på morgonen lägger vi till i Kalmar. Nu är det svårt att få tag på sömnen, fast vi var så trötta nyss.

Då vi kvicknat till går vi ut på stan och får en guidad rundtur på slottet. Torget kantas av vackra hus. I domkyrkan är en renovering på gång.

Hårda NV-vindar utlovas, så vi besluter att skippa Gotland. Vi tänker i stället söka oss norrut efter Öland. Till Ölands nordspets är det 50 nm, så vi sover en natt till i Kalmar.

Innan vi kryper till kojs går vi på kvällspromenad längs ringmuren, Vi hamnar plötsligt backstage i en parkteater, och smyger oss försiktigt bort.

Följande kväll angör vi Byxelkrok på norra Öland.

Vi köper näbbgädda, makrill och räkor till kvällsmat. Näbbgäddan har gröna ben.

Byxelkrok är en turistfälla. Små bodar står vägg i vägg längs hela stranden.

Ett åskväder med smattrande hagel drar snart över oss och vinden sliter i riggen. Vi har det gott under däck.

Vi tar en kvällspromenad längs stenstranden. Småstenarna är vackra som smycken. Vågorna får dem att rassla.

Då vi lyssnat på morgonens väderrapport sover vi vidare. Fallen smäller mot masten och vågor kastas över piren. Vi cyklar iväg en timme och ser oss omkring.

Efter lunch gör vi loss. Vinden har dött ut men sjön är kvar. Först kl 10 på kvällen blåser det upp och vi kan stoppa motorn och börja segla. Månen lyser och det är stjärnklart.

I Sandhamn gör vi ett snabbstopp och tankar innan vi ankrar i Säck naturhamn. Etappen från Öland räckte 27,5 timmar.

Vi njuter av att vara i skärgården igen. De senaste två veckorna har vi bara haft öppet hav omkring oss.

Följande morgon ger väderrapporten kulingvarning. Vi revar storen innan vi drar upp ankaret. Det var ett bra beslut.

Vi länsar i 6-7 knop förbi Rödlöga.

På eftermiddagen ankrar vi i Lidöns östra vik. Promenaden går längs trevliga stigar till herrgården och förbi en bondgård.

På hemvägen möter vi två män och en kalv. Kalven föredrar oss och följer med. Vi hittar ingen ko åt den, utan går till bondgården och anmäler fyndet.

Via Väddö kanal går vi norrut. Natten är behaglig. Det är molningt men regnar inte. Farten är runt 6 knop. Vi ömsom seglar och ömsom kör för motor. Följande eftermiddag är det vindstilla, men gammal dyning kastar oss från sida till sida.

På kvällen lägger vi till vid Lustholmen invid Härnösand. Etappen har räckt 34,5 timmar och blev 199 nm lång. Vi njuter enormt av den stora och luftiga panoramabastun vid Lustholmen. Hela gästhamnen är välskött och trivsam, med beslysta stigar på kvällen.

Det är höst i luften när vi kommer iväg följande dag. En kall nordanvind drar upp skum på insidan av Hemsö. Det känns kyligt trots många tröjor och teddyhalare.

Vi handlar lite vid Ulvön. Där är säsongen slut och hyllorna gapar tomma.

Vi närmar oss Nordvalen mitt i natten. Fyra fartyg går på rad tvärs över vår kurs när jag kommer upp på min vakt. Det är spännande innan jag konstaterar att vi kommer att klara dem. Kvarken är trång här. Det smakar med frivakt och två timmars sömn när det blir min tur.

Klockan 12 följande dag gör vi fast i vår boj på Alholmsfjärden i Jakobstad. Resan räckte 6 veckor för Kjell och 5 veckor för mig. Vi använde 800 l diesel under de 2067 sjömilen. Det har varit oskäligt mycket motvind och svag vind.

Trots att vi fått ha onödigt bråttom har det varit en intressant och minnesvärd resa. Ett par veckor till skulle ha varit bra. Vi fick hoppa över flera ställen som vi siktat på; Risör och träbåtfestivalen, ett par hamnar i Danmark, Bornholm och Gotland. Den sista veckan var tung. Det tog knappt 7 dagar från Öland och hem.

Vi fantiserar att någon gång göra om färden, utan någon tidspress. Det skulle vara roligt att få se sig om i lugn och ro och ta i land när man har lust, och stanna tills man vill vidare. Den som lever får se hur det blir med den saken.

 

 

08.02.2018 kl. 20:58

Göta kanal, del 5

När vi närmar oss Langösund dör vinden ut och det blir dimma. Flera fartyg dyker upp rätt nära. Invid inloppet till sundet ligger det grundstötta fartyget Full City. Oljebekämpare, militär och kustvakter jobbar fortfarande där.

Vi söker oss sakta inåt och hittar en bra flytbrygga nära Colin Archern RS CA 2, Langesund.

Vi simmar. Jag distraherar ett svanpar i fören medan Kjell badar. Här finns det klaraste vattnet hittills. Dagen har varit tung. Jag har styrt 8,5 timmar, med avbrott för matvärmning och -intag. Vi startade 8.45 och kom fram 19.30.

Efter frukost följande dag går vi ut i samhället. Här finns några affärer, restauranger och bostadshus. Jag hittar en ny dragkedja till min jacka.

Vid rådhuset finns internet. Jag för över mer pengar till mitt kortkonto och får väderprognos.

Efter lunchen gör vi loss. Vi passerar igen det strandade Full City. Oljebekämprna åker fram och tillbaka. De har ett tufft jobb.

Jomfruland är lummig och grön fast klipporna är karga på andra sidan sundet. Jag syr dragkedja, Kjell navigerar och styr. De norska sjökorten avskräcker. Varje djupangivelse är markerad med ett plus-tecken, så kusten ser ut att vara pepprad med stenar.

I Kragerö lägger vi till vid en handelsbrygga.

I en av strandbodarna lockar levande jazzmusik.

De smala gatorna är kantade av små affärer. Utanför turistinfon träffar vi en inföding som rekommenderar utsikten ovanför kyrkan. Vi stegar uppför den höga backen.

Utsikten är nog värd besväret. Just som vi sitter och njuter börjar det rycka i rönnkvistarna som sticker upp från branten. Ett mörkkrulligt huvud fäst vid en storväxt färgad man kravlar sig upp på platån. Jag hann redan börja frukta någon arg älg eller något annat farligt. Heja heja, flinar han och traskar vidare med sin ryggsäck. Han brukar tydligen ta en genväg hem på kvällarna. Vi söker oss också vidare. Neråt går det lättare.

På natten lyser mareld i vattnet i båttoan när man spolar.

Vi hade fantiserat om träbåtsfestivalen i Risör, men timingen är lite dålig. Nu får vi vänta ett par dagar, dagar som nog kommer att behövas för hemresan. Med sorg i hjärtat besluter vi att styra hemåt i stället. Kragerö blev vår västligasate position.

Hastigt och lustigt förbereder vi avfärd tidigt följande morgon.

Dimman ligger tät. Jag skulle helst ha väntat tills den lättat. Myteriet ligger i luften då ett fartyg brölar någonstans nära, då vi bara hunnit några hundra meter.

Silhuetten av fartyget tar snart form, Vi går klara för det. Småningom dyker remmarna upp där de ska.

När solen kommer fram vid lunchtid ligger Skagerrak spegelblank.

På eftermiddagen höjer sig mörka ryggar föröver. Vi ser flera stim och gissar på tumlare. Vi passar på och torkar de drypande seglen medan vi kör.

Strömmen drar emot när vi närmar oss Skagen och det känns segt.

Vi får leta länge efter en förtöjningsplats. Klockan är över 11 då vi lagt till. Vi har kört 16 timmar i dag.

Det blir en lång promenad nästa dag. Här är torrt och sandigt. Små hus utan utskiften och några affärer kantar gatorna. Vi drar jerrykannorna med diesel på ölkärran.

Jag tvättar lite kläder och de äckliga handdukarna i samband med duschandet. Ljuvligt att vara ren igen.

Vi kommer iväg vid lunchtid och motorseglar med stor och fock i 6,4 knop. Vi ser en tysk ubåt och massor av maneter.

Natten är härlig med fullmåne. Luften är ljum och fuktig, det känns som om man var i södern.

Vi kör raskt vidare. Ibland skymtar Danmarks låga kustremsa med vemodigt vinkande vindmöllor.

Bron över Stora Belt är imponerande hög och lång. Strömmen emot är 2 knop långt innan vi kommer fram. Närmare bron är strömmen 2,7 knop. Vi kryper fram i 2,3 knop. Det är spännande att styra med knapp styrfart och det räcker olidligt länge att komma fram.

I Nyborg hittar vi en bra kajplats inne i stan. Etappen räckte 33 timmar.

Efter en del traskande hittar vi motorolja. Diesel och mat bunkrar vi också.

Vi går längs ån och ser på slottet och muséet.

Nyborg är en charmig liten stad med massor av blomplanteringar och gamla hus. Folk har kolonilotter med blommor och äppelträd också runt höghusen.

Frisk motvind möter oss när vi kommer ut ur viken på eftermiddagen. Vi skumpar vidare i sakta mak och anländer till Femö efter 8 timmar. Sträckan är 35 nm.

På morgonen ser vi oss omkring lite och går upp till kyrkan.

I ett dike växer en vildapel som dignar av små frukter. Jag plockar tröjan full av fallfrukt. Kjell går raskt vidare så ingen ska tro att vi känner varann. Äpplena är söta och goda.

Klockan är bara 8.45 då vi startar. Då vi lossat förtöjningarna från tysken vi legat intill märker vi att Bolinder spottat en näve sot på Bavarians fina teakdäck. Hm..

Solen skiner och vi har svag motvind. Jag väver.

På kvällen kommer vi fram till Klintholm på Mön. Där finns bara tyska båtar.

Vi monterar cyklarna och trampar 6 km i motvind och uppförsbacke.

Lummig lövskog och och jordbruksmark kantar backar och dalar.

Möns klint har ett hisnande stup.

Hemvägen går i ett huj. Det känns som nerförsbacke hela vägen.

Vi fortsätter följande morgon och rundar udden för att se på Möns klint från havet. De benvita kalkklipporna är verkligen exotiska. Vi hissar på och stannar motorn. Hanöbukten, Nordens Biscaya, väntar.

 

01.02.2018 kl. 11:04

Göta kanal, del 4

Det är spännande och intressant att köra genom Göteborg. Stränderna kantas av förtöjda båtar av alla storlekar. Vidsträckta industriområden ligger närmast älven.

Där staden tar slut möter nakna släta klippor. Vi hissar stor och fock och söker oss norrut med akterlig vind. Det dräller av motorbåtar, (som Egyptens gräshoppor, enligt Kjell) segelbåtar och färjor. Vi har rätt svettigt innan vi gippat oss till lite större vatten. Vi siktar på Marstrand.

Sundet dit är vackert, både kargt och lummigt. Vi möter massor av båtar hela tiden.

Marstrand är en överraskning. En gammal borg bildar fond till ett gytter av vita hus med röda tegeltak. I förgrunden spretar en skog av master.

Vi vågar oss inte in i hamnen, utan ankrar.

Med färja kommer vi över till ön och går runt fästningen. I kyrkan råkar vi pricka in en orgelkonsert och andakt.

Sen beställer vi skaldjurstallrik och vitt vin på det lokala segelsällskapets restaurang. Vi får en halv krabba, några kräftor och en stor hop räkor. Proppmätta återvänder vi till båten vid halv elvatiden.

En öronmanet simmar vid stranden när vi ror tillbaka.

På morgonen förutspår SMHI 15-20 m/s, så vi besluter att ligga kvar. Jag tvättar lite kläder och steker plättar till eftermiddagskaffet. Det blåser faktiskt hårt och regnet trummar mot däcket. Vi sitter inne och eldar och mår gott.

Massor av folkbåtar rusar förbi med smällande segel och glider in bakom hamnpiren. De har säkert haft kappsegling.

Mot kvällen vill Kjell flytta till andra sidan viken. Den väntade SW-vinden kommer rakt på oss småningom. Men på andra sidan viken biter inte ankaret. En enorm boll av växtlighet hänger på flyna när Kjell mödosamt vevar upp det. I nästa vik fastnar vi på grund strax utanför farleden. Vi fortsätter mot nord. I en inbjudande vik vevar Kjell ut alla 40 meter ankarkätting, men ankaret biter inte. Han vevar upp, vi kör fram igen och försöker på nytt, fyra gånger. Det här ankaret har aldrig släppt i hemmavattnen. Möjligen är växtligheten så tjock på bottnen att ankaret inte biter, eller också är det kalt berg och inget att bita i, eller kanske består bottnet av mjuk gyttja.

Vi kör vidare i kraftig medvind och -sjö, inklusive regn, till klockan 10. Svarta kårar jagar över vattenytan och vinden drar skummet av vågtopparna. 

Innanför Tjörnbron hittar vi en stenig ankarbotten i Almösund. Där är sjölä, men vinden sliter i skutan. Ankaret glider i de starkare byarna.

Följande morgon berättar SMHI att vinden är 15-20 m/s, 25 storm i byarna. Under natten har vi draggat flera gånger. Kjell har varit ankarvakt och kört fram och fällt ankaret på nytt.

Vi får också veta att fartyget Langeland med stenlast har sjunkit vid Strömstad, 40-50 nm norr om oss. 6 man saknas. Fartyget Full City har stött på grund i Norge och läcker olja. Vi är lättade att vara helskinnade.

Vi ligger kvar vid Tjörnbron den dagen, men får ankra om ett par gånger. Först sent på kvällen vågar vi lämna båten och ro i land.

Nästa dag är det lördag, nästan spegellugnt och strålande solsken. Vi tuffar norrut. I Mollösund möter vi ett oräkneligt antal segel- och motorbåtar. När vi viker av mot Malö strömmar minskar trafiken något.

Fastän här finns vacker skärgård hittar man tydligen sällan lugna naturhamnar att ankra i. Åtminstone nu i början av augusti är gästhamnarna ofta fullbelagda.

Farleden krymper ihop ytterligare när vi närmar oss Bassholmen.

Också här är gästbryggan full, men vi hittar en bra ankarplats invid båtmuséet.

Föreningen Allmogebåtar driver muséet, renoverar och bygger allmogebåtar och ger ut böcker och tidskrifter.

Kjell har i flera år prenumererat på deras tidskrift Träbiten.

Detta är Mecka för en träbåt- och veteranmotornörd.

Vid vandrarhemmet får vi duscha. Jag hade hoppats hitta en affär, men vi får nöja oss med konserver.

På söndag morgon har vattnet sjunkit. Kjell var rädd att vi skulle fastna i gyttjan, så han har lagt ut ett akterankare. Vi startar tidigt för att komma iväg före vinden tar fart. Motorn stannar då vi backar! Ankarlinan sitter fast i propellern.

Vi lyckas angöra en badbrygga och Kjell får dyka ner och ta loss linan. Småningom kommer vi iväg. Farleden är trång och idyllisk.

Före lunch är vi framme i Lysekil. Vi börjar vid fiskehamnen där det finns mack. Jag går till en mataffär. Vi äter lunch vid Bengts fisk. Hans fiskdisk är spännande; långa, kolja, kungsfisk, plattfisk, krabbor - hela och halva, kräftor, räkor makrill...

Mätta och belåtna går vi tillbaka, då ett par kvinnor på en bänk hojtar till. Det är Stina, från grannbyn hemma! Pelle och hon kommer med husbil tillsammans med ett annat par. De kommer ombord en stund. Jag får en tankeställare när de berättar att de ska åka hem i morgon, för Stina har en läkartid om ett par dagar. Själva beräknar vi tre veckor för hemresan. Man kan resa på så många sätt.

Vi slår otrevligt mot kajen, så vi gör loss och går mot Kungshamn.

På kvällen tar vi färjan till Smögen. Färjan är en fin ekbåt med styrhytt, däckad för och bänkar längs sidorna.

Smögen är faktiskt speciellt. Klädaffärer och barer kantar sundets norra sida. På andra sidan finns idylliska sjöbodar. Rödgranitklippor omger hela sundet. Vi är nöjda att åka tillbaka till Bamse när vi gått ett varv längs affärsgatan och varit ner till havet på andra sidan klipporna. Kläd- och souvernirbutiker är inget för oss.

Det regnar i Kungshamn när vi vaknar följande morgon, men när vi tagit upp jollen, diskat och fixat för avgång blir det uppehållsväder.

Vi hissar segel då vi kommer utanför Hållö och de andra skären utanför Smögen. En frisk ostan skjuter oss framåt i en slör på 6,5 – 7,5 knop. En stark ström hjälper oss på traven.

Vårt mål är Norge. När vi nu en gång är så här nära måste vi bara dit.

 

24.01.2018 kl. 10:53

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar