Höga kusten 2018, del 3

Tredje gången gillt! Med min breda tumme har jag knappat in den här texten två gånger tidigare, men inte lyckats sända den. Skam den som ger sig!

Tillbaka till Järnäs för en vecka sedan. Vi stannade en natt till där, för att med ålderns rätt få en hel natts sömn efter en vaknatt. Vi läste, tog det lugnt och gick i land då och då.

Gästhamnen är trång och har fullt djup bara några meter från kajen. Vi skulle inte våga oss in där med vår klumpeduns till båt. Märkligt nog låg ett tiotal båtar där första natten.

Skönt att vakna utsövd på tisdag morgon!

Kjell vevade upp 17 meter ankarkätting. Han brukar vilja ha en kättinglängd på tre gånger djupet.

Ankaret är ett 43 kilos stockankare. Han behöver styrka i nävarna för att lyfta upp det på däck med en hand, medan han håller sig fast med den andra.

Vi sökte oss in mellan öarna norr om Skagsudde. Väster om Lilla Bergön släppte vi i ankaret. Här var tyst och lugnt. Inga stugor låg så nära att vi inte kunde bada nakna. Det gjorde vi ofta. Vattentemperaturen var 18 grader.

Vi gick längs de släta klipporna på öns ostsida.

Nära sydudden hade någon byggt upp en bekväm och stabil stensoffa.

Onsdagsmorgonens frukost intogs i sittbrunnen, innan vi styrde söderut.

 

 

16.07.2018 kl. 09:09

Höga kusten 2018, del 2

Telefonen har haft dålig täckning sedan vi kom in mellan bergen, men i dag är vi uppe vid Slåttdalsskrevan, så jag ska göra ett försök.

Återkommer till resan i kronologisk ordning inom kort! Ett litet livstecken dock.

14.07.2018 kl. 09:24

Höga kusten 2018, del 1

En stabil nordanvind och solsken har utlovats för den närmaste tiden. Följaktligen är det läge för en tur sydöver.

Vi fick riktigt behaglig segling de första 6 timmarna, men sen mojnade vinden och det blev dags att trampa igång Bolindern. 

Första kursen sattes på Nordvalen, mitt i Kvarken.

Det är inte lätt att hitta horisonten.

Efter midnatt närmade vi oss den lilla fyrklippan Bonden. Fyren blinkade inbjudande var sjätte sekund. Senast vi for förbi den kryllade strandstenarna av gulliga tobisgrisslor. I natt var ingen hemma. Alla var ute på sjön och jobbade. 

Min ryggmärgsreflex skrek RYSSJA flera gånger innan jag accepterade att de svarta pärlband som låg i sjön var de cigarrliknande fåglarna som fiskade i flockar. De ser roliga ut när de flyger också. Vingslagen är så snabba så det ser ut som om de hade en propeller runt magen.

Vi ankrade vid Järnäsklubb kl 02.30, efter 16 timmar och ca 90 sjömil.

Vi lyfte genast jollen i sjön och jag rodde i land med Nelli. Hon hade sitt största leende på när hon rusade runt och vattnade strandvegetationen. Sen smakade det med ett köttben på däck medan vi andra stöp i kojerna. Klockan var 4.

09.07.2018 kl. 11:32

En spak mommo

Jag ska försöka att inte gnälla och tycka synd om mig. Men nu är jag trött i både kropp och knopp. Vi har varit barnvakter från lördag eftermiddag till tisdag kväll. Först ettåringen, och från söndag de tre större barnen. De är alla så glada och roliga och fulla av energi, men när de åkt känner man sig som en ballong, som luften pyst ur.

Vi for till sommarstugan med de större barnen, och försökte hitta på roliga saker att göra. Vi besökte stengrottorna, de turades om att paddla kajak med moffa som övervakare i roddbåten och de seglade optimistjolle, fortfarande med moffa som medhjälpare. Det sistnämnda blev nästan för spännande för 8-åringen som hade 6-åringen som gast.

Lyckligtvis brände de inte sig så svårt i solen. De vadade så gott som nakna vid stranden mest hela tiden. Det finns gott om musslor, och de är så roliga att ha en stund i en hink, och sen föra ut i sjön igen.

Natten till tisdag somnade alla tre medan jag läste kvällsboken i bastukamarn. En av dem hade nog tänkt gå in till villan och sova med moffa, men tröttheten var för stor. Jag fick så lov att bädda åt mig på golvet när bäddsoffan blev full. (Bastukamarn väntar på tapetsering. Det blir sen när villan är färdigrenoverad.)

Jag hade telefonen på ringning varannan timme och kollade diabetesbarnet, som jämt får höga sockervärden vid mommos.

Klockan halv tolv var det ett magiskt ljus över sjön. En stund senare regnade det.

Vi lade nät båda kvällarna och fick gott om fisk. Abborrarna är större än de brukar i år.

Skrakhonan har inte synts till på flera veckor, så vi tog ner holken och kollade. Där fanns sorgligt nog 14 stora, vackra ägg. Jag är rädd att den våldsamma värmen i maj tog kål på ungarna. Vi hade drygt 40 grader vid villatrappan, så det var förmodligen lika varmt i holken. Den har troligen också för litet hål och för liten golvyta. Till nästa vår ska vi kassera den och flytta den större holken lite närmare sjön, men i skuggan.

Jag hann repa nya krafter till onsdag kväll. Då var jag med ett gäng marthor på sommarteater till Nykarleby, till Zakarias Topelius hemgård Kuddnäs. Vi var helnöjda med kvällen fast det småregnade.

Så långt denna vecka. Vi ska se vad vi hittar på till helgen.

 

05.07.2018 kl. 18:28

Midsommarseglats del 3

Terrängen i naturrreservatet Strömbäck Kont är säregen. Området består av långsmala, kuperade holmar, genomkorsade av små vägar och stigar.

Det är aldrig långt till sjön. Den glimmar ofta fram mellan stammarna.

Nelli utnyttjade de flesta tillfällen till bad.

Det är kanske 4 km till det lilla samhället Strömbäck. Där finns en liten kyrka, en folkhögskola och egnahemshus, inga affärer.

Vi letade geocachar, och traskade fram och tillbaka en god stund. Där finns också många stigar och trevliga vattendrag. Fikapausen tog vi vid kyrkan.

Utfärden räckte hela dagen. Vi var trötta alla tre när vi kom tillbaka till båten 6 timmar efter start.

Solen värmde skönt under morgonlänken på måndag. Vi funderade på vart vi skulle åka nu. Vi hittade inga riktigt lockande alternativ. Faktum var att vi helst skulle stanna här längre. Och varför inte? Det var ett lätt beslut.

Vi satsade dagen på båtunderhåll.

Signalflaggorna hade äntligen torkat, så jag plockade ihop dem till nästa gång, när nu det kan bli. Jag försöker utnyttja varje tillfälle att använda dem, jag är väldigt förtjust i dem. Kjell skurade däck och skrov. Vi surrade om ett vajerbändsel som gått upp under klyvarbommen.

På kvällen eldade vi bastu.

En bastuugn finns inklämd i båttoaletten. Bastun är tvåpersoners. En sitter på toastolen och en på en nedfällbar bänk innanför dörren. Vi fick ett fint bad. Efter 4 dopp i havet kände vi oss väldigt vederkvickta. Det var skönt att tvätta håret också. Folk stod och fiskade på bryggan vid land. Det var lite genant att kliva omkring på däck naken, men jag slog bort den tanken med att när jag är utan glasögon så syns jag inte. Vi trappar ner i sjön med hjälp av fotsteg på rodret.

Det var mulet på tisdag morgon. Efter hundpromenaden startade vi motorn och drog upp ankaret. Den sydvästliga vinden var svag, så seglen skulle inte ha gett något farttillskott.

Solen kom fram innan vi nådde Valsörarna, 30 sjömil österut.

Den tvåmastade Merisissit från Åbo låg vid bryggan. Ett tiotal sjöscouter vimlade omkring på land. De gjorde loss och fortsatte senare på kvällen. Vinden hade tilltagit och det blåste ganska friskt.

Här låg för några år sedan ett ståtligt flervåningshus. Nu ska den här stålkonstruktionen göra samma jobb som 6 sjöbevakare. Att träffa raska sjöbevakare kändes mera personligt på något sätt. Man kände sig trygg och sedd medan de rörde sig på sjön. Kanske tiden sprungit ifrån deras arbete också?

Vi fick en skön hemfärd på onsdag. Distansen är ca 50 sjömil, så vi körde hela dagen. Solen värmde och en svag sunnanvind sköt på. Vi läste och slappade.

Utkiken verkar ha paus.

Det var skönt att komma hem efter 9 dagar. Jag njöt av att gå ett varv i trädgården och se hur allt har vuxit. Och vilken lyx att få varmt vatten ur kranen! Efter några dagar blir man hemmablind för vardagslyxen. Men vi sticker säkert ut igen när andan faller på och vädret lockar.

 

27.06.2018 kl. 22:29

Midsommarseglats del 2

I år kom bara en annan båt från Jakobstad till Ratan för att fira midsommar. En tysk och en holländsk segelbåt låg också vid kajen. Vädret inbjöd inte till något umgänge runt brasa och grill på kvällen.

Vid midsommarstången var det dock nästan lika mycket folk som vanligt på eftermiddagen, de flesta utrustade med regnkläder.

Vi satt mest inne under däck och eldade i kaminen och läste böcker.

Jag prövade min bandgrind.

På natten tjöt vinden i båtarnas riggar. Bamse ryckte i förtöjningarna och neg för övermakten.

Årets midsommarbukett blev präktig. Jag har äntligen begripit att man inte ska försöka plantera dill i krukor, utan sätta hela stjälkarna i vatten. Mina planteringar brukar jämt dö efter några dagar.

Lördag morgon bjöd på svag västlig vind och molnigt uppehållsväder.

Signalflaggorna, som vi flaggat över topp med sedan fredag morgon, var nästan torra när vi tog ner dem efter frukost. Vi öste jollen och gjorde loss.

När vi startade hemifrån planerade vi att söka oss hemåt nu. I själva verket har vi inte alls lust med det. Det känns som om vi nyss startat, så vi är inte alls klara. Massor av mat finns kvar i kylboxen. Jag måtte ha överskattat vår aptit rejält när jag bunkrade upp.

So what! Vilken lycka att vi har en tjänstvillig gårdskarl/kattskötare hemma! Nu tar vi semester och seglar vidare söderut!

Vi gjorde rätt god fart med stor och fock tills vi passerat Byviken på Holmön. Där blev vinden svagare och sydligare. Vi gav upp och startade motorn.

Det är ca 30 sjömil mellan Ratan och vårt mål, Simphamn. Distansen räckte 7 timmar och kändes som en transportsträcka. Regnskurar drog över land då och då.

Just som vi fällt ankaret i bukten i Simphamn kom en häftig regnskur. Belåtna slog vi oss ner i salongen med varsin ankardramm. Jag kände mig omtöcknad och yr i huvudet efter att ha hört på Bolinder i 5 timmar.

Simphamn, strax söder om Umeå, ger gott skydd för alla vindar, fast den har öppet hav runt knuten.

Massor av små vägar och stigar inbjuder till långa och korta promenader. 

Kvällslänken gick till friluftsområdet Kont.

Härliga klippor omringar en mörk tjärn, där måsungar simmade mellan näckrosbladen.

På söndag morgon värmde solen från en helt blå himmel. Hamnviken låg lugn. Vi förberedde oss för en lång promenad till samhället Strömbäck.

 

24.06.2018 kl. 10:46

Midsommarseglats

Redan 10 dygn före midsommar började vi med spänning följa med väderleksprognoserna. De blev mer avskräckande vartefter helgen närmade sig.

Eftersom vi numera undviker motvind när det går, föll det sig naturligt att starta redan natten till tisdag i midsommarveckan.

Vi bunkrade upp ordentligt, surrade jollen på däck och kom iväg vid halvtiotiden på måndag kväll.

En jämn och kraftfull sydlig vind gav oss en härlig seglats med farter mellan 4 och 7 knop. Sjögången var måttlig, fast det blåst hårt under dagen. 

Här finns en videosnutt från seglingen:

Som vanligt turades vi om med 2 timmar till rors och 2 timmar under däck. Det blev inte mycket sömn, så när vi förtöjt vid Sikeå på tisdag morgon kröp vi till kojs och sov gott till lunchtid.

Efter nypotatis och sill gick vi upp till storloppiset Andra varvet. Där handlade vi en hel kasse med böcker, en fin tekanna för mina torkade örter och en sockerströare. Den sistnämnda ger Bamsefar fina vibbar från det glada 60-talet.

Då dagens regn upphört gick vi på en hundpromenad genom villaområden och längs skogsstigar.

Här finns mycket att se, som påminner om sågverksindustrins storhetstid vid sekelskiftet.

Efter frukosten på onsdag morgon grävde vi fram de hopfällbara cyklarna ur akterkajutan och trampade iväg 7 km till Robertsfors.

Vi prövade nu en ringlande, backig grusväg, Krogsvängen. Vägvalet utföll till belåtenhet. Här var ingen trafik och Nelli kunde springa fritt. Hon utnyttjar hela körbanan för att inte missa någon spännande doftsignal. Det är jobbigt att cykla med henne i band längs de smala asfalterade vägarna, trots att de svenska bilisterna är så hänsynsfulla.

Längre fram, längs cykelvägen, hittade hon ett par fina badställen.

Vi behövde just inget från affären, men passade på och åt lunch vid en grillbar med uteservering, där Nelli kunde ligga under bordet.

Hemfärden gick genom det idylliska bruksområdet. Vi konstaterade att vi alla tre är i läge att förbättra konditionen.

Torsdag morgon gjorde vi loss och styrde mot Ratan. Det var lugnt och soligt. Navigatorn hittade inga satelliter. Den verkar inte gilla att vara ute i regn. Vi hittade bra också utan den.

Vi valde den norra infarten.

På kvällen gick vi 2 km till en nedlagd såg, där det borde finnas en geocache. Den gäckade oss dock. Inte ens en gammal kultändare stod att finna bland bråtet, så vi gick tillbaka till hamnen.

Kvällen var stilla och vacker, men till fredag utlovas hårda vindar. Det är skönt att kunna ligga kvar tills vi får lust att fortsätta. Det blir kanske att ha regnkläder på vid midsommarstången i år.

 

22.06.2018 kl. 10:44

Vi prickar av besiktningslistan

I morgon kväll ska en av segelföreningen SSJ:s besiktningsmän komma och granska att vi har all säkerhetsutrustning i skick ombord. Efter besiktningen får vi hissa föreningsflaggan. En lång lista med nödsignaler, flytvästar, reservkompass, ficklampor med batterier osv ska kontrolleras.

I kväll råkar det vara onsdagssegling. En imponerande flotta på 13 båtar håller sig nära startlinjen. Vi ligger vid vår boj på första parkett. Fast vi inte själva seglar ikapp njuter vi av att se kappseglarnas ansträngningar att få en bra start. Kvällens segrare blev Coomara, med vår måg som skeppare.

Tre hajar startade i sin egen klass. Föreningens grand old man Frank Hendrikson, 87 år, sitter till rors ombord på sin läckra, nyrenoverade Maritta, som är nästan lika gammal som han själv. De blev tvåa i dag. När sommarens onsdagsseglingar räknas ihop ligger Maritta på första plats.

Då vi hittat allt som finns på besiktningslistan, och Bamsefar kopplat in lanternorna, körde vi ut på en provtur. Varje vår måste man kontrollera att oljepumpen ger rätt mängd.

I de glycerinfyllda glasen, "glycerinTV", kan han räkna hur många droppar olja som rinner in i cylindern. Det ska vara två droppar i minuten. Genom skilda ledningar rinner också olja till olika smörjställen. Om oljemängden blir för stor, och inte tappas ut, kommer motorn att skena med oljan som bränsle, och då kan man inte stoppa den. Det går historier om folk som skjutit skenande kultändare med hagelgevär, utan att få motorn att stanna. Det ska vara måtta med allt.

Skeppshunden skulle nog helst stanna på land. Olika falla ödets lotter. Hon får åtminstone uppleva många nya dofter och miljöer när vi kommer i land i nya hamnar, och hon får gå på sina hundpromenader. Trots att hon inte trivs med motorljudet och sjögången tror jag att hon uppskattar att få vara tillsammans med sin flock.

10-litersdunkarna på däck har varit fyllda med äkta kovjokivatten hemifrån. Vi har fyllt vattentankarna i kväll också. Kanske är vi lite pjåkiga, men vi gillar inte jakobstadsvattnet, som kommer från Esse å, fast det skulle vara enkelt att tanka från en slang vid segelpaviljongen.

Och däcket fick vi owatrolat. Varje vår är vi tacksamma för vårt betongskrov. Ett 35 fots träbåtskrov skulle nog vara övermäktigt att hålla i skick. Det räcker mer än väl med däcket och överbyggnaden.

Fingrarna är värkande och uppnötta efter våtslipningen med den tunna D1 oljan.

Sen ska ytan strykas två varv med den tjockare D2 för att klara solstrålningen under sommaren. Men nog är vi stolta när vi är klara.

13.06.2018 kl. 21:33

Om att måla ett rum, vecka efter vecka

Nu haver jag målat precis överallt, men är ändå inte färdig. Det är en överraskning att det finns så oändligt mycket att måla i ett rum på 26 m2. Jag har de senaste fem veckorna målat taket, väggarna, golvet, listerna, spisen, och nu senast fönsterbågar och -karmar, men ännu är det inte klart. I dag kände vi oss väldigt lättade över att inte behöva börja bygga ett helt hus. Vi är nog för gamla för sånt. Förvisso har jag gjort annat än målat också.

Barnbarnen har varit här i flera omgångar, och då har vi enbart satsat tid på dem.

Moffa fick börja hjälpa till med årets barkbåtsflotta.

Vid villan längtar jag hett efter en köksinredning med diskbänk. (Den ska bli grön.) Det är nästan det enda som fattas nu, så jag är vid gott mod.

Vi borde också fortsätta med att slipa och owatrola Bamses däck.

Bamsefar har gjort ett början före regnet, men grovjobbet återstår ännu. Det ska bli euforiskt att få ett blänkande däck och få styra ut till havs. Men allt har sin tid. Lyckligtvis har vi möjlighet att disponera vår tid så som det bäst behövs. Här ska nog bli både långfärder och villaliv (med kök!) vad det lider. Vi mårar på.

 

09.06.2018 kl. 21:19

Replot - Björkö

Förra helgen hade vi möjlighet att med buss besöka Replot kyrka och restaurangen Salteriet vid Svedjehamn på Björkö. Dit vågar vi oss inte med Bamse.

Den lilla fiskehamnen är verkligen värd ett besök, för att inte tala om Cafe & Restaurang Salteriet.

Maten var enastående. Speciellt den havtornsmarinerade strömmingen var en upplevelse. Det möra köttet i huvudrätten kom från kockens egen boskap, som betar i Björköby. Vi skulle gärna ha stannat längre och sett oss omkring, men den här gången räckte tiden inte till några strövtåg. Utsikten från tornet Saltkaret, som syns på bilden, skulle säkert ha varit intressant.

Replot kyrka stod klar år 1781. Altartavlan och den vackert utskurna predikstolen flyttades från Gamla Vasas kyrka på 1840-talet, och räddades på så sätt från branden år 1852. Ena långväggen har sjunkit ner, och golvet lutar mycket. Först störs man av att allt är snett, men om en stund accepterar man skavanken som en del av kyrkans charm.

Med Bamse har vi besökt Replot hamn på östra sidan av ön, Vallgrund i sydväst och Klubbskat i nordväst. Fiskehamnen i Björköby har också tillräckligt djup att angöra med segelbåt. Därifrån är det ca 5,5 km till Björköby kyrkby och 6 km till Svedjehamn, så den hamnen känns lite ensligt belägen. Från Replot hamn är det ett par kilometer till affären i kyrkbyn, en lagom hundpromenad. Man kan också angöra en brygga vid Berny´s cafe & restaurang vid Replotbrons fäste. I kvarkens skärgård får man så lov att hålla sig till farlederna. Både sjön och sjökortet är pepprade med stenar.

01.06.2018 kl. 22:02

Tjugonde gången gillt

I fredags sänktes Bamse sakta och försiktigt ner i sjön för tjugonde gången.

Det blev en lång dag. Vi kom ner till hamnen redan på förmiddagen för att förbereda det sista; tjära vajerbändslena i masttoppen, pumpa luft i gummijollen, förbereda förtöjningstampar och fendrar och liknande.

Kvällen innan flyttade vi masterna ner till kajen med hjälp av bilkärran. Som alltid fick vi hålla på länge innan fallen och vajrarna var uppredda.

I år delade hela sju båtar på kranen. Vi önskade vara sist i kön och hjälpte till så smått med de andra båtarna. Det behövs många hjälpande händer med att fästa lyftremmar, vant och stag.

Solen gassade, men det blåste friskt. Tidvis kände jag mig rent omtöcknad av att traska fram och tillbaka i den starka solen.

Så var dagen över. Det var så skönt att sätta sig i den överbelamrade salongen och sleva in lite uppvärmd mat när alla andra gett sig av, och vi låg ensamma kvar vid kajen. Vi lyfte ombord seglen och rundhulten och tuffade sakta ut från hamnen och ut till vår boj. Ännu finns mycket kvar att reda upp ombord, både med riggen och under däck, men säsongen är inledd!

Trötta men nöjda släpade vi oss tillbaka till segelpaviljongen till fots. Kjell bar sin kultändarstartsko i handen. Det grämer mig att jag inte kom mig för att knäppa en bild av honom. De sladdriga sandalerna ger inte tillräcklig stadga åt foten för att kunna trampa igång motorn, så han hade en stadigare sko med för vänster fot. Jag tror vi såg rätt vingskjutna och komiska ut där vi linkade iväg längs Alholmsvägen, smutsiga och knallröda i ansiktet efter en hel dag i solen, och Bamsefar med sin startsko i handen.

 

28.05.2018 kl. 08:54

Vårsysslor och funderingar

Det är bråda tider. Fastän jag har hela dagarna på mig verkar tiden inte räcka till för allt som borde göras först. Men vid den tanken tar jag ett djupt andetag och ler. Det kommer nya dagar. Och kommer de inte så kan det göra det samma med jobben som väntar.

Jag jublar fortfarande invärtes varje morgon av lyckan att själv få välja hur jag ska tillbringa dagen. Jag uträttade inga storverk när jag kom hem från jobbet 17.30 och var helt utpumpad av dagens anspänning.

Nu mår jag bra både psykiskt och fysiskt.

- Min nervösa tjocktarm har läkt. (Du mår som du skiter, gammalt djungelordspråk.) 

- Synrubbningarna är ett minne blott.

- Att hitta ord när man ska redogöra för något är inte längre något problem. Möjligen är en förklaring att vi inte behöver prata så mycket här hemma på tu man hand. När någon av oss börjar prata så vet motparten redan hur orden kommer att falla.

- Det omättliga sömnbehovet har lite stabiliserats under det första lediga året, men 10 timmar sömn per natt hindrar fortfarande inte en tupplur i gungstolen tillsammans med katten, vid behov.

- Artrosen i fingrarna och åderbrocken på benen ger numera  inga bekymmer, med mera omväxlande sysslor och arbetsställningar.

-Vikten har omärkligt gått ner några kilo.


Senast jag besökte banken jobbade en ny flicka där igen. Vilken lycka att smarta, välutbildade kvinnor mellan 20 och 30 år får jobb, och inte behöver stressas av att gå arbetslösa! Att de mellan 30 och 40 får sjukskriva sig av stressen att kombinera jobb och familj är ett annat dilemma som inte jag kan påverka. 

Men det skulle ju gälla veckans sysslor: Tidtabellen för Bamses vårrustning är under kontroll. Kranen är beställd till 25.5, då vi ska sjösätta tillsammans med några andra tunga båtar. Masterna är lackade och botten är målad. Vi brukar owatrola däcket först efter sjösättningen.

Vi har också varit några dagar vid sommarstugan, nu när det varit så varmt och härligt. Vi har fiskat, målat och spikat lister. Det har varit skönt att få doppa sig i sjön när det blivit för svettigt. En skrakhona och svart-vita flugsnappare ruvar i holkarna.

Hemma har jag skurat växthuset och planterat tomaterna. Lyckan var stor när jag kom hem med ett lass komposterad kodynga på bilkärran här om dagen. Sådana dyrbarheter börjar vara en bristvara. De flesta kvarvarande bönder gör numera svämgödsel. Och förresten har få tid att lasta ett par skopor dynga på en bilkärra, mitt i vårbruket.

Sen blev det brått att gödsla och göra i ordning trädgårdslandet. Som vanligt har jag köpt för mycket frön. Lite måste jag nog förstora odlingsytan.

Det blir intressant att se hur sommarvädret blir i år. För ett par år sedan fick jag potatisen i jorden först efter midsommar. Nu är jag en hel månad på förhand. Senaste natt visade termometern minusgrader, så det är möjligt att vi är onödigt optimistiska med planteringarna. Förr i världen gällde 10 juni som första frostsäkra dag att plantera på.

Resten av tiden har gått åt till sångkörövningar, bröd- och bullabak och att sköta barnbarn. Nog så viktiga sysslor det också.

Det skulle vara dags att klippa gräset, men det är så vackert pärlbestrött på morgonen, innan solen torkat bort daggen.

Med den här farten blir det inte många dagar mellan hägg och syren, så nu ska här insupas vår för fulla muggar. Det är så underbart myggfritt under de ljusa och varma kvällarna.

19.05.2018 kl. 15:21

Växtkraft

Till den gågna veckans trevligare händelser hörde morsdagskalaset, som vi tjuvstartade med i helgen. Vi var 13 runt bordet. Det låter som en deckartitel, men ingen blev skjuten eller ens matförgiftad. Vi firade fem närvarande mammor.

Alla åt med god aptit.

Men tillbaka till vardagen. Att det ska vara så förtvivlat roligt att köpa frön på vårarna! Jag insåg sent omsider att jag inte har någonstans att göra av alla plantor jag drivit upp.

Tomatplantorna, som mörklägger tre fönster mot söder, ska förstås få flytta i växthuset.

Men alla de andra?

Nu ska det bli en blombänk längs husväggen. Någon sorts drivbänk, som kan täckas med gamla fönster och växthusplast under försommaren, så blir odlingssäsongen längre.

Hundar och höns har under åren grävt stora gropar längs väggen, så det har varit hopplöst att komma fram med gräsklipparen. Följaktligen har vitrot, kungsljus och rölleka frodats och vuxit sig meterhöga längs väggen. Det måste ju bli vackrare med en blombänk? Åtminstone de första veckorna, innan ogräsfröna, som finns i jorden, har grott.

08.05.2018 kl. 06:45

Islossning och vårkänslor

Den 16 april gick vi ner till sjön för att kolla isläget. Isen på Esse å hade gått upp, och strömmen jobbade hårt med istäcket vid vår hamn.

En ny koll en vecka senare gav grönt ljus i farleden. Vi var upptagna med annat, och sjösatte först 26.4.

Isen låg kvar inne i hamnviken, så vi fick dra bustern ut till öppet vatten. Vi klarade oss torrskodda i år. Det strömmade hårt. En remmare hade slitit sig och vaggade i vassen flera hundra meter bort. Den andra remmaren i porten försökte tappert sticka fram ur vattenvirvlarna då och då, men mest var den helt översköljd.

När vi närmade oss Sommarskäret blev det stopp. Vi fick dra upp Bustern på isen och skjuta den framför oss till land. Nelli förstod inte att akta sig, utan sprang ut på svag is invid stranden, och fick simma sista metern.

Vi var lyckliga över att ha nått vårt mål, och festade med kaffe och munkar.

Ett par dagar senare, när vi var klara med ett barnpassningsuppdrag, lastade vi bustern full av mat, verktyg och generatorn, och gjorde om färden. Nu kunde vi angöra i vanlig ordning. Isranden kom emot bara något tiotal meter norrut. Kvällen var solig, lugn och vacker.

På öns ostsida låg isen kvar.

Vi lade ut näten och fick fisk för flera måltider följande morgon.

Bamsefar tog sin vana trogen ett kvällsdopp, medan jag satt och såg på, iklädd min kära teddyhalare. Isranden har snabbt dragit norrut.

Fullmånen gav trolsk stämning på morgonnatten. Småfåglarna verkade ha en tävling i vem som var mest högljudd. Segrare blev nog taltrasten, som gav järnet söder om oss.

Följande dag gick åt till färdigställande av detaljer i golvläggningen. Vi hängde också upp en fågelholk. Vid vindstömningen här om sistens hittade vi en gammal gitarr. Det kändes fult att slänga den i Ekorosks energikontainer, så Bamsefar modifierade den till en tvåvåningsholk. Vi ska hoppas att den blir uppskattad. Ett talgoxpar var och inspekterade den, men kunde inte bestämma sig ännu. Ute över sjön jagade några måsar en havsörn under ilskna skrik.

Nelli njöt också av villalivet. Under dagen kröp isranden allt längre, och höll kvar ön enbart på norra udden. Termometern visade 30 grader i solen på sydsidan.

Vi eldade bastun och fick som alltid ett härligt bad. En del av oss simmade i sjön.

På kvällen fick vi besök och en glad överraskning. Vår släktklan har utökats med ytterligare en sonakono och två bonusbarnbarn. Att bevittna de nyförälskades lycka värmer hjärtat. Jag känner mig bönhörd.

01.05.2018 kl. 22:19

Här har du ditt liv!

Vi (mest jag) har kommit igång med döstädningen på vinden. Det är en bra årstid för sådant nu. Det är ljust och varmt och inget man måste ta itu med utomhus. Genom kakeltaket hörs spovens rop och tofsvipans gnällande. Vindstömningen känns i armar och ben. Det är också omtumlande rent psykiskt. Här finns fragment från många liv, mest våra egna.

Som korrespondensen mellan åren 1976 och 1980, när Bamsefar studerade i Vasa, och efteråt gjorde militärtjänst. Man skrev brev på den tiden, eftersom man träffades bara i helgerna, och knappt det under militärtiden. Postgången var snabbare då. Om man sände brevet i början av veckan hann man få svar innan helgen. Just nu har jag inte lust att läsa dem, men kanske senare. Det samma gäller mina gamla skolböcker och -häften.

Här finns alster från navigationskurser, oljemålnings-, keramik- och sävarbetskurser. Ännu i somras tog jag lite säv (som också finns lagrad nånstans), ifall jag skulle få lust att fläta något.

En hel sopsäck med kvinnokraft. Den kan jag inte slänga. En del av yllesockorna är hela och har par, men de flesta har hål på häl och tå. Jag planerar att tvätta dessa i varmt vatten i maskin, så de filtar ihop. Sen klipper jag det användbara materialet i rektanglar och syr ett lapptäcke. Det blir troligen för styvt och tjockt att använda till något klädesplagg, men det kunde bli en gullig kudde, en gungstolsmatta eller kanske ett helt sängtäcke. Men det får bli ett projekt till vintern.

Vi har burit ner lådvis med ungarnas kläder, söndriga leksaker och skolböcker. Skolhäftena får de själva gå igenom och slänga. Konstigt nog finns det mest av dotterns saker, fastän alla flyttat hemifrån i 18-19-årsåldern. Jag misstänker att pojkarnas saker och böcker har varit utsatta för heavy duty, så det har inte blivit något över att föra på vinden.Utom skor då. Ingen av dem har haft något stort behov av fysisk träning. Trots det har vi massor av fotbollsskor, skrinnskor, slalom- och snowboardskor.

Vi har också haft ett rejält virkeslager på vinden. Det får nu flytta på föusvinden i stället. 

Ännu har jag bara gått igenom ca en fjärdedel av utrymmet. Men det är ju inte så brått. Om man samlat i tiotals år kan man inte måsta tömma på en vecka.

Hittills har sex fyllda bilkärror förts till Ekorosk. Präglad av mantrat "Bakett kriiji tå int e finnsta naating" har vår generation svårt att slänga saker. Nackdelen med att ha gott om utrymme är att det går att spara allt. Men nu har också de hemsydda kapporna från 1980-talet blivit energiavfall. Jag blygs. Samtidigt känner jag en stor lättnad att ha blivit av med skräpet, och att själv ha fått bedöma vad som ska ut ur huset. Kalla det fast feng shui!

26.04.2018 kl. 10:01

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar