Midsommaren 2019 II

Vinden hade avtagit och sjön låg lugn när jag vaknade vid halv ett-tiden på natten. Vi gjorde oss klara och styrde ut till havs. Sjön hade lugnat sig också här och besvärade inte. När vi lagt kursen mot västnordväst kunde vi utnyttja den svaga vind som var kvar. Med motor, fock och storsegel gjorde vi god fart på nästan 7 knop.

Solen steg över horisonten vid 3-tiden och färgade himlen orange. Ett fartyg som gick ut från hamnen samtidigt som vi avtecknade sin silhuett mot den ljusa himlen i norr.

Båken utanför Sikeå är byns kännetecken. Mera framträdande är dock vindmölleparken. Den syns långt ut till havs.

Vi lade till vid den fallfärdiga kajen vid lunchtid, 10 timmar efter start. Efter frukosten vilade vi en stund. Det blev inte mycket sömn under natten; 2 x 2 timmars halvdåsande med kläderna på, och motordunket smällande i öronen.

På eftermiddagen monterade vi ihop cyklarna och trampade mot Robertsfors. Nelli var glad och uppsluppen, men fick fort varmt. Dagen var solig och het.

Hon badade i varje vattensamling hon hittade längs vägen.

Redan när vi passerat E4:an började mörka moln torna upp sig. Det stilla duggregnet blev snart ett riktigt skyfall. Men luften var varm, så vi behövde inte frysa där vi trampade fram. Men nog var det lite genant att klafsa in till ICA med vatten droppande ur håret, genomblöta byxor på låren och våt in på bara skinnet på överkroppen. Jag handlade några goda ostar och räksallader. Vi bunkrade vid Systembolaget också.

Det skulle ha smakat med lunch, men eftersom vi kände oss rätt ofräscha trampade vi hemåt. Solen sken igen och och värmde gott. Vi var så gott som torra innan vi cyklat de 6 kilometrarna.  Vi njöt av maten ombord.

Dagens loppisfynd nere i hamnen blev drygt 20 böcker och ett dussin vinglas av lagom liten höjd.

De måste rymmas i ställningen i Bamses köksskåp. Det blir bra med ett reservlager. De brukar ofta ta stryk.

Kvällen blev stillsam. Kjell spände vanten och jag läste fnissande en bok av Frithiof Nilsson Piraten.

Ett par stora segelbåtar kom in i hamnen. Här ska också firas midsommar. Vi borde kanske pröva att fira helgen här nån gång. Men ännu i år tänkte vi söka oss mot Ratan.

Mogonen var lugn och lite disig när vi satte kurs söderut.

idag kl. 09:06

Midsommaren 2019

Vi tog itu med att slipa Bamses däck på fredag, när vi kört hem barnbarnen.

När vi skulle börja stryka Owatrol på lördag hade någon råkat bli lös i magen på överbyggnadens tak. Det blev att slipa området igen. Skiten satt bra fast.

Bamsefar jobbade med en ny brygga åt jollen medan jag lackade. På söndag strök vi andra varvet och fixade det sista på bryggan. 

Måndagen flöt iväg med jobb hemma, och med att försöka få tag i en veterinär. Nelli måste få ett maskpiller var 28:e dag då vi besöker Sverige flera gånger varje sommar. Problemet fick en förbluffande smidig lösning. En veterinär som har mottagning 40-50 km från oss hade ärende hitåt och erbjöd sig att göra hembesök.

Hon fick ha självbetjäning, för vi for till Bamse och jobba. Jag lämnade Nellis pass och börsen på trappan.

Veterinären skrev sen att hon haft trevligt sällskap. Hallux låg och spann i hennes famn en bra stund. Han brukar vara reserverad mot främlingar, men kände tydligen förtroende för den varmhjärtade veterinären, som verkligen älskar djur. Besöket blev dessutom skamlöst billigt. Vårt varma tack!

Vi bunkrade upp grundligt på tisdag. Vår gårdskarl var beredd att ta över där hemma.

Det blåste så hårt att jollen ibland stod stilla fastän Bamsefar drog på allt han orkade. Vi invigde den nya jollen i dag. Årorna verkar vara för korta. Den gamla Bombard Tropic från 2001 har äntligen fått pension. Luften läckte ut, vatten läckte in och årorna hade lossnat. Vi fick jämt sitta barfota med vatten upp till fotknölarna. Jag höll alla klädväskor i famnen för att de skulle hållas torra. Få se hur vi börjar trivas med den nya Quicksilverjollen.

Vi tog det lugnt på kvällen och stuvade packningen, medan vinden rev i Bamse och slet i förtöjningen. Vi fick också oväntat besök av sonen, som var ute och prövade sin nya snurra. 

Vinden väntas avta i natt. Då gör vi loss och styr mot nordväst. Vi hoppas angöra Sikeå på onsdag. Det betyder förstås loppisbesök och en cykeltur till Robertsfors, ifall planerna inte ändras.

18.06.2019 kl. 19:37

Mommo på heltid

Jag brukar ha för avsikt att göra minst ett blogginlägg per vecka. Nu har jag varit ovanligt upptagen, så dagarna har runnit iväg utan att jag hunnit skriva något.

Tre barnbarn fick sommarlov den första juni. Föräldrarna jobbar en dryg månad till, innan semestern. En snart 11-åring, en 9-åring och en 6-åring är inte sådana som man vill lämna ensamma i stan. Tillsammans med farföräldrarna kom vi överens om att turvis ta hand om dem under sommaren. Vi ville börja med de två första veckorna.

Vi sov hemma den första natten och for sedan till villan.

Det var trångt i fören på Bustern. Den sydvästliga vinden blåste rakt in vid villan, och temperaturen lockade inte till bad. Diabetesbarnets sensor slutade fungera, och vi blev tvugna att byta ut den. Vi for hem igen redan på tisdag.

På onsdag packade vi ihop förnödenheter och begav oss till Bamse, efter att ha fyllt på insulin i pumpen. Ungarna är vana vid båtliv. De har tillbringat varje semester ombord på föräldrarnas segelbåt.

Ombord på Bamse finns gott om utrymme och alla stortrivdes.

Vi styrde ut mot Öurans västsida. Den långgrunda stranden gav ungarna en riktigt bra början på sommarlovet. Hoppas att deras skratt och skrän inte störde den andra båten som låg vid boj i viken.

Kvällslänken gick längs klipporna.

Ungarna stöp till kojs redan efter klockan 8.

Kvällsskyn gav frid i själen. Jag såg fram emot en lugn natt. Ungarna frossade på plättar med glass och sylt på tisdag, och natten med diabetesbarnet blev därefter. Jag har bara mig själv att skylla. Under onsdagen höll vi en stram diet, och förväntade oss en lugn natt. Dessvärre har myggen haft en bra försommar vid Öuran, och de sökte sig ombord genom ventilationen.

Morgongröten intogs på däck. Under promenaden på klipporna stötte vi på en huggorm. Ungarna förstod att hålla sig undan, men Nelli skulle med all makt undersöka den, trots att jag skrek mig hes. Jag måste gå fram och dra bort henne, där hon stod och nosade på den. Lyckligtvis försvann ormen mellan ett par stenar. Nelli tittade förtretat på mig under luggen. Morgonlänken fortsatte nära stranden för att slippa fler ormar.

Vi letade oss vidare inomskärs mot Köpmanholmen. Ungarna verkade helt slutkörda och tog en förmiddagslur medan vi förflyttade oss. Pojkarna sov under däck och flickan slocknade, där hon satt bredvid moffa.

Ungarna har inte varit på Köpmanholmen tidigare, vad de minns, och blev vederbörligen imponerade. Det var en liten besvikelse att restaurangen var stängd. Vi hade sett fram emot var sin glass.

Men simstranden och utsiktstornet blev uppskattade.

Moffa arrangerade en ny upplaga av Gröna Hissen. Vattnet hade skön badtemperatur. Fästingarna gav dock en bitter eftersmak. Nelli hade minst 10 stycken, ett barn hade 3 och jag hade en. Vi hann plocka bort dem medan de traskade omkring på huden. Nelli har fått piller, så de som försökte bita sig fast på henne torkade fort bort.

På fredag morgon sökte vi oss hemåt. Vädret har verkligen varit härligt de här dagarna. Jag tror nog att ungarna började få hemlängtan. Det är kanske bara hälosamt att vara borta hemifrån en vecka ibland.

När vi kom hem låg Hallux och njöt i skuggan på trappan. Han verkade inte ha saknat oss alls. Det är nog stor skillnad mellan en hund och en katt.

Jag handlade lite mera mat och packade ihop, och så begav vi oss till villan för att vila ut efter veckans vedermödor. Vi hann precis fram mellan två åskskurar.

Grönskan är överväldigande. Jag såg fram emot en natts ostörd sömn, utan ansvar för små liv. Det blev 11 välbehövliga timmar. Men någon mors vila väntade inte. Vi fick massor av fisk på näten. Jag rensade och filéade i två timmar.

Då jag kokat lunch körde jag hem fisken för att få den i frysen. Men SEN ska det bli mors vila. Om inget tillstöter.

För drygt 20 år sedan klarade jag av att serva tre ungar, sköta ett arbete och hushållet, och sköta en krasslig förälder, som behövde skjuts till hälsovård stup i kvarten. Det är ett faktum att en 60-plussare börjar bli "bäst före". Man får vara tacksam för vad man klarar av. I nästa vecka tar vi en repris med ungarna. Sen ska vi minsann fira midsommar på tu man hand!

 

 

08.06.2019 kl. 14:07

Riggjobb

Sjösättningen gick smidigt i fredags. Likväl fick jag nog också nu lite hjärtklappning innan Bamse låg i sjön och masterna var på plats. Det är så mycket som kan gå fel, och tunga saker som svävar i luften. Ve den som står under om någon lina brister!

Vi satsade på att reda upp trasslet i riggen i helgen. Uppe i masten gick en dirk på fel sida om en pockenholz, så det blev en himmelsfärd i år också. Jag brukar inte våga titta ner, utan fäster blicken på det som ska redas upp eller på horisonten. Den här gången var kameran med, så nu inser jag att jag faktiskt var hisnande högt upphissad.

Det var massor av rundhult, dynor, segel, sängkläder, vattendunkar och mycket annat som skulle bäras ombord. Nelli måste sitta i min famn för att rymmas i bilen.

Vi lade ut och körde några sjömil för att reda upp kaoset i lugn och ro.

Fransiga tågändar behövde taglas.

Det var en ljuvlig kväll.

Morgonen var spegellugn. Vi fortsatte att jobba med seglen.

Nelli älskar sitt ställe på focken. Hon vägrade flytta på sig när Kjell skulle beslå den. Jag fick dra bort henne.

Det blev bråttom på eftermiddagen, för jag skulle sjunga med kören klockan 5. När vi kom hem hade jag en kvart på mig att städa upp mig innan skjutsen kom. Jag hann till och med kamma mig. Och kyrkosångkretsens vårkonsert lät bra.

20.05.2019 kl. 08:44

Vårrus

Bommar, gafflar och annan rundhult har vi förvarat hemma. De fick också en omgång med sandpapper och lack. Solen förstör lackytan på en sommar. Om man inte lackar årligen spricker lacket sönder, vatten söker sig in under ytan och träet svartnar. Då blir man tvungen att slipa trärent och börja från noll igen. Man kommer mycket enklare undan om man stryker ett varv varje vår.

Riggen börjar se skamfilad ut efter 20 år. Men don efter person. Varken Bamse eller vi själva är heller så värst fräscha längre.

Bamse blev dock prydligare då vi strök bottenfärg under hela vattenlinjen. I många år har vi bara prickat i någon fläck där färgen blivit bortnött, och botten har varit brokig som en kossa.

Det blev över av det härliga vårvädret när vi målat klart. Innan vi visste ordet av hade vi lastat golvbräder, generator, maskiner och en hel del annat i Bustern, och styrde mot Sommarskäret.

Vi hann inte mer än bada bastu den kvällen.

Följande dag slängde vi ut bohaget ur bastukamarn och rev bort den gamla plastmattan. När vi skulle börja skruva fast golvbräderna, visade det sig att skruvarna kunde ha varit längre. Bamsefar stack på en utryckning till stan efter nya skruvar. Under tiden klippte jag sly längs stranden och städade upp ute. Jag borde ha fått ett foto som bevis, för jag gick faktiskt omkring i bara bikini hela dagen, den 26 april! Helt otroligt! Den här tiden brukar jag inte släppa vinterhalaren ur sikte. I solen på trappan var det 38 grader varmt.

Golvet blev klart först dagen därpå.

Sen sökte vi oss hemåt, för 2-åringen skulle komma och övernatta på lördag kväll. Jag har aldrig förr haft att göra med en så snabb unge! Min kondition skulle utvecklas enormt om han kom hit lite oftare. På söndag eftermiddag hann han ner i diken och blötte ner skorna tre gånger på en liten stund. Jag är dock van med ungar som tar blöjto. Det brukar de inte få hemma, så jag undrar om mommo/fammo har någon skuld i det fallet.

På tal om ungar och vatten så gjorde jag en investering i konst här om dagen, till ett värde av 12 euro. Min tandläkare har en förstoring av Albert Edelfelts tavla Lekande pojkar på stranden. Jag står jämt och beundrar den när jag är där. Nu kom jag på tanken att söka på nätet, och hittade en plansch på 50 x 70 cm.

Den ska hänga vid sängen, så får jag ligga där och titta. Nu har jag förberett en ram, och väntar på en akrylskiva att täcka planschen med. Jag gläder mig storligen.

29.04.2019 kl. 12:48

Påskkläckning

Bara en dryg vecka kvar till första maj, och vårsolen värmer! Det känns lika befriande varje vår, att plocka fram Bamse under presenningstäcket. Vi tog täcket av masterna också, och slipade dem.

Sen for vi hem och började leta efter lackburkarna, som vi drog oss till minnes att blivit över förra året.

Vi har en imponerande samling med gamla färgburkar. De äldsta är från mitten av 1970-talet, men största delen är från slutet av 1980-talet, när vi byggde huset. När hyllan blev full svällde lagret ut flera kvadratmeter över golvet, och när där inte rymdes mer utvidgades samlingen till 3-4 andra rum i källaren. Totalt kaos med andra ord.

Fulla av energi började vi gå igenom lagret, burk för burk. Det tog flera timmar.

Nu är hyllan komprimerad med aktuella och användbara färger. Resten väntar på skjuts till Ekorosk. Få se om burkarna ryms i en bilkärra, eller om vi får åka flera varv.

Nog ger det en stor tillfredsställelse när man kommit i gång med sådana här hopplösa fall, och ser resultat av sitt arbete. Bara vi får några år till kommer döstädningen att bli slutförd. Som extra bonus hittades den här gången en pump, som Bamsefar lagt ner mycket möda på att söka på andra ställen. Den låg i en plastkasse tillsammans med en del andra utensilier.

Och lackburkarna som vi egentligen letade efter? Dem hittade vi till slut i gömstället på golvet i syltkällaren.

23.04.2019 kl. 08:57

Mot vinteridet

Vi brukar utnyttja Slipens brygga när vi riggar av Bamse, om den är ledig. Det är många knopar, rep och muttrar som ska lossas, och många vändor att bära segel och rundhult innan allt är i bilen och på kärran.

Vattentankarna ska tömmas, det oljeblandade slagvattnet i kölsvinet ska pumpas upp, surrningarna på taljerepen ska öppnas, kilarna som håller masten ska slås ut... Vi höll på i flera timmar.

Bamsefar har konstruerat en oljeavskiljare för slagvattnet. Oljan flyter ovanpå och vattnet kan tappas ut genom kranen i botten. Det behövs oskäligt många uppsamlingskärl om man inte blir av med vattnet. Bolindern är, som sig bör med en gammal motor, lite dräglo.

Den avslitna förtöjningstrossen ser dramatisk ut. Trossen gick av efter splitsen.

Det är både sorgligt och skönt att avsluta säsongen. Vi hade nog tänkt oss på en tur norröver ännu, men det har blåst hårt och vi har hållit på med en massa annat. Vi får nöja oss med de tre 8, 11 och 14 dagars turerna och några dagstrippar, vi hann med den här sommaren.

En tuff buske har slagit rot på kajen. Nautors slip har nog förfallit sedan dess storhetstid. Nautors båtvarv finns numera öster om Alholmen. Före Nautors tid användes slipen för pappersbrukets timmerbogserare.

Klart för avfärd. Nelli verkar bekymrad. Hur tänkte ni nu? Hon brukar hoppa in i bakluckan. I dag fick hon klämma in sig i framsätet med mamma i stället.

Det utlovades hårda västliga vindar till fredag, så det var spännande att släppa iväg i medvind mot Pavis kaj. Nu fanns ingen återvändo. Manövern lyckades dock och vi kunde förtöja. Ett par av de andra båtarna som skulle tas upp måste lägga till med "fel" sida mot kajen på grund av vinden, trots bogpropeller.

Som väntat hade skrovet inga skador efter strandhugget här om sistens. Bottenfärgen var dock bortskavd ända till spacklet på kölen. Det fixar vi till våren.

Masterna flyttade vi med handkraft, som vanligt.

Någon lugn och vacker dag fäster vi träsaxarna som är takstolar, och drar presenningen på. Vila i frid Bamse! Vi ses till våren!

 

 

06.10.2018 kl. 12:27

Bamse på egna äventyr

Så hände då det som Bamsefar fruktat i 20 år. Bamses förtöjning i bojen gick av i stormen (22 m/s, 28 i byarna) och båten drev redlöst iväg med vinden. Han brukar oftast ro ut och fästa ankarkättingen som reserv, eller göra fast en extra lina när det utlovas storm. Men inte nu.

Den här gången hade vi dock tur. Den nordvästliga vinden parkerade Bamse snyggt och prydligt uppefter en vassrugg. Botten är mjuk lera.

Vi fick ett telefonsamtal och släppte allt vi hade för händer och körde till slipen. Det var en enorm lättnad att se att båten stod upprätt. Fören rörde sig i sjön.

Vi kontaktade den landsomfattande föreningen Trossi, som sände uppgifterna vidare till Jakobstads räddningsbåt Otto Malm. Efter en dryg halvtimme fick vi hoppa ombord, och Otto Malm närmade sig försiktigt den strandsatta båten.

Lyckligtvis räckte djupet till, och en man kunde hoppa ombord med en bogserlina.

Vågorna hade arbetat ner Bamse i gyttjan, och den gick inte att rubba. Bamsefar och en man till gick ombord och fäste en tross i masttoppen, för att kunna kränga ner båten så att kölen skulle lossa från dyn.

Nu lyckades operationen. Otto Malms kraftiga motorer drog sakta men säkert ut Bamse på djupt vatten. Ännu återstod det spännande momentet att få fast båten i bojen igen.

Bamse och Otto Malm kopplades ihop sida vid sida. Trots de båda båtarnas myckna knuffande i vågorna lyckades Bamsefar fästa två linor till bojen.

Vi fick tacksamma stiga i land medan Otto Malm skyndade vidare till följande nödställda. Dykarbåten hann sjunka vid bryggan innan de kunde ingripa.

Vilken lättnad att äventyret slutade lyckligt! Otto Malms besättning kändes lugn och trygg. Det var så behagligt att få släppa hela ansvaret och lita på att de skulle reda upp läget. Tack till alla frivilliga som på egen tid ställer upp och är med i sjöräddningsföreningarnas verksamhet! Nu stod ju inga liv på spel, men vattenståndet var + 65 cm på förmiddagen, och det sjönk hastigt. Innan vi var hemma var noteringen + 40. Till kvällen utlovas + 12. Med en halv meter mindre vatten under kölen vet jag inte hur vi skulle ha burit oss åt för att rubba båten.

Nu ligger Bamse vid sin boj igen. Den enda "skadan" är en halkip i brons, som gick sönder vid bogseringsförsöket. När det lugnar i kväll ska vi ro ut och ta ner trossen som blev kvar i masten.

27.09.2018 kl. 14:08

Hösttur IV

Väderprognoserna började visa hårda ostliga till sydliga vindar till slutet av veckan, och sådana var vi inte så intresserade av. Hellre lämnade vi Kallviken, med blåbären på Tulterberget och det idylliska Lövånger, åt sitt öde.

På torsdag morgon styrde vi hemåt. Den måttliga vinden var nordlig, och gav oss runt 6 knops fart för fulla segel. Sjögången från sidan gjorde igen tillvaron obekväm under däck. När man styr ser man hur och varför båten kränger,men under däck kastas man planlöst och omotiverat omkring. På frivakten är det säkrast att ligga i kojen, så hålls man åtminstone på plats.

Dagen var solig och fin. Efter 10 timmar lade vi till vid Köpmanholmens brygga i Larsmo skärgård. Nelli var lycklig att seglatsen var över och låg som en trasa på kajen.

Det fanns gott om bär på ön. Vi satsade fredag förmiddag på bärplockning.

Så blev höstturen en provianteringsresa ändå. Jag höll på med rensandet hela eftermiddagen. Det var varmt, soligt, lugnt och tyst. Helt ljuvligt. Vi hade inte alls lust att åka hem. Det var ett enkelt beslut att stanna en natt till. Under natten trummade regnet på däck. Det var skönt med en brasa i kaminen medan morgonkaffet kokade. Inomhustemperaturen är 10-13 grader när man stiger upp så här års. Men under täcket är det gott att vara. Vi brukar sova djupt på nätterna.

När vi körde hem på lördag förmiddag sken solen igen. Vi kände oss lyckliga och nöjda med den veckolånga färden. Nu var vi redo att ta itu med både skogsplantering och äppelskörd igen.

Väl hemma blev vi dock varse att också paradiset Köpmanholmen har sina ormar. Vi plockade 50 fästingar ur pälsen på Nelli, och ytterligare 15 dagen därpå. Själva hade vi också varsin, som vi inte fick ut hela, utan huvudet blev kvar i skinnet. Nelli har inte fått någon behandling mot fästingar i sommar, hon har bara haft ett par stycken på hela säsongen. Kanske det dröjer ett tag innan vi vågar oss till Köpmanholmen igen. Men det var roligt så länge det varade.

08.09.2018 kl. 22:58

Hösttur III

Vinden var mycket riktigt sydlig på måndag morgon. Vi hissade alla segel och satte kurs mot nordväst. Det blåste friskt och vi hade god fart, 6-8 knop. Det gick inte så tungt att styra när vinden kom in lite från sidan (slör). Tillvaron under däck var dock bökig i sjögången.

När vi närmade oss Byviken på Holmöns norra sida började vi fega ur. Senast gick vi på grund strax invid förtöjningsbojarna. Sanden har en tendens att fylla hamnbassängen.

Vi styrde mot trygga Ratan i stället. 8 timmar efter start kunde vi förtöja vid bryggan. Det var ljuvligt med en varm dusch.

På kvällen jagade vi kantareller på Rataskäret, men där gick vi bet också i år.

Morgonen var dimmig, men innan vi ätit och gjort oss klara tittade solen fram. Vi körde norrut, till Sikeå, på ett par timmar.

Nelli log stort när vi närmade oss land. Hon gillar inte sjögång.

Eftersom vi hade bara en funktionsduglig cykel stannade Kjell och Nelli kvar ombord medan jag cyklade till Robertsfors. Nelli gnällde olyckligt hela tiden jag var borta. Kjell gick på en länk med henne för att distrahera, men han måste hålla henne kopplad för att hon inte skulle sätta iväg efter mig. Det är jobbigt när flocken inte är samlad om man är vallhund.

Jag hade inte så vidlyftiga ärenden, men det var skönt att komma iväg en stund. Jag shoppade billig getmesost på ICA och handlade enligt "köp 3 – betala för 2"-principen vid systembolaget.

Det är frestande att köpa mer än man behöver. Den finska alkoholskatten tycks vara åtskilligt större än den svenska.

På kvällen jobbade jag vidare med mitt evighetsprojekt – "stick-å-riv-upp så är du sysselsatt". Jag ska försöka att inte köpa svart garn flera gånger. Jag ser inte vad jag gör och så blir det fel igen. Det är tröjans framkant som vållar problem nu.

Vi tampades med en svag nordanvind under etappen till Lövsele på onsdagen. Det blev lite problem vid förtöjningen. Vinden tog tag i aktern och vägrade släppa greppet så att vi skulle kunna angöra bryggan som vi tänkt. Det var bara att ta skeden i vacker hand och lägga sig med andra sidan mot kajen i stället. Vi förtöjde i strandalarna också i år. (Fotot är från 2016. Då var det lugnt.)

Vi hade stora förväntningar på ett kantarellställe vi hittade i fjol. Innan vi stack till skogs lade vi ut ett par nät. Några kantareller hittade vi inte, men blåbären var stora och fina, så vi plockade dem i stället. Det blev 1,5 ämbar bär.

När jag rensat bären var det nästan kväll, så vi tog upp näten. Där fanns inte en stjärt! Nu blev vi allt snopna. Men i brist på bröd äter man limpa. Jag kokade några ägg som tillägg till sillsmörgåsarna och gjorde en svampstuvning på konserverade champinjoner. Vad är nu abborrar, sikar och kantareller när det finns konserver? Vi tyckte det var riktigt gott.

08.09.2018 kl. 22:15

Hösttur II

Under söndagsfrukosten planerade vi resans närmaste fortsättning. Strömmingsbådan, Rönnskär och Norrskär skulle ha lockat. De ligger sydväst om Replot, en dagsetapp bort. Där är stenigt, och de låga skären ger inte lä, så vi skulle behöva ett par lugna dagar för att hinna utforska dem. Söndagen lovades bli lugn, men på måndag skulle det bli rätt stark sydlig vind, som på tisdag skulle vrida till nordlig. 

Replot sydvästra sida fick ligga kvar till en annan gång. Vi styrde mot Björkö hamn, på norrändan av ön.

Ritgrund låg i vår väg, så vi passade på att ankra och äta lunch där. Nu bongade vi en fyr i alla fall. 

Båken byggdes i mitten av 1800-talet, men modifierades på 1940-talet till fyr. Den är den enda i sitt slag i landet, och är fortfarande i bruk.

Lotsstugan börjar se sorglig ut, men fyren är i fint skick.

Med motorbåt kan man lägga till i hamnbassängen.

Dagen blev verkligen lugn och solig. Ute till havs ruvade dimman.

I Björkö hamn fanns gott om plats. Vid bryggorna låg bara ett par fiskebåtar.

Efter kaffet monterade vi ihop cyklarna och trampade iväg mot byn.

Kyrkan är liten och fin, men den är stängd så här års, så vi fick nöja oss med att se utsidan.

Björkö ser riktigt livskraftigt ut. Både äldre och nyare hus såg bebodda ut. Trafiken var onödigt livlig så här på söndag kväll, när folk kommer från sina sommarstugor. Vi fick stup i kvarten stanna och kalla in Nelli till sidan.

Hon tog sig ett rejält bad när vi kom fram till Svedjehamn, 6 km från fiskehamnen. Vi andra beställde dagens fisk och en flaska vitt vin i Salteriet.

I sinom tid fick vi tre kokta abborrbyxor, potatis och wokade/slakade grönsaksstrimlor. Det var riktigt gott. Den bubbliga såsen som täckte fisken såg dock inte så aptitlig ut. Nu fick jag ett mattips. Nästa gång ska jag koka abborrarna i fiskfond i stället för att panera och steka dem.

En slända solade sig på Kjells ärm under hela måltiden. Han kände sig hedrad när den ville tillbringa en av sina få timmar tillsammans med honom.

Vi hann äta färdigt innan restaurangen stängde kl 18. Då cyklade vi till utsiktstornet Saltkaret. Det är väldigt gediget och välbyggt.

Utsikten imponerade.

När vi skulle åka vidare blev det problem med Kjells styrstång. Den glappade, och hjulet lydde inte hans önskemål. Han klarade läget genom att hålla styrstången i 45 graders vinkel mot hjulet de återstående 4 kilometrarna. Det var nog lite kämpigt.

Lyckligt tillbaka vid båten träffade Kjell en militärkompis, som han sett bara en gång under de 40 åren sedan det begav sig. Det blev ett glatt återseende.

07.09.2018 kl. 17:07

Hösttur I

 Så kom vi då iväg på seglats, hals över huvud. Vi skulle ha fått granplantor på torsdag i förra veckan, men de syntes inte till. Vi hörde försiktigt efter dem på fredag eftermiddag, och fick veta att de kanske kommer om en vecka. Så snopet! Här satt vi och väntade med spänning alldeles i onödan. I all hast krafsade vi ihop lite kläder och tömde kylskåpet. Vi bunkrade bränsle och packade in allt i Bamse. Vi sov vid bojen så själen också skulle hinna med på resan. 

Lördag morgon var lugn och härlig. Vi satte kurs på Vasa skärgård, för vinden var i princip nordlig. Vid Stubben tog vi farleden söderut, körde över Östra gloppet, körde runt Köklot och svängde in i Djupkastet.

Stränderna ser steniga och ogästvänliga ut, men det går en rätt bekväm stig längs åsen.

Den går till en skogsväg, som efter ett par kilometer kommer till Köklot landsväg i Norrskat.

Vi blev överraskade av att gårdsgruppen är så stor och livskraftig. Här finns både nya och äldre hus, och alla verkar bebodda. Vi både såg och hörde grupper av barn. De har nog långt till skolan. Det är 19 km till Replotbron, och en bra bit till innan de kommer fram.

Samhället är riktigt idylliskt, med vatten på flera sidor och prydliga gårdsplaner med perfekta vedstaplar.

Hamnen lämpar sig enbart för mindre motorbåtar.

Promenaden räckte 2 timmar. Vi blev trötta, men Nelli blev spralligare ju längre vi gick. Hon njöt med hela kroppen.

 

 

05.09.2018 kl. 20:54

På utryckning i ultrarapid

Pojkarna hade behov av villaliv efter semesterseglatsen. En sådan önskan kan man ju inte neka dem. Föräldrarna jobbade och lillasyster var på egna äventyr.

Vi packade ihop och kom iväg.

De kunde knappt bärga sig innan de fick hoppa i sjön.

När vi kommit halvvägs rusade motorn till. Farten avtog och förblev obetydlig. En gummihylsa som håller propellern hade släppt greppet.

Vi kom fram till slut och lastade ur medan pojkarna slängde sig i sjön. Men var fanns väskan med mat ur kylen? Den blev nog hemma på köksbordet.

Bamsefar försökte spänna en mutter under propellern innan jag satte kurs hemåt efter väskan. Det hjälpte inte. Båten sniglade sig fram.

 

Jag stannade motorn och rodde en bit. Det gick lika långsamt och jag blev trött och svettig, så jag körde vidare i sakta mak.

Jag kom på tanken att backväxeln kunde fungera. Det vore en syn, att i rask fart backa uppför ån! Tyvärr lyckades inte planen.

Båtresan till villan brukar räcka en knapp kvart. I kväll tog det 1 h 40 min innan jag kunde förtöja i hemmahamnen.

Jag hämtade matväskan och fick låna mellansonens båt för återfärden. Jag våndades över hur moffa skulle klara pojkarna. Deras mor befarade att den nyinsatta sensorn inte skulle fungera. Sensorn mäter blodsockervärdet fortlöpande och sänder uppgifterna till insulinpumpen. Den visade sig mycket riktigt ge helt fel värden. Jag fick sätta in en ny sensor när jag väl kom tillbaka. Jag var borta i 2,5 timmar.

Kvällen blev sen. Pojkarna gladde sig åt en simtur i solnedgången. Så här länge har de inte fått vara uppe på långa tider.

Det blev en natt med många blodprovstick i fingrarna och extra insulindoser. 

Fullmånen lyste över sjön och svanarna förde högljudda diskussioner. Jag svalkade mig i sjön. Inomhustemperaturen höll sig strax under 30 grader.

Vi fick en rolig dag med många dopp i sjön. Pojkarna vill stanna en natt till. Nu har vi ju mat åtminstone.

31.07.2018 kl. 13:46

Mat ombord

Provianten gick ovanligt jämnt ut senaste resa. Det enda jag slängde var några bullar som blivit mögliga, lite yoghurt och en ostkant.

"Nödprovianten" finns alltid till hands. Den består av konserver som ärtsoppa, köttkonserver, skinka på burk och oliver. Det finns också påsar med potatismospulver, varma koppen och soppor. Viktigt är det med torrjäst, mjöl, olja och ägg. Ett par påsar grovsalt kan vara bra om vi får mycket fisk.

Förstås finns det extra kaffe, socker och smör. Annan torrskaffning som nudlar, knäckebröd, skorpor, kex och sojakross kan var bra att ha. Och choklad och torkad frukt för trista nattvakter. Ärtsoppsburkarna är standardmat på långa, gungande överfarter. De är snabba att värma och enkla att skovla in tillsammans med ett par smörgåsar. Att tugga i sig en portion torra nudlar ger bra mättnadskänsla om man inte känner för att koka alls.

Den färska maten bestod den här gången av en 5 kilos potatispåse, lite nypotatis, lök, morötter, frukt och grönsaker, några bröd och turkisk youghurt till fisksåser.

I köttväg fanns en grisfile, som marinerades med vin, olja, honung, vitlök och peppar. Den räckte till tre måltider, som helstekt i ugn, utdrygad med en svampburk den sista måltiden. Sen fanns en påse frysta köttbullar som blev två måltider, ett par sillburkar, knackkorv och smörgåspålägg. Ett paket medwurst är fortfarande gångbart.

Oftast finns det fiskar i sjön om man vill ta upp dem. De 18 abborrar vi fick vid Kälsviken räckte till många måltider, och dessutom till smörgåspålägg.

Jag brukar alltid ta med någon djupfryst sås eller en tillredd fryst köttbit, så får de kyla ner resten av maten någon dag.

Egentligen äter vi ungefär samma mat ombord som hemma. Men man får ta dem i rätt ordning, eftersom vi inte har något kylskåp. En isolerad box håller sig sval ca en vecka bara man har många frysklampar med.

"Källaren" håller samma temperatur som vattnet – 16-18 grader just nu. Men ändå svalare än 33, som det varit i salongen ibland.

Vi har en kardanskt upphängd gasspis med två lågor och ugn ombord. Det blir väldigt varmt när ugnen är på, vilket inte precis varit till någon glädje i sommar. Trots allt är jag tacksam för ugnen. Kosthållet skulle nog bli trist utan den.

25.07.2018 kl. 20:08

Höga kusten 2018, del 8

Väckning klockan 04 på torsdag morgon. Vi hade noga granskat väderprognoserna, och kommit till att vi borde vara framme vid Holmögadd klockan 13 för att slippa rak motvind. Det tar jämt ett par timmar att ro iland med hunden, promenera, äta frukost, diska och stuva undan.

Sjön var bökig i dag också, och vinden svag. När vi kunde falla av mot nordost gick det lite bekvämare.

Satellitnavigatorn har gett upp, och vi höll enslinjerna noga när vi sökte oss in till Holmögadd på eftermiddagen. Här finns många grund invid farleden.

Man skulle förvänta sig ett stort porträtt av Silvia och kungen i hemvärnets hemlighus, men icke!

Vi lade ut ett nät i hopp om färsk proviant. Några timmar senare drog vi upp tre färggranna och stora abborrar. De blev läckra. Efter maten satt vi på däck och funderade. Vi beslöt att starta hemåt redan under natten. Det är ofta lugnare då.

Kjell satt under däck och navigerade och jag styrde, när vi på tomgång sökte oss ut mellan öarna och grunden.

Natten förlöpte utan tillbud. Det blev 2 x 2 timmars sömn. Jag styrde när vi skulle angöra bojen, och fick göra ett ärevarv för att pricka den.

Det skulle förstås ha funnits massor av ställen att besöka vid Höga kusten ännu. Men de hålls nog kvar till nästa gång. Fastän det är så vackert, blir man mätt på bergen och utsikten efter några dagar. Man noterar slött att jaha, här ser det likadant ut som på förra stället. Det är lika bra att komma igen med ny entusiasm en annan gång.

Och visst var det bra att vi kom hem! 

 

20.07.2018 kl. 19:32

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar