Midsommaren 2019 V

Vi hade planerat att fortsätta resan mot Replots västsida, och plocka några hamnar runt sydsidan och upp längs den östra stranden. Det skulle vara trevligt med några hamnar där vi inte varit de senaste åren.

När vi kollade väderprognoserna på tisdag morgon blev det nya bulletiner. Från torsdag väntas hård vind från nord. Sånt gillar vi inte. Tyvärr fick vi skrota Replotplanerna. Kjell har ett inbokat läkarbesök på måndag. Annars hade vi gott kunnat drälla omkring en vecka till och vänta ut motvinden. Men om vi ville hem före torsdag fick vi välja standardlösningen Holmögadd och sedan raka spåret hem. Så trist! Men sommaren har nyss börjat. Vi får göra en annan version småningom.

Det regnade på tisdag morgon. Nelli, som är utan regnkläder, blev genomvåt under morgonpromenaden. Härligt att ha henne i salongssoffan i dag!

Jag har sytt underlägg med vaxduksbotten åt henne, men hon brukar gräva undan dem.

Ingen segelvind i dag. Då vi kört ett par timmar upphörde regnet och solen fick börja torka upp på däck.

Det var vindstilla, spegellugnt och fantastiska blåa toner på himmel och hav när vi närmade oss Holmögadd.

Vi lade ut ett nät och fick tre vackra sikar efter 2,5 timmar.

De blev rökta i eldstaden på land. Två timmar senare plockade vi upp två sikar till. De blev gravade för kommande behov.

Jag var först besviken över lösningen med Holmögadd. Det känns som vi varit hit varje resa de senaste åren. Varje besök blir trots allt en unik upplevelse. När vi lade till nu var det spegellugnt och doftade friskt av hav och fisk. Vi var ensamma vid kajen. Senare kom en svensk motorbåt och Orrphia från Jakobstad. Fiskafänget gav en fin guldkant åt kvällen. Vi kände oss riktigt nöjda med besöket.

Då vi krånglat oss ut på onsdagen, mellan stenarna och grunden, fick vi en perfekt segelvind, en svag halvvind från sydväst, som gav oss en fart på runt 6 knop. Vi vågade inte hoppas att den skulle hålla hela dagen, men det gjorde den faktiskt. Himlen var halvmulen.

 

Det var vilsamt åt ögonen med det grå ljuset, istället för stickande sol. Det var skönt att slippa motorljudet. Vi slapp att belasta miljön med en jerrykanna (20 liter) diesel. Bådas vår nedsatta hörsel på höger öra (närmast avgasröret) och min tinnitus fick en tyst och ledig dag. En perfekt överfart med andra ord. Trots det tog det 10 timmar innan vi kunde angöra bojen och börja tömma båten. Det blev mycket mat över nu igen. Den skulle nog ha räckt flera dagar till. I synnerhet som vi har fiskenätet med. Men visst var det skönt att komma hem också.

26.06.2019 kl. 22:40

Midsommaren 2019 IV

Lördagen blev precis så regnig och blåsig som utlovats. Jag satt mest inne och eldade och stickade.

Vi kom iväg redan vid 8-tiden följande dag. SMHI lovade 6-8 m/s, 12 i byarna. Det lät helt ok. Vi gjorde god fart först, men snart mötte dyning och vinden vred emot. Det gick trögt, ungefär som att köra bil med handbromsen på. Sådana här dagar inser man att pratet om "navigare necesse est" och "det är roligt att vara på sjön" faktiskt är en rejäl överdrift.

Bamse hoppade, skuttade och krängde i motsjön. Vågorna slog över och blötte ner oss. Farten var obetydlig. De 34 sjömilen till Simphamn tog 9,5 timmar att avverka. 

En kombinerad lunch-middag satt verkligen bra när vi ankrat.

Jag ville inte koka under gång när sjön var så här bökig. Jag åt en banan och en påse torra nudlar under mina vakter.

Vi var trötta. Vi somnade vid matbordet alla tre. Jag på den hopfällbara klaffstolen, Kjell halvsittande på salongssoffan och Nelli på mattan. Nelli tycker också att det är jobbigt med bökig sjö. Kanske tjusningen med seglandet är just detta; att klara kampen mot de vilda elementen och få njuta när man kommer fram.

Vi njöt av kvällen. Nelli hittade längs alla stigar som går kors och tvärs på området.

Måndagen var solig och vacker, och vinden var måttlig. Det är märkvärdigt stor skillnad mellan att åka långsamt för att det blåser svag, tjänlig vind och att åka långsamt för att det blåser hårt emot.

En sådan här dag är det inte lika angeläget att komma fort fram.

Vi har aldrig besökt Hörnefors, fastän vi åkt förbi många gånger. Vi såg fram emot att få uppleva något nytt. Angöringen blev problematisk fastän vi konsulterade två hamnguider och sjökortet. Vi smög först bakom en stenpir. Där fanns inget. En lång betonkaj med svarta däck var följande alternativ. Kajgrunden slutade för högt över vattnet. Bamses reling skulle ha fastnat under brolocket. Sista chansen var en annan betongkaj. Vi närmade oss försiktigt tills stenarna på botten började synas. 

Då gav vi upp och styrde mot Norrbyskär i stället. Undra på att vi aldrig hört om någon som besökt Hörnefors.

I år ankrade vi i Tannskärsviken. Det finns alldeles för litet kvar av den gamla kajen där vi brukar lägga till. Det blir spännande att se om vi får upp ankaret sen, eller om det fastnar i gammalt timmer. Den dagen den sorgen. 

På kvällen bjöd Norrbyskären på ännu en överraskning. Vi trodde att vi sett allt under åren, men vi tycks ha missat Tannskärsstigen.

Här hittade vi rester av hyvleriet och flera vackra vikar. Det blev en skön kvällslänk.

24.06.2019 kl. 20:55

Midsommaren 2019 III

Vi anlände så tidigt till Ratan att vi hann lägga beslag på vår favoritplats vid bryggans norra ända.

Signalflaggorna kommer bäst till sin rätt när de går ända ut på den 3 meter långa klyvarbommen i fören. Vi tar inte upp någon extra plats med den när vi ligger vid bryggändan. Kajen blev fylld innan kvällen, med fyra jakobstadsbåtar, en från Monäs och en tysk.

Torsdagen var blåsig och dimmig. Jag satt vid kaminen och stickade ett par långskaftade sockor och hade det gott.

Vi gick förstås ett par rundor med Nelli också. Det blev traditionsenligt sill och nypotatis till lunch. Vi sjöng en snapsvisa i stämmor – sopran och bas. Vi har 3-4 sånger på vår gemensamma repertoar, men det är inte ofta vi framför dem.

På eftermiddagen gick vi upp till Tullgården för midsommarfirandet. Där brukar alltid vara varmt och lä, så vi tog inga ytterkläder med fastän det var ruggigt nere i hamnen. Där begick vi nog ett misstag. Jag önskade att jag haft vinterhalaren på. Dimman kröp ända upp på land och det blåste hårt. Vi uthärdade tills vi druckit vårt fika och sett på dansen runt midsommarstången.

Orkestern bestod i år av dragspel och nyckelharpa.

Vi kokade och åt kvällsmaten ombord.

Flera båtbesättningar försökte grilla på land, men blåsten tog nog mycket av grillvärmen.

Vi satt med vid långbordet och umgicks, väl påpälsade.

Det lovas hård och byig vind på midsommardagen. Vi kan gott stanna en dag till innan vi fortsätter söderut.

22.06.2019 kl. 11:14

Midsommaren 2019 II

Vinden hade avtagit och sjön låg lugn när jag vaknade vid halv ett-tiden på natten. Vi gjorde oss klara och styrde ut till havs. Sjön hade lugnat sig också här och besvärade inte. När vi lagt kursen mot västnordväst kunde vi utnyttja den svaga vind som var kvar. Med motor, fock och storsegel gjorde vi god fart på nästan 7 knop.

Solen steg över horisonten vid 3-tiden och färgade himlen orange. Ett fartyg som gick ut från hamnen samtidigt som vi avtecknade sin silhuett mot den ljusa himlen i norr.

Båken utanför Sikeå är byns kännetecken. Mera framträdande är dock vindmölleparken. Den syns långt ut till havs.

Vi lade till vid den fallfärdiga kajen vid lunchtid, 10 timmar efter start. Efter frukosten vilade vi en stund. Det blev inte mycket sömn under natten; 2 x 2 timmars halvdåsande med kläderna på, och med motordunket smällande i öronen.

På eftermiddagen monterade vi ihop cyklarna och trampade mot Robertsfors. Nelli var glad och uppsluppen, men fick fort varmt. Dagen var solig och het.

Hon badade i varje vattensamling hon hittade längs vägen.

Redan när vi passerat E4:an började mörka moln torna upp sig. Det stilla duggregnet blev snart ett riktigt skyfall. Men luften var varm, så vi behövde inte frysa där vi trampade fram. Men nog var det lite genant att klafsa in till ICA med vatten droppande ur håret, genomblöta byxor på låren och våt in på bara skinnet på överkroppen. Jag handlade några goda ostar och räksallader. Vi bunkrade vid Systembolaget också.

Det skulle ha smakat med lunch, men eftersom vi kände oss rätt ofräscha trampade vi hemåt. Solen sken igen och och värmde gott. Vi var så gott som torra innan vi cyklat de 6 kilometrarna.  Vi njöt av maten ombord.

Dagens loppisfynd nere i hamnen blev drygt 20 böcker och ett dussin vinglas av lagom liten höjd.

De måste rymmas i ställningen i Bamses köksskåp. Det blir bra med ett reservlager. De brukar ofta ta stryk.

Kvällen blev stillsam. Kjell spände vanten och jag läste fnissande en bok av Frithiof Nilsson Piraten.

Ett par stora segelbåtar kom in i hamnen. Här ska också firas midsommar. Vi borde kanske pröva att fira helgen här nån gång. Men ännu i år tänkte vi söka oss mot Ratan.

Mogonen var lugn och lite disig när vi satte kurs söderut.

20.06.2019 kl. 09:06

Midsommaren 2019

Vi tog itu med att slipa Bamses däck på fredag, när vi kört hem barnbarnen.

När vi skulle börja stryka Owatrol på lördag hade någon råkat bli lös i magen på överbyggnadens tak. Det blev att slipa området igen. Skiten satt bra fast.

Bamsefar jobbade med en ny brygga åt jollen medan jag lackade. På söndag strök vi andra varvet och fixade det sista på bryggan. 

Måndagen flöt iväg med jobb hemma, och med att försöka få tag i en veterinär. Nelli måste få ett maskpiller var 28:e dag då vi besöker Sverige flera gånger varje sommar. Problemet fick en förbluffande smidig lösning. En veterinär som har mottagning 40-50 km från oss hade ärende hitåt och erbjöd sig att göra hembesök.

Hon fick ha självbetjäning, för vi for till Bamse och jobba. Jag lämnade Nellis pass och börsen på trappan.

Veterinären skrev sen att hon haft trevligt sällskap. Hallux låg och spann i hennes famn en bra stund. Han brukar vara reserverad mot främlingar, men kände tydligen förtroende för den varmhjärtade veterinären, som verkligen älskar djur. Besöket blev dessutom skamlöst billigt. Vårt varma tack!

Vi bunkrade upp grundligt på tisdag. Vår gårdskarl var beredd att ta över där hemma.

Det blåste så hårt att jollen ibland stod stilla fastän Bamsefar drog på allt han orkade. Vi invigde den nya jollen i dag. Årorna verkar vara för korta. Den gamla Bombard Tropic från 2001 har äntligen fått pension. Luften läckte ut, vatten läckte in och årorna hade lossnat. Vi fick jämt sitta barfota med vatten upp till fotknölarna. Jag höll alla klädväskor i famnen för att de skulle hållas torra. Få se hur vi börjar trivas med den nya Quicksilverjollen.

Vi tog det lugnt på kvällen och stuvade packningen, medan vinden rev i Bamse och slet i förtöjningen. Vi fick också oväntat besök av sonen, som var ute och prövade sin nya snurra. 

Vinden väntas avta i natt. Då gör vi loss och styr mot nordväst. Vi hoppas angöra Sikeå på onsdag. Det betyder förstås loppisbesök och en cykeltur till Robertsfors, ifall planerna inte ändras.

18.06.2019 kl. 19:37

Mera mommo

Den här veckan har igen gått på barnbarnens villkor. Men lite nytta har åtminstone morfar åstadkommit. Han handlade virke tillsammans med ungarna på måndag.

Mot kvällen skeppade vi virkeslasten till sommarstugan. Ungarna fick ensamma vänta där under tiden. De hade nog bäst så, för det blev en blåsig och våt överfart.

Fastän det inte gick någon hög sjö skvätte vågorna in och blötte ner oss helt. Jag kände mig väldigt lättad när båda virkeslassen var burna i land på holmen och jag kunde plocka fram kvällsmat åt ungarna.

Morfar kom bra igång med bryggbyggandet, och ville fortsätta följande dag. I förra veckan hade jag alltför mycket mat med, som jag fick bära hem igen, så nu hade jag bunkrat upp alldeles för litet mat. Vi lade ut näten ett par timmar, och fick mer än en fiskmåltid. Lyckligtvis gillar ungarna fisk. Vi bakade också semlor, för brödet var på upphällningen. Konserverna vid villan fick föda oss den återstående tiden.

Natten till onsdag blev en vaknatt för min del. Diabetesbarnets blodsockervärde var över 24 klockan 10. Jag ringde mamman, konfererade och blev tröstad. Jag doserade mera insulin natten igenom och vi fyllde på insulinpumpen på morgonen, när barnet vaknat.

Han är väldigt skicklig på de praktiska åtgärderna, så jag fick bara se på.

Jag har alltid tyckt att det är enklare att sköta flera barn än ett.

Inte visste jag att det fanns en koja under diskbänken vid villan.

De for hem och sova på onsdag kväll, eftersom en skulle på kalas, och kom tillbaka följande morgon.

Deras kusin tittade in på eftermiddagen, och det gick livligt till. De ville sova hemma natten till fredag också, och inte mig emot. Det är duktigt att vara hemifrån först en vecka och sedan tre nätter till. Nu kör vi hårt i morgon fredag, och sen har vi fullgjort vårt uppdrag för den här gången. Målsättningen är att återbörda dem alla vid liv och gott mod. Jag tror vi kommer att klara det.

13.06.2019 kl. 21:35

Mommo på heltid

Jag brukar ha för avsikt att göra minst ett blogginlägg per vecka. Nu har jag varit ovanligt upptagen, så dagarna har runnit iväg utan att jag hunnit skriva något.

Tre barnbarn fick sommarlov den första juni. Föräldrarna jobbar en dryg månad till, innan semestern. En snart 11-åring, en 9-åring och en 6-åring är inte sådana som man vill lämna ensamma i stan. Tillsammans med farföräldrarna kom vi överens om att turvis ta hand om dem under sommaren. Vi ville börja med de två första veckorna.

Vi sov hemma den första natten och for sedan till villan.

Det var trångt i fören på Bustern. Den sydvästliga vinden blåste rakt in vid villan, och temperaturen lockade inte till bad. Diabetesbarnets sensor slutade fungera, och vi blev tvugna att byta ut den. Vi for hem igen redan på tisdag.

På onsdag packade vi ihop förnödenheter och begav oss till Bamse, efter att ha fyllt på insulin i pumpen. Ungarna är vana vid båtliv. De har tillbringat varje semester ombord på föräldrarnas segelbåt.

Ombord på Bamse finns gott om utrymme och alla stortrivdes.

Vi styrde ut mot Öurans västsida. Den långgrunda stranden gav ungarna en riktigt bra början på sommarlovet. Hoppas att deras skratt och skrän inte störde den andra båten som låg vid boj i viken.

Kvällslänken gick längs klipporna.

Ungarna stöp till kojs redan efter klockan 8.

Kvällsskyn gav frid i själen. Jag såg fram emot en lugn natt. Ungarna frossade på plättar med glass och sylt på tisdag, och natten med diabetesbarnet blev därefter. Jag har bara mig själv att skylla. Under onsdagen höll vi en stram diet, och förväntade oss en lugn natt. Dessvärre har myggen haft en bra försommar vid Öuran, och de sökte sig ombord genom ventilationen.

Morgongröten intogs på däck. Under promenaden på klipporna stötte vi på en huggorm. Ungarna förstod att hålla sig undan, men Nelli skulle med all makt undersöka den, trots att jag skrek mig hes. Jag måste gå fram och dra bort henne, där hon stod och nosade på den. Lyckligtvis försvann ormen mellan ett par stenar. Nelli tittade förtretat på mig under luggen. Morgonlänken fortsatte nära stranden för att slippa fler ormar.

Vi letade oss vidare inomskärs mot Köpmanholmen. Ungarna verkade helt slutkörda och tog en förmiddagslur medan vi förflyttade oss. Pojkarna sov under däck och flickan slocknade, där hon satt bredvid moffa.

Ungarna har inte varit på Köpmanholmen tidigare, vad de minns, och blev vederbörligen imponerade. Det var en liten besvikelse att restaurangen var stängd. Vi hade sett fram emot var sin glass.

Men simstranden och utsiktstornet blev uppskattade.

Moffa arrangerade en ny upplaga av Gröna Hissen. Vattnet hade skön badtemperatur. Fästingarna gav dock en bitter eftersmak. Nelli hade minst 10 stycken, ett barn hade 3 och jag hade en. Vi hann plocka bort dem medan de traskade omkring på huden. Nelli har fått piller, så de som försökte bita sig fast på henne torkade fort bort.

På fredag morgon sökte vi oss hemåt. Vädret har verkligen varit härligt de här dagarna. Jag tror nog att ungarna började få hemlängtan. Det är kanske bara hälosamt att vara borta hemifrån en vecka ibland.

När vi kom hem låg Hallux och njöt i skuggan på trappan. Han verkade inte ha saknat oss alls. Det är nog stor skillnad mellan en hund och en katt.

Jag handlade lite mera mat och packade ihop, och så begav vi oss till villan för att vila ut efter veckans vedermödor. Vi hann precis fram mellan två åskskurar.

Grönskan är överväldigande. Jag såg fram emot en natts ostörd sömn, utan ansvar för små liv. Det blev 11 välbehövliga timmar. Men någon mors vila väntade inte. Vi fick massor av fisk på näten. Jag rensade och filéade i två timmar.

Då jag kokat lunch körde jag hem fisken för att få den i frysen. Men SEN ska det bli mors vila. Om inget tillstöter.

För drygt 20 år sedan klarade jag av att serva tre ungar, sköta ett arbete och hushållet, och sköta en krasslig förälder, som behövde skjuts till hälsovård stup i kvarten. Det är ett faktum att en 60-plussare börjar bli "bäst före". Man får vara tacksam för vad man klarar av. I nästa vecka tar vi en repris med ungarna. Sen ska vi minsann fira midsommar på tu man hand!

 

 

08.06.2019 kl. 14:07

Kom och 'gaa ett tråde'- gå längs stigen!

Det utlovades hård vind till helgen. Vi förstärkte Bamses förtöjning innan vi styrde ut mot ön på onsdag kväll. Kjell fick vedbänken färdig och ville förstås pröva den.

Väderprognosen slog in.

Vi fick genast användning för vedbänken.

Det blåste lika hårt och kallt ännu på torsdag morgon. Nelli och jag gick på vår dagliga morgonlänk. Uppe i skogen kändes vinden inte alls av. Det var varmt och skönt i solen.

Navarskär är en långsmal holme, som namnet antyder.

En navare är en förr-i-världens handborr. I borrstålets övre ända finns ett smidat hål, där man kan trä in en pinne, med vilken man vrider borren runt med nävarna. Smal som en pinne alltså.

Jag har säkert berättat förut att en stig går genom hela ön. Eftersom vår stuga finns mitt på, kan vi välja om hundpromenaden ska gå norrut eller söderut. Nelli går jämt först, och hon brukar mest välja stigen norrut. Det är så spännande för henne att kolla om Donna är vid sin villa. Donna är schäfer. Nelli och hon är inte vänner, men de gillar att ha koll på varandra.

Ingen Donna i dag.

Ön är hög och bergig mitt på, med martallar och vitmossa. I någon skreva trivs getpors.

På lägre områden växer lingon, blåbär och odon. Humlorna är fullt sysselsatta nu. Kanske vi har chans att hämta några hinkar bär också i höst!

Den nordligaste delen av stigen verkar inte vara så livligt trafikerad, för den försvinner i tomma intet innan man når den norra stranden. Vi skulle kanske leta reda på den och märka ut den, för att få rundan komplett.

På öns ostsida finns ett område med stora rummelstenar, som bildar spännande grottor. Barnbarnen älskar att klättra omkring där. Ibland klarar de sig torrskodda. En gång hamnade en i sjön, hel och hållen.

Om man väljer stigen som går söderut kommer man, via ett avsnitt med fuktig lövskog (koltrastens revir), till gammal, tät barrskog, utan markvegetation.

Vi hoppas att träden får stå kvar länge än. Det här är en riktig trollskog. Där ön är smalast skymtar sjön på båda sidor om stigen.

Plötsligt tar barrskogen slut, och fuktig lundmark, med glest stående lövträd, öppnar sig framför oss.

Konvaljerna står fortfarande i knopp.

Tvärs över ön går vår vinterstig. Det är närmast att gå över isen på ostsidan, och promenera över ön till västsidan.

På en liten areal får vi alltså njuta av många olika biotoper. Det ger en sådan frid att gå längs en stig i skogen. Kören har nyss sjungit en tonsättning av Reinhold Niebuhrs dikt Sinnesro. Den började ljuda i mitt huvud:

Gud, ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden!

 

Här i skogen ligger sinnesron på lur bakom varje tall.

30.05.2019 kl. 22:36

Jubileum

Vi har firat 40-årig bröllopsdag.

Med på festen var barn, barnbarn, svärmor och våra syskon. Vi var 21 personer.

Jag har nog vuxit ur brudklänningen, men ville ha den ändå. Jag är 15 cm bredare och 15 kg tyngre än för 40 år sen. Det gör inte så mycket. I stället för dragkedja i ryggen blev det gummibandssnörning.

40 år går inte oförmärkt förbi.

Jag börjarde fundera på vad som varit utmärkande för årtiondena.

På 1980-talet kom barnen. Fritiden gick åt till att bygga Bamse. Vi hade den 18 fot långa, riggade motorbåten Hagbard att göra utfärder med.

Mellan 1992 och -95 dog min bror, pappa, min svåger, svärfar och min mamma. Man hann knappt sörja färdigt innan nästa gick bort. Vi byggde huset och flyttade in 1995, samma år som jag började jobba på banken.

Under 2000-talet flyttade barnen bort. Somrarna fylldes av långfärder med Bamse.

På 2010-talet blev det barnbarn. Vi köpte sommarstugan vårvintern 2015. Kjell slutade jobba 2016 och jag 2017.

Varje tid har varit bra på sitt sätt. Men det känns som om tillvaron just nu är oslagbar. Redan detta att få sova tills man vill stiga upp är en sensation som jag inte slutar att förundras och glädjas över. Och att få fundera ut och välja vad man vill göra varje dag är ett fantastiskt privilegium. Förutsättningen för denna lycka är förstås att få vara frisk.

Jag har många i bekantskapskretsen som blivit ensamma. Flera är bittra och deprimerade, och tycker att livet mist all glädje och mening. Vi borde komma ihåg att uppskatta varandra, och ta vara på varje dag vi får tillsammans. Man kan inte leva på minnen. Det är nuet och planerna för framtiden som är livet.

Och vad bedyrandet om kärlek beträffar får jag säga som förriga gubben: När vi vigdes lovade vi att älska varann i nöd och lust. Vi säger nog till om det ändras. Kärlek kan vara vardaglig omsorg och omtanke, utan stora åthävor.

27.05.2019 kl. 08:33

Skärivädre

I princip städar jag hemma inför ett kalas på söndag. Men Bamsefar behövde ett par mått från villan, för en vedabänk han jobbar med. Själv ville jag ha signalflaggorna från Bamse. Jag borde inte ha tagit dit dem alls, men jag tänkte inte så långt framåt när det begav sig. Vi kom på ett par stadsärenden också. Alltså skippade jag städningen. 

Ute vid slipen var det blåsigt och disigt och småregnade. Någon sjöfärd lockade inte. Det enda rätta hade varit att sitta inne i Bamses ruff och elda i kaminen. Bryggan där vi brukar ha jollen är riven, så nu måste den släpas över stora vassa stenar för att kunna sjösättas. Till det behöver man vara två. Småningom ska vi fixa till en egen brygga åt den.

Då vi kom hem plockade jag ihop lite mat, och sen styrde vi mot Sommarskäret. Där är vädret alltid rätt.

Om det blåser och regnar ute kan man sitta inne och elda.

Jag tror nog att jag hinner städa det sista i morgon. Och sist och slutligen är det bara familjen och nära bekanta som kommer. För dem behöver jag inte "päss", göra mig bättre än jag är. De vet nog den nakna sanningen om ordningen hemma hos oss. Det viktiga är att få träffas och umgås runt matbordet. 

Men först ska vi elda bastun och sova över vid villan, och bara ta det lugnt. Städandet hålls nog kvar tills i morgon.

24.05.2019 kl. 18:58

Riggjobb

Sjösättningen gick smidigt i fredags. Likväl fick jag nog också nu lite hjärtklappning innan Bamse låg i sjön och masterna var på plats. Det är så mycket som kan gå fel, och tunga saker som svävar i luften. Ve den som står under om någon lina brister!

Vi satsade på att reda upp trasslet i riggen i helgen. Uppe i masten gick en dirk på fel sida om en pockenholz, så det blev en himmelsfärd i år också. Jag brukar inte våga titta ner, utan fäster blicken på det som ska redas upp eller på horisonten. Den här gången var kameran med, så nu inser jag att jag faktiskt var hisnande högt upphissad.

Det var massor av rundhult, dynor, segel, sängkläder, vattendunkar och mycket annat som skulle bäras ombord. Nelli måste sitta i min famn för att rymmas i bilen.

Vi lade ut och körde några sjömil för att reda upp kaoset i lugn och ro.

Fransiga tågändar behövde taglas.

Det var en ljuvlig kväll.

Morgonen var spegellugn. Vi fortsatte att jobba med seglen.

Nelli älskar sitt ställe på focken. Hon vägrade flytta på sig när Kjell skulle beslå den. Jag fick dra bort henne.

Det blev bråttom på eftermiddagen, för jag skulle sjunga med kören klockan 5. När vi kom hem hade jag en kvart på mig att städa upp mig innan skjutsen kom. Jag hann till och med kamma mig. Och kyrkosångkretsens vårkonsert lät bra.

20.05.2019 kl. 08:44

Att mogna ihop

Jag kände mig som damen i kortfilmen/dokumentären "Paradiset", när jag klistrade tapeter i onsdags. Filmen handlar om ett gammalt par. Gubben hade fastnat för en fruktansvärt färgstark tapet, som hette Paradiset. Det var mycket gnabb när de hängde upp den. När gubben for bort målade gumman över tapeten med hjälp av en väninna. De tog sig ett par glas vin under arbetet och hade väldigt roligt. Sen var det spännande när gubben kom hem.

Nu har vi inga paradistapeter, men jag köpte rullarna på eget bevåg. Kjell skulle helst ha målat väggarna. Olyckligtvis fanns det bara två restrullar kvar av det enda mönster jag tyckte var intressant. De ränder och prickar jag fantiserat om fanns förstås inte. Enligt mina uträkningar skulle det ha behövts tre rullar till bastukamarn.

Det gäller att vara kreativ när det blir problem. Jag beslöt att måla den väggen vit, som till största delen består av en skorstensmur. Fortfarande fattades tapet. I ett skåp vid villan fanns en överbliven rulle. Det blå mönstret hade nästan samma nyans som blommorna på den nya tapeten. Kanske det inte skulle märkas så bra att det är en annan tapet under fönstren, där bordet ska stå? Jag måste få prova.

Det märktes nog. Kjell blev inte glad åt min lösning. Efter lite googlande hittade vi den nya tapeten på nätet, och kunde beställa en rulle till. Den kostade 45 euro, mot 5 euro per styck för restrullarna. Men det kan husfriden vara värd. Leveranstiden är 1-3 veckor, så nu får vi vänta och se.

Hörnskåpet sticker för mycket i turkos, så det behöver nog målas om. Jag har varit så förtjust i de röda dörrarna, med vibbar från 1950-talet, men det hjälps inte. Min kökshylla kan också få samma färg som hörnskåpet. Det kom önskemål om att gardinstyg kunde hängas för hyllorna. Okej då, om det ska vara nödvändigt. Man får vara beredd att ge och ta i ett förhållande.

Egentligen är det konstigt att två, i grunden så olika personligheter, har kunnat trivas tillsammans i över 40 år. Kjell är ingenjör ända ut i naglarna. Han planerar och beräknar och bygger grundligt på sina projekt hur länge som helst. Saker får ta tid. Så blir allt han gör väldigt vackert och hållbart också.

Själv är jag mera rastlös och vill att det ska gå undan. När en ny idé ploppar fram (och det gör de hela tiden) vill jag verkställa den omedelbart, oberoende av om det råkar finnas lämpligt material till hands eller inte. Man tager vad man haver och sen får man ha det som det blir. Allt ska bli färdigt strax och med det samma. Om jag till exempel väver en matta kan jag sitta till långt in på natten för att få den klar. När Kjell snickrar kan han gott sätta sig ner och höra på en radioteater någon timme, och fortsätta jobba en annan dag. Harmoni är hans lösenord.

Kanske vi kompletterar varandra. Han lyckas ibland bromsa min överdrivna iver, och jag försöker få lite mer action och driv i hans projekt. Vi har nog arbetat ihop oss under åren, och lärt när tala är silver och tiga är guld. Vi brukar inte gräla. Någon kan bli sur eller sårad ibland, men det går över. Vi är olika långsinta också. Men för det mesta är vi överens om både små och stora saker. Vi ger ändå varandra utrymme för egna intressen och hobbyer. Det är kanske extra viktigt nu, när vi båda är hemma på dagarna. Än så länge har vi inte gått varann på nerverna här hemma. Så har vi också gott om plats. Den som vill dra sig undan har alla chanser att hitta en vrå för sig själv. Vi har nog blivit bara mera beroende av varandra. När en är borta är den andra bara halv. Vilken tur att vi träffades den där lördagskvällen i Forsby, i oktober 1976!

16.05.2019 kl. 21:26

Som gjord med yxa och fötter

Detta inlägg är inget för artesaner.

Kökshyllan för bastukamarn är färdig. Uppbyggliga kommentarer som

"räckte spackelburken?" och

"man kunde breda en duk över och lyfta kanten när man ska ha något från hyllan" och

"man kan också värma bastun med den" och

"den skulle hålla för en pansarvagn" har jag verkligen inte hört.

Förvisso blev det förvånansvärt stora springor i hylländarna, och nog behövdes en hel del spackel, och till och med ett par lister på ett ställe. Men springorna försvinner under ett snyggt hyllpapper. Och nog blev hyllan tung, men då står den ju stadigt.

Jag kunde faktiskt slå mig på masstillverkning och börja sälja. Villahyllan värstingen – praktisk och snygg i äkta mammakvalitet! Någon som behöver?

 

14.05.2019 kl. 19:43

Mors favoritdagar

Sjösättningen närmar sig.

Vi tog hem Bamses boj för att ge den lite service och förnya en del av kättingen som håller den ankrad.

Bamsefar har klarat sig utan arbetsolyckor i sitt vuxna liv, men nu var oturen framme. Han borrade en bricka till bojen i metall, med en 25 mm:s borr, när den skar fast och arbetsstycket slets ur hans hand. Det blev ett sår med trasiga kanter mitt i handen. Vi for till första hjälpen och fick det sytt med några stygn. En antibiotikakur fick han också.

En olycka kommer sällan lämpligt, men det kan bli problem med sjösättningen när kaptenen är enarmad. Han får inte lyfta tungt eller anstränga handen så att såret rivs upp.

I dag fick han hjälp av en av sönerna när en ring skulle smidas i ändan av bojstången. För att hantera måkaren behövs båda händerna. Det är skönt att ha händiga pojkar.

Själv har jag utnyttjat morsdagshelgen till fullo.

På fredag och lördag vävde jag ett par mattor till bastukamarn.

På lördag blev det kvällssmörgåsar åt barn och barnbarn.

Eftersom vädret inte lockade till utevistelse i dag plockade jag fram några brädor och kapade till material till en kökshylla i bastukamarn. På morsdag får mor roa sig så gott hon kan. Jag tycker om att snickra. Det brukar sällan bli precis som jag tänkt, men ofta blir det till något användbart i alla fall.

Den kombinerade hyveln/cirkelsågen som köptes 1980 fick stå till tjänst igen. Det finns nog större och stadigare maskiner i verkstaden, men jag tycker den här är en riktig mammamaskin. Jag är van med den. De stora känns så farliga. Så gott som alla trädetaljer på Bamse har börjat sin tillvaro i den här.

Nu har jag limmat ihop hyllorna och sidorna, så i morgon är det bara att montera. Lite spackel och målfärg brukar förlåta det mesta.

12.05.2019 kl. 19:35

Återhämtning

Bamsefar sjunger med i kören Jakobstads Sångarbröder. De hade vårkonsert i helgen, och har övat nästan dagligen den senaste tiden. När konserten är över och man ska tillbaka till vardagen känner man sig ofta helt urblåst, som om man fallit ner från en annan planet. Sångerna fortsätter att leva sitt eget liv inne i huvudet.

För att mjukstarta med vardagen packade vi oss iväg till Sommarskäret, utan några tankar på kroppsarbete den här gången. I stället byggde vi luftiga planer för kommande projekt. Vi beräknade virkesbehov för en brygga, mätte upp utrymmen för vedbänk och bokhylla i villan och köksskåp i bastukamarn.

Som jag tidigare nämnt jobbade Ossi, som byggt husen på tomten, vid Strengbergs. Bland alla de saker han skeppat hit därifrån finns några järnvägsskenor. Strengbergs hade en smalspårig järnväg på fabriksområdet, där tobaksbalar och färdiga produkter transporterades. Ossi använde skenorna som underlag till en lång brygga vid villan. Skenorna har legat undanstoppade här och där på tomten. Nu plockade vi ihop allt vi hittade och radade upp dem. De räcker.

Någon gång ska de bli en slip, som leder upp till ett båthus åt oslojollen. Projektet är inte riktigt hett ännu. Det kan gott vänta tills oslojollen materialiserats. De spretande plankorna på bilden är de sorgliga resterna av en grön trädgårdsgunga från början av 1960-talet. Projektet att bygga upp gungan igen är inte heller det riktigt aktuellt. 

Slipen med sin vinsch skulle också vara behändig för den gröna fiskebåten. Trots att vi haft hem den och försökt slimma den är den fortfarande tung som en sten att hantera på land.

Vi passade också på att fylla på matförrådet. Vi är så tacksamma för det rika fiskevattnet strax utanför villan. Fångsten skulle vara värd 55 euro i affären, och räcker till 7 måltider för två. Största delen förpassades till frysen. Det smakar med annat än fisk mellan varven. Men flera gånger i veckan har vi fisk på menyn, gott och gratis. Man behöver inte stora inkomster om man har små utgifter.

07.05.2019 kl. 13:58

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar