Långfärd 2019, Bottenhavet 2

För att gardera oss mot för hårda vindar och gippar bottenrevade vi storen innan vi styrde söderut på söndag morgon. Det utlovades nordliga vindar på 8-11 m/s. De syntes inte till ännu på förmiddagen, men vi hade inte så bråttom, utan gippade oss fram längs den trånga farleden.

Vid lunchtid avtog vinden ytterligare, så Kjell släppte ut reven. En stund senare friskade vinden i och vi gjorde runt 6 knop. 

En riktigt skön söndagssegling blev det.

Det gick undan mellan klipporna i inloppet till Kaskö. Nelli blev ivrig när vi plockade fram fendertarna.

Hon log stort när vi närmade oss hamnen. Hon var lycklig under kvällslänken. Längs stranden vimlade det av dofthälsningar. Hon bidrog själv så mycket hon hann, och sprätte upp gräs med både fram-  och baktassarna medan hon visade upp sitt största leende. Hon badade ett par gånger också.

Kaskö är en fantastisk idyll, med sina trähus och inbjudande trädgårdar. Många hus står dock övergivna. Flera av jugendhusen är vackert renoverade.

Det var skönt att ligga tryggt förtöjd på kvällen, medan vinden ven i riggarna vid gästbryggan. Vinden var 13 m/s vid Sälgrund, söder om Kaskö.

8.7, måndag

Vi begrundade väderprognoserna och stod fast vid beslutet att ligga kvar i Kaskö. Mot kvällen väntades 15 m/s.

Kusten söderöver erbjuder inte många lockande hamnar inom en dagsetapps avstånd. Kilen i Sideby erbjuder inte skydd för nordliga vindar. Vi kommer att sikta på Merikarvia. Det är lagom långt borta och är ett trevligt ställe.

Vi tog det lugnt under dagen, gick till butiken och letade ett par geocachar. En riktig önskedag för Nelli.

Småningom borde vi gå in till Pargas. Sandalerna Kjell köpte där för ett tiotal år sedan börjar vara hälsovådliga på en hasande gubbe. De borde ersättas med nya. "Int tror ja vi behöver fara te Pargas naa", sa han, när han sytt fast remmarna med utrustningen i segelsömmarsäcken. Vi får se hur det går. Han kan ju ha ett par i reserv.

08.07.2019 kl. 18:21

Långfärd 2019, Bottenhavet

Fredag 5.7. Vid lunchtid var all mat stuvad. Den utlovade nordanvinden var här. Vi gjorde loss, hissade stor och fock vid Alholmen. Nu var vi på gång. Jag kände mig lite kluven. Jag hade nog lika gärna pysslat hemma. När vi väl kommit iväg brukar jag finna mig till rätta och vara nöjd med nuet. Solen värmde och vi gjorde drygt 6 knop med alla segel hissade. Kanske det inte var så illa ändå.

Vid Stubben blev det platt läns - vinden kom in rakt akterifrån. Jag var glad att jag hade frivakt. Det är tungt att styra när vågorna försöker vrida båten. Vinden får inte fånga seglet från "fel" sida, då blir det en gipp. Den långa och tunga bommen slungas med stor kraft över till andra sidan av båten. Då gäller det att hålla sig undan. Något kan också gå sönder när så stora okontrollerade krafter är i rörelse. Kjell fick mycket riktigt spänningshuvudvärk från nacken följande natt. För en gångs skull hade vi nytta av det lilla mesanseglet längst bak. Med det i lovart hölls storseglet bättre på rätt sida.

Annars var vi nöjda med den soliga dagen. På kvällen ankrade vi i Djupkastet på Köklot, norr om Vasa, efter 8 timmars seglats. Det blev en väldigt grön resa. Motorn var i gång bara medan vi hissade och tog ner seglen.

Man baxnar över mängden sten som finns överallt här. 

6.7, lördag. Regnig morgon. Fortsatt frisk nordlig vind med vita gäss på sjön. Vi nöjde oss med stor och fock, men gjorde ändå god fart, runt 6 knop.

Vasa skärgård kräver noggrann navigation. Stenar sticker fram på båda sidor om farlederna. Man gör klokast i att följa enslinjerna. Vi gjorde många kontrollerade gippar under dagen. Kjell skotade in storen och släppte försiktigt över bommen till andra sidan medan jag skötte rodret. 

Vi klarade Replotbron också i år. Höjden på masten jämfört med brohöjden ger jämt en synvilla. 

Vi tänkte pröva något nytt, och gick in till Enskärshamnen, 6 sjömil norr om Bergö. Den såg inte så lockande ut. Stränderna bestod av stora stenar, vass  eller sommarstugetomter. Ingenstans syntes någon bra landstigningsplats för en hundpromenad, vilket vi egentligen var ute efter. Då vi funderat en stund gick vi ut igen och styrde mot Bergö gamla färjefäste, där vi varit så ofta förut.

Bryggan var upptagen, så vi ankrade och rodde i land med Nelli. Vandringsleden med snidade fåglar är fortfarande i gott skick och rolig att gå längs. 

I morgon försöker vi stiga tidigt upp. Efter morgonlänken styr vi mot Kaskö, så hinner vi fram innan det börjar blåsa för hårt.

 

06.07.2019 kl. 19:49

Midsommaren 2019 V

Vi hade planerat att fortsätta resan mot Replots västsida, och plocka några hamnar runt sydsidan och upp längs den östra stranden. Det skulle vara trevligt med några hamnar där vi inte varit de senaste åren.

När vi kollade väderprognoserna på tisdag morgon blev det nya bulletiner. Från torsdag väntas hård vind från nord. Sånt gillar vi inte. Tyvärr fick vi skrota Replotplanerna. Kjell har ett inbokat läkarbesök på måndag. Annars hade vi gott kunnat drälla omkring en vecka till och vänta ut motvinden. Men om vi ville hem före torsdag fick vi välja standardlösningen Holmögadd och sedan raka spåret hem. Så trist! Men sommaren har nyss börjat. Vi får göra en annan version småningom.

Det regnade på tisdag morgon. Nelli, som är utan regnkläder, blev genomvåt under morgonpromenaden. Härligt att ha henne i salongssoffan i dag!

Jag har sytt underlägg med vaxduksbotten åt henne, men hon brukar gräva undan dem.

Ingen segelvind i dag. Då vi kört ett par timmar upphörde regnet och solen fick börja torka upp på däck.

Det var vindstilla, spegellugnt och fantastiska blåa toner på himmel och hav när vi närmade oss Holmögadd.

Vi lade ut ett nät och fick tre vackra sikar efter 2,5 timmar.

De blev rökta i eldstaden på land. Två timmar senare plockade vi upp två sikar till. De blev gravade för kommande behov.

Jag var först besviken över lösningen med Holmögadd. Det känns som vi varit hit varje resa de senaste åren. Varje besök blir trots allt en unik upplevelse. När vi lade till nu var det spegellugnt och doftade friskt av hav och fisk. Vi var ensamma vid kajen. Senare kom en svensk motorbåt och Orrphia från Jakobstad. Fiskafänget gav en fin guldkant åt kvällen. Vi kände oss riktigt nöjda med besöket.

Då vi krånglat oss ut på onsdagen, mellan stenarna och grunden, fick vi en perfekt segelvind, en svag halvvind från sydväst, som gav oss en fart på runt 6 knop. Vi vågade inte hoppas att den skulle hålla hela dagen, men det gjorde den faktiskt. Himlen var halvmulen.

 

Det var vilsamt åt ögonen med det grå ljuset, istället för stickande sol. Det var skönt att slippa motorljudet. Vi slapp att belasta miljön med en jerrykanna (20 liter) diesel. Bådas vår nedsatta hörsel på höger öra (närmast avgasröret) och min tinnitus fick en tyst och ledig dag. En perfekt överfart med andra ord. Trots det tog det 10 timmar innan vi kunde angöra bojen och börja tömma båten. Det blev mycket mat över nu igen. Den skulle nog ha räckt flera dagar till. I synnerhet som vi har fiskenätet med. Men visst var det skönt att komma hem också.

26.06.2019 kl. 22:40

Midsommaren 2019 IV

Lördagen blev precis så regnig och blåsig som utlovats. Jag satt mest inne och eldade och stickade.

Vi kom iväg redan vid 8-tiden följande dag. SMHI lovade 6-8 m/s, 12 i byarna. Det lät helt ok. Vi gjorde god fart först, men snart mötte dyning och vinden vred emot. Det gick trögt, ungefär som att köra bil med handbromsen på. Sådana här dagar inser man att pratet om "navigare necesse est" och "det är roligt att vara på sjön" faktiskt är en rejäl överdrift.

Bamse hoppade, skuttade och krängde i motsjön. Vågorna slog över och blötte ner oss. Farten var obetydlig. De 34 sjömilen till Simphamn tog 9,5 timmar att avverka. 

En kombinerad lunch-middag satt verkligen bra när vi ankrat.

Jag ville inte koka under gång när sjön var så här bökig. Jag åt en banan och en påse torra nudlar under mina vakter.

Vi var trötta. Vi somnade vid matbordet alla tre. Jag på den hopfällbara klaffstolen, Kjell halvsittande på salongssoffan och Nelli på mattan. Nelli tycker också att det är jobbigt med bökig sjö. Kanske tjusningen med seglandet är just detta; att klara kampen mot de vilda elementen och få njuta när man kommer fram.

Vi njöt av kvällen. Nelli hittade längs alla stigar som går kors och tvärs på området.

Måndagen var solig och vacker, och vinden var måttlig. Det är märkvärdigt stor skillnad mellan att åka långsamt för att det blåser svag, tjänlig vind och att åka långsamt för att det blåser hårt emot.

En sådan här dag är det inte lika angeläget att komma fort fram.

Vi har aldrig besökt Hörnefors, fastän vi åkt förbi många gånger. Vi såg fram emot att få uppleva något nytt. Angöringen blev problematisk fastän vi konsulterade två hamnguider och sjökortet. Vi smög först bakom en stenpir. Där fanns inget. En lång betonkaj med svarta däck var följande alternativ. Kajgrunden slutade för högt över vattnet. Bamses reling skulle ha fastnat under brolocket. Sista chansen var en annan betongkaj. Vi närmade oss försiktigt tills stenarna på botten började synas. 

Då gav vi upp och styrde mot Norrbyskär i stället. Undra på att vi aldrig hört om någon som besökt Hörnefors.

I år ankrade vi i Tannskärsviken. Det finns alldeles för litet kvar av den gamla kajen där vi brukar lägga till. Det blir spännande att se om vi får upp ankaret sen, eller om det fastnar i gammalt timmer. Den dagen den sorgen. 

På kvällen bjöd Norrbyskären på ännu en överraskning. Vi trodde att vi sett allt under åren, men vi tycks ha missat Tannskärsstigen.

Här hittade vi rester av hyvleriet och flera vackra vikar. Det blev en skön kvällslänk.

24.06.2019 kl. 20:55

Midsommaren 2019 III

Vi anlände så tidigt till Ratan att vi hann lägga beslag på vår favoritplats vid bryggans norra ända.

Signalflaggorna kommer bäst till sin rätt när de går ända ut på den 3 meter långa klyvarbommen i fören. Vi tar inte upp någon extra plats med den när vi ligger vid bryggändan. Kajen blev fylld innan kvällen, med fyra jakobstadsbåtar, en från Monäs och en tysk.

Torsdagen var blåsig och dimmig. Jag satt vid kaminen och stickade ett par långskaftade sockor och hade det gott.

Vi gick förstås ett par rundor med Nelli också. Det blev traditionsenligt sill och nypotatis till lunch. Vi sjöng en snapsvisa i stämmor – sopran och bas. Vi har 3-4 sånger på vår gemensamma repertoar, men det är inte ofta vi framför dem.

På eftermiddagen gick vi upp till Tullgården för midsommarfirandet. Där brukar alltid vara varmt och lä, så vi tog inga ytterkläder med fastän det var ruggigt nere i hamnen. Där begick vi nog ett misstag. Jag önskade att jag haft vinterhalaren på. Dimman kröp ända upp på land och det blåste hårt. Vi uthärdade tills vi druckit vårt fika och sett på dansen runt midsommarstången.

Orkestern bestod i år av dragspel och nyckelharpa.

Vi kokade och åt kvällsmaten ombord.

Flera båtbesättningar försökte grilla på land, men blåsten tog nog mycket av grillvärmen.

Vi satt med vid långbordet och umgicks, väl påpälsade.

Det lovas hård och byig vind på midsommardagen. Vi kan gott stanna en dag till innan vi fortsätter söderut.

22.06.2019 kl. 11:14

Midsommaren 2019 II

Vinden hade avtagit och sjön låg lugn när jag vaknade vid halv ett-tiden på natten. Vi gjorde oss klara och styrde ut till havs. Sjön hade lugnat sig också här och besvärade inte. När vi lagt kursen mot västnordväst kunde vi utnyttja den svaga vind som var kvar. Med motor, fock och storsegel gjorde vi god fart på nästan 7 knop.

Solen steg över horisonten vid 3-tiden och färgade himlen orange. Ett fartyg som gick ut från hamnen samtidigt som vi avtecknade sin silhuett mot den ljusa himlen i norr.

Båken utanför Sikeå är byns kännetecken. Mera framträdande är dock vindmölleparken. Den syns långt ut till havs.

Vi lade till vid den fallfärdiga kajen vid lunchtid, 10 timmar efter start. Efter frukosten vilade vi en stund. Det blev inte mycket sömn under natten; 2 x 2 timmars halvdåsande med kläderna på, och med motordunket smällande i öronen.

På eftermiddagen monterade vi ihop cyklarna och trampade mot Robertsfors. Nelli var glad och uppsluppen, men fick fort varmt. Dagen var solig och het.

Hon badade i varje vattensamling hon hittade längs vägen.

Redan när vi passerat E4:an började mörka moln torna upp sig. Det stilla duggregnet blev snart ett riktigt skyfall. Men luften var varm, så vi behövde inte frysa där vi trampade fram. Men nog var det lite genant att klafsa in till ICA med vatten droppande ur håret, genomblöta byxor på låren och våt in på bara skinnet på överkroppen. Jag handlade några goda ostar och räksallader. Vi bunkrade vid Systembolaget också.

Det skulle ha smakat med lunch, men eftersom vi kände oss rätt ofräscha trampade vi hemåt. Solen sken igen och och värmde gott. Vi var så gott som torra innan vi cyklat de 6 kilometrarna.  Vi njöt av maten ombord.

Dagens loppisfynd nere i hamnen blev drygt 20 böcker och ett dussin vinglas av lagom liten höjd.

De måste rymmas i ställningen i Bamses köksskåp. Det blir bra med ett reservlager. De brukar ofta ta stryk.

Kvällen blev stillsam. Kjell spände vanten och jag läste fnissande en bok av Frithiof Nilsson Piraten.

Ett par stora segelbåtar kom in i hamnen. Här ska också firas midsommar. Vi borde kanske pröva att fira helgen här nån gång. Men ännu i år tänkte vi söka oss mot Ratan.

Mogonen var lugn och lite disig när vi satte kurs söderut.

20.06.2019 kl. 09:06

Hösttur IV

Väderprognoserna började visa hårda ostliga till sydliga vindar till slutet av veckan, och sådana var vi inte så intresserade av. Hellre lämnade vi Kallviken, med blåbären på Tulterberget och det idylliska Lövånger, åt sitt öde.

På torsdag morgon styrde vi hemåt. Den måttliga vinden var nordlig, och gav oss runt 6 knops fart för fulla segel. Sjögången från sidan gjorde igen tillvaron obekväm under däck. När man styr ser man hur och varför båten kränger,men under däck kastas man planlöst och omotiverat omkring. På frivakten är det säkrast att ligga i kojen, så hålls man åtminstone på plats.

Dagen var solig och fin. Efter 10 timmar lade vi till vid Köpmanholmens brygga i Larsmo skärgård. Nelli var lycklig att seglatsen var över och låg som en trasa på kajen.

Det fanns gott om bär på ön. Vi satsade fredag förmiddag på bärplockning.

Så blev höstturen en provianteringsresa ändå. Jag höll på med rensandet hela eftermiddagen. Det var varmt, soligt, lugnt och tyst. Helt ljuvligt. Vi hade inte alls lust att åka hem. Det var ett enkelt beslut att stanna en natt till. Under natten trummade regnet på däck. Det var skönt med en brasa i kaminen medan morgonkaffet kokade. Inomhustemperaturen är 10-13 grader när man stiger upp så här års. Men under täcket är det gott att vara. Vi brukar sova djupt på nätterna.

När vi körde hem på lördag förmiddag sken solen igen. Vi kände oss lyckliga och nöjda med den veckolånga färden. Nu var vi redo att ta itu med både skogsplantering och äppelskörd igen.

Väl hemma blev vi dock varse att också paradiset Köpmanholmen har sina ormar. Vi plockade 50 fästingar ur pälsen på Nelli, och ytterligare 15 dagen därpå. Själva hade vi också varsin, som vi inte fick ut hela, utan huvudet blev kvar i skinnet. Nelli har inte fått någon behandling mot fästingar i sommar, hon har bara haft ett par stycken på hela säsongen. Kanske det dröjer ett tag innan vi vågar oss till Köpmanholmen igen. Men det var roligt så länge det varade.

08.09.2018 kl. 22:58

Hösttur III

Vinden var mycket riktigt sydlig på måndag morgon. Vi hissade alla segel och satte kurs mot nordväst. Det blåste friskt och vi hade god fart, 6-8 knop. Det gick inte så tungt att styra när vinden kom in lite från sidan (slör). Tillvaron under däck var dock bökig i sjögången.

När vi närmade oss Byviken på Holmöns norra sida började vi fega ur. Senast gick vi på grund strax invid förtöjningsbojarna. Sanden har en tendens att fylla hamnbassängen.

Vi styrde mot trygga Ratan i stället. 8 timmar efter start kunde vi förtöja vid bryggan. Det var ljuvligt med en varm dusch.

På kvällen jagade vi kantareller på Rataskäret, men där gick vi bet också i år.

Morgonen var dimmig, men innan vi ätit och gjort oss klara tittade solen fram. Vi körde norrut, till Sikeå, på ett par timmar.

Nelli log stort när vi närmade oss land. Hon gillar inte sjögång.

Eftersom vi hade bara en funktionsduglig cykel stannade Kjell och Nelli kvar ombord medan jag cyklade till Robertsfors. Nelli gnällde olyckligt hela tiden jag var borta. Kjell gick på en länk med henne för att distrahera, men han måste hålla henne kopplad för att hon inte skulle sätta iväg efter mig. Det är jobbigt när flocken inte är samlad om man är vallhund.

Jag hade inte så vidlyftiga ärenden, men det var skönt att komma iväg en stund. Jag shoppade billig getmesost på ICA och handlade enligt "köp 3 – betala för 2"-principen vid systembolaget.

Det är frestande att köpa mer än man behöver. Den finska alkoholskatten tycks vara åtskilligt större än den svenska.

På kvällen jobbade jag vidare med mitt evighetsprojekt – "stick-å-riv-upp så är du sysselsatt". Jag ska försöka att inte köpa svart garn flera gånger. Jag ser inte vad jag gör och så blir det fel igen. Det är tröjans framkant som vållar problem nu.

Vi tampades med en svag nordanvind under etappen till Lövsele på onsdagen. Det blev lite problem vid förtöjningen. Vinden tog tag i aktern och vägrade släppa greppet så att vi skulle kunna angöra bryggan som vi tänkt. Det var bara att ta skeden i vacker hand och lägga sig med andra sidan mot kajen i stället. Vi förtöjde i strandalarna också i år. (Fotot är från 2016. Då var det lugnt.)

Vi hade stora förväntningar på ett kantarellställe vi hittade i fjol. Innan vi stack till skogs lade vi ut ett par nät. Några kantareller hittade vi inte, men blåbären var stora och fina, så vi plockade dem i stället. Det blev 1,5 ämbar bär.

När jag rensat bären var det nästan kväll, så vi tog upp näten. Där fanns inte en stjärt! Nu blev vi allt snopna. Men i brist på bröd äter man limpa. Jag kokade några ägg som tillägg till sillsmörgåsarna och gjorde en svampstuvning på konserverade champinjoner. Vad är nu abborrar, sikar och kantareller när det finns konserver? Vi tyckte det var riktigt gott.

08.09.2018 kl. 22:15

Hösttur II

Under söndagsfrukosten planerade vi resans närmaste fortsättning. Strömmingsbådan, Rönnskär och Norrskär skulle ha lockat. De ligger sydväst om Replot, en dagsetapp bort. Där är stenigt, och de låga skären ger inte lä, så vi skulle behöva ett par lugna dagar för att hinna utforska dem. Söndagen lovades bli lugn, men på måndag skulle det bli rätt stark sydlig vind, som på tisdag skulle vrida till nordlig. 

Replot sydvästra sida fick ligga kvar till en annan gång. Vi styrde mot Björkö hamn, på norrändan av ön.

Ritgrund låg i vår väg, så vi passade på att ankra och äta lunch där. Nu bongade vi en fyr i alla fall. 

Båken byggdes i mitten av 1800-talet, men modifierades på 1940-talet till fyr. Den är den enda i sitt slag i landet, och är fortfarande i bruk.

Lotsstugan börjar se sorglig ut, men fyren är i fint skick.

Med motorbåt kan man lägga till i hamnbassängen.

Dagen blev verkligen lugn och solig. Ute till havs ruvade dimman.

I Björkö hamn fanns gott om plats. Vid bryggorna låg bara ett par fiskebåtar.

Efter kaffet monterade vi ihop cyklarna och trampade iväg mot byn.

Kyrkan är liten och fin, men den är stängd så här års, så vi fick nöja oss med att se utsidan.

Björkö ser riktigt livskraftigt ut. Både äldre och nyare hus såg bebodda ut. Trafiken var onödigt livlig så här på söndag kväll, när folk kommer från sina sommarstugor. Vi fick stup i kvarten stanna och kalla in Nelli till sidan.

Hon tog sig ett rejält bad när vi kom fram till Svedjehamn, 6 km från fiskehamnen. Vi andra beställde dagens fisk och en flaska vitt vin i Salteriet.

I sinom tid fick vi tre kokta abborrbyxor, potatis och wokade/slakade grönsaksstrimlor. Det var riktigt gott. Den bubbliga såsen som täckte fisken såg dock inte så aptitlig ut. Nu fick jag ett mattips. Nästa gång ska jag koka abborrarna i fiskfond i stället för att panera och steka dem.

En slända solade sig på Kjells ärm under hela måltiden. Han kände sig hedrad när den ville tillbringa en av sina få timmar tillsammans med honom.

Vi hann äta färdigt innan restaurangen stängde kl 18. Då cyklade vi till utsiktstornet Saltkaret. Det är väldigt gediget och välbyggt.

Utsikten imponerade.

När vi skulle åka vidare blev det problem med Kjells styrstång. Den glappade, och hjulet lydde inte hans önskemål. Han klarade läget genom att hålla styrstången i 45 graders vinkel mot hjulet de återstående 4 kilometrarna. Det var nog lite kämpigt.

Lyckligt tillbaka vid båten träffade Kjell en militärkompis, som han sett bara en gång under de 40 åren sedan det begav sig. Det blev ett glatt återseende.

07.09.2018 kl. 17:07

Hösttur I

 Så kom vi då iväg på seglats, hals över huvud. Vi skulle ha fått granplantor på torsdag i förra veckan, men de syntes inte till. Vi hörde försiktigt efter dem på fredag eftermiddag, och fick veta att de kanske kommer om en vecka. Så snopet! Här satt vi och väntade med spänning alldeles i onödan. I all hast krafsade vi ihop lite kläder och tömde kylskåpet. Vi bunkrade bränsle och packade in allt i Bamse. Vi sov vid bojen så själen också skulle hinna med på resan. 

Lördag morgon var lugn och härlig. Vi satte kurs på Vasa skärgård, för vinden var i princip nordlig. Vid Stubben tog vi farleden söderut, körde över Östra gloppet, körde runt Köklot och svängde in i Djupkastet.

Stränderna ser steniga och ogästvänliga ut, men det går en rätt bekväm stig längs åsen.

Den går till en skogsväg, som efter ett par kilometer kommer till Köklot landsväg i Norrskat.

Vi blev överraskade av att gårdsgruppen är så stor och livskraftig. Här finns både nya och äldre hus, och alla verkar bebodda. Vi både såg och hörde grupper av barn. De har nog långt till skolan. Det är 19 km till Replotbron, och en bra bit till innan de kommer fram.

Samhället är riktigt idylliskt, med vatten på flera sidor och prydliga gårdsplaner med perfekta vedstaplar.

Hamnen lämpar sig enbart för mindre motorbåtar.

Promenaden räckte 2 timmar. Vi blev trötta, men Nelli blev spralligare ju längre vi gick. Hon njöt med hela kroppen.

 

 

05.09.2018 kl. 20:54

Midsommarseglats del 3

Terrängen i naturrreservatet Strömbäck Kont är säregen. Området består av långsmala, kuperade holmar, genomkorsade av små vägar och stigar.

Det är aldrig långt till sjön. Den glimmar ofta fram mellan stammarna.

Nelli utnyttjade de flesta tillfällen till bad.

Det är kanske 4 km till det lilla samhället Strömbäck. Där finns en liten kyrka, en folkhögskola och egnahemshus, inga affärer.

Vi letade geocachar, och traskade fram och tillbaka en god stund. Där finns också många stigar och trevliga vattendrag. Fikapausen tog vi vid kyrkan.

Utfärden räckte hela dagen. Vi var trötta alla tre när vi kom tillbaka till båten 6 timmar efter start.

Solen värmde skönt under morgonlänken på måndag. Vi funderade på vart vi skulle åka nu. Vi hittade inga riktigt lockande alternativ. Faktum var att vi helst skulle stanna här längre. Och varför inte? Det var ett lätt beslut.

Vi satsade dagen på båtunderhåll.

Signalflaggorna hade äntligen torkat, så jag plockade ihop dem till nästa gång, när nu det kan bli. Jag försöker utnyttja varje tillfälle att använda dem, jag är väldigt förtjust i dem. Kjell skurade däck och skrov. Vi surrade om ett vajerbändsel som gått upp under klyvarbommen.

På kvällen eldade vi bastu.

En bastuugn finns inklämd i båttoaletten. Bastun är tvåpersoners. En sitter på toastolen och en på en nedfällbar bänk innanför dörren. Vi fick ett fint bad. Efter 4 dopp i havet kände vi oss väldigt vederkvickta. Det var skönt att tvätta håret också. Folk stod och fiskade på bryggan vid land. Det var lite genant att kliva omkring på däck naken, men jag slog bort den tanken med att när jag är utan glasögon så syns jag inte. Vi trappar ner i sjön med hjälp av fotsteg på rodret.

Det var mulet på tisdag morgon. Efter hundpromenaden startade vi motorn och drog upp ankaret. Den sydvästliga vinden var svag, så seglen skulle inte ha gett något farttillskott.

Solen kom fram innan vi nådde Valsörarna, 30 sjömil österut.

Den tvåmastade Merisissit från Åbo låg vid bryggan. Ett tiotal sjöscouter vimlade omkring på land. De gjorde loss och fortsatte senare på kvällen. Vinden hade tilltagit och det blåste ganska friskt.

Här låg för några år sedan ett ståtligt flervåningshus. Nu ska den här stålkonstruktionen göra samma jobb som 6 sjöbevakare. Att träffa raska sjöbevakare kändes mera personligt på något sätt. Man kände sig trygg och sedd medan de rörde sig på sjön. Kanske tiden sprungit ifrån deras arbete också?

Vi fick en skön hemfärd på onsdag. Distansen är ca 50 sjömil, så vi körde hela dagen. Solen värmde och en svag sunnanvind sköt på. Vi läste och slappade.

Utkiken verkar ha paus.

Det var skönt att komma hem efter 9 dagar. Jag njöt av att gå ett varv i trädgården och se hur allt har vuxit. Och vilken lyx att få varmt vatten ur kranen! Efter några dagar blir man hemmablind för vardagslyxen. Men vi sticker säkert ut igen när andan faller på och vädret lockar.

 

27.06.2018 kl. 22:29

Midsommarseglats del 2

I år kom bara en annan båt från Jakobstad till Ratan för att fira midsommar. En tysk och en holländsk segelbåt låg också vid kajen. Vädret inbjöd inte till något umgänge runt brasa och grill på kvällen.

Vid midsommarstången var det dock nästan lika mycket folk som vanligt på eftermiddagen, de flesta utrustade med regnkläder.

Vi satt mest inne under däck och eldade i kaminen och läste böcker.

Jag prövade min bandgrind.

På natten tjöt vinden i båtarnas riggar. Bamse ryckte i förtöjningarna och neg för övermakten.

Årets midsommarbukett blev präktig. Jag har äntligen begripit att man inte ska försöka plantera dill i krukor, utan sätta hela stjälkarna i vatten. Mina planteringar brukar jämt dö efter några dagar.

Lördag morgon bjöd på svag västlig vind och molnigt uppehållsväder.

Signalflaggorna, som vi flaggat över topp med sedan fredag morgon, var nästan torra när vi tog ner dem efter frukost. Vi öste jollen och gjorde loss.

När vi startade hemifrån planerade vi att söka oss hemåt nu. I själva verket har vi inte alls lust med det. Det känns som om vi nyss startat, så vi är inte alls klara. Massor av mat finns kvar i kylboxen. Jag måtte ha överskattat vår aptit rejält när jag bunkrade upp.

So what! Vilken lycka att vi har en tjänstvillig gårdskarl/kattskötare hemma! Nu tar vi semester och seglar vidare söderut!

Vi gjorde rätt god fart med stor och fock tills vi passerat Byviken på Holmön. Där blev vinden svagare och sydligare. Vi gav upp och startade motorn.

Det är ca 30 sjömil mellan Ratan och vårt mål, Simphamn. Distansen räckte 7 timmar och kändes som en transportsträcka. Regnskurar drog över land då och då.

Just som vi fällt ankaret i bukten i Simphamn kom en häftig regnskur. Belåtna slog vi oss ner i salongen med varsin ankardramm. Jag kände mig omtöcknad och yr i huvudet efter att ha hört på Bolinder i 5 timmar.

Simphamn, strax söder om Umeå, ger gott skydd för alla vindar, fast den har öppet hav runt knuten.

Massor av små vägar och stigar inbjuder till långa och korta promenader. 

Kvällslänken gick till friluftsområdet Kont.

Härliga klippor omringar en mörk tjärn, där måsungar simmade mellan näckrosbladen.

På söndag morgon värmde solen från en helt blå himmel. Hamnviken låg lugn. Vi förberedde oss för en lång promenad till samhället Strömbäck.

 

24.06.2018 kl. 10:46

Midsommarseglats

Redan 10 dygn före midsommar började vi med spänning följa med väderleksprognoserna. De blev mer avskräckande vartefter helgen närmade sig.

Eftersom vi numera undviker motvind när det går, föll det sig naturligt att starta redan natten till tisdag i midsommarveckan.

Vi bunkrade upp ordentligt, surrade jollen på däck och kom iväg vid halvtiotiden på måndag kväll.

En jämn och kraftfull sydlig vind gav oss en härlig seglats med farter mellan 4 och 7 knop. Sjögången var måttlig, fast det blåst hårt under dagen. 

Här finns en videosnutt från seglingen:

Som vanligt turades vi om med 2 timmar till rors och 2 timmar under däck. Det blev inte mycket sömn, så när vi förtöjt vid Sikeå på tisdag morgon kröp vi till kojs och sov gott till lunchtid.

Efter nypotatis och sill gick vi upp till storloppiset Andra varvet. Där handlade vi en hel kasse med böcker, en fin tekanna för mina torkade örter och en sockerströare. Den sistnämnda ger Bamsefar fina vibbar från det glada 60-talet.

Då dagens regn upphört gick vi på en hundpromenad genom villaområden och längs skogsstigar.

Här finns mycket att se, som påminner om sågverksindustrins storhetstid vid sekelskiftet.

Efter frukosten på onsdag morgon grävde vi fram de hopfällbara cyklarna ur akterkajutan och trampade iväg 7 km till Robertsfors.

Vi prövade nu en ringlande, backig grusväg, Krogsvängen. Vägvalet utföll till belåtenhet. Här var ingen trafik och Nelli kunde springa fritt. Hon utnyttjar hela körbanan för att inte missa någon spännande doftsignal. Det är jobbigt att cykla med henne i band längs de smala asfalterade vägarna, trots att de svenska bilisterna är så hänsynsfulla.

Längre fram, längs cykelvägen, hittade hon ett par fina badställen.

Vi behövde just inget från affären, men passade på och åt lunch vid en grillbar med uteservering, där Nelli kunde ligga under bordet.

Hemfärden gick genom det idylliska bruksområdet. Vi konstaterade att vi alla tre är i läge att förbättra konditionen.

Torsdag morgon gjorde vi loss och styrde mot Ratan. Det var lugnt och soligt. Navigatorn hittade inga satelliter. Den verkar inte gilla att vara ute i regn. Vi hittade bra också utan den.

Vi valde den norra infarten.

På kvällen gick vi 2 km till en nedlagd såg, där det borde finnas en geocache. Den gäckade oss dock. Inte ens en gammal kultändare stod att finna bland bråtet, så vi gick tillbaka till hamnen.

Kvällen var stilla och vacker, men till fredag utlovas hårda vindar. Det är skönt att kunna ligga kvar tills vi får lust att fortsätta. Det blir kanske att ha regnkläder på vid midsommarstången i år.

 

22.06.2018 kl. 10:44

Replot - Björkö

Förra helgen hade vi möjlighet att med buss besöka Replot kyrka och restaurangen Salteriet vid Svedjehamn på Björkö. Dit vågar vi oss inte med Bamse.

Den lilla fiskehamnen är verkligen värd ett besök, för att inte tala om Cafe & Restaurang Salteriet.

Maten var enastående. Speciellt den havtornsmarinerade strömmingen var en upplevelse. Det möra köttet i huvudrätten kom från kockens egen boskap, som betar i Björköby. Vi skulle gärna ha stannat längre och sett oss omkring, men den här gången räckte tiden inte till några strövtåg. Utsikten från tornet Saltkaret, som syns på bilden, skulle säkert ha varit intressant.

Replot kyrka stod klar år 1781. Altartavlan och den vackert utskurna predikstolen flyttades från Gamla Vasas kyrka på 1840-talet, och räddades på så sätt från branden år 1852. Ena långväggen har sjunkit ner, och golvet lutar mycket. Först störs man av att allt är snett, men om en stund accepterar man skavanken som en del av kyrkans charm.

Med Bamse har vi besökt Replot hamn på östra sidan av ön, Vallgrund i sydväst och Klubbskat i nordväst. Fiskehamnen i Björköby har också tillräckligt djup att angöra med segelbåt. Därifrån är det ca 5,5 km till Björköby kyrkby och 6 km till Svedjehamn, så den hamnen känns lite ensligt belägen. Från Replot hamn är det ett par kilometer till affären i kyrkbyn, en lagom hundpromenad. Man kan också angöra en brygga vid Berny´s cafe & restaurang vid Replotbrons fäste. I kvarkens skärgård får man så lov att hålla sig till farlederna. Både sjön och sjökortet är pepprade med stenar.

01.06.2018 kl. 22:02

Brittsommar, del 3

Tisdagskvällens hundpromenad vid halv 10-tiden gick till Byvikens kyrka.

Vi tänkte leta efter en hemlighetsfull cache som heter six feet under. Den är en nattcache som man hittar bara i mörkret. Sådana brukar vara markerade med reflex, så att man ser dem med ficklampa. När vi kom fram visade det sig att startpunkten var nästan en kilometer därifrån, i naturlig terräng. Vi gav upp direkt och traskade tillbaka till hamnen. Nelli var vild och lycklig, och rusade omkring i mörkret. Här förekommer biltrafik bara när färjan ska avgå, så vi var ensamma ute. Nelli kunde leva loppan precis som hon tyckte.

Dimman låg tät på onsdag morgon. Vi begav oss på promenad mot Bergudd fyr, 3 kilometer från hamnen.

Invid vägen gick två fårskockar och betade, utan inhägnad. Fastän Nelli är en bearded collie, som är avlad för vallning, förstår hon sig lyckligtvis inte på får, utan höll sig glatt vid vår sida.

Vi mötte en cyklande kvinna med en bordercollie. Hon parkerade cykeln och gav hunden några kortfattade kommandon. Vi fick en lysande uppvisning. Hunden samlade snabbt och smidigt ihop fåren och vallade dem dit de hörde hemma, utan att någon panik utbröt. Vi var enormt imponerade.

En vacker stig leder till fyren.

Från havssidan ser den ut att vara murad, men fyren är i själva verket byggd av trä, och täckt av takspån, som varit tjärade. Det vackert välvda taket är av koppar.

Klipporna nedanför fyren är vackert tecknade och mjukt formade av havet.

På hemvägen hittade vi trattkantareller. Fåren tycks också gilla dem, men de äter tydligen bara hattarna, för stjälkarna låg kvar i mossan.

Nelli blev kvar på bryggan medan vi stoppade i oss svampstuvning. Hon hittade en fin utkiksplats uppe på piren.

Då vi vilat på mat en stund gjorde vi loss. Dimman hade lättat. En man vi träffade i går rekommenderade Stora Fjäderägg. De senaste 30 åren har det varit tal om att vi någon riktigt lugn dag ska fara dit. Vi kan inte gå in till bryggan, men det kunde gå att ankra, bara det inte blåser. Det skulle ha varit frestande att pröva just i dag, men så fegade vi ur och styrde mot Holmögadd i stället. Vinden var svag, men gårdagens lugn var förbrukat.

Det var spännande att ta upp näten på torsdag morgon. Om vi skulle få massor av fisk skulle vi vara tvungna att bege oss hem direkt. Jag var så lättad när vi bara fick två sikar och tre vassbukar. Vi drog in tre skruvar i en byggnad för att få nätet upprett. Hålen är kvar tills vi kommer nästa gång.

Vi tog varsitt ämbar och lingonplockare med när vi gick mot fyren på öns sydända. Dit är det 3,5 kilometer. Då vi var nästan framme hittade vi ett fint lingonställe mellan stenarna. Det gick snabbt att fylla hinkarna. Vi lämnade dem där och gick vidare.

Många diskreta plåt- och betongskjul och hemlighetsfulla stenkonstruktioner kantar den smala vägen. Ön har tidigare varit militär och avstängd för civila.

Vi kollade in det gamla fiskeläget. Hamnen är numera för grund att angöra.

Vi gick också ett varv runt den pampiga stenfyren och repliken av vippfyren från 1700-talet.

På hemvägen plockade vi mera lingon på samma steniga backe. Nelli passade på att ta igen sig medan vi jobbade.

De sista bären packade vi in i min jacka.

Klockan var över 2 när vi kom tillbaka till båten, och vi var hungriga. Jag gjorde blinier, som vi åt med rommen från en av de nyfångade sikarna. Nu skulle vi klara oss tills vi fick sikarna rökta.

Jag rensade lingon medan Kjell fixade till en röklåda av vår gamla båtgrill. Under promenaden försökte vi hålla utkik efter något gammalt plåtämbar eller något annat att röka fisk i, dock utan att göra fynd. Vi beslöt att offra båtgrillen i stället. Den har inte blivit använd på flera år.

Sikarna blev riktigt läckra. Nu kan vi röka fisk var helst vi vill.

En oemotståndlig drivvedsstock låg på stranden. Den var så tung att jag inte orkade rubba min ända när vi skulle bära iväg den. Kjell bogserade den till båten och taljade upp den på däck med hjälp av bommen. Småningom ska vi få en bänk, med ett förflutet, vid villan.

Brödet var slut, så jag gjorde en liten sats semlor mot kvällen.

Det var bedövande lugnt och tyst när skymningen föll. Tidvis hördes fartygmuller i öster. Kvarken är som smalast just här, och all trafik stryker förbi.

Den halva månen sjönk snabbt ner bakom träden. Det kändes hisnande att stå på däck och känna att man var i universums mitt. Valsörarnas höga fyr blinkade i sydost.

Vi startade rätt tidigt på fredag morgon. Bolinder fick gå på tomgång när vi tog genvägen norr om Holmögadd. En djup ränna löper mellan grynnorna. Flera sälar tittade fram där vi gled österut.

Mellan klockan 10 och 14 hade vi liftare ombord. Som mest var det 6 gråsiskor och en gärdsmyg.

Möjligen var två av fåglarna snösiskor. De var rent vita på undersidan. Fåglarna var helt orädda. En skuttade omkring i min famn och smakade på det torkade fikon jag höll i handen. En av dem klamrade sig fast med sina späda klor i Kjells glasögonbågar, och plockade i hans hår. De hittade fjärilsstora insekter, med tunna, beiga vingar, i tågvirket ombord. Fåglarna satt länge och mumsade med sina små näbbar, innan de fick ner flygfäna.

Det såg lustigt ut när de skuttade jämfota längs relingen, och hängde sidledes i fallen. Vaktturerna gick fort när vi hade sådan underhållning. 15 sjömil från Kallan, och ungefär lika långt från Nykarleby skärgård, försvann de, lika hastigt som de kommit.

Solen tittade fram när vi närmade oss hemhamnen efter 10 timmar. Den nymålade Kallan lyste lång väg ut till havs. Vi kände oss nöjda och lyckliga med seglatsen. Det blev bara fem hamnar på 9 dagar, men dessa bjöd på varierande innehåll, förutom tre ämbar lingon, ett ämbar blåbär (som nog saftat sig i botten), saltad fisk, saltade kantareller och färska trattkantareller.

Temperaturen hemma var den samma som i båten på morgnarna, 13 grader. Det blev att snabbt ta in ved och börja elda i kakelugnarna och i bastun.

 

 

30.09.2017 kl. 20:16

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar