Oslojollen, del 6

Den här mackapären är en svarv. Den är ganska många årtionden gammal. Bamsefar inledde sin arbetskarriär på Ja-Ro vid denna för ca 45 år sedan, och den var gammal redan då. När svarven skulle skrotas för 5-10 år sedan fick han lösa in den för en lämplig summa. Den har läckt olja och slirat på kopplingen, men några gånger har den stått till tjänst här hos oss. I vår har den blivit grundligt servad, och fungerar äntligen som den ska. Bamsefar fick ställa sig vid svarven och tillverka verktygen han behöver.

Det är de här verktygen som väntat på att bli till hela våren. Längst till vänster en mothållare, med läderskydd, till höger dorn för kopparbricka, spik och den rundade niten.

Vi fick anledning att sortera upp "saker-lådan", som blivit påfylld sedan början av 1980-talet. I den fanns nämligen i tiderna en liten pafflåda med kopparbrickor för nitning. Lådan har förintats av tidens tand, men brickorna var kvar, likt nålar i en höstack.

Äntligen var alla förberedelser klara och det var dags att stryka lim på det första bordet.

Där ute tar våren fart. Fyra rådjur och många svanflockar har hållit till på åkrarna bakom uthuset, men nu har de hittat intressantare betesmarker.

Det är inte så värst ergonomiskt att nita båtbord. Så här beskrev båtbyggaren själv sin situation i ett facebookinlägg:

"Det är inte lätt att vara båtbyggare. Efter att en längre tid ha reparerat kopplingen och smörjsystemet på en svarv återgick jag till Oslojolleprojektet. 
Gårdagens uppgift var att nita fast det första sambordet. Arbetsställningen var allt annat än bekväm. Det gällde att underifrån hålla mothållet tryckt mot nitskallen med ena benet, hålla balansen, och på ovansidan av bordet driva ner brickan, kapa överloppslängd av niten, och hamra till en rundad skalle. Allt detta medan benet krampade, och de obefintliga musklerna spändes till bristningsgränsen. Svetten rann, och kulhammaren jobbade på som en hackspett. Två timmar senare var bordet fastnitat, och gubben utmattad. 
Nu dagen efter är jag ledbruten (lemin), med ett rörelsemönster som hos en 95-åring. Jag hade tänkt nita fast sambordet på styrbordssidan i morgon, men troligen är jag lika lemin då, så det blir väl till att pausa och hitta på något annat roligt tills kroppen återhämtat sig. Och sådant finns ju på vårkanten."

Men det blev resultat av mödan. Spant ska senare nitas fast med 30 cm mellanrum. Nu är början gjord och bara resten är kvar. Jag är säker på att 95-åringen blir som ny, bara jollen börjar växa fram under hans händer.

12.04.2019 kl. 19:58

Oslojollen, del 5

Vi hade lite av julafton här för ett par veckor sedan. Seglen levererades. Det blev lite smolk i glädjebägaren, för lattorna och de betalda fallen fattades ur försändelsen. Den leveransen kom ett par dagar senare, men vi fick betala frakten, fastän säljaren glömt att skicka dem. Nojå, vi är inte de som muckar gräl, utan vi betalade snällt.

Själva seglen var till full belåtenhet.

Det blir mycket spill av virket. De okantade båtbrädorna är 22 mm tjocka. De färdiga borden är 14 mm, så mycket ska hyvlas bort av tjockleken. Kutterspånet uppskattas av grannens höns, som får det som ströbädd. Resten som blir över av virket eldar vi med, så visst blir allt utnyttjat ändå.

Spunningen har orsakat mycket huvudbry. Båtborden ska omärkligt gå över från fjäderbrädan till förstäven. Stäven är bredast nertill och smalnar av upptill.

Nu är de två första borden klara att limmas och nitas fast. Bordläggningen börjar kanske löpa smidigare vartefter alla rutiner är uttänkta.

Den undre kanten av följande bord kan ritas av från det föregående, så en kurva kommer på handeln i fortsättningen.

18.03.2019 kl. 15:08

Oslojollen, del 4

En dryg månad har igen runnit iväg med alla möjliga sysslor: mycket snöskottning, eldning, service av svarven (för att kunna tillverka nitningsverktyg och försänkare för att sammanfoga båtborden), service av snöslungan och så vidare. Men visst har det varit verksamhet i båtbyggeriet också.

Fjäderbrädan är formad och förstäv och akterspegel limmade och utsågade. Spantmallarna är inpassade. Flera av dem behövde justeras i höjdled när man riktigt fick kolla dem i verkliga livet.

Mäster Lage Sundfors kom på besök en dag, av ren kärlek till konsten. Det var nog lite spännande att få sitt arbete granskat. Han bistod åter en gång med goda råd och tips, och många goda historier. Han bekräftade att det är rätt att lita på ögat när man ger båten linjer. Ritningarna kan ofta luras.

Limfogen putsas innan brädan sågas till ribbor.

Ribborna ger fingervisning om hur båtens linjer ser ut. Någon spantmall behöver kanske ännu justeras i höjdled eller längs fjäderbrädan. När bordläggningen kommer igång är det för sent att korrigera läget. Det är en del hjärnjumppa att tänka ut orsak och verkan innan man gör ändringar.

I båda ändarna av båthuset finns dörrar, som kan öppnas för att ge arbetsmån när man hanterar långa brädor.

Nu har vi ju fått aprilväder, mitt i februari, så kanske snöskottningstiden kan användas till bordläggning småningom.

15.02.2019 kl. 11:15

Oslojollen, del 3

Några storverk har inte timat med båtbygget på sistone, men en liten uppdatering kan vara på sin plats.

Fjäderbrädan är grovt formad och sammanlimmad av två tunnhyvlade brädor. Innan den får sin slutliga bredd, och limfogen putsas, blev det anledning att slipa skärverktygen.

En näpen slipmaskin med massor av extra utrustning har i minst 10 år stått i källaren och bidat sin tid.

I dag har 10 stämjärn och 6 hyvelbett blivit slipade och brynta. Enligt berörda handläggare var det ett rent nöje. Och visst är det roligt att ha praktiska maskiner till sin hjälp. För att inte tala om att småningom få arbeta med vassa hyvlar och stämjärn. Men först ska vi fira nyår.

30.12.2018 kl. 15:25

Oslojollen, del 2

Nu står en byggbock i båthuset. (Släng dej i väggen julbocken!)

För att få fram hur höga klossar som behövs under spantmallarna ritades en linje i skala 1:1 på golvet. Bågen blev inte till belåtenhet trots kontrollmätning på ritningen. Bamsefar beslöt att lita på den naturliga linje som bildades, i stället för att slaviskt följa noteringarna på den flerfalt kopierade ritningen.

Klossarna är hoplimmade och fastskruvade. Följande punkt blir att limma ihop akterspegeln, lägga ett fjäderbräde på klossarna och passa in spantmallarna. Seglen är beställda, så nu gäller det att åstadkomma något att använda dem på.

17.12.2018 kl. 18:19

Konsten att bygga en oslojolle, del 1

Jag nämnde i våras att Bamsefar planerar att börja bygga en oslojolle. Dagar, veckor och månader har runnit iväg, men nu börjar det närma sig.

Ända sedan slutet av 1960-talet har han drömt om att bli ägare till en sådan. Familjen Boströms loggertriggade oslojolle Casper seglade undan alla andra flytetyg under sjöscoutlägren han upplevde som 13-14-åring. En tagg av längtan blev kvar i kroppen. Nu ska jolledrömmen förverkligas.

Oslojollen är klinkbyggd och 5,5 meter lång, konstruerad av Erling L. Kristofersen före andra världskriget. Båten var ursprungligen helt öppen, men byggdes senare med för- och akterdäck. Den har centerbord i stället för fast köl. Det blir praktiskt i våra grunda vatten i Larsmosjön. Originalet var loggertriggat, senare användes också bermudarigg med fock och storsegel. Båten är relativt smal, och därmed rank. Under perioden 1950-1970 var den en populär fritidsbåt, snabb och rolig för dagsturer.

Båtbyggare Lage Sundfors i Karleby lånade gärna ut ritningar och spantmallar. Lage bygger erkänt vackra och välgjorda båtar i trä, mest större segelbåtar. De drar blickarna till sig när man möter dem på sjön eller ser dem vid någon brygga. Mäster Sundfors har generöst bistått med sitt kunnande. Ibland har han ringt upp och tipsat om detaljer han kommit att tänka på.

Ritningarna är nu kopierade och spantmallarna hopsnickrade.

De har stått uppstaplade vid båthusväggen och tålmodigt bidat sin tid, inte bortglömda, utan smekta av längtansfulla ögonkast.

Någon riggritning hade Lage inte, så Bamsefar gjorde en själv. Det blir en bermudarigg, så går det bättre att segla båten ensam. Segelytan är 9 m2.

Ordningen är återställd i båthuset, båda bilarna besiktade, efter mycket möda, och tiden är inne att äntligen komma i gång med oslojollen. Som förberedelse tillverkades en rejäl hyvelbänk och krampor. Nu börjar spänningen stiga.

04.12.2018 kl. 15:16

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar