Äntligen på höstfiske!

Jag har satsat på sockstickning den senaste veckan. Kjell har varit och murat varje kväll och hela helgerna.

På söndag kväll slog vi oss lösa och for till villan. Det blåse friskt, men vi fick ut de tre näten.

Det var så skönt att vara här igen.

Det är jämt spännande att ta upp näten. Den här gången blev vi inte besvikna: 10 stora gösar, 1 gädda, 2 hyfsade abborrar och 18 kattfiskar.

Det tog tre timmar att plocka ur näten, rensa och filea. Lyckligtvis har vi gott om tid. Vi har tid ända tills döden tar oss.

Vi har ingen våg på villan, men en grov uppskattning ger fångsten ett butiksvärde på cirka 100 euro. Vi tackar och tar emot. Nu har vi många måltider räddade. Dessutom kommer de matfriska barnbarnen hit ett par dagar den här veckan, så då kommer fiskarna att slinka ner med fart.

Till Nellis förtjusning gick vi på en eftermiddagspromenad. En stig går genom hela den långsträckta ön. Jag njuter av naturen varje gång vi är här.

Just nu är stigen svår att se, men Nelli hittar.

Mot kvällen lugnade vinden och vi frestades att lägga ut näten igen. Vi badade bastu och sov gott på natten. Nelli gnällde och skulle ut på morgonnatten, vilket förvånade.

På morgonen fick jag mig en överraskning. Jag hade ställt ett ämbar med rensad, fjällad och sköljd kattfisk på bastuverandan. Nu var hinken tom. Hälften av fiskrenset som stod i ett ämbar invid var också försvunnet. Jag kom först att tänka på mink. Flera gånger har jag sett spår efter små tassar i sanden i vattenbrynet. Men mink tar väl inte mat med sig? Inte kan den ha stoppat i sig 18 fiskar under natten heller. Kanske vi har mårdhundar på ön? Nåja, ajöss med de fiskarna! Hallux vet inte vad han missat, och den eller de som varit och kalasat har säkert varit lyckliga över fyndet. Jag tror att Nelli hörde eller anade något när hon skulle ut på natten. Hon jagade kanske iväg inkräktarna innan de hann tömma fiskrensämbaret.

Vi tog upp näten och fick nya fiskar: 5 gösar, 2 gäddor, 1 abborre och ett tiotal kattfiskar blev det den här gången.

Jag njöt av att stå och rensa i solskenet på bastutrappan. Sämre kan man ha det en tisdag förmiddag!

En stor flock mesar åt frukost i björkarna. Det susade i luften när alla lyfte samtidigt. Flocken drog ett par djärva penseldrag på himlen innan de återvände och satte sig till bords igen, ivrigt diskuterande.

Vi skulle gärna ha stannat längre, men plikterna kallade, och det var bara att packa ihop efter lunchen och åka hem. Vi hinner kanske fiska flera gånger ännu i höst.

 

 

16.10.2018 kl. 15:14

Murare i flera led

Svärfar jobbade som murare. Han hann mura källaren och hjälpa till att spira upp väggarna på vårt hus innan han blev sjuk, i slutet av 1980-talet. Jag tyckte att han var en väldigt gammal gubbe då. Det slog mig här om dan att vi är i precis samma ålder nu. Vad en generation ändå går fort!

När faffa inte orkade jobba mer fick Kjell ta över murslevarna och den andra utrustningen, och fortsätta på egen hand.

Han klarade sig bra. Han har murat två öppna spisar, en bakugn, tre kakelugnar och lite annat smått.

Nu går stafettpinnen/murslevarna vidare. I dag är det Kjell som är den gamla gubben. Sonen behöver en spis. Det är hög tid att han blir invigd i murandets finesser. Hans 1,5-åriga son visar också stort intresse för murarkonsten, och alla andra karlsysslor med för den delen, så det finns hopp för framtiden för gambelfaffas lärdomar. Det känns gott att kunskapen får leva vidare, liksom de ingrodda murslevarna, hackan, linorna, vattenpasset och de andra verktygen.

09.10.2018 kl. 22:03

Mot vinteridet

Vi brukar utnyttja Slipens brygga när vi riggar av Bamse, om den är ledig. Det är många knopar, rep och muttrar som ska lossas, och många vändor att bära segel och rundhult innan allt är i bilen och på kärran.

Vattentankarna ska tömmas, det oljeblandade slagvattnet i kölsvinet ska pumpas upp, surrningarna på taljerepen ska öppnas, kilarna som håller masten ska slås ut... Vi höll på i flera timmar.

Bamsefar har konstruerat en oljeavskiljare för slagvattnet. Oljan flyter ovanpå och vattnet kan tappas ut genom kranen i botten. Det behövs oskäligt många uppsamlingskärl om man inte blir av med vattnet. Bolindern är, som sig bör med en gammal motor, lite dräglo.

Den avslitna förtöjningstrossen ser dramatisk ut. Trossen gick av efter splitsen.

Det är både sorgligt och skönt att avsluta säsongen. Vi hade nog tänkt oss på en tur norröver ännu, men det har blåst hårt och vi har hållit på med en massa annat. Vi får nöja oss med de tre 8, 11 och 14 dagars turerna och några dagstrippar, vi hann med den här sommaren.

En tuff buske har slagit rot på kajen. Nautors slip har nog förfallit sedan dess storhetstid. Nautors båtvarv finns numera öster om Alholmen. Före Nautors tid användes slipen för pappersbrukets timmerbogserare.

Klart för avfärd. Nelli verkar bekymrad. Hur tänkte ni nu? Hon brukar hoppa in i bakluckan. I dag fick hon klämma in sig i framsätet med mamma i stället.

Det utlovades hårda västliga vindar till fredag, så det var spännande att släppa iväg i medvind mot Pavis kaj. Nu fanns ingen återvändo. Manövern lyckades dock och vi kunde förtöja. Ett par av de andra båtarna som skulle tas upp måste lägga till med "fel" sida mot kajen på grund av vinden, trots bogpropeller.

Som väntat hade skrovet inga skador efter strandhugget här om sistens. Bottenfärgen var dock bortskavd ända till spacklet på kölen. Det fixar vi till våren.

Masterna flyttade vi med handkraft, som vanligt.

Någon lugn och vacker dag fäster vi träsaxarna som är takstolar, och drar presenningen på. Vila i frid Bamse! Vi ses till våren!

 

 

06.10.2018 kl. 12:27

En sån borde finnas i varje hushåll

Vi flyttar saker. Vi brukar göra det med jämna mellanrum. Ett utrymme behövs till något ändamål och ska tömmas. Sakerna flyttas någon annanstans. Vi har många ställen att packa in grejor i. Just nu är det garaget som ska tömmas och föuse som ska fyllas. Snart får vi in en bil i dubbelgaraget.

Jag ställde en försynt fråga: Måste vi ha så mycket saker? Svaret blev: Det här borde finnas i varje hushåll. Just så. Vi flyttar vidare då.

Hur skulle vi klara oss med mindre än tre traktorer, som inte är i bruk just nu, ett tjugotal båtmotorer och allt annat därefter? Värderade i pengar blir samlingarna inte dyrbara, men de är skrymmande i formatet. För min egen del samlar jag på mig garn, tyg, mattväft, tovningsull och liknande, så jag har inte mycket att säga när det gäller gubbens samlingar. Värre laster kan folk ha.

Douli kaar klarar sig sjölv. Vi har nog två stora, starka pojkar, och hjälpsamma grannar som nog skulle ställa upp med traktor och truck, men det SKA gå. Och det brukar lyckas.

Mallarna till oslojollen pockar fortfarande på uppmärksamhet. De kommer att få bida sin tid ännu ett tag. Bamse ska lyftas ur sjön inkommande fredag.

En av sönerna behöver få en spis murad innan kölden biter i. Kanske sen? Till Bamsefars många goda egenskaper hör att han inte släpper sig stressad. Han kan i lugn och ro ligga och lösa korsord och läsa deckare trots många väntande projekt. Saker får ta tid. Ofta är det så att saker man väntar på och ser fram emot får sitt värde redan när man drömmer om dem.

30.09.2018 kl. 18:26

Bamse på egna äventyr

Så hände då det som Bamsefar fruktat i 20 år. Bamses förtöjning i bojen gick av i stormen (22 m/s, 28 i byarna) och båten drev redlöst iväg med vinden. Han brukar oftast ro ut och fästa ankarkättingen som reserv, eller göra fast en extra lina när det utlovas storm. Men inte nu.

Den här gången hade vi dock tur. Den nordvästliga vinden parkerade Bamse snyggt och prydligt uppefter en vassrugg. Botten är mjuk lera.

Vi fick ett telefonsamtal och släppte allt vi hade för händer och körde till slipen. Det var en enorm lättnad att se att båten stod upprätt. Fören rörde sig i sjön.

Vi kontaktade den landsomfattande föreningen Trossi, som sände uppgifterna vidare till Jakobstads räddningsbåt Otto Malm. Efter en dryg halvtimme fick vi hoppa ombord, och Otto Malm närmade sig försiktigt den strandsatta båten.

Lyckligtvis räckte djupet till, och en man kunde hoppa ombord med en bogserlina.

Vågorna hade arbetat ner Bamse i gyttjan, och den gick inte att rubba. Bamsefar och en man till gick ombord och fäste en tross i masttoppen, för att kunna kränga ner båten så att kölen skulle lossa från dyn.

Nu lyckades operationen. Otto Malms kraftiga motorer drog sakta men säkert ut Bamse på djupt vatten. Ännu återstod det spännande momentet att få fast båten i bojen igen.

Bamse och Otto Malm kopplades ihop sida vid sida. Trots de båda båtarnas myckna knuffande i vågorna lyckades Bamsefar fästa två linor till bojen.

Vi fick tacksamma stiga i land medan Otto Malm skyndade vidare till följande nödställda. Dykarbåten hann sjunka vid bryggan innan de kunde ingripa.

Vilken lättnad att äventyret slutade lyckligt! Otto Malms besättning kändes lugn och trygg. Det var så behagligt att få släppa hela ansvaret och lita på att de skulle reda upp läget. Tack till alla frivilliga som på egen tid ställer upp och är med i sjöräddningsföreningarnas verksamhet! Nu stod ju inga liv på spel, men vattenståndet var + 65 cm på förmiddagen, och det sjönk hastigt. Innan vi var hemma var noteringen + 40. Till kvällen utlovas + 12. Med en halv meter mindre vatten under kölen vet jag inte hur vi skulle ha burit oss åt för att rubba båten.

Nu ligger Bamse vid sin boj igen. Den enda "skadan" är en halkip i brons, som gick sönder vid bogseringsförsöket. När det lugnar i kväll ska vi ro ut och ta ner trossen som blev kvar i masten.

27.09.2018 kl. 14:08

Ödet

Ibland ligger jag vaken rätt länge på nätterna. Det gör inte så mycket. Jag sover mer följande natt i stället. Tankarna svävar omkring som damm i ett soligt rum när man ligger och dåsar. Ofta tycker jag att jag kommer på väldigt viktiga saker på nätterna. Likt troll, så tål de inte alltid dagsljus. Det som var viktigt på natten blir bara trams följande dag. Här om natten började jag nysta på en tråd om hur vi hamnade att bo där vi är nu.

I senare halvan av 1980-talet började vi leta efter ett hus. Vi bodde i vindslokalen i mina föräldrars hus. Billigt och bra och nära till mommo när barnen behövde skötas. Vi såg på ett ruckel i Skutnäs, ett grundrenoveringsobjekt i Norrby i Kronoby, ett hus med mansardtak i centrala Nykarleby och åkte annars omkring i nejden och såg vad vi skulle vilja ha och vad vi inte skulle vilja ha.

Vi såg på det här huset många gånger utan att våga satsa på det. Till slut blev det så att vi byggde ett som ser ut så här.

Tänk om vi blivit nykarlebybor eller kromboa i stället! Livet skulle ha gestaltat sig helt annorlunda då. Det är mycket som hänger på de beslut man tar, eller slumpen, eller en högre makt som styr och ställer, oberoende av hur vi försöker forma vår framtid.

Nu hamnade vi här, och gott så. Jag skulle inte vilja ändra på något i mitt liv. Bättre än just nu kommer vi aldrig att få det. Framtiden kommer obönhörligen att bjuda på sjukdomar och krämpor. Men ännu är vi starka och friska och har allt vad vi behöver. Kan en kvinno ha e na betär?

25.09.2018 kl. 22:20

Goda nyheter

På onsdag kväll fick vi veta att det finns någon skogsägare som hett önskar sig överlopps granplantor. Vilken lycka!

Vi har satsat hårt de två senaste dagarna, och fått ner tre lådor (360 plantor) per dag, och nu är hygget täckt! De fem återstående lådorna fick vi föra tillbaka till skogsvårdsföreningen för vidare befordran. Härligt! Jag är så tacksam att våra skamfilade kroppar höll för påfrestningen. Fötter och ben värker när vi kommer hem. Handleder och fingrar värker på nätterna. Kjell har stått på knä och stoppat om plantorna, så han har sjuka knän också. Jag har stått med ändan i vädret, så mina knän har hållit bättre. Och jo, vikten gick ner ett kilo på två veckor. Det är 17 år sedan dagens notering senast var aktuell. Ännu en anledning att glädjas åt att ha fått byta ut det stillasittande arbetslivet mot en friare och rörligare tillvaro.

Egentligen är det inte tråkigt att plantera, men tungt för kroppen. Vi fick ner 2.280 plantor på 9 arbetsdagar. Det är säkert skrattretande för ett proffs. Till vårt försvar måste nämnas att marken är hopplöst stenig.

Nelli har vakat över oss på dagarna. I dag gav hon skall två gånger.

Minsann fanns det nya älgspår i det torrlagda diket. Vi var lite oroliga för att träffa på varg, men de var säkert någon annastans de här veckorna.

Nu får vi återgå till vardagen. Jag minns knappt vad vi brukar hålla på med. Äpplena ruttnar bort och trastar och skator kalasar på dem som är kvar på träden. Man ser knappt ut genom de flugskitna fönstren. En höststädning skulle säkert vara på sin plats. Men först ska jag ha alla ungar och barnbarn på kalas på söndag. Jag fyller 62, och det ska firas. Vi ska va glad tå vi får va mee, som scouterna brukar säga.

20.09.2018 kl. 21:56

Längre in i skogen

Den uppmärksamme har kanske märkt att bloggen bytt namn. Jag har aldrigt gillat namnet riktigt, men drog till med något för att komma igång, då för drygt två år sedan.

Vi har faktiskt inte varit så värst äventyrliga de senaste åren, utan tvärt om försökt färdas så tryggt och planerat som möjligt, med ett dagligt getöga på väderprognoserna. Numera har vi ju möjlighet att sticka iväg nån dag när prognoserna lockar och stanna tills vädret blir lämpligt för nästa etapp. Det är ett privilegium som vi utnyttjar till fullo.

Jag måste väl bekänna hur det går med skogsplanteringen också. Hmm. Vi har fått ner hälften av plantorna i dag, men marken håller på att bli täckt. Det betyder att någon merkonom bland oss har haft väldigt långa metrar. Avståndet mellan plantorna skulle vara 2 – 2,4 meter, egentligen. Konstigt att det jämt är mitt fel när något går åt skogen. De överlopps plantorna, 600-800 stycken, kan inte returneras. Följaktligen får vi traska omkring i planteringen och trycka ner dessa där avståndet är för stort. Det blir jobbigt. I synnerhet som det är de stenigaste ställena som blivit glest planterade. Jag hann redan glädja mig åt att vi har bara två dagar kvar att plantera. Vi får ner två lådor (240 plantor) per dag och är helt slutkörda när vi kommer hem på kvällen. Sen vi fick veta att allt måste ner i jorden betyder det att vi får gå runt och hitta ställen i minst 6 dagar till. Jag är nog besviken.

Meenn, nu får vi njuta av frisk luft i några dagar till och går garanterat ner i vikt. Vi är genomsvettiga dagarna i ända. Man blir det av att kliva från sten till sten, och sen ner i ett meterdjupt hål emellan, varvat med rishögar från kvistningen, när vi avverkade för ett par år sedan.

Lunchen består av en uppvärmd ärtsoppsburk, så den blir man inte fet av heller. Vårt gamla Trangiakök har fått komma till heders igen.

Men visst ser de tuffa och livskraftiga ut där de står, väl omstoppade! Ännu har de inte insett livets allvar i sin nya biotop. En del av dem står på en sten och en del står i mossan mellan stenarna. Det återstår att se vilka som drog vinstlotten.

18.09.2018 kl. 18:21

Åt skogen

Ja, ja, ja, jag vet! Man ska inte göra så här när man planterar skog. Jag var så glad att skogsbruksingenjören inte kom och kollade hur det går för oss. Han skulle ha skrattat ihjäl sig, och det hade varit synd på en trevlig karl.

Vi fick i alla fall ner en låda plantor, 120 st, på eftermiddagen. Nu har vi bara 23 lådor kvar. Vi mårar på. Vi har ju inte så bråttom. Nu har vi både seglat och varit vid villan, så det är väl dags att göra lite rätt för sig nån gång.

Det är närmare 25 år sedan de första träden blev huggna på det 3 ha stora skogsskiftet. De sågades till byggvirke.

Sedan dess har vi huggit ved för husbehov, och nu är nästan hälften av träden borta. Det är hög tid att förnya.

Skogen har delvis förnyat sig själv på det först huggna området. Nu kan vi bara komplettera.

Kanske vi hinner få mera rationella rutiner innan alla plantor är nedplockade. Men faktum är att marken är så stenig att man av ren medkänsla måste stoppa om de små liven för hand, om man hittar någon jordplätt där planteringsröret kan föras ner,

Det har varit många om och men innan vi kom till skott med planterandet. Vi beställde plantor redan våren 2017, men då insjuknade Kjell i en streptokockinfektion, så vi sköt upp projektet till hösten 2017. Då fanns det plötsligt inga plantor att fås, så vi fick en ny chans våren 2018. Då var marken så torr att vi inte trodde att plantorna skulle överleva. Följande utlovade datum var i slutet av augusti. Nu blev förseningen bara en vecka, och här har vi dem nu.

Det är väldigt vackra plantor, så vi har bara oss själva att skylla om det inte blir en vacker skog av dem, om 30 år eller så. Vi ska tro att någon får stor glädje av dem, liksom vi fått av skogsgenerationen innan.

 

10.09.2018 kl. 21:06

Hösttur IV

Väderprognoserna började visa hårda ostliga till sydliga vindar till slutet av veckan, och sådana var vi inte så intresserade av. Hellre lämnade vi Kallviken, med blåbären på Tulterberget och det idylliska Lövånger, åt sitt öde.

På torsdag morgon styrde vi hemåt. Den måttliga vinden var nordlig, och gav oss runt 6 knops fart för fulla segel. Sjögången från sidan gjorde igen tillvaron obekväm under däck. När man styr ser man hur och varför båten kränger,men under däck kastas man planlöst och omotiverat omkring. På frivakten är det säkrast att ligga i kojen, så hålls man åtminstone på plats.

Dagen var solig och fin. Efter 10 timmar lade vi till vid Köpmanholmens brygga i Larsmo skärgård. Nelli var lycklig att seglatsen var över och låg som en trasa på kajen.

Det fanns gott om bär på ön. Vi satsade fredag förmiddag på bärplockning.

Så blev höstturen en provianteringsresa ändå. Jag höll på med rensandet hela eftermiddagen. Det var varmt, soligt, lugnt och tyst. Helt ljuvligt. Vi hade inte alls lust att åka hem. Det var ett enkelt beslut att stanna en natt till. Under natten trummade regnet på däck. Det var skönt med en brasa i kaminen medan morgonkaffet kokade. Inomhustemperaturen är 10-13 grader när man stiger upp så här års. Men under täcket är det gott att vara. Vi brukar sova djupt på nätterna.

När vi körde hem på lördag förmiddag sken solen igen. Vi kände oss lyckliga och nöjda med den veckolånga färden. Nu var vi redo att ta itu med både skogsplantering och äppelskörd igen.

Väl hemma blev vi dock varse att också paradiset Köpmanholmen har sina ormar. Vi plockade 50 fästingar ur pälsen på Nelli, och ytterligare 15 dagen därpå. Själva hade vi också varsin, som vi inte fick ut hela, utan huvudet blev kvar i skinnet. Nelli har inte fått någon behandling mot fästingar i sommar, hon har bara haft ett par stycken på hela säsongen. Kanske det dröjer ett tag innan vi vågar oss till Köpmanholmen igen. Men det var roligt så länge det varade.

08.09.2018 kl. 22:58

Hösttur III

Vinden var mycket riktigt sydlig på måndag morgon. Vi hissade alla segel och satte kurs mot nordväst. Det blåste friskt och vi hade god fart, 6-8 knop. Det gick inte så tungt att styra när vinden kom in lite från sidan (slör). Tillvaron under däck var dock bökig i sjögången.

När vi närmade oss Byviken på Holmöns norra sida började vi fega ur. Senast gick vi på grund strax invid förtöjningsbojarna. Sanden har en tendens att fylla hamnbassängen.

Vi styrde mot trygga Ratan i stället. 8 timmar efter start kunde vi förtöja vid bryggan. Det var ljuvligt med en varm dusch.

På kvällen jagade vi kantareller på Rataskäret, men där gick vi bet också i år.

Morgonen var dimmig, men innan vi ätit och gjort oss klara tittade solen fram. Vi körde norrut, till Sikeå, på ett par timmar.

Nelli log stort när vi närmade oss land. Hon gillar inte sjögång.

Eftersom vi hade bara en funktionsduglig cykel stannade Kjell och Nelli kvar ombord medan jag cyklade till Robertsfors. Nelli gnällde olyckligt hela tiden jag var borta. Kjell gick på en länk med henne för att distrahera, men han måste hålla henne kopplad för att hon inte skulle sätta iväg efter mig. Det är jobbigt när flocken inte är samlad om man är vallhund.

Jag hade inte så vidlyftiga ärenden, men det var skönt att komma iväg en stund. Jag shoppade billig getmesost på ICA och handlade enligt "köp 3 – betala för 2"-principen vid systembolaget.

Det är frestande att köpa mer än man behöver. Den finska alkoholskatten tycks vara åtskilligt större än den svenska.

På kvällen jobbade jag vidare med mitt evighetsprojekt – "stick-å-riv-upp så är du sysselsatt". Jag ska försöka att inte köpa svart garn flera gånger. Jag ser inte vad jag gör och så blir det fel igen. Det är tröjans framkant som vållar problem nu.

Vi tampades med en svag nordanvind under etappen till Lövsele på onsdagen. Det blev lite problem vid förtöjningen. Vinden tog tag i aktern och vägrade släppa greppet så att vi skulle kunna angöra bryggan som vi tänkt. Det var bara att ta skeden i vacker hand och lägga sig med andra sidan mot kajen i stället. Vi förtöjde i strandalarna också i år. (Fotot är från 2016. Då var det lugnt.)

Vi hade stora förväntningar på ett kantarellställe vi hittade i fjol. Innan vi stack till skogs lade vi ut ett par nät. Några kantareller hittade vi inte, men blåbären var stora och fina, så vi plockade dem i stället. Det blev 1,5 ämbar bär.

När jag rensat bären var det nästan kväll, så vi tog upp näten. Där fanns inte en stjärt! Nu blev vi allt snopna. Men i brist på bröd äter man limpa. Jag kokade några ägg som tillägg till sillsmörgåsarna och gjorde en svampstuvning på konserverade champinjoner. Vad är nu abborrar, sikar och kantareller när det finns konserver? Vi tyckte det var riktigt gott.

08.09.2018 kl. 22:15

Hösttur II

Under söndagsfrukosten planerade vi resans närmaste fortsättning. Strömmingsbådan, Rönnskär och Norrskär skulle ha lockat. De ligger sydväst om Replot, en dagsetapp bort. Där är stenigt, och de låga skären ger inte lä, så vi skulle behöva ett par lugna dagar för att hinna utforska dem. Söndagen lovades bli lugn, men på måndag skulle det bli rätt stark sydlig vind, som på tisdag skulle vrida till nordlig. 

Replot sydvästra sida fick ligga kvar till en annan gång. Vi styrde mot Björkö hamn, på norrändan av ön.

Ritgrund låg i vår väg, så vi passade på att ankra och äta lunch där. Nu bongade vi en fyr i alla fall. 

Båken byggdes i mitten av 1800-talet, men modifierades på 1940-talet till fyr. Den är den enda i sitt slag i landet, och är fortfarande i bruk.

Lotsstugan börjar se sorglig ut, men fyren är i fint skick.

Med motorbåt kan man lägga till i hamnbassängen.

Dagen blev verkligen lugn och solig. Ute till havs ruvade dimman.

I Björkö hamn fanns gott om plats. Vid bryggorna låg bara ett par fiskebåtar.

Efter kaffet monterade vi ihop cyklarna och trampade iväg mot byn.

Kyrkan är liten och fin, men den är stängd så här års, så vi fick nöja oss med att se utsidan.

Björkö ser riktigt livskraftigt ut. Både äldre och nyare hus såg bebodda ut. Trafiken var onödigt livlig så här på söndag kväll, när folk kommer från sina sommarstugor. Vi fick stup i kvarten stanna och kalla in Nelli till sidan.

Hon tog sig ett rejält bad när vi kom fram till Svedjehamn, 6 km från fiskehamnen. Vi andra beställde dagens fisk och en flaska vitt vin i Salteriet.

I sinom tid fick vi tre kokta abborrbyxor, potatis och wokade/slakade grönsaksstrimlor. Det var riktigt gott. Den bubbliga såsen som täckte fisken såg dock inte så aptitlig ut. Nu fick jag ett mattips. Nästa gång ska jag koka abborrarna i fiskfond i stället för att panera och steka dem.

En slända solade sig på Kjells ärm under hela måltiden. Han kände sig hedrad när den ville tillbringa en av sina få timmar tillsammans med honom.

Vi hann äta färdigt innan restaurangen stängde kl 18. Då cyklade vi till utsiktstornet Saltkaret. Det är väldigt gediget och välbyggt.

Utsikten imponerade.

När vi skulle åka vidare blev det problem med Kjells styrstång. Den glappade, och hjulet lydde inte hans önskemål. Han klarade läget genom att hålla styrstången i 45 graders vinkel mot hjulet de återstående 4 kilometrarna. Det var nog lite kämpigt.

Lyckligt tillbaka vid båten träffade Kjell en militärkompis, som han sett bara en gång under de 40 åren sedan det begav sig. Det blev ett glatt återseende.

07.09.2018 kl. 17:07

Hösttur I

 Så kom vi då iväg på seglats, hals över huvud. Vi skulle ha fått granplantor på torsdag i förra veckan, men de syntes inte till. Vi hörde försiktigt efter dem på fredag eftermiddag, och fick veta att de kanske kommer om en vecka. Så snopet! Här satt vi och väntade med spänning alldeles i onödan. I all hast krafsade vi ihop lite kläder och tömde kylskåpet. Vi bunkrade bränsle och packade in allt i Bamse. Vi sov vid bojen så själen också skulle hinna med på resan. 

Lördag morgon var lugn och härlig. Vi satte kurs på Vasa skärgård, för vinden var i princip nordlig. Vid Stubben tog vi farleden söderut, körde över Östra gloppet, körde runt Köklot och svängde in i Djupkastet.

Stränderna ser steniga och ogästvänliga ut, men det går en rätt bekväm stig längs åsen.

Den går till en skogsväg, som efter ett par kilometer kommer till Köklot landsväg i Norrskat.

Vi blev överraskade av att gårdsgruppen är så stor och livskraftig. Här finns både nya och äldre hus, och alla verkar bebodda. Vi både såg och hörde grupper av barn. De har nog långt till skolan. Det är 19 km till Replotbron, och en bra bit till innan de kommer fram.

Samhället är riktigt idylliskt, med vatten på flera sidor och prydliga gårdsplaner med perfekta vedstaplar.

Hamnen lämpar sig enbart för mindre motorbåtar.

Promenaden räckte 2 timmar. Vi blev trötta, men Nelli blev spralligare ju längre vi gick. Hon njöt med hela kroppen.

 

 

05.09.2018 kl. 20:54

Veckans vardagligheter

På fredag kväll drog Bamsefar in de sista skruvarna i det övre köksskåpet. Vi plockade genast ihop mat och maskiner och begav oss till sommarstugan. Det småregnade, så vi paketerade in det omålade skåpet väl innan vi åkte iväg.

Under lördagen hängde vi upp det. Innertaket är ganska snett, så vi fick sänka skåpet några centimeter för att dörrarna skulle kunna öppnas.

Det blev precis så fint som jag hade hoppats. Inredningen ska ännu kompletteras med några detaljer.

Följande projekt var att lyfta ut kosangasflaskan och dra kopparrör genom väggen till en brytare invid gasspisen. Sen fick det räcka med jobb för den dagen.

På kvällen tände vi några marschaller. Blåsten hade lyckligtvis avtagit, så de hölls brinnande. Nelli var väldigt rädd för alla smällare och raketer som smattrade på alla sidor. Helst ville hon sitta i famnen, så stor hon är. Det verkar som om folk satsat ännu mer än vanligt på fyrverkerierna under årets villa-avslutning. Lugnet lade sig över sjön först närmare midnatt.

Söndagspysslet blev att gräva ner slaskröret från diskbänken ett tiotal meter ut till sandfältet invid stranden. Det gick bättre än vi befarat. Sen fick jag pröva diskbänken. Det var ett sant nöje. Lyckligtvis hade jag sparat upp disk ända sedan fredag kväll, så jag fick pröva ganska grundligt.

Mot kvällen blev det vindstilla och uppehållsväder. Vi var så glada att vi inte behövde åka hem. Det brukar vara så trist att ge sig av just som det är som bäst vid skäret. Vi lade ut näten och eldade bastun.

Fångsten blev precis lagom stor på morgonen: en gös, två abborrar och några kattfiskar. Efter lunch lyckades vi slita oss och åkte hem för att ta itu med sådant som väntade där.

Jag fortsatte med äppelskörden. Vi invintrade också vårt enda bisamhälle.

Honungsskörden blev över förväntan. Jag trodde att de inte skulle ha hittat någon nektar i sommar när det varit så torrt, men tji fick jag. Egentligen behöver vi ingen ny honung, men samhället måste komprimeras om de ska klara att hålla värmen i vinter. Honungen står ju sig.

Vi har hela sensommaren pratat om att göra en hösttur norröver med Bamse. Det verkar som om vi får skjuta på resan någon vecka till, för nu ska vi äntligen få granplantorna som ska växa på kalhygget i Kronoby. Det ska bli spännande att se hur vi klarar dem. Och alla älgflugor och vargar och björnar och ...

27.08.2018 kl. 19:17

Semester

Bröllopet är över.

Brudparet var så stiligt att tårarna droppade och snoren rann, åtminstone på mig. Kavringssnittarna verkade uppskattade, för de tog slut. Den övriga beståningen var också till belåtenhet. Jag for hem med alla fyra barnbarn efter klockan 21. De hade haft roligt med de andra ungarna på festen och var lyckliga över bröllopet - det första de någonsin upplevt.

Att natten blev en katastrof med blodsockervärdena har jag bara mig själv att skylla. Grabben blev låg, 2,2, och jag stoppade i honom yoghurt, trip, siripiri, bulle med mjölk och saft. Följden blev naturligtvis alltför höga blodsockervärden, så resten av natten höll jag på att dosera mera insulin. Men gott så. Jag behövde åtminstone inte släpa honom i koma till bilen och köra till akuten, medan de tre övriga låg hemma.

Söndagen veks åt barnpassning medan brudparet städade bort efter festen. 

På måndagen tog jag itu med äppelskörden. Fyra ämbar fallfrukt blev mos, men det märks knappt att äpplena minskat. I år blir det massor av äppelvin. Det kan vara bra att ha.

På tisdag tog vi semester och for till villan. Diskbänken är klar, så vi radade in oss i Bustern så gott det gick.

Äntligen! Som jag har längtat. Småningom ska det bli överskåp för kärl också, men jag är lycklig över vad jag har just nu.

Nu ska vi koppla av och ta vara på de sista sommardagarna. I helgen blir det villa-avslutning, venetsiansk afton. Det verkar som om vi skulle bli allena på villan, och gott så. Vi trivs väldigt bra på tumanhand också.

 

21.08.2018 kl. 18:26

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar