Vårsysslor och funderingar

Det är bråda tider. Fastän jag har hela dagarna på mig verkar tiden inte räcka till för allt som borde göras först. Men vid den tanken tar jag ett djupt andetag och ler. Det kommer nya dagar. Och kommer de inte så kan det göra det samma med jobben som väntar.

Jag jublar fortfarande invärtes varje morgon av lyckan att själv få välja hur jag ska tillbringa dagen. Jag uträttade inga storverk när jag kom hem från jobbet 17.30 och var helt utpumpad av dagens anspänning.

Nu mår jag bra både psykiskt och fysiskt.

- Min nervösa tjocktarm har läkt. (Du mår som du skiter, gammalt djungelordspråk.) 

- Synrubbningarna är ett minne blott.

- Att hitta ord när man ska redogöra för något är inte längre något problem. Möjligen är en förklaring att vi inte behöver prata så mycket här hemma på tu man hand. När någon av oss börjar prata så vet motparten redan hur orden kommer att falla.

- Det omättliga sömnbehovet har lite stabiliserats under det första lediga året, men 10 timmar sömn per natt hindrar fortfarande inte en tupplur i gungstolen tillsammans med katten, vid behov.

- Artrosen i fingrarna och åderbrocken på benen ger numera  inga bekymmer, med mera omväxlande sysslor och arbetsställningar.

-Vikten har omärkligt gått ner några kilo.


Senast jag besökte banken jobbade en ny flicka där igen. Vilken lycka att smarta, välutbildade kvinnor mellan 20 och 30 år får jobb, och inte behöver stressas av att gå arbetslösa! Att de mellan 30 och 40 får sjukskriva sig av stressen att kombinera jobb och familj är ett annat dilemma som inte jag kan påverka. 

Men det skulle ju gälla veckans sysslor: Tidtabellen för Bamses vårrustning är under kontroll. Kranen är beställd till 25.5, då vi ska sjösätta tillsammans med några andra tunga båtar. Masterna är lackade och botten är målad. Vi brukar owatrola däcket först efter sjösättningen.

Vi har också varit några dagar vid sommarstugan, nu när det varit så varmt och härligt. Vi har fiskat, målat och spikat lister. Det har varit skönt att få doppa sig i sjön när det blivit för svettigt. En skrakhona och svart-vita flugsnappare ruvar i holkarna.

Hemma har jag skurat växthuset och planterat tomaterna. Lyckan var stor när jag kom hem med ett lass komposterad kodynga på bilkärran här om dagen. Sådana dyrbarheter börjar vara en bristvara. De flesta kvarvarande bönder gör numera svämgödsel. Och förresten har få tid att lasta ett par skopor dynga på en bilkärra, mitt i vårbruket.

Sen blev det brått att gödsla och göra i ordning trädgårdslandet. Som vanligt har jag köpt för mycket frön. Lite måste jag nog förstora odlingsytan.

Det blir intressant att se hur sommarvädret blir i år. För ett par år sedan fick jag potatisen i jorden först efter midsommar. Nu är jag en hel månad på förhand. Senaste natt visade termometern minusgrader, så det är möjligt att vi är onödigt optimistiska med planteringarna. Förr i världen gällde 10 juni som första frostsäkra dag att plantera på.

Resten av tiden har gått åt till sångkörövningar, bröd- och bullabak och att sköta barnbarn. Nog så viktiga sysslor det också.

Det skulle vara dags att klippa gräset, men det är så vackert pärlbestrött på morgonen, innan solen torkat bort daggen.

Med den här farten blir det inte många dagar mellan hägg och syren, så nu ska här insupas vår för fulla muggar. Det är så underbart myggfritt under de ljusa och varma kvällarna.

19.05.2018 kl. 15:21

Växtkraft

Till den gågna veckans trevligare händelser hörde morsdagskalaset, som vi tjuvstartade med i helgen. Vi var 13 runt bordet. Det låter som en deckartitel, men ingen blev skjuten eller ens matförgiftad. Vi firade fem närvarande mammor.

Alla åt med god aptit.

Men tillbaka till vardagen. Att det ska vara så förtvivlat roligt att köpa frön på vårarna! Jag insåg sent omsider att jag inte har någonstans att göra av alla plantor jag drivit upp.

Tomatplantorna, som mörklägger tre fönster mot söder, ska förstås få flytta i växthuset.

Men alla de andra?

Nu ska det bli en blombänk längs husväggen. Någon sorts drivbänk, som kan täckas med gamla fönster och växthusplast under försommaren, så blir odlingssäsongen längre.

Hundar och höns har under åren grävt stora gropar längs väggen, så det har varit hopplöst att komma fram med gräsklipparen. Följaktligen har vitrot, kungsljus och rölleka frodats och vuxit sig meterhöga längs väggen. Det måste ju bli vackrare med en blombänk? Åtminstone de första veckorna, innan ogräsfröna, som finns i jorden, har grott.

08.05.2018 kl. 06:45

På jakt efter vårtecken

April är ju en vårmånad. Jag tog kameran med för att leta bevis. Det var inte helt lätt att hitta några.

En våt och lerig hund som sängkamrat är väl en indikation på vår?

Och förvisso gör solen sitt bästa att minska på snötäcket somliga dagar.

Jag brukar bli så glad av lärkor, tofsvipor och spovar den här tiden, men de har nog bäst någon annanstans än så länge. Bara svanar hörs ännu trumpeta över byn. Kanske de hittar öppet vatten någonstans redan. Svanar och kanadagäss räknas väl mest som skadedjur numera, men tranorna är stiliga i sin vackra, grå fjäderdräkt. De kommer säkert när de börjar hitta något att äta.

Vi gjorde en vak vid villan för bastuvattnet här om dagen. Isen var 70 cm tjock, så det rymdes bara 15 cm vatten under den, fast hålet gjordes långt ute från stranden. Så har vi också en fin isväg ut till ön. Det har varit så bra att få köra ut virke och maskiner. Nu är både golv, tak och väggpanel fastspikade, och det är vi väldigt glada över.

Bina har inte varit på någon tarmtömningsflygning ännu. De borde kanske få tilläggsfoder, men först måste de våga sig ut.

Som obotlig optimist har jag förstås ställt in mig på sommarens odling. Det får väl räknas som ett vårtecken? Vart jag ska göra av alla kapkrusbär/physalisplantor blir ett senare problem. Jag ställer hoppet till marthornas plantauktion. Säkert kommer en del att gå åt där.

05.04.2018 kl. 11:54

Köksavfall är hur spännande som helst

Jag har i flera tiotal år använt en kallkompost för grönsaksavfall och liknande. Nu har jag gjort ett kliv vidare och börjat med Bokashi-fermentering. Där kan man också kompostera matrester och sånt som man är rädd ska dra råttor till huset. Ännu ett plus är att kompostämbaret ska förvaras inomhus i rumstemperatur, så man behöver inte ens gå ut med soporna. Ämbaret har tätt slutande lock och luktar inte. Ströet har en lätt syrlig doft, ungefär som vinäger.

En japansk professor i mikrobiologi har utvecklat metoden och fått mjölksyre- och jästbakterier att hållas vid liv i en vetekli-melassblandning. Man strör en matsked av kliströet på varje liter avfall man häller i ämbaret. När ämbaret är fyllt ska det stå tillslutet i två veckor i rumstemperatur. Då har bakterierna processat matresterna. De ser fortfarande ut som matrester men luktar inte så ruttet som flera veckor gammalt avfall borde. Nu ska innehållet i ämbaret grävas ner i jord. Jordbakterierna gör slutjobbet och bryter ner resterna till jord på två veckor, vid temperaturer på 6-25 grader. Vintertid hamnar man att förvara den syrade och jästa produkten tills man kan gräva ner den.

Alternativt kan man ha en jordfabrik t.ex i garaget. För 15 liter avfall behövs 30 liter jord.

Medan bakterierna jobbar bildas lakvatten, som sjunker till kärlets botten. I de köpta behållarna finns ett bottengaller och en tappkran. Lakvattnet luktar illa. Det ska spädas 1:100 (1 dl till 10 l vatten) för att användas som gödselvatten. Det fungerar också som bladgödsel mot svampsjukdomar. Vintertid kan man hälla det direkt på frusen jord ute. Lakvattnet fungerar också som fettlösare i stanklås. Det är surt, ph 3,8, och bakterierna spjälker fett.

Om man använder ett vanligt ämbar med lock kan man trycka ner äggkartonger i botten, så att lakvattnet skiljs från avfallet. Bakterierna vill inte jobba i vätska.

Jag har stora förväntningar på metoden för fiskrenset vid villan. Det känns misslyckat att slänga fiskhuvuden, ryggben och skinn på rishögen vid stranden. Måsarna brukar inte bry sig om dem på sommaren. Risken finns att avfallet drar vildmink till ön, och det skulle jag verkligen inte önska. Nu trycker jag ner renset i en hink och strör bakteriekultur över.

Nu har jag kommit så långt att jag har tre fyllda ämbar med avfall. Det först fyllda har stått i två veckor. Ämbaret var proppfullt då, så något har nog hänt eftersom avfallet sjunkit ihop så mycket. I dag jag grävde ner innehållet i växthuset. I vinter händer knappast så mycket, men till våren blir det spännande att se om jag gått på en blåsning på 117 euro och har växthusbänkarna fulla med matrester, eller om avfallet blivit prima jord. Än finns det hopp.

27.10.2017 kl. 15:34

Örtte

Inspirerad av en föreläsning på ett marthamöte, började jag samla och torka blad till te i fjol somras. De har räckt till kvällste hela vintern. Ett par burkar dragon och mjölkört blev över – de smakade gräs.

Min mammas gamla tekannor har äntligen kommit till användning det senaste året.

Nu är det dags att samla för nästa vinters behov. Många örter har ju medicinska egenskaper, men jag bryr mig inte så mycket om det – en fyra-fingers-nypa blandade, torkade blad dagligen gör knappast varken skada eller nytta tror jag.

En växt som jag dock tror hårt på är salvian. Min gallblåsa opererades bort för 1,5 år sedan, och ibland får jag svåra smärtor i mellangärdet, om jag ätit för mycket stekt lök till exempel. Jag har fantastiska Litalgin-piller, som gör att krampen släpper på några minuter. Men under vår seglats norrut nu prövade jag med några blad salvia i stället. Det fungerade riktigt bra. Förutom att den är bra för matsmältningen sänker salvia också blodsockret, befrämjar minnet, är anti-inflammatorisk, hjälper vid klimakteriebesvär som svettningar och nästan vad som helst.

Den frodiga plantan jag tog med på seglatsen börjar se rätt kaläten ut.

Men det gällde ju mina teblad. I somras provade jag mig fram med säkert 20 olika växter, som jag rangordnade efter smak. Nu är problemet att fast hur jag än letar kan jag inte hitta pappret där jag betygsatt dem. Typiskt. Men, eftersom jag ätit så mycket salvia, kommer jag i håg att favoriterna var mynta, hallon, oregano (den har spridit sig i hela trädgården och är lätt att samla), tussilago och rölleka. Ett te som jag köpte vid Lintula kloster i sommar innehåller mynta, svartvinbärsblad, älggräsblad, björk, rödklöver, smörblomma, isop, blåklint och malva. Man kan blanda dem hur som helst tydligen.

Det finns ju att köpas tepåsar för från ett par till några euro paketet, men jag tycker om att samla och göra själv, i stället för att köpa. Det gick på en liten stund att repa en hel hink hallonblad. (De växter ymnigt tillsammans med mjölkört och brännässlor i ett gammalt vinbärsland på tomten.) Sen breder jag ut dem på tork några dagar, och rör om nån gång så de torkar jämnt.

Det är roligt att hälla de torkade bladen i burkar, skriva etiketter och föra i källaren.

 

28.07.2017 kl. 15:50

Tillbaka till vardagen

Som alltid när man varit borta några dagar fanns det massor av sysslor som pockade på uppmärksamhet hemma. Jag började med att breda nät över jordgubbslandet och saskatoonbusken. Till och med jordgubbskart, som bara rodnade lite på en sida, var hackade. Saskatoonbusken tömdes på nolltid i fjol, så nu tänker jag se till att få bär själv också.

Följande projekt var att rensa trädgårdslandet. Ogräsen var stora och rejäla, så det gick rätt snabbt att få en skottkärra full.

Vi hade två bisvärmar på slarv. En hämtade vi hos en granne nästan en kilometer borta, och en i syrenhäcken. Den senare har hållit till på samma ställe i flera dagar, och hade byggt vaxkakor och samlat honung. Kanske de stackarna trodde att de skulle klara vintern under bar himmel. Vi flyttade dem i en vinterbonad kupa, liksom de som dragit till Skogs.

En svärm som höll till i tallen tidigare hade också byggt vaxkakor.

Förstås var det några maskiner smutstvätt att ge sig på, och parmetershöga tistlar och brännässlor i gamla hönshagen att slå med lie. Så rann dagen i väg. På kvällen blev vi erbjudna att köpa en optimistjolle.

Vi nappade naturligtvis direkt, och körde till Vexala och hämtade den. Nu har vi fem flytetyg i vår flotta: Bamse och dess uttjänta gummijolle, den förträffliga Bustern, den gröna fiskebåten, som är under renovering hemma, och nu optimisten. Och förstås kajakerna, dem höll jag på att glömma.

Vi bogserade den till villan direkt, så fick vi anledning att fara dit. Det gällde att köra långsamt för att optimisten inte skulle ta in vatten genom centerbordshålet, så vi kom fram först halv 12 på natten. Men vi har ju inte så bråttom.

Det kändes helt rätt med lite villaliv efter EN fullspäckad jobbardag hemma. Hur lat får man vara?

27.07.2017 kl. 10:21

Sommar på flaska

Inspirerad av Jessica Häggkvists blogg "Där äpplen föll ifjol", kom jag på att jag skulle göra maskrosvin. Det var troligen redan på 1990-talet då jag gjorde en sats. Vinet blev ingen höjdare, och ett par flaskor blev att ligga på en hylla i källaren. För ett par år sen kom de fram vid en storstädning. Vinet hade fått en härlig bärnstensfärg och en tjock och simmig konsistens. Vi drack upp det i ett huj.

Nu blir det spännande att se om det blir något årgångsvin den här gången.

Att plocka maskrosblommor går behändigt, men de ska rensas också.

Jag provade både att plocka loss det gula och att skära bort de gröna foderbladen med kniv. Båda sätten var lika arbetsdryga. Förvisso är det slöseri med kvinnokraft, men jag råkar gilla sådant här prackas, när jag kommer på något nytt projekt.

Av det halva ämbaret blommor blev det ett par liter gult fluff. Nelli höll mig naturligtvis sällskap under arbetet.

Enligt receptet skulle det tillsättas några citroner, men jag beslöt att det går lika bra med rabarber.

Jag hade på känn att det kunde finnas lite gammal, jäst honung i vår väl fyllda källare. Mycket riktigt. Jag fann också många burkar stenskarp honung, som borde komma till användning. Alltså blir det ett maskros-rabarber-honungsvin. Det kan bli hur bra som helst med lite tur. Och blir det odrickbart kan det löna sig att lagra det i 15-20 år. Den som lever får se.

Jag startade upp vinjästen med hjälp av torkade äpplen, så det blev en härlig röra. Jag brukar, med varierande framgång, tolka recept ganska fritt.

Nu är det bara att vänta. 

13.06.2017 kl. 18:15

Innan maskrosorna blommat ut

När jag vaknade i morse föll blicken på körsbärsblommen utanför sovrumsfönstret.

Just nu är nog sommaren som bäst, tänkte jag. Då jag funderat en stund till kom jag nog på flera alternativ. Om någon vecka blommar äppelträd och syren.

Det är också underbart. Bara några enstaka äppelblom har vågat sig fram ännu.

Och när trädgårdshallonen mognar. Det är en fantastisk tid. För att inte tala om äppelskörden. Hela sommaren är bäst. Jag gick ett varv med kameran för att dokumentera dagsläget. Lite sol hade piffat upp bilderna, men det var inte en sådan dag i dag.

Saskatoonbusken är anspråkslös och tacksam. Bären lär vara väldigt hälsosamma. De påminner lite om stora blåbär, men har inte mycket smak.

Blåbärsbuskens knoppar håller på att slå ut. Den är närmare 20 år gammal, men hararna var väldigt förtjusta i den när den var yngre, så den hade svårt att komma igång. Numera ger den stora och vackra bär.

Häggmispelhäcken mot norr har blivit nästan för stor och tät. Sommartid ser vi inte längre byvägen. Bina jobbar hårt under den överdådiga blomningstiden. På hösten har fåglarna kalas på bären.

Klematisen vid trappan håller på att komma in. Både bina och jag är väldigt förtjusta i den.

Jag har kommit igång med att klippa ner de gallkvalsterangripna svarta vinbärsbuskarna. Nu skulle det gälla att vara flitig med gräsklipparen ett par år innan jag planterar nya buskar.

11.06.2017 kl. 10:23

Odlarglädje

Vilken njutning att ha igång växthuset! Med en trädgårdsmästare till syster är det bara att hämta tomatplantorna när de är leveransklara. Fast det blåser kallt ute är det varmt och gott i växthuset. Det doftar mustigt av gödslad jord och plantor. Värmebatteriet behöver nog vara i gång på nätterna ännu, men plantorna hade så trångt i sina krukor, så de njuter säkert av att få sträcka på rötterna i den komposterade kodyngan.

Det är inte så brått att starta bevattningen ännu. Jorden är våt och kladdig. 

Jag är så förtjust i mina keramiska bevattningsmorötter. (Bilden är ett par år gammal.) Man ställer in "morötterna" en och en och de droppar snällt, och stänger av när jorden blir för våt. Helt fantastiskt! Jag fick tips om dem för många år sedan. Sonen var i yngre tonåren och skulle sköta trädgården medan vi var på semesterseglats. Bevattningen blev lindrigt uttryckt sporadisk. Med automatbevattningen är enda arbetsmomentet att se till att det finns vatten i tunnan. Resten sköter systemet själv. Tjyvplockningen brukar vara lite eftersatt, men i princip brukar det vara bara att skörda då vi kommer hem.

Jag borde få en ny vattentunna. Den nuvarande har ett rosthål mitt på, som jag proppat igen med en trästicka. Jag hoppas förstås på assistans av Bamsefar när han kommer från sjukhuset. Kanske inte samma dag, men...

Jag använder bevattningsmorötterna utomhus också, åt frilandsgurkorna och squashen. Jag brukar ha en drivbänk på sydsidan av växthuset, så kan de ta vatten ur samma tunna.

Varje år har jag ett par myrsamhällen i växthusjorden. Med tiden har jag accepterat dem som en del av ekosystemet. Egentligen gör de mig ingen skada. De kryper omkring och sköter sitt och jag pysslar med mina tomater. 

För flera år sedan sådde jag dill och persilja i växthuset för att få tidig skörd. Dillen fröar av sig varje år och småplantorna står tätt. Jag brukar ta vara på en del av dem innan jag gödslar och vänder jorden före odlingssäsongen.

Växthuset borde ha fått en omgång med högtryckstvätten innan jag planterade. Kanske nästa vår.

15.05.2017 kl. 16:30

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar