Midsommaren 2019 II

Vinden hade avtagit och sjön låg lugn när jag vaknade vid halv ett-tiden på natten. Vi gjorde oss klara och styrde ut till havs. Sjön hade lugnat sig också här och besvärade inte. När vi lagt kursen mot västnordväst kunde vi utnyttja den svaga vind som var kvar. Med motor, fock och storsegel gjorde vi god fart på nästan 7 knop.

Solen steg över horisonten vid 3-tiden och färgade himlen orange. Ett fartyg som gick ut från hamnen samtidigt som vi avtecknade sin silhuett mot den ljusa himlen i norr.

Båken utanför Sikeå är byns kännetecken. Mera framträdande är dock vindmölleparken. Den syns långt ut till havs.

Vi lade till vid den fallfärdiga kajen vid lunchtid, 10 timmar efter start. Efter frukosten vilade vi en stund. Det blev inte mycket sömn under natten; 2 x 2 timmars halvdåsande med kläderna på, och motordunket smällande i öronen.

På eftermiddagen monterade vi ihop cyklarna och trampade mot Robertsfors. Nelli var glad och uppsluppen, men fick fort varmt. Dagen var solig och het.

Hon badade i varje vattensamling hon hittade längs vägen.

Redan när vi passerat E4:an började mörka moln torna upp sig. Det stilla duggregnet blev snart ett riktigt skyfall. Men luften var varm, så vi behövde inte frysa där vi trampade fram. Men nog var det lite genant att klafsa in till ICA med vatten droppande ur håret, genomblöta byxor på låren och våt in på bara skinnet på överkroppen. Jag handlade några goda ostar och räksallader. Vi bunkrade vid Systembolaget också.

Det skulle ha smakat med lunch, men eftersom vi kände oss rätt ofräscha trampade vi hemåt. Solen sken igen och och värmde gott. Vi var så gott som torra innan vi cyklat de 6 kilometrarna.  Vi njöt av maten ombord.

Dagens loppisfynd nere i hamnen blev drygt 20 böcker och ett dussin vinglas av lagom liten höjd.

De måste rymmas i ställningen i Bamses köksskåp. Det blir bra med ett reservlager. De brukar ofta ta stryk.

Kvällen blev stillsam. Kjell spände vanten och jag läste fnissande en bok av Frithiof Nilsson Piraten.

Ett par stora segelbåtar kom in i hamnen. Här ska också firas midsommar. Vi borde kanske pröva att fira helgen här nån gång. Men ännu i år tänkte vi söka oss mot Ratan.

Mogonen var lugn och lite disig när vi satte kurs söderut.

idag kl. 09:06

Hösttur IV

Väderprognoserna började visa hårda ostliga till sydliga vindar till slutet av veckan, och sådana var vi inte så intresserade av. Hellre lämnade vi Kallviken, med blåbären på Tulterberget och det idylliska Lövånger, åt sitt öde.

På torsdag morgon styrde vi hemåt. Den måttliga vinden var nordlig, och gav oss runt 6 knops fart för fulla segel. Sjögången från sidan gjorde igen tillvaron obekväm under däck. När man styr ser man hur och varför båten kränger,men under däck kastas man planlöst och omotiverat omkring. På frivakten är det säkrast att ligga i kojen, så hålls man åtminstone på plats.

Dagen var solig och fin. Efter 10 timmar lade vi till vid Köpmanholmens brygga i Larsmo skärgård. Nelli var lycklig att seglatsen var över och låg som en trasa på kajen.

Det fanns gott om bär på ön. Vi satsade fredag förmiddag på bärplockning.

Så blev höstturen en provianteringsresa ändå. Jag höll på med rensandet hela eftermiddagen. Det var varmt, soligt, lugnt och tyst. Helt ljuvligt. Vi hade inte alls lust att åka hem. Det var ett enkelt beslut att stanna en natt till. Under natten trummade regnet på däck. Det var skönt med en brasa i kaminen medan morgonkaffet kokade. Inomhustemperaturen är 10-13 grader när man stiger upp så här års. Men under täcket är det gott att vara. Vi brukar sova djupt på nätterna.

När vi körde hem på lördag förmiddag sken solen igen. Vi kände oss lyckliga och nöjda med den veckolånga färden. Nu var vi redo att ta itu med både skogsplantering och äppelskörd igen.

Väl hemma blev vi dock varse att också paradiset Köpmanholmen har sina ormar. Vi plockade 50 fästingar ur pälsen på Nelli, och ytterligare 15 dagen därpå. Själva hade vi också varsin, som vi inte fick ut hela, utan huvudet blev kvar i skinnet. Nelli har inte fått någon behandling mot fästingar i sommar, hon har bara haft ett par stycken på hela säsongen. Kanske det dröjer ett tag innan vi vågar oss till Köpmanholmen igen. Men det var roligt så länge det varade.

08.09.2018 kl. 22:58

Hösttur III

Vinden var mycket riktigt sydlig på måndag morgon. Vi hissade alla segel och satte kurs mot nordväst. Det blåste friskt och vi hade god fart, 6-8 knop. Det gick inte så tungt att styra när vinden kom in lite från sidan (slör). Tillvaron under däck var dock bökig i sjögången.

När vi närmade oss Byviken på Holmöns norra sida började vi fega ur. Senast gick vi på grund strax invid förtöjningsbojarna. Sanden har en tendens att fylla hamnbassängen.

Vi styrde mot trygga Ratan i stället. 8 timmar efter start kunde vi förtöja vid bryggan. Det var ljuvligt med en varm dusch.

På kvällen jagade vi kantareller på Rataskäret, men där gick vi bet också i år.

Morgonen var dimmig, men innan vi ätit och gjort oss klara tittade solen fram. Vi körde norrut, till Sikeå, på ett par timmar.

Nelli log stort när vi närmade oss land. Hon gillar inte sjögång.

Eftersom vi hade bara en funktionsduglig cykel stannade Kjell och Nelli kvar ombord medan jag cyklade till Robertsfors. Nelli gnällde olyckligt hela tiden jag var borta. Kjell gick på en länk med henne för att distrahera, men han måste hålla henne kopplad för att hon inte skulle sätta iväg efter mig. Det är jobbigt när flocken inte är samlad om man är vallhund.

Jag hade inte så vidlyftiga ärenden, men det var skönt att komma iväg en stund. Jag shoppade billig getmesost på ICA och handlade enligt "köp 3 – betala för 2"-principen vid systembolaget.

Det är frestande att köpa mer än man behöver. Den finska alkoholskatten tycks vara åtskilligt större än den svenska.

På kvällen jobbade jag vidare med mitt evighetsprojekt – "stick-å-riv-upp så är du sysselsatt". Jag ska försöka att inte köpa svart garn flera gånger. Jag ser inte vad jag gör och så blir det fel igen. Det är tröjans framkant som vållar problem nu.

Vi tampades med en svag nordanvind under etappen till Lövsele på onsdagen. Det blev lite problem vid förtöjningen. Vinden tog tag i aktern och vägrade släppa greppet så att vi skulle kunna angöra bryggan som vi tänkt. Det var bara att ta skeden i vacker hand och lägga sig med andra sidan mot kajen i stället. Vi förtöjde i strandalarna också i år. (Fotot är från 2016. Då var det lugnt.)

Vi hade stora förväntningar på ett kantarellställe vi hittade i fjol. Innan vi stack till skogs lade vi ut ett par nät. Några kantareller hittade vi inte, men blåbären var stora och fina, så vi plockade dem i stället. Det blev 1,5 ämbar bär.

När jag rensat bären var det nästan kväll, så vi tog upp näten. Där fanns inte en stjärt! Nu blev vi allt snopna. Men i brist på bröd äter man limpa. Jag kokade några ägg som tillägg till sillsmörgåsarna och gjorde en svampstuvning på konserverade champinjoner. Vad är nu abborrar, sikar och kantareller när det finns konserver? Vi tyckte det var riktigt gott.

08.09.2018 kl. 22:15

Hösttur II

Under söndagsfrukosten planerade vi resans närmaste fortsättning. Strömmingsbådan, Rönnskär och Norrskär skulle ha lockat. De ligger sydväst om Replot, en dagsetapp bort. Där är stenigt, och de låga skären ger inte lä, så vi skulle behöva ett par lugna dagar för att hinna utforska dem. Söndagen lovades bli lugn, men på måndag skulle det bli rätt stark sydlig vind, som på tisdag skulle vrida till nordlig. 

Replot sydvästra sida fick ligga kvar till en annan gång. Vi styrde mot Björkö hamn, på norrändan av ön.

Ritgrund låg i vår väg, så vi passade på att ankra och äta lunch där. Nu bongade vi en fyr i alla fall. 

Båken byggdes i mitten av 1800-talet, men modifierades på 1940-talet till fyr. Den är den enda i sitt slag i landet, och är fortfarande i bruk.

Lotsstugan börjar se sorglig ut, men fyren är i fint skick.

Med motorbåt kan man lägga till i hamnbassängen.

Dagen blev verkligen lugn och solig. Ute till havs ruvade dimman.

I Björkö hamn fanns gott om plats. Vid bryggorna låg bara ett par fiskebåtar.

Efter kaffet monterade vi ihop cyklarna och trampade iväg mot byn.

Kyrkan är liten och fin, men den är stängd så här års, så vi fick nöja oss med att se utsidan.

Björkö ser riktigt livskraftigt ut. Både äldre och nyare hus såg bebodda ut. Trafiken var onödigt livlig så här på söndag kväll, när folk kommer från sina sommarstugor. Vi fick stup i kvarten stanna och kalla in Nelli till sidan.

Hon tog sig ett rejält bad när vi kom fram till Svedjehamn, 6 km från fiskehamnen. Vi andra beställde dagens fisk och en flaska vitt vin i Salteriet.

I sinom tid fick vi tre kokta abborrbyxor, potatis och wokade/slakade grönsaksstrimlor. Det var riktigt gott. Den bubbliga såsen som täckte fisken såg dock inte så aptitlig ut. Nu fick jag ett mattips. Nästa gång ska jag koka abborrarna i fiskfond i stället för att panera och steka dem.

En slända solade sig på Kjells ärm under hela måltiden. Han kände sig hedrad när den ville tillbringa en av sina få timmar tillsammans med honom.

Vi hann äta färdigt innan restaurangen stängde kl 18. Då cyklade vi till utsiktstornet Saltkaret. Det är väldigt gediget och välbyggt.

Utsikten imponerade.

När vi skulle åka vidare blev det problem med Kjells styrstång. Den glappade, och hjulet lydde inte hans önskemål. Han klarade läget genom att hålla styrstången i 45 graders vinkel mot hjulet de återstående 4 kilometrarna. Det var nog lite kämpigt.

Lyckligt tillbaka vid båten träffade Kjell en militärkompis, som han sett bara en gång under de 40 åren sedan det begav sig. Det blev ett glatt återseende.

07.09.2018 kl. 17:07

Hösttur I

 Så kom vi då iväg på seglats, hals över huvud. Vi skulle ha fått granplantor på torsdag i förra veckan, men de syntes inte till. Vi hörde försiktigt efter dem på fredag eftermiddag, och fick veta att de kanske kommer om en vecka. Så snopet! Här satt vi och väntade med spänning alldeles i onödan. I all hast krafsade vi ihop lite kläder och tömde kylskåpet. Vi bunkrade bränsle och packade in allt i Bamse. Vi sov vid bojen så själen också skulle hinna med på resan. 

Lördag morgon var lugn och härlig. Vi satte kurs på Vasa skärgård, för vinden var i princip nordlig. Vid Stubben tog vi farleden söderut, körde över Östra gloppet, körde runt Köklot och svängde in i Djupkastet.

Stränderna ser steniga och ogästvänliga ut, men det går en rätt bekväm stig längs åsen.

Den går till en skogsväg, som efter ett par kilometer kommer till Köklot landsväg i Norrskat.

Vi blev överraskade av att gårdsgruppen är så stor och livskraftig. Här finns både nya och äldre hus, och alla verkar bebodda. Vi både såg och hörde grupper av barn. De har nog långt till skolan. Det är 19 km till Replotbron, och en bra bit till innan de kommer fram.

Samhället är riktigt idylliskt, med vatten på flera sidor och prydliga gårdsplaner med perfekta vedstaplar.

Hamnen lämpar sig enbart för mindre motorbåtar.

Promenaden räckte 2 timmar. Vi blev trötta, men Nelli blev spralligare ju längre vi gick. Hon njöt med hela kroppen.

 

 

05.09.2018 kl. 20:54

Midsommarseglats del 3

Terrängen i naturrreservatet Strömbäck Kont är säregen. Området består av långsmala, kuperade holmar, genomkorsade av små vägar och stigar.

Det är aldrig långt till sjön. Den glimmar ofta fram mellan stammarna.

Nelli utnyttjade de flesta tillfällen till bad.

Det är kanske 4 km till det lilla samhället Strömbäck. Där finns en liten kyrka, en folkhögskola och egnahemshus, inga affärer.

Vi letade geocachar, och traskade fram och tillbaka en god stund. Där finns också många stigar och trevliga vattendrag. Fikapausen tog vi vid kyrkan.

Utfärden räckte hela dagen. Vi var trötta alla tre när vi kom tillbaka till båten 6 timmar efter start.

Solen värmde skönt under morgonlänken på måndag. Vi funderade på vart vi skulle åka nu. Vi hittade inga riktigt lockande alternativ. Faktum var att vi helst skulle stanna här längre. Och varför inte? Det var ett lätt beslut.

Vi satsade dagen på båtunderhåll.

Signalflaggorna hade äntligen torkat, så jag plockade ihop dem till nästa gång, när nu det kan bli. Jag försöker utnyttja varje tillfälle att använda dem, jag är väldigt förtjust i dem. Kjell skurade däck och skrov. Vi surrade om ett vajerbändsel som gått upp under klyvarbommen.

På kvällen eldade vi bastu.

En bastuugn finns inklämd i båttoaletten. Bastun är tvåpersoners. En sitter på toastolen och en på en nedfällbar bänk innanför dörren. Vi fick ett fint bad. Efter 4 dopp i havet kände vi oss väldigt vederkvickta. Det var skönt att tvätta håret också. Folk stod och fiskade på bryggan vid land. Det var lite genant att kliva omkring på däck naken, men jag slog bort den tanken med att när jag är utan glasögon så syns jag inte. Vi trappar ner i sjön med hjälp av fotsteg på rodret.

Det var mulet på tisdag morgon. Efter hundpromenaden startade vi motorn och drog upp ankaret. Den sydvästliga vinden var svag, så seglen skulle inte ha gett något farttillskott.

Solen kom fram innan vi nådde Valsörarna, 30 sjömil österut.

Den tvåmastade Merisissit från Åbo låg vid bryggan. Ett tiotal sjöscouter vimlade omkring på land. De gjorde loss och fortsatte senare på kvällen. Vinden hade tilltagit och det blåste ganska friskt.

Här låg för några år sedan ett ståtligt flervåningshus. Nu ska den här stålkonstruktionen göra samma jobb som 6 sjöbevakare. Att träffa raska sjöbevakare kändes mera personligt på något sätt. Man kände sig trygg och sedd medan de rörde sig på sjön. Kanske tiden sprungit ifrån deras arbete också?

Vi fick en skön hemfärd på onsdag. Distansen är ca 50 sjömil, så vi körde hela dagen. Solen värmde och en svag sunnanvind sköt på. Vi läste och slappade.

Utkiken verkar ha paus.

Det var skönt att komma hem efter 9 dagar. Jag njöt av att gå ett varv i trädgården och se hur allt har vuxit. Och vilken lyx att få varmt vatten ur kranen! Efter några dagar blir man hemmablind för vardagslyxen. Men vi sticker säkert ut igen när andan faller på och vädret lockar.

 

27.06.2018 kl. 22:29

Midsommarseglats del 2

I år kom bara en annan båt från Jakobstad till Ratan för att fira midsommar. En tysk och en holländsk segelbåt låg också vid kajen. Vädret inbjöd inte till något umgänge runt brasa och grill på kvällen.

Vid midsommarstången var det dock nästan lika mycket folk som vanligt på eftermiddagen, de flesta utrustade med regnkläder.

Vi satt mest inne under däck och eldade i kaminen och läste böcker.

Jag prövade min bandgrind.

På natten tjöt vinden i båtarnas riggar. Bamse ryckte i förtöjningarna och neg för övermakten.

Årets midsommarbukett blev präktig. Jag har äntligen begripit att man inte ska försöka plantera dill i krukor, utan sätta hela stjälkarna i vatten. Mina planteringar brukar jämt dö efter några dagar.

Lördag morgon bjöd på svag västlig vind och molnigt uppehållsväder.

Signalflaggorna, som vi flaggat över topp med sedan fredag morgon, var nästan torra när vi tog ner dem efter frukost. Vi öste jollen och gjorde loss.

När vi startade hemifrån planerade vi att söka oss hemåt nu. I själva verket har vi inte alls lust med det. Det känns som om vi nyss startat, så vi är inte alls klara. Massor av mat finns kvar i kylboxen. Jag måtte ha överskattat vår aptit rejält när jag bunkrade upp.

So what! Vilken lycka att vi har en tjänstvillig gårdskarl/kattskötare hemma! Nu tar vi semester och seglar vidare söderut!

Vi gjorde rätt god fart med stor och fock tills vi passerat Byviken på Holmön. Där blev vinden svagare och sydligare. Vi gav upp och startade motorn.

Det är ca 30 sjömil mellan Ratan och vårt mål, Simphamn. Distansen räckte 7 timmar och kändes som en transportsträcka. Regnskurar drog över land då och då.

Just som vi fällt ankaret i bukten i Simphamn kom en häftig regnskur. Belåtna slog vi oss ner i salongen med varsin ankardramm. Jag kände mig omtöcknad och yr i huvudet efter att ha hört på Bolinder i 5 timmar.

Simphamn, strax söder om Umeå, ger gott skydd för alla vindar, fast den har öppet hav runt knuten.

Massor av små vägar och stigar inbjuder till långa och korta promenader. 

Kvällslänken gick till friluftsområdet Kont.

Härliga klippor omringar en mörk tjärn, där måsungar simmade mellan näckrosbladen.

På söndag morgon värmde solen från en helt blå himmel. Hamnviken låg lugn. Vi förberedde oss för en lång promenad till samhället Strömbäck.

 

24.06.2018 kl. 10:46

Midsommarseglats

Redan 10 dygn före midsommar började vi med spänning följa med väderleksprognoserna. De blev mer avskräckande vartefter helgen närmade sig.

Eftersom vi numera undviker motvind när det går, föll det sig naturligt att starta redan natten till tisdag i midsommarveckan.

Vi bunkrade upp ordentligt, surrade jollen på däck och kom iväg vid halvtiotiden på måndag kväll.

En jämn och kraftfull sydlig vind gav oss en härlig seglats med farter mellan 4 och 7 knop. Sjögången var måttlig, fast det blåst hårt under dagen. 

Här finns en videosnutt från seglingen:

Som vanligt turades vi om med 2 timmar till rors och 2 timmar under däck. Det blev inte mycket sömn, så när vi förtöjt vid Sikeå på tisdag morgon kröp vi till kojs och sov gott till lunchtid.

Efter nypotatis och sill gick vi upp till storloppiset Andra varvet. Där handlade vi en hel kasse med böcker, en fin tekanna för mina torkade örter och en sockerströare. Den sistnämnda ger Bamsefar fina vibbar från det glada 60-talet.

Då dagens regn upphört gick vi på en hundpromenad genom villaområden och längs skogsstigar.

Här finns mycket att se, som påminner om sågverksindustrins storhetstid vid sekelskiftet.

Efter frukosten på onsdag morgon grävde vi fram de hopfällbara cyklarna ur akterkajutan och trampade iväg 7 km till Robertsfors.

Vi prövade nu en ringlande, backig grusväg, Krogsvängen. Vägvalet utföll till belåtenhet. Här var ingen trafik och Nelli kunde springa fritt. Hon utnyttjar hela körbanan för att inte missa någon spännande doftsignal. Det är jobbigt att cykla med henne i band längs de smala asfalterade vägarna, trots att de svenska bilisterna är så hänsynsfulla.

Längre fram, längs cykelvägen, hittade hon ett par fina badställen.

Vi behövde just inget från affären, men passade på och åt lunch vid en grillbar med uteservering, där Nelli kunde ligga under bordet.

Hemfärden gick genom det idylliska bruksområdet. Vi konstaterade att vi alla tre är i läge att förbättra konditionen.

Torsdag morgon gjorde vi loss och styrde mot Ratan. Det var lugnt och soligt. Navigatorn hittade inga satelliter. Den verkar inte gilla att vara ute i regn. Vi hittade bra också utan den.

Vi valde den norra infarten.

På kvällen gick vi 2 km till en nedlagd såg, där det borde finnas en geocache. Den gäckade oss dock. Inte ens en gammal kultändare stod att finna bland bråtet, så vi gick tillbaka till hamnen.

Kvällen var stilla och vacker, men till fredag utlovas hårda vindar. Det är skönt att kunna ligga kvar tills vi får lust att fortsätta. Det blir kanske att ha regnkläder på vid midsommarstången i år.

 

22.06.2018 kl. 10:44

Replot - Björkö

Förra helgen hade vi möjlighet att med buss besöka Replot kyrka och restaurangen Salteriet vid Svedjehamn på Björkö. Dit vågar vi oss inte med Bamse.

Den lilla fiskehamnen är verkligen värd ett besök, för att inte tala om Cafe & Restaurang Salteriet.

Maten var enastående. Speciellt den havtornsmarinerade strömmingen var en upplevelse. Det möra köttet i huvudrätten kom från kockens egen boskap, som betar i Björköby. Vi skulle gärna ha stannat längre och sett oss omkring, men den här gången räckte tiden inte till några strövtåg. Utsikten från tornet Saltkaret, som syns på bilden, skulle säkert ha varit intressant.

Replot kyrka stod klar år 1781. Altartavlan och den vackert utskurna predikstolen flyttades från Gamla Vasas kyrka på 1840-talet, och räddades på så sätt från branden år 1852. Ena långväggen har sjunkit ner, och golvet lutar mycket. Först störs man av att allt är snett, men om en stund accepterar man skavanken som en del av kyrkans charm.

Med Bamse har vi besökt Replot hamn på östra sidan av ön, Vallgrund i sydväst och Klubbskat i nordväst. Fiskehamnen i Björköby har också tillräckligt djup att angöra med segelbåt. Därifrån är det ca 5,5 km till Björköby kyrkby och 6 km till Svedjehamn, så den hamnen känns lite ensligt belägen. Från Replot hamn är det ett par kilometer till affären i kyrkbyn, en lagom hundpromenad. Man kan också angöra en brygga vid Berny´s cafe & restaurang vid Replotbrons fäste. I kvarkens skärgård får man så lov att hålla sig till farlederna. Både sjön och sjökortet är pepprade med stenar.

01.06.2018 kl. 22:02

Brittsommar, del 3

Tisdagskvällens hundpromenad vid halv 10-tiden gick till Byvikens kyrka.

Vi tänkte leta efter en hemlighetsfull cache som heter six feet under. Den är en nattcache som man hittar bara i mörkret. Sådana brukar vara markerade med reflex, så att man ser dem med ficklampa. När vi kom fram visade det sig att startpunkten var nästan en kilometer därifrån, i naturlig terräng. Vi gav upp direkt och traskade tillbaka till hamnen. Nelli var vild och lycklig, och rusade omkring i mörkret. Här förekommer biltrafik bara när färjan ska avgå, så vi var ensamma ute. Nelli kunde leva loppan precis som hon tyckte.

Dimman låg tät på onsdag morgon. Vi begav oss på promenad mot Bergudd fyr, 3 kilometer från hamnen.

Invid vägen gick två fårskockar och betade, utan inhägnad. Fastän Nelli är en bearded collie, som är avlad för vallning, förstår hon sig lyckligtvis inte på får, utan höll sig glatt vid vår sida.

Vi mötte en cyklande kvinna med en bordercollie. Hon parkerade cykeln och gav hunden några kortfattade kommandon. Vi fick en lysande uppvisning. Hunden samlade snabbt och smidigt ihop fåren och vallade dem dit de hörde hemma, utan att någon panik utbröt. Vi var enormt imponerade.

En vacker stig leder till fyren.

Från havssidan ser den ut att vara murad, men fyren är i själva verket byggd av trä, och täckt av takspån, som varit tjärade. Det vackert välvda taket är av koppar.

Klipporna nedanför fyren är vackert tecknade och mjukt formade av havet.

På hemvägen hittade vi trattkantareller. Fåren tycks också gilla dem, men de äter tydligen bara hattarna, för stjälkarna låg kvar i mossan.

Nelli blev kvar på bryggan medan vi stoppade i oss svampstuvning. Hon hittade en fin utkiksplats uppe på piren.

Då vi vilat på mat en stund gjorde vi loss. Dimman hade lättat. En man vi träffade i går rekommenderade Stora Fjäderägg. De senaste 30 åren har det varit tal om att vi någon riktigt lugn dag ska fara dit. Vi kan inte gå in till bryggan, men det kunde gå att ankra, bara det inte blåser. Det skulle ha varit frestande att pröva just i dag, men så fegade vi ur och styrde mot Holmögadd i stället. Vinden var svag, men gårdagens lugn var förbrukat.

Det var spännande att ta upp näten på torsdag morgon. Om vi skulle få massor av fisk skulle vi vara tvungna att bege oss hem direkt. Jag var så lättad när vi bara fick två sikar och tre vassbukar. Vi drog in tre skruvar i en byggnad för att få nätet upprett. Hålen är kvar tills vi kommer nästa gång.

Vi tog varsitt ämbar och lingonplockare med när vi gick mot fyren på öns sydända. Dit är det 3,5 kilometer. Då vi var nästan framme hittade vi ett fint lingonställe mellan stenarna. Det gick snabbt att fylla hinkarna. Vi lämnade dem där och gick vidare.

Många diskreta plåt- och betongskjul och hemlighetsfulla stenkonstruktioner kantar den smala vägen. Ön har tidigare varit militär och avstängd för civila.

Vi kollade in det gamla fiskeläget. Hamnen är numera för grund att angöra.

Vi gick också ett varv runt den pampiga stenfyren och repliken av vippfyren från 1700-talet.

På hemvägen plockade vi mera lingon på samma steniga backe. Nelli passade på att ta igen sig medan vi jobbade.

De sista bären packade vi in i min jacka.

Klockan var över 2 när vi kom tillbaka till båten, och vi var hungriga. Jag gjorde blinier, som vi åt med rommen från en av de nyfångade sikarna. Nu skulle vi klara oss tills vi fick sikarna rökta.

Jag rensade lingon medan Kjell fixade till en röklåda av vår gamla båtgrill. Under promenaden försökte vi hålla utkik efter något gammalt plåtämbar eller något annat att röka fisk i, dock utan att göra fynd. Vi beslöt att offra båtgrillen i stället. Den har inte blivit använd på flera år.

Sikarna blev riktigt läckra. Nu kan vi röka fisk var helst vi vill.

En oemotståndlig drivvedsstock låg på stranden. Den var så tung att jag inte orkade rubba min ända när vi skulle bära iväg den. Kjell bogserade den till båten och taljade upp den på däck med hjälp av bommen. Småningom ska vi få en bänk, med ett förflutet, vid villan.

Brödet var slut, så jag gjorde en liten sats semlor mot kvällen.

Det var bedövande lugnt och tyst när skymningen föll. Tidvis hördes fartygmuller i öster. Kvarken är som smalast just här, och all trafik stryker förbi.

Den halva månen sjönk snabbt ner bakom träden. Det kändes hisnande att stå på däck och känna att man var i universums mitt. Valsörarnas höga fyr blinkade i sydost.

Vi startade rätt tidigt på fredag morgon. Bolinder fick gå på tomgång när vi tog genvägen norr om Holmögadd. En djup ränna löper mellan grynnorna. Flera sälar tittade fram där vi gled österut.

Mellan klockan 10 och 14 hade vi liftare ombord. Som mest var det 6 gråsiskor och en gärdsmyg.

Möjligen var två av fåglarna snösiskor. De var rent vita på undersidan. Fåglarna var helt orädda. En skuttade omkring i min famn och smakade på det torkade fikon jag höll i handen. En av dem klamrade sig fast med sina späda klor i Kjells glasögonbågar, och plockade i hans hår. De hittade fjärilsstora insekter, med tunna, beiga vingar, i tågvirket ombord. Fåglarna satt länge och mumsade med sina små näbbar, innan de fick ner flygfäna.

Det såg lustigt ut när de skuttade jämfota längs relingen, och hängde sidledes i fallen. Vaktturerna gick fort när vi hade sådan underhållning. 15 sjömil från Kallan, och ungefär lika långt från Nykarleby skärgård, försvann de, lika hastigt som de kommit.

Solen tittade fram när vi närmade oss hemhamnen efter 10 timmar. Den nymålade Kallan lyste lång väg ut till havs. Vi kände oss nöjda och lyckliga med seglatsen. Det blev bara fem hamnar på 9 dagar, men dessa bjöd på varierande innehåll, förutom tre ämbar lingon, ett ämbar blåbär (som nog saftat sig i botten), saltad fisk, saltade kantareller och färska trattkantareller.

Temperaturen hemma var den samma som i båten på morgnarna, 13 grader. Det blev att snabbt ta in ved och börja elda i kakelugnarna och i bastun.

 

 

30.09.2017 kl. 20:16

Brittsommar, del 2

De 5 kilometrarna till Lövånger känns kortare varje gång vi cyklar dem. Vi brukar gömma cyklarna i riset invid bäcken som strömmar strax öster om samhället, så också i år.

Utbudet på höstmarknaden var ungefär det samma som tidigare.

Vi handlade en pepprig fårkorv, en smakrik leverpastej, ett kilo kantareller (för 150 kronor, ett hekto kostade 50) och några ostar. En del av dem var en leveransbeställning.

Lunchen på restaurangen var, som alltid, riklig. Svampsoppan och salladsbordet var mest uppskattade. Den panerade fisken var svårdefinierad. Med en halv centimeter panering på båda sidor blev det inte mycket innehåll. Men jag klagar inte, vi blev mätta och belåtna. Våra rapningar ekade mellan kullarna hela vägen hem.

Vi pausade halvvägs och gick ner till sjön längs en fårhage. Gula löv singlade prasslande ner ur asparna.

Vägen till Lövånger bjuder på många vackra vyer.

Det finns alltid massor av stora blåbär längs vägen till Tulterberget. Ingen tycks plocka dem, för de finns kvar hur sent vi än kommer. Vi krafsade ihop ett ämbare på en liten stund. Rensandet räckte lika länge.

Inget knussel med kantarellerna när man har varken kyl eller frys. Jag försökte torka och salta ner en del.

Det börjar bli mörkt på kvällarna. Jag kanske inbillar mig, men jag tycker det är mörkare här än hemma. Lyckligtvis sitter handgreppen i ryggmärgen numera, och jag behöver ingen ficklampa när jag ska på toa på natten.

På söndag förmiddag gjorde vi loss och körde till Lövsele, tidigare kallat Kräkånger. Vi valde den inre farleden. Dagen var lugn och disig.

Ledskäret bjöd på vackra vyer, med sina klippor och vackra höstfärger.

Inga andra gäster, varken husvagnar eller båtar, fanns längre vid Lövsele hamn.

Vi lade ut näten och gick på promenad på vikens nordsida.

I skogen fanns fantasieggande varelser.

Ett par liter lingon för det akuta behovet tog vi med tillbaka. Vi kollade näten på hemvägen. På strömmingsnätet fanns 6 fiskar, så vi tog det i land och plockade loss dem, och lade ut nätet igen. Några män tog upp en liten segelbåt vid kajen. De berättade att fiskarna var siklöjor. Nåjo. Vi brukar räkna alla slanka småfiskar som strömming. Siklöjorna var läckra som kvällsmat.Vi fick också tips om ett kantarellställe.

Måndag morgon tog vi upp näten. Fångsten var riklig och av många slag. Vi identifierade 9 sikar, drygt 40 siklöjor, 5 vassbukar, 2 fula simpor, 2 gersar och ett par norsar. En del av fiskarna var liksom genomskinliga på ryggen.

Simporna trotsar all beskrivning. Det är hopplöst att få loss nätmaskorna från vårtorna på huvudet och alla taggar.

Jag stekte av småfisken så att vi kunde provsmaka. Vassbukarna var läckra, liksom siklöjorna. De genomskinliga hade samma smak som de mörka.

Vi rodde över viken igen, nu på kantarelljakt. Vi hittade nog en del, men de höll på att bli gamla.

Då vi kom tillbaka vid 4-tiden började jag må dåligt. Jag spydde och gick till sängs. På kvällen hade jag feber. Tanken slog mig att de genomskinliga fiskarna hade dött i nätet. Jag spydde lite galla till vid tanken. Lyckligtvis mådde Kjell hur bra som helst, fastän vi ätit samma mat. Jag låg och tänkte att tarmen var inflammerad, och att vi borde åka hem direkt i morgon bitti. Jag funderade också på en variant där tunntarmen blivit infekterad där provbitar togs under gastroskopin. Småningom slutade jag spy och somnade.

På morgonen mådde jag bra. Puh! Det känns märkligt att tanken aldrig slog mig när jag rensade fiskarna, att en del skulle ha dött i nätet. Det kändes bara spännande med så många nya arter. Hemma har vi näten i en sötvattensjö, och håller oss till gös, abborre, gädda och brax. När jag filéar dem märker jag genast om de är i skick, och det brukar de vara när vi haft nätet i sjön över natten. Jag skäms att jag inte fattade att fiskarna var i dåligt skick.

Efter dusch, hårtvätt och hundpromenad fortsatte vi söderut. Solen sken och havet låg spegellugnt utan en krusning. Sällan ser man så lugnt vatten.

Jag plockade igenom fiskarna som jag saltat ner, och kastade bort alla genomskinliga. Med sorg i hjärtat kastade jag bort rommen också. Både genomskinliga och mörka fiskar hade haft rom. Jag skulle ju göra blinier, men det får nog bli en annan gång.

Jag fick ett nytt skaft åt vispeln i går. Det gick av här om dagen. Nu kommer den att hålla i 20 år till, så bara vi får nya romfiskar ska här bakas blinier.

Dagen var riktigt njutbar. När vi närmade oss Holmön nalkades ett molnområde österifrån. Väderförändringar kanns väldigt påtagliga på sjön, när man ser horisonten runt. Om en stund försvinner solskenet för den här gången.

Vi visste om att en sandbank sträcker sig ut i Byvikens hamn. Vi var på grund där, när vi senast var hit, för 10-15 år sen. Trots att vi svängde in mellan akterbojarna körde vi på grund i dag också. Jag rodde i land med en lina, så att Kjell kunde dra oss in, sen rodde jag ut en lina till akterbojen, och vi var förtöjda.

Byviken har mycket att bjuda på. Fiskemuséet är verkligen väl fyllt med träbåtar av alla slag. Här finns handelsbod. En färja trafikerar regelbundet. Ett par kilometer söderut finns kyrka. Tre kilometer mot sydväst finns den spännande Berguddens fyr. Vi planerar att flytta oss till Stora Fjäderägg i morgon, så vi kommer inte att hinna med allt. Sevärdheterna finns säkert kvar nästa gång.

 

 

26.09.2017 kl. 20:32

Brittsommar, del 1

Inte en dag för tidigt kom det vackra vädret vi väntat på. Vilken födelsedagspresent! Jag skulle på gastroskopiundersökning mitt på dagen och vi for direkt till båten efter den. Läkaren sa att jag hade mycket galla och polyper. Nåväl. Det får bli ett senare problem. 

Vi gjorde en mjukstart och körde ut till Mässkär för övernattning. Det känns otryggt att göra överfarten nattetid på hösten, i mörkret. Det kan också bli problem att angöra land i mörker. Vi har ju navigatorn, men den kan flippa ur på de mest olämpliga ställen.

Det blev lite reparationer och god mat på kvällen. Förluckans mässingsgångjärn har gett upp. Bamsefar har svarvat nya tappar. Nu borde nog gångjärnen hålla lika länge som vi.

Under kvällspromenaden blev vi inbjudna till en bekant som har sommarstuga på ön. Man blir hemmablind för vår skärgårds pärlor. Vi skulle vara enormt begeistrade om vi skulle hitta en ö som ens lite liknade Mässkär, i Sverige till exempel. 

Mot väster finns en utmärkt hamn med kajer, vackra klippor, idylliska röda stugor, en imponerande röd båk och en nedlagd sjöbevakningsstation, numera med restaurang och övernattningsrum.

Mot öster är naturen mera lundartad. En vacker stig leder till ett fiskeläge, där man kan få köpa säsongens fisk. 

Vi blev lite snopna på fredag morgon när dörrarna till duschen var låsta. Bamsefar gjorde sin vana trogen morgontvagningen i havet i stället.

Klockan 10 var allt undanstuvat och vi satte kurs mot Kallviken. En svag ostlig vind sköt på, men vi lät Bolindern hjälpa till också, och fick upp farten till drygt 6 knop. Skönt att få seglen luftade. De har varit våta nästan hela sommaren.

Det blev en härlig dag på sjön; ingen sjögång, värmande sol och god fart för akterlig vind.

Efter 8 timmar kom vi fram till Kallviken. Det är något av ett rekord, fastän man beaktar den extra timme vi vann genom att starta från Mässkär i stället för från hamnen. Så skönt att vara framme! Nu stannar vi tills vi vill åka vidare.

22.09.2017 kl. 11:28

Höstfiske

Äntligen utlovades några dagar lugnt och soligt väder. Vi kom i väg på lördag förmiddag, och styrde söderut, mot Mickelsörarna. Pedgust jobbade och vi slappade. Jag fick chans att börja med en bok jag suktat efter ett bra tag.

Lugn, solig och skön dag på sjön, som synes. :)

Inseglingen till Kummelskär är jämt lika förbluffande. Sjön bryter styggt över stenar på båda sidor om den smala farleden. Om vinden vore hård skulle det vara svårt att hålla enslinjerna. Vi undviker att gå hit när det blåser friskt. Folk har fått sätta livet till här på grynnorna också i modern tid.

Vi var glada och lite förvånade att finna bryggan ledig, när vi kom fram vid 5-tiden. Den första programpunkten var att leta kantareller. Vi hittade inte en enda. Orsaken fann vi senare på facebook. Ett par av våra vänner for härifrån med svamparna ett par timmar tidigare.

Vi plockade lite lingon i stället. Bamsefar "stampade" dem med Bamses årtull. De är bra till mycket.

Söndagen bjöd på alldeles ljuvligt väder. Det här har vi väntat på hela sommaren. Det var en njutning att glida fram över havet, och ett par timmar senare söka sig in i den remmade farleden till Malskäret, där vi angjorde i en boj i sundet.

Med vilda förhoppningar fick jag äntligen sätta ut strömmingsnätet. Vi lade ut två nät med större maskor också. Sen gick vi på upptäcktsfärd på den större av öarna.

Naturen är karg. Den steniga marken är täckt av ljung, någon enbuske och små rönnar.

Högst uppe på ön fanns resterna av en jungfrudans.

Kjell och Nelli badade på öns sydsida.

Några strömmingar blev det inte. 6 rätt små abborrar hade haft oturen att fastna med mungiporna i de små maskorna. På de andra näten fick vi däremot så mycket vi tålde: 14 vackra sikar och en id!

Ett par andra båtar lade också till i sundet. Vi rodde över och delade med oss av fångsten. Resten blev gravade, saltade och ett par stoppade jag i ugnen. Dessa blev rätt gummiaktiga i konsistensen.

På måndag morgon sökte vi oss försiktigt ut mellan stenrumlena. Det var så smalt mellan remmarna att Bamse strök utefter dem.

Nelli kände säkert av vår spänning, för hon satte sig darrande på sjökortet och vägrade flytta på sig. Jag fick sitta och hålla fast henne medan Kjell siktade in oss mellan stenarna.

Här skulle vi inte heller välja att köra om det blåste. Vi brukar undvika risker.

Med hjälp av remmarna och enslinjerna kom vi lyckligt fram till kajen vid Valsörarna.

Jag ville röka sik. Det enda vi vet om fiskrökning har vi hört i Lasse Mårtenssons Flundrevals. Det tycks räcka. Jag sågade upp några alkäppar som låg och skräpade, gjorde upp eld med vår medhavda björkved och fyllde på med den råa alveden. 4 sikar hängde jag upp på krokar ovanför elden. Det är möjligt att krokarna var avsedda för strömming.

Efter kanske en timme kom det liksom två sorters rök, så jag öppnade luckan. Två fiskar hade fallit ner och låg och brändes på plåtskivan som fanns ovanför elden. Det blev att snabbt hämta verktyg för att rädda vad som räddas kunde.

Minsann blev de rökta sikarna riktigt läckra. Vi kan, vi kan! Rökt sik har en helt annan konsistens än ugnsstekt. Det är som om fettet sökt sig in i köttet på något sätt.

Nästa gång ska jag rada dem på ett galler i stället. Thank you for the music, Lasse Mårtensson!

Fast vi hade ett präktigt fisklager prövade vi lyckan med ett par nät också här. Vi fick vad vi förtjänade: två strömmingar och en sik. Men strömmingsnätet fungerar i alla fall, vilket skulle bevisas. I fjol fick vi massor av stora abborrar här. Kanske den tilltagande ostliga vinden blåste ut dem genom sundet den här gången.

En av båtarna vid Malskär följde efter hit. Vi blev bjudna på kaffe ombord, och satt och hade trevligt ett bra tag. Skepparen råkade ha Bamsefar som elev för 40 år sedan.

Då vi rett upp näten och diskat och städat ombord på Bamse kom grannarna på svarsvisit. Jag försökte tända en brasa i kaminen, men det rykte in förskräckligt. Vi fick ha det lite svalt, och rökigt därtill.

Då gästerna farit gjorde jag blinier åt sikrommen. Jag var rätt tveksam på receptet och ingredienserna, så jag ville inte utsätta gästerna för dem. Jag hade inte tänkt på att köpa smetana eller yoghurt före resan, så jag gjorde en egen variant av vispad grädde med tillsats av surmjölk (piimä). Blinierna blev nog så goda att de hade gått att bjuda gästerna på.

När det blivit mörkt sökte vi oss, i fullmånens sken, längs stigen in mot land.

Några ungdomar hade riggat upp nät och en "harpfälla" för fladdermöss. De hade för avsikt att montera en sändare på mössen för att följa med deras flyttvägar. Medan vi var där fick de ingen fångst.

Då vi kom tillbaka till båten var den rökfylld. Kjell hade gjort ett nytt försök att elda i kaminen, men i kväll gick det inte. Kanske den friska ostliga vinden tryckte in röken i skorstenen igen. Vi fick vädra ett bra tag innan vi kunde krypa till kojs.

Tisdagsmorgonens väderprognos gav oss att fundera på. Vi hade tänkt fortsätta till Holmögadd, och sen plocka någon svensk hamn till norrut, innan vi skulle styra hemåt, för att hinna hem till lördag. Eftersom vi försöker undvika motvind verkade den här planen inte riktigt bra. Både på torsdag och fredag utlovades frisk ostlig vind. Vi beslöt att ta svenska kusten en annan gång och styrde hemåt med vår fiskfångst.

Solen sken från en molnfri himmel. Det fanns inte en enda molntapp att sikta mot, för att hålla kursen. Vinden var onödigt svag och ostlig för att kryssa mot målet, så vi hade motorn igång också, som pådrivare. Hemfärden räckte ändå nästan 10 timmar.

Jag förundras jämt över att Valsörarna ligger väst-syd-väst om Kallan. Det känns som om de borde finnas i syd.

Det var kväll när vi kom fram, och vi beslöt sova över vid bojen och packa ihop först på onsdag morgon. Nelli var lycklig att rusa omkring på gräsplanen vid de gamla villorna nära slipen. Hon trivs nog bäst hemma.

Jag rörde ihop en ostkustsallad med gräddskum, surmjölk, sikrom, rökt sik, lök, peppar och dill. Den smakade fantastiskt med nypotatis. Lite spännande var det nog att gå till kojs. Jag vaknade halv 3 och kände mig lycklig och frisk. Ingen matförgiftning nu heller.

Vår lösa planering har sina avigsidor. Jag provianterar för en vecka och vi far hem efter halva. Dessutom har vi ätit fisk morgon, middag och kväll de senaste dagarna, så köttbullarna, kalopsen och grillkorven fick komma hem tillbaka. Utan kylskåp är kvaliteten inte längre den bästa. Den trogna gummijollen svalde som vanligt hela packningen, och vi fick plats själva också.

Nu väntar vi med spänning på mera sol och lagom vindar i slutet av månaden. Lövånger marknad 23.9 hägrar.

 

 

06.09.2017 kl. 21:40

Närturism

Hundpromenaden ledde hem till bekanta i Öja.

Vi blev bjudna på kaffe och njöt av en vacker trädgård fylld av konstnärliga finesser. Värdparet kom på svarsvisit till Bamse. Vid Cafe bryggan hittade vi flera bekanta, som också kom ombord. Så här sociala har vi inte varit på länge. Gästerna blev kanske lite tjärade ombord på Bamse, men det kan inte hjälpas.

Vi njöt av en lugn och vacker kväll.

Efter onsdagens morgonkaffe fick vi åter en gång grubbla över vartåt vi skulle vända stäven. Den sydvästliga vinden var måttlig ännu på morgonen, men till kvällen utlovades igen 12-14 m/sek. Vi sköt på beslutet tills vi kommit ut ur Stockösund. Tolvmangrundsviken var ett alternativ, men den sydvästliga vinden brukar nog söka sig in där och göra ankringen osäker.

Vi slängde yxan i sjön och körde tillbaka till vår egen boj. Nu blir det hederligt golvläggningsarbete i stället för att flyta omkring på sjön. Jag var nog besviken. Jag har längtat efter att få prova strömmingsnätet hela sommaren. Jag får väl ge mig till tåls. Nätet finns kvar, och förhoppningsvis fiskarna också. Med god tur bjuder september på tjänliga vindar. Vi hade en fantastisk resa i slutet av september i fjol. En repris skulle passa utmärkt.

Det blev alltså att turista i hemknutarna. Sist och slutligen är det trevligt att glida fram mellan holmarna och se sig omkring, hur folk har det vid sina sommarstugor. Man måste inte alltid åka så långt när man är på resa. Under tre dagar hann vi ändå koppla av och komma in i båtlivets rutiner. Nu får vi snällt vänta på lämpliga vindar innan vi gör ett nytt försök att komma lite längre bort.

 

16.08.2017 kl. 23:03

Sensommarutfärd

När det sista barnbarnet avhämtats på söndag eftermiddag började vi genast packa. Bamse har legat och ryckt i bojen i 2,5 veckor, med undantag för en liten övernattningstur. Men båten begär lyckligtvis ingen mat eller tomgångshyra. Den är bara tillgänglig tills vi har tid och lust att kliva ombord.

Jag är imponerad av streptocarpusarna. De fortsätter att blomma och få nya knoppar utan vård och vatten. Den fuktiga och svala luften ombord verkar passa dem.

Vinden var nästan västlig, 12-14 m/sek. Vi skippade planerna att sikta på västerbottenskusten. Vasa skärgård lockade inte heller med dagens vind, så vi styrde norrut och valde en bekväm övernattning vid Köpmanholmen. 

Strömmen i sundet var starkare än vinden, så Bamsefar fick ta till åran innan vi fick in aktern mot kajen. Vinden hade ökat till 14-17 m/sek och vi var väldigt belåtna med vårt val. Vi tog det lugnt medan vinden susade tungt i strandalarna. 

Bamsefar sträckte vanten och tjärade vajerbändslena. Den goda tjärdoften spred sig upp mot land. Jag stickade på mitt evighetsprojekt av restgarn och kokade.

Det skedde en fadäs när jag skulle hälla vatten av potatisarna. Jag tog fel kastrull och hällde bort såsen, som jag nyss avsmakat med sådan omsorg. Jag förvånades då potatisvattnet var så brunt, men reaktionsförmågan var så långsam att bara köttet blev kvar i kastrullen. No comments.

Köpmanholmen är ett populärt utfärdsmål, och flera båtlag kom och ryckte i restaurangens dörr. Etablissemanget stängde för säsongen just i dag, när skolorna började. Vi funderade på att elda bastun, men sparade det tills kvällen, för att få bada utan åskådare. Sist och slutligen duschade vi i land i stället. Utrymmena i hamnen är fräscha och fina.

Vi funderade och studerade väderprognoserna på tisdag morgon. Valet föll på Öja och Gäddviken. Det är minst 10 år sedan vi senast var dit.

Vi har nog en fantastisk skärgård, om än stenrik.

15.08.2017 kl. 14:27

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar