Långfärd 2019, del 10, Kvarken

Ett regndis lade sig över öarnas toppar när vi satte kurs på Tärnättholmarna på tisdag. Vi försökte segla men fick ge oss och starta motorn.

Det vimlade av glada och trötta vandrare, som satte upp sina tält, när vi gick längs den vackra stigen som leder till Slåttdalsberget i Skuleskogens nationalpark. Vi har gått upp på Slåttdalsberget från ett annat håll, från Kälsviken.

Vi gick inte så långt den här kvällen. Vi lade ut ett nät innan vi gick på promenad och kollade det när vi kom tillbaka en timme senare. Fångsten var enbart vegansk än så länge. Det blev en burk konserverade köttbullar till middag.

24.7, onsdag

Vi fick 3 vackra abborrar och ett tiotal idar på nätet. Idarna ville vi inte ha. Renhållningsverkets trutar visade högljutt sin uppskattning över serveringen när vi slängde dem i sjön.

Jag satt i jollen och sköljde fiskfjäll från nätet när Nelli plötsligt hoppade ner i jollen från Bamses akterdäck. Jollen flöt någon meter bakom båten. Vi blev lika förskräckta allihopa. Orsaken var att Kjell spolade fiskblod från däcket med ett ämbare. Nelli är livrädd för skvalande ljud.

För flera år sedan var hon ute med Kjell på tumanhand till västerbottenskusten. Det blåste rätt hårt. Plötsligt kom en monstervåg från sidan och vräkte ner Bamse.

Lutningen var så stor att oljelampans kupa föll ner och krossades mot bokhyllan ovanför soffan, där Nelli låg. Hon fick nog ett trauma av händelsen. Om vi åker bil där det finns vattenpussar som skvalar mot bilens underrede kommer hon darrande i framsätet och vill sitta i famnen. Att spola däcket väcker riktigt otäcka minnen.

Dagen var solig och vindstilla. Till Tärnättholmarna far vi säkert flera gånger. Vid nordlig vind kan man ligga i viken på andra sidan edet.

Jag bakade nya semlor medan vi körde. När vi varit på väg en timme kom vinden igång och vi hissade seglen. Medan Kjell hissade klyvaren började motorn gå ner i varv. Vi stannade den. Bestämt var oljetanken tom! Enligt handboken från 1940-talet ska man stoppa maskinen om det hörs ett råmande läte. Sedan tar man ut kolven och filar litet. Något råmande hördes inte ännu, så vi hoppades att kolven skulle lossa när den kallnade.

Bolinder förbrukar en hel del smörjolja. En del förbränns och resten rinner ner i en spilloljetank under motorn.

Vi hade tänkt söka natthamn vid Järnäs och fortsätta till Holmögadd eller Valsörarna följande dag. Nu valde vi för säkerhets skull en ostlig kurs vid Skagsudde, ifall kolven inte skulle lossna. Det var nog rätt beslut. Kolven satt obönhörligen fast.

Kjell försökte med alla sätt han kom på. Lösningen blir troligen tryckluft när vi kommer hem. Nu var vi alltså utan motor resten av resan.

25.7, torsdag

Ännu vid fyren Bonden, med tordmularna, seglade vi med god fart, men vid midnatt dog vinden ut. Vi befann oss mellan Gunvors grunds fyr och Nordvalens fyr, söder om Holmöarna. Jag var glad att sikten var god under natten.

Alla fartyg som ska upp i Bottenviken ska klämma in sig genom den smala korridoren vid Nordvalen. När vi närmade oss klockan 12 på natten räknade jag tre fartyg på en halvtimme. Efter det fjärde syntes inte flera till. Vi "skyndade" oss att korsa farleden medan det var ledigt. Men en fart på 1,4 knop räckte farledsöverskridandet en hel timme.

Vi skvalpade omkring vid Nordvalen i över 7 timmar innan en barmhärdig bris på morgonen förde oss strax norr om Valsörarna.

Aldrig trodde jag att jag skulle njuta av att kryssa med 2,9 knops fart. Eller att hålla andan av förtjusning över att segla i 1,5 knop mot målet. Man blir luttrad av motgångar.

Vinden försvann igen och vi drev sakta mot Valsörarna. Det kändes som om hemfärden skulle bli långvarig. Jag försökte intala mig att det gör det samma var vi sitter. Det gick ingen nöd på oss. Mat hade vi gott om. Jag bunkrar jämt upp med mycket reservproviant och torrskaffning. Det sällan man kommer åt att handla när man är på långfärd.

Det största irritationsmomentet var de moln av flygfän som drabbade oss. Jag vågade knappt öppna munnen.

Jollen och överbyggnaden var svarta av småflugor. De svävade omkring i molnformationer. Jag brukar inte vara pito för småkryp, men det här var bara för mycket. En vindpust skulle ha skingrat dem, men någon sådan fick vi inte.

Jag saknade gärdsmygen och de andra småfåglarna som åkte snålskjuts med oss under överfarten för något år sedan. De var inte alls rädda, och hittade massor av småkryp under skoten och i vrårna på däck. Här skulle de ha haft mat för en hel vecka.

26.7, fredag

Natthimlen gav sådan ro i själen. Färgspelet var fantastiskt. Vi rörde oss emellanåt sakta framåt med ca 1 knops fart. Under en av mina nattvakter var mitt saldo att snurra två varv runt med Bamse och backa 0,2 sjömil av vår surt förvärvade tillryggalagda sträcka.

På dagen hade en stor del av flygfäna dött. Jag vågade äntligen klä av mg och klättra ner för rodret och ta ett dopp i sjön. Solen värmde och däcket brände under fötterna. Fortfarande vindstilla. Högtrycket kom faktiskt olämpligt för vår del. Eller egentligen var det motorhaveriet som var helt onödigt.

I vanliga fall är vi rätt snabba att starta Bolindern när vi tycker det går för långsamt. Bolinder är Bamses hjärta och en del av helheten, så den behöver också få vara med, i synnerhet på kryss. Det är svårt att kryssa effektivt med två mans besättning på Bamse. Helst skulle man vara 4 personer. Dessutom är Bamses skrov så brett och bulligt i fören, att båten stoppas upp i motsjö. Det är bra med en propeller som knuffar på där bak.

Det är tröttsamt att styra två timmar och vila två timmar dygnet runt. Vi ska ju koka, äta och diska också. Jag somnade under min vakt klockan 8 på kvällen. Tydligen hade jag i sömnen suttit och styrt mot nordväst i stället för mot nordost, för trots att vi seglade med 2,5 knops fart minskade inte avståndet till målet fram till klockan 9. Det var ju bra att jag vaknade innan vi kom till Sverige.

Jag måste göra ännu en sats bröd av vad jag hittade i skåpen. Det blev riktigt gott.

27.7, lördag

Härlig natthimmel igen. Utanför Kallan var det vindstilla i 6 timmar på morgonnatten. De 6 sjömilen till bojen vid Slipen tog över 4 timmar.

Här gör vi 1,2 knop. Bamse KAN segla förutan vind.

Det var lite spännande att göra fast vid bojen när vi kom seglande. Det är inte så enkelt att bromsa och backa. Jag måste vara snabb att få fast förtöjningstrossen innan tillfället var förbi. Kjell förberedde ankaret för säkerhets skull. Om vi skulle missa skulle vi kunna ankra och fixa till förtöjningen i efterhand. Angöringen gick nog som planerat.

De senaste dygnen har varit lärorika. Tålamodet har töjts och vi har varit glada åt det lilla. 0,7 knop i rätt riktning är mycket roligare än att redlöst driva omkring i flera timmar, ibland till och med driva bakåt av strömmen. Vi har fått ta dagen som den kommer och acceptera att etappen kan ta många dagar i stället för några timmar.

Vi har sannolikt gjort rekord i långsamhet. 50 sjömil (90 km) från Nordvalen till Jakobstad på drygt 60 timmar, tre nätter och två dagar, torde var svårslaget.

Men vi har haft tur med vädret under de här tre veckorna. Bara en gång använde vi regnkläderna. Vindarna har varit måttliga. Som planerat seglade vi söderut medan vinden var nordlig och vände norrut när vinden blev sydlig. De senaste dagarna har varit fantastiskt lugna och varma, och vi har haft nära till vattnet när vi behövt svalka oss.

Fast nog var det roligt att komma hem, för oss alla tre. Jag har ett hem, ett ljuvligt hem... nynnade jag en natt, medan jag skvalpade omkring utan att komma framåt, och väntade att mina två timmar vid rodret skulle ta slut.

27.07.2019 kl. 20:48

Långfärd 2019, del 9, Höga kusten

På kvällen fick vi främmande. Vi hade plockat blåbär på berget invid och bakat en blåbärspaj. Brödet var slut så jag gjorde en sats semlor också.

Dottern och hennes familj har köpt en ny båt. De seglar nu hem den från Gävle. Den ser väldigt gedigen och trygg ut, mera en familjebåt än den förra, som var en genuin kappseglingsbåt.

Barnbarnen var lika glada att träffa oss som vi var att träffa dem. De låg i sjön mest hela tiden och visade sina konster.

Vi sov gott och tungt den natten.

22.7 måndag

Ungarna hjälpte till att plocka mera blåbär. Det blev pannkaka med sockrade blåbär till eftermiddagskaffet. Vilken härlig smak det är på färska blåbär!

Mot kvällen tog vi avsked och styrde mot nordost.

Ångermanälven är bred och mäktig här i utloppet.

Vi körde upp till Hårsangsviken och ankrade. Stället tycks också heta Hörsång och Hålsång, beroende på var man läser. Där finns en campingplats och inte mycket mera.

Kvällslänken gick till Fjärdbottens fäbodvall. Enligt hamnbeskrivningen skulle avståndet vara 1 km, men där har nog någon mätt fel. Enligt sjökortet är sträckan 2 sjömil fågelvägen, 3,6 km.  Nelli tyckte det var precis lagom.

För mig var vägens längd en tråkig överraskning. Jag gjorde deg till nya semlor innan vi gick - 1 km tar ju inte lång stund. Förra satsen försvann i ett huj när vi hade främmande. I själva verket var vi borta i över 2 timmar, och degen jäste ihjäl sig.

Semlorna blev låga, degiga och hårda. Vi får äta dem som de är.

Det var intressant att se viken Fjärdbotten. Jag tror inte att vi bryr oss om att komma hit med båt. Farleden gör en lång omväg innan man kommer hit sjövägen.

Gamla fäbodstugor är nu övernattningsstugor för vandrare längs höga kustens vandringsled.

 

23.07.2019 kl. 14:28

Långfärd 2019, del 8, Bottenhavet

Jag har problem att hitta nätförbindelse. Nu gäller det att passa på medan telefonen fungerar. Jag är inte riktigt nöjd med bilderna eftersom alla är tagna med telefonen. Men om jag tar foton med kameran får jag inte in dem förrän vi kommer hem. Vi får ta det som det blir.

Vi satte kurs mot Enskär på fredag morgon. Vinden var fortfarande nordlig, så vi körde i motvind.

Vi kom fram klockan 16 och fann att bryggorna var upptagna. Här finns inget utrymme för ankring. Det var lite snopet. Vi har inte besökt Enskär på 15 år. Den gången hade vi bra tur när vi rymdes in i den lilla hamnbassängen. Vi hade den gången seglat i medvind i ett och ett halvt dygn direkt hemifrån. Vår dåvarande hund Josefin behövde nödvändigt få gå i land.

Enskär är en fin ö. En stig går från hamnen till fyren på  västsidan. Vi kommer nog att göra nya försök att komma hit en annan gång.

Plan b var att hitta någon lävik i farleden utanför Nystad.

Vi ankrade vid Lyökki på kvällen, 8,5 timmar efter starten från Iniö. Här har mycket ändrat sedan vi var hit år 2000. En småbåtshamn och många nya hus har stuckit upp. En trevlig stig för hundpromenaden gick genom skogen. Jag hade svårt att slita mig från de stora blåbären.

20.7, lördag

Det var soligt och vindstilla när vi kom iväg.

Den utlovade sunnanvinden försvann nog någon annanstans. Först på kvällen hade vi litet nytta av focken.

Mitt på Bottenhavet var vattnet grönrandigt av alger.

Solen gick ner och solen gick upp. Vi körde våra tvåtimmarsvakter.

21.7, söndag

På morgonnatten fick vi dyning snett akterifrån, vilket gjorde skjutsen slingrande, gungig och otrevlig.

26 timmar efter start, vid lunchtid, gjorde vi fast vid kaj i Härnösand och tankade. Ñelli och jag gick en runda under tankningen. Distansen var ca 140 nm. (Fart- och distansloggen slutade fungera för flera år sedan.)

Sen gjorde vi loss igen och flyttade oss en liten bit tiil Lustholmen, där vi ankrade.

22.07.2019 kl. 14:17

Långfärd 2019, del 7, Skärgårdshavet

17.7, onsdag

Det var soligt och skönt igen. Den nordliga vinden var svag, så Kjell drog upp alla segel. Vi fick starta motorn redan vid Gullkrona.

Skepparen försökte solbada naken, men fick stup i kvarten dölja sina vitala delar på grund av all trafik.

Vi valde en smal farled norr om Korpo. Där hade vi sett ut en lockande vik, som skulle ge lä för den väntade nordanvinden.

Döm om vår häpnad, när en hög bro för biltrafik gick över sundet, just där det enligt sjökortet skulle gå en färja! Vi tycker vi har ganska nya sjökort, men vid en närmare kontroll är det aktuella kortet faktiskt tryckt år 2000. Kors vad tiden går!

Vi vände om och valde den breda vägen i stället. Bergskär blev dagens mål, 9 timmar efter start.

18.7, torsdag

Bergskär är verkligen unikt. Hamnen har tidigare varit i militärt bruk. Här är 4-6 meter djupt. Höga öar trängs på området, men lämnar ett par, lagom breda sund, så att man kommer in i den helt skyddade lagunen. 5-6 andra båtar låg också här över natten.

Vi gick ut genom den smala farleden och sökte oss norrut mot Iniö. Vi vill bunkra upp bränsle innan vi far längre norrut.

Vi börjar ha sett oss mätta på de höga, tallbeväxta holmarna, med branta, släta klippor längs stränderna. Dessutom utlovas sydlig vind från och med söndag. Då drar vi norrut.

Här trafikerar många minifartyg. Troligen är det de lokala Pelles budtjänst-firmorna, som skjutsar post, varor och folk efter behov.

Vi lade till vid "vår" vanliga bryggplats vid Bruddalsvikens gästhamn på Iniö. 

Aftonvarden intogs på thairestaurangen där. Soppan var så eldig att snoren rann. Det är säkert bra att rensa kranen ibland.

Kvällslänken gick längs vandringsleden upp till utsiktsberget.

Nelli var uppe i tornet långt innan vi hunnit fram. Jag undrar om hon minns att hon var hit för 3 år sedan.

18.07.2019 kl. 22:35

Långfärd 2019, del 6, Skärgårdshavet

Vi ankrade i en vik norr om färjefästet  vid Pargas port. Vi rodde i land, siktade på en telemast högst uppe på kullen och sökte oss upp genom snårskogen. Vi hade rätt bra flås.

Uppe på berget, invid masten, låg en forngrav. 

Vi traskade runt en stund nere i hamnen och färjefästet. När vi kom tillbaka till Bamse var det läge för ett dopp i sjön.

Ett rådjur klev omkring på stranden och drack. Vattnet var märkvärdigt grönt. Det syntes nog en del gröna alger, men inga blågröna.

16.7, tisdag

Det regnade och blåste under natten. Smattrandet mot däck störde nattsömnen. Klockan halv 5 startade Kjell motorn, vevade upp ankaret och flyttade oss en bit, för vinden hade vänt.

När vi kom i väg på morgonen duggade det.

Utanför Pargas port låg ett tjockt dis. Vi styrde efter kompasskurs och följde flocken. Här är mycket trafik överallt.

Regnet hade upphört när vi ankrade vid Helsingholm. Det var rått och fuktigt ombord.

Jag sände igen en tacksam tanke till Holmströms Aagust, som sålde kaminen åt oss för 40 år sedan. Den stod i en sjöbod nere vid Nätigrunne hemma. Jag minns inte om vi gav 10 eller 20 mark för den. Kaminen har gjort en kall och regnig dag ljuvlig hur många gånger som helst. Och torkat våta kläder och fuktig inomhusluft.

Hamnen vid Helsingholm drivs av en familj som bor där. De ville inte ha någon hamnavgift när vi inte låg vid kajen. Vi stödde dem i stället lite genom att köpa en påse färska semlor.

Vandringsleden gick genom fårhagen. Här är öppet och luftigt tack vare fårbetet. 

Hamnen verkar vara populär bland barnfamiljer. Det blev tidigt lugnt på kvällen.

18.07.2019 kl. 21:29

Långfärd 2019, del 5, Skärgårdshavet

14.7, söndag

Tog upp nätet och fick alltför mycket fisk: 2 sutare, 1 väldigt stor gädda, 1 lagom matgädda och 2 björkne. Vi slängde i alla tillbaka utom matgäddan. Perfekt med lite färsk mat!

Sutarna såg köttiga ut, men vi visste inte vad det var för något. Det lär vara matfisk enligt google. Kanske vi prövar dem nästa gång.

Mycket tång hade fastnat i nätet, och gäddorna hade levt loppan. Vi höll på en bra stund och redde upp det.

Vi kom iväg efter lunch. Dagen var solig och vindstilla. Massor av båtar var i farten. Vid Nagufärjan blev det riktigt trångt.

De bulliga öarna påminde om en händelse för 16-17 år sedan. Vi hade den då 11-12-åriga sonen med. Han tyckte förstås att seglandet var töögot, och tog varje chans att fräsa runt med jollen och den 9,9 hästkrafter starka aktersnurran. När vi låg vid Houtskär försvann han mellan holmarna och blev länge borta. Det blåste och gick sjö, så vi började bli oroliga. Till slut kom han tillbaka. Han hade åkt vilse, för alla öar såg likadana ut. Det var ju bra att han hittade tillbaka innan bensinen i snurran tog slut.

Farleden upp till Pargas är smal. Det är märkvärdigt att stora fartyg, som kalkbåten, som brukar lossa sin last hemma vid Alholmen, klarar att manövrera här. Vi var glada att vi inte mötte den.

Jag kikade nyfiket på alla hus och stugor som kantade stränderna. Här och där syntes åkermark med mognande sädesfält.

Vi inledde pargasbesöket med en promenad och lite matuppköp. Varken skoaffären eller jeansbutiken syntes till längre. Rätt förståeligt, om de andra kunderna också kommer bara vart 13:e år. Vilken tur att Kjell byggde sina sandaler!

15.7, måndag

När vi steg upp lossade ett fartyg sin last vid kajen, utanför vilken vi ankrat. Fartyget har inte mycket manöverutrymme när det ska ut. Vi beslöt att flytta på oss för att inte ligga i vägen.

Kjell vevade upp ankaret och vi rodde fram ett tiotal meter. Det går bra att ro Bamse när det är lugnt.

Vi gick i land. Kyrkan var öppen och vi gick in.

Den är väldigt stämningsfull, med vackra gotiska valv och målningar, men ändå enkel. Här har 7 seklers människor sökt tröst och svar. Det kändes nästan i atmosfären.

Pargas är en charmig stad. Vi traskade runt en stund och storhandlade vid en välförsedd market, någon kilometer från hamnen.

Vi vilade ofta på hemvägen längs sundet. De 3 matväskorna blev onödigt välfyllda.

Härligt att ha gott om färsk mat igen! Jag band fast krukorna. Inget får ligga löst ombord. Man vet aldrig var man hittar lösöret efter lite sjögång.

Efter lunchen drog vi upp ankaret och styrde tillbaka ut till havs, till Pargas port. Där räknade vi med att ligga i lä för den utlovade sydostvinden på 12-14 m/s.

18.07.2019 kl. 17:48

Långfärd 2019, del 4, Skärgårdshavet

11.7, torsdag

Morgonlänken på ön Koiviso gick längs viltstigar, tätt beströdda med rådjurspeplor. Nelli yrde omkring med tungan hängande ur munnen. Som hon längtat efter den här stunden! När vi kom ombord igen plockade vi ett tiotal fästingar av Nelli och en av Kjell.

Vi begrundade väderprognoserna och alternativa rutter på förmiddagen. Vi borde ha brått om vi ska hinna till Pargas före helgen, och det vill vi ju inte ha.

Vi började med att sikta på Gustavs. Kjell fick dagens gympass genom att hissa seglen och ta ner dem igen en stund senare, när det slutade blåsa. Äntligen lite sommarvärme! Till och med jag kavlade upp långkalsongerna över knäna och tog av jackan. Då är det sommar!

Det är alltid lika vackert och intressant att köra längs Strööme mot Gustavs. Sommarvädret varade kanske en kvart. Mörka moln täckte snart himlen och jag fick brått att klä på mig igen. Vi hann precis få ankaret i sjön utanför farleden till Lotholmen innan regnet var över oss.

Mot kvällen rodde Kjell med jollen längs det smala sundet in till hamnen.

Jag lodade djupet hela vägen. Det är drygt 3 meter djupt i farleden. Som den försiktiga general Bamsefar är har han aldrig vågat gå in här. På sjökortet är djupet angivet till 2 meter. Bamse behöver ca 1,85.

Det är en utmärkt hamn. Vi gick och tittade oss omkring på området. Här finns, förutom gästhamn, restaurang, campingplats också flotta uthyrningsbungalovs med jacuzzis på de väldiga terasserna och panoramafönster mot sjön. Uppe i skogen gick massor av trevliga stigar med frisbeekorgar. Nelli stortrivdes. Hit kommer vi säkert flera gånger, nu när vi inte behöver vara rädda för grundstötning.

På kvällen tvättade vi skrovet. Vattenlinjen var alldeles gulrandig nu igen.

12.7, fredag

Nelli och jag gick på morgonlänk medan Kjell hade motorservice. 

Efter lunch kom vi iväg. Vi hissade stor och fock och gjorde en fart på 3-4 knop.

Solen värmde och vi njöt av den härliga skärgården.

Navigatorn hade inte mer att visa oss på eftermiddagen. Mjukvaran tar slut här, så hädanefter får vi navigera så gott vi kan efter sjökorten, tills vi söker oss norrut igen.

Det började blåsa hård NV-vind när vi skulle runda Pähkinäinen. Det gick trögt och var kallt. Den senaste tiden har det blåst hårt varje dag mellan klockan 15 och 18.

Ögruppen består av smala, långsträckta holmar i väst-ostlig riktning, med djupa sund emellan.

Vi ankrade långt inne i sundet. Kjell rodde oss till hamnen på kvällen. Här dräller av förbudsskyltar. I Sverige skulle språkbruket vara ett annat. Men vi hittade en naturstig där man fick gå. Den gick runt hela udden.

 

Stigen var bekväm och slingrade sig mellan hasselsnår och bergsklackar.

Utsikten över viken var hänförande.

Det gick tungt att ro tillbaka till Bamse i motvind. 

13.7, lördag

 

Morgonens hundpromenad blev kort. Holmen vi ankrat vid är liten, om än kuperad och vacker. En råbock skuttade förskräckt iväg när vi var helt nära. Nelli satte efter, men vände om när Kjell visslade. Vi är glada att vi har en vallhund och inte en jakthund.

Vi beslöt att stanna här en natt till och besöka Pargas när det blir vardag. Jag bakade semlor, för brödet är slut, liksom mycket annat.

 

Vi vädrade sängkläder, hade pälsvård åt Nelli (verkligen på tiden), Kjell skrev logg och spände vanten, jag började fundera på en stickning. Vi lade ut ett nät också. Dagen var solig och varm mellan vindbyarna.

13.07.2019 kl. 16:01

Långfärd 2019, Bottenhavet 3

Vi var tidigt i farten på tisdag morgon, och gjorde loss från kajen i Kaskö redan klockan 05.30. Vinden var svag, så vi motorseglade. De 40 sjömilen till Merikarvia (konstigt nog Sastmola på svenska) gick på 7 timmar.

Merikarvia är litet speciellt. Farleden är utomordentligt väl utprickad, med både enslinjer och tätt stående remmare.

När man närmar sig den råa kusten är det svårt att tro att det bakom ett smalt sund öppnar sig en vid, lugn fjärd, kantad av bryggor, hus, företag och industrier.

En välbesökt campingplats ligger vid inloppet.

Senast vi var hit, för kanske 10 år sedan, var stället slitet och förfallet. Den sjaskiga kaj vi låg vid, invid ett ölsjapp, är förnyad,  med asfaltplan. Där är nu fiskmottagning till fabriken invid.

En gästhamn med fräsch dusch och toa ligger invid sommarrestaurangen. Där var ingen hamnavgift!

Vi lagade trots allt kvällsmat ombord. Vi behöver nödvändigt äta upp det sista av den medhavda maten.

Restaurangen hade mycket gäster, och fan clubsmedlemmarna avlöste varann vid kajkanten. Vi är lite ovana med så här mycket håll-i-gång och trafik, där vi tollar på, på tu man hand.

Vi gick ett par kilometer till centrum och tittade på kyrkan. Den är förvånansvärt stor för ett så litet samhälle. Här fanns också två matbutiker.

På kvällen blev det segelvård. Solen har ätit upp flera sömmar på focken. Vi skaffade skyddande kapell först flera år efter sjösättningen.

10.7, onsdag

Tidig start också i dag, 06.30. Det blåste obetydligt, men vi hissade seglen när vi kom ut på öppet vatten.

Man hinner tänka mycket när man sitter ensam till rors två timmar i taget, ute på öppet hav. Jag började fundera på en episod 40 år före #me too. Vi skulle segla hem sjöscouternas Ellinor från ett scoutläger i borgåtrakten. En scoutgubbe på lägret ville veta om vi har en ruffhäxa eller ett kuttersmycke ombord på Ellinor. Jag skrattade förstås artigt åt lustigheten, men kände mig grymt sårad. Jag navigerade och styrde och tog mina vakter som vilken karl som helst. Jag var varken ruffhäxa eller kuttersmycke. Gubbf-n är säkert död vid det här laget, men orden lever kvar. Den aspekten borde vi tänka på, lite till mans. Och kvinns.

Att navigera är för övrigt intressant. Jag gillar sjökort och kartor. Att jämföra med verkligheten, att mäta upp avstånd och beräkna tid för en etapp, att kolla in roliga ortnamn. Att hålla reda på vid vilken remmare vi är nu och var följande kan dyka upp. Gps-navigatorn har gjort allt mycket enklare och säkrare, men vi använder fortfarande papperssjökort också. Där har man bättre överblick.

Skärgården utanför Nystad är enastående. Tvåtimmarsvakten går mycket fortare när man kurvar mellan öar och skär längs enslinjer, än när man håller ungefärlig kurs en hel dag ute till havs.

Vi ankrade vid ön Koivisto utanför Nystad klockan 19.30, 13 timmar efter start.

Utsikten var inte mycket att skryta med. En skarvö och ett industriområde med väldiga slagghögar. Men vi tittade inte. Vi gick i land med Nelli, åt och sov.

11.07.2019 kl. 11:33

Långfärd 2019, Bottenhavet 2

För att gardera oss mot för hårda vindar och gippar bottenrevade vi storen innan vi styrde söderut på söndag morgon. Det utlovades nordliga vindar på 8-11 m/s. De syntes inte till ännu på förmiddagen, men vi hade inte så bråttom, utan gippade oss fram längs den trånga farleden.

Vid lunchtid avtog vinden ytterligare, så Kjell släppte ut reven. En stund senare friskade vinden i och vi gjorde runt 6 knop. 

En riktigt skön söndagssegling blev det.

Det gick undan mellan klipporna i inloppet till Kaskö. Nelli blev ivrig när vi plockade fram fendertarna.

Hon log stort när vi närmade oss hamnen. Hon var lycklig under kvällslänken. Längs stranden vimlade det av dofthälsningar. Hon bidrog själv så mycket hon hann, och sprätte upp gräs med både fram-  och baktassarna medan hon visade upp sitt största leende. Hon badade ett par gånger också.

Kaskö är en fantastisk idyll, med sina trähus och inbjudande trädgårdar. Många hus står dock övergivna. Flera av jugendhusen är vackert renoverade.

Det var skönt att ligga tryggt förtöjd på kvällen, medan vinden ven i riggarna vid gästbryggan. Vinden var 13 m/s vid Sälgrund, söder om Kaskö.

8.7, måndag

Vi begrundade väderprognoserna och stod fast vid beslutet att ligga kvar i Kaskö. Mot kvällen väntades 15 m/s.

Kusten söderöver erbjuder inte många lockande hamnar inom en dagsetapps avstånd. Kilen i Sideby erbjuder inte skydd för nordliga vindar. Vi kommer att sikta på Merikarvia. Det är lagom långt borta och är ett trevligt ställe.

Vi tog det lugnt under dagen, gick till butiken och letade ett par geocachar. En riktig önskedag för Nelli.

Småningom borde vi gå in till Pargas. Sandalerna Kjell köpte där för ett tiotal år sedan börjar vara hälsovådliga på en hasande gubbe. De borde ersättas med nya. "Int tror ja vi behöver fara te Pargas naa", sa han, när han sytt fast remmarna med utrustningen i segelsömmarsäcken. Vi får se hur det går. Han kan ju ha ett par i reserv.

08.07.2019 kl. 18:21

Långfärd 2019, Bottenhavet

Fredag 5.7. Vid lunchtid var all mat stuvad. Den utlovade nordanvinden var här. Vi gjorde loss, hissade stor och fock vid Alholmen. Nu var vi på gång. Jag kände mig lite kluven. Jag hade nog lika gärna pysslat hemma. När vi väl kommit iväg brukar jag finna mig till rätta och vara nöjd med nuet. Solen värmde och vi gjorde drygt 6 knop med alla segel hissade. Kanske det inte var så illa ändå.

Vid Stubben blev det platt läns - vinden kom in rakt akterifrån. Jag var glad att jag hade frivakt. Det är tungt att styra när vågorna försöker vrida båten. Vinden får inte fånga seglet från "fel" sida, då blir det en gipp. Den långa och tunga bommen slungas med stor kraft över till andra sidan av båten. Då gäller det att hålla sig undan. Något kan också gå sönder när så stora okontrollerade krafter är i rörelse. Kjell fick mycket riktigt spänningshuvudvärk från nacken följande natt. För en gångs skull hade vi nytta av det lilla mesanseglet längst bak. Med det i lovart hölls storseglet bättre på rätt sida.

Annars var vi nöjda med den soliga dagen. På kvällen ankrade vi i Djupkastet på Köklot, norr om Vasa, efter 8 timmars seglats. Det blev en väldigt grön resa. Motorn var i gång bara medan vi hissade och tog ner seglen.

Man baxnar över mängden sten som finns överallt här. 

6.7, lördag. Regnig morgon. Fortsatt frisk nordlig vind med vita gäss på sjön. Vi nöjde oss med stor och fock, men gjorde ändå god fart, runt 6 knop.

Vasa skärgård kräver noggrann navigation. Stenar sticker fram på båda sidor om farlederna. Man gör klokast i att följa enslinjerna. Vi gjorde många kontrollerade gippar under dagen. Kjell skotade in storen och släppte försiktigt över bommen till andra sidan medan jag skötte rodret. 

Vi klarade Replotbron också i år. Höjden på masten jämfört med brohöjden ger jämt en synvilla. 

Vi tänkte pröva något nytt, och gick in till Enskärshamnen, 6 sjömil norr om Bergö. Den såg inte så lockande ut. Stränderna bestod av stora stenar, vass  eller sommarstugetomter. Ingenstans syntes någon bra landstigningsplats för en hundpromenad, vilket vi egentligen var ute efter. Då vi funderat en stund gick vi ut igen och styrde mot Bergö gamla färjefäste, där vi varit så ofta förut.

Bryggan var upptagen, så vi ankrade och rodde i land med Nelli. Vandringsleden med snidade fåglar är fortfarande i gott skick och rolig att gå längs. 

I morgon försöker vi stiga tidigt upp. Efter morgonlänken styr vi mot Kaskö, så hinner vi fram innan det börjar blåsa för hårt.

 

06.07.2019 kl. 19:49

Hösttur IV

Väderprognoserna började visa hårda ostliga till sydliga vindar till slutet av veckan, och sådana var vi inte så intresserade av. Hellre lämnade vi Kallviken, med blåbären på Tulterberget och det idylliska Lövånger, åt sitt öde.

På torsdag morgon styrde vi hemåt. Den måttliga vinden var nordlig, och gav oss runt 6 knops fart för fulla segel. Sjögången från sidan gjorde igen tillvaron obekväm under däck. När man styr ser man hur och varför båten kränger,men under däck kastas man planlöst och omotiverat omkring. På frivakten är det säkrast att ligga i kojen, så hålls man åtminstone på plats.

Dagen var solig och fin. Efter 10 timmar lade vi till vid Köpmanholmens brygga i Larsmo skärgård. Nelli var lycklig att seglatsen var över och låg som en trasa på kajen.

Det fanns gott om bär på ön. Vi satsade fredag förmiddag på bärplockning.

Så blev höstturen en provianteringsresa ändå. Jag höll på med rensandet hela eftermiddagen. Det var varmt, soligt, lugnt och tyst. Helt ljuvligt. Vi hade inte alls lust att åka hem. Det var ett enkelt beslut att stanna en natt till. Under natten trummade regnet på däck. Det var skönt med en brasa i kaminen medan morgonkaffet kokade. Inomhustemperaturen är 10-13 grader när man stiger upp så här års. Men under täcket är det gott att vara. Vi brukar sova djupt på nätterna.

När vi körde hem på lördag förmiddag sken solen igen. Vi kände oss lyckliga och nöjda med den veckolånga färden. Nu var vi redo att ta itu med både skogsplantering och äppelskörd igen.

Väl hemma blev vi dock varse att också paradiset Köpmanholmen har sina ormar. Vi plockade 50 fästingar ur pälsen på Nelli, och ytterligare 15 dagen därpå. Själva hade vi också varsin, som vi inte fick ut hela, utan huvudet blev kvar i skinnet. Nelli har inte fått någon behandling mot fästingar i sommar, hon har bara haft ett par stycken på hela säsongen. Kanske det dröjer ett tag innan vi vågar oss till Köpmanholmen igen. Men det var roligt så länge det varade.

08.09.2018 kl. 22:58

Hösttur III

Vinden var mycket riktigt sydlig på måndag morgon. Vi hissade alla segel och satte kurs mot nordväst. Det blåste friskt och vi hade god fart, 6-8 knop. Det gick inte så tungt att styra när vinden kom in lite från sidan (slör). Tillvaron under däck var dock bökig i sjögången.

När vi närmade oss Byviken på Holmöns norra sida började vi fega ur. Senast gick vi på grund strax invid förtöjningsbojarna. Sanden har en tendens att fylla hamnbassängen.

Vi styrde mot trygga Ratan i stället. 8 timmar efter start kunde vi förtöja vid bryggan. Det var ljuvligt med en varm dusch.

På kvällen jagade vi kantareller på Rataskäret, men där gick vi bet också i år.

Morgonen var dimmig, men innan vi ätit och gjort oss klara tittade solen fram. Vi körde norrut, till Sikeå, på ett par timmar.

Nelli log stort när vi närmade oss land. Hon gillar inte sjögång.

Eftersom vi hade bara en funktionsduglig cykel stannade Kjell och Nelli kvar ombord medan jag cyklade till Robertsfors. Nelli gnällde olyckligt hela tiden jag var borta. Kjell gick på en länk med henne för att distrahera, men han måste hålla henne kopplad för att hon inte skulle sätta iväg efter mig. Det är jobbigt när flocken inte är samlad om man är vallhund.

Jag hade inte så vidlyftiga ärenden, men det var skönt att komma iväg en stund. Jag shoppade billig getmesost på ICA och handlade enligt "köp 3 – betala för 2"-principen vid systembolaget.

Det är frestande att köpa mer än man behöver. Den finska alkoholskatten tycks vara åtskilligt större än den svenska.

På kvällen jobbade jag vidare med mitt evighetsprojekt – "stick-å-riv-upp så är du sysselsatt". Jag ska försöka att inte köpa svart garn flera gånger. Jag ser inte vad jag gör och så blir det fel igen. Det är tröjans framkant som vållar problem nu.

Vi tampades med en svag nordanvind under etappen till Lövsele på onsdagen. Det blev lite problem vid förtöjningen. Vinden tog tag i aktern och vägrade släppa greppet så att vi skulle kunna angöra bryggan som vi tänkt. Det var bara att ta skeden i vacker hand och lägga sig med andra sidan mot kajen i stället. Vi förtöjde i strandalarna också i år. (Fotot är från 2016. Då var det lugnt.)

Vi hade stora förväntningar på ett kantarellställe vi hittade i fjol. Innan vi stack till skogs lade vi ut ett par nät. Några kantareller hittade vi inte, men blåbären var stora och fina, så vi plockade dem i stället. Det blev 1,5 ämbar bär.

När jag rensat bären var det nästan kväll, så vi tog upp näten. Där fanns inte en stjärt! Nu blev vi allt snopna. Men i brist på bröd äter man limpa. Jag kokade några ägg som tillägg till sillsmörgåsarna och gjorde en svampstuvning på konserverade champinjoner. Vad är nu abborrar, sikar och kantareller när det finns konserver? Vi tyckte det var riktigt gott.

08.09.2018 kl. 22:15

Hösttur II

Under söndagsfrukosten planerade vi resans närmaste fortsättning. Strömmingsbådan, Rönnskär och Norrskär skulle ha lockat. De ligger sydväst om Replot, en dagsetapp bort. Där är stenigt, och de låga skären ger inte lä, så vi skulle behöva ett par lugna dagar för att hinna utforska dem. Söndagen lovades bli lugn, men på måndag skulle det bli rätt stark sydlig vind, som på tisdag skulle vrida till nordlig. 

Replot sydvästra sida fick ligga kvar till en annan gång. Vi styrde mot Björkö hamn, på norrändan av ön.

Ritgrund låg i vår väg, så vi passade på att ankra och äta lunch där. Nu bongade vi en fyr i alla fall. 

Båken byggdes i mitten av 1800-talet, men modifierades på 1940-talet till fyr. Den är den enda i sitt slag i landet, och är fortfarande i bruk.

Lotsstugan börjar se sorglig ut, men fyren är i fint skick.

Med motorbåt kan man lägga till i hamnbassängen.

Dagen blev verkligen lugn och solig. Ute till havs ruvade dimman.

I Björkö hamn fanns gott om plats. Vid bryggorna låg bara ett par fiskebåtar.

Efter kaffet monterade vi ihop cyklarna och trampade iväg mot byn.

Kyrkan är liten och fin, men den är stängd så här års, så vi fick nöja oss med att se utsidan.

Björkö ser riktigt livskraftigt ut. Både äldre och nyare hus såg bebodda ut. Trafiken var onödigt livlig så här på söndag kväll, när folk kommer från sina sommarstugor. Vi fick stup i kvarten stanna och kalla in Nelli till sidan.

Hon tog sig ett rejält bad när vi kom fram till Svedjehamn, 6 km från fiskehamnen. Vi andra beställde dagens fisk och en flaska vitt vin i Salteriet.

I sinom tid fick vi tre kokta abborrbyxor, potatis och wokade/slakade grönsaksstrimlor. Det var riktigt gott. Den bubbliga såsen som täckte fisken såg dock inte så aptitlig ut. Nu fick jag ett mattips. Nästa gång ska jag koka abborrarna i fiskfond i stället för att panera och steka dem.

En slända solade sig på Kjells ärm under hela måltiden. Han kände sig hedrad när den ville tillbringa en av sina få timmar tillsammans med honom.

Vi hann äta färdigt innan restaurangen stängde kl 18. Då cyklade vi till utsiktstornet Saltkaret. Det är väldigt gediget och välbyggt.

Utsikten imponerade.

När vi skulle åka vidare blev det problem med Kjells styrstång. Den glappade, och hjulet lydde inte hans önskemål. Han klarade läget genom att hålla styrstången i 45 graders vinkel mot hjulet de återstående 4 kilometrarna. Det var nog lite kämpigt.

Lyckligt tillbaka vid båten träffade Kjell en militärkompis, som han sett bara en gång under de 40 åren sedan det begav sig. Det blev ett glatt återseende.

07.09.2018 kl. 17:07

Höga kusten 2018, del 8

Väckning klockan 04 på torsdag morgon. Vi hade noga granskat väderprognoserna, och kommit till att vi borde vara framme vid Holmögadd klockan 13 för att slippa rak motvind. Det tar jämt ett par timmar att ro iland med hunden, promenera, äta frukost, diska och stuva undan.

Sjön var bökig i dag också, och vinden svag. När vi kunde falla av mot nordost gick det lite bekvämare.

Satellitnavigatorn har gett upp, och vi höll enslinjerna noga när vi sökte oss in till Holmögadd på eftermiddagen. Här finns många grund invid farleden.

Man skulle förvänta sig ett stort porträtt av Silvia och kungen i hemvärnets hemlighus, men icke!

Vi lade ut ett nät i hopp om färsk proviant. Några timmar senare drog vi upp tre färggranna och stora abborrar. De blev läckra. Efter maten satt vi på däck och funderade. Vi beslöt att starta hemåt redan under natten. Det är ofta lugnare då.

Kjell satt under däck och navigerade och jag styrde, när vi på tomgång sökte oss ut mellan öarna och grunden.

Natten förlöpte utan tillbud. Det blev 2 x 2 timmars sömn. Jag styrde när vi skulle angöra bojen, och fick göra ett ärevarv för att pricka den.

Det skulle förstås ha funnits massor av ställen att besöka vid Höga kusten ännu. Men de hålls nog kvar till nästa gång. Fastän det är så vackert, blir man mätt på bergen och utsikten efter några dagar. Man noterar slött att jaha, här ser det likadant ut som på förra stället. Det är lika bra att komma igen med ny entusiasm en annan gång.

Och visst var det bra att vi kom hem! 

 

20.07.2018 kl. 19:32

Höga kusten 2018, del 7

Måndag morgon styrde vi mot Norrfällsviken. Dit har vi inte varit på närmare 40 år.

Lunchen blev uppvärmd abborrlåda från gårdagen. Det var för varmt för att gå i land. Vi satsade på lite pälsvård som teamwork. Jag klippte loss tovor och Kjell och Nelli sov. Hon hålls inte stilla om man försöker ensam. En person måste hålla henne stilla, då går det hur bra som helst. Alla tassar är nu uppredda. Det blev inte många strån kvar.

Mot kvällen rodde vi iland. Här fanns massor av folk. En campingplats ligger uppe i backen ovanför gästhamnen. I dikesrenarna stod förbuds- och påbudsskyltar. Området kändes kommersiellt och privatägt. Månne vi blivit folkskygga och osociala i de öde vikarna?

Visst var det idylliskt med sjöbodarna, men vi kände oss som påträngande, ovälkomna främlingar. Vi skyndade tillbaka till den ankrade Bamse. Det kändes bra att få fara härifrån nästa morgon.

Det börjar bli mörkt på nätterna. Lampor lyste i land.

Vi hade pratat om att fara till Härnösand och handla. Det ligger 30 sjömil söderut. Egentligen började jag längta efter jordgubbarna och tomaterna, som jag visste mognade där hemma. Vi lutade båda åt att söka oss norrut igen, fastän vinden fortfarande var nordostlig.

Åtminstone behövde vi mera bränsle. Högtrycket har givit svaga vindar av varierande riktning, så vi kunde inte räkna med att dra så mycket nytta av seglen. Närmaste mack finns på Ulvön, så dit satte vi kurs.

Där finns en liten butik också. Jag hade fantiserat om färskt bröd och tomater. Lita på att jag blev snopen när jag fick veta att brödet kommer med följande färja om en timme! Tomaterna var också slut. Vi låg tillfälligt förtöjda vid macken och kunde inte vänta. Inköpen inskränkte sig till knäckebröd, lite pålägg och var sin glass. Jag hade inte handlat hittills under resan, på 10 dagar. Det förvånar att de inte hade djupfryst bröd.

Mumsande på glassarna gick vi mot Skagshamn. Havet låg lugnt. Då vi ankrat bakade jag nytt bröd.

Mot kvällen när det blivit svalare gick vi på hundpromenad till Skeppsmalen vid Skagsudde. Det var mycket trafik längs vägen.

Skeppsmalen har en liten gästhamn, men hit vågar vi inte komma med Bamse.

När vi kom iväg på onsdag morgon blåste det inte mycket, men sjön var grov, rakt emot. Bamse stod ibland stilla och gungade som en gungstol. Det var enerverande. Vi hade menat oss till Hörnefors, men ändrade destinationen till Järnäsklubb som ligger närmare, trots att vi nyss legat där, Norrbyskär lockade inte. Där har vi varit rätt nyligen.

Vi ankrade på samma ställe som för en dryg vecka sedan. Kvällsmaten blev de sista abborrfileerna och de sista potatisarna. Nu hade vi bara några skivor medwurst kvar av den "färska" provianten. Konserver fanns det gott om, så resan skulle nog kunna fortsätta någon vecka till vad maten beträffar.

 

 

 

 

20.07.2018 kl. 18:45

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar