Midsommarseglats

Redan 10 dygn före midsommar började vi med spänning följa med väderleksprognoserna. De blev mer avskräckande vartefter helgen närmade sig.

Eftersom vi numera undviker motvind när det går, föll det sig naturligt att starta redan natten till tisdag i midsommarveckan.

Vi bunkrade upp ordentligt, surrade jollen på däck och kom iväg vid halvtiotiden på måndag kväll.

En jämn och kraftfull sydlig vind gav oss en härlig seglats med farter mellan 4 och 7 knop. Sjögången var måttlig, fast det blåst hårt under dagen. 

Här finns en videosnutt från seglingen:

Som vanligt turades vi om med 2 timmar till rors och 2 timmar under däck. Det blev inte mycket sömn, så när vi förtöjt vid Sikeå på tisdag morgon kröp vi till kojs och sov gott till lunchtid.

Efter nypotatis och sill gick vi upp till storloppiset Andra varvet. Där handlade vi en hel kasse med böcker, en fin tekanna för mina torkade örter och en sockerströare. Den sistnämnda ger Bamsefar fina vibbar från det glada 60-talet.

Då dagens regn upphört gick vi på en hundpromenad genom villaområden och längs skogsstigar.

Här finns mycket att se, som påminner om sågverksindustrins storhetstid vid sekelskiftet.

Efter frukosten på onsdag morgon grävde vi fram de hopfällbara cyklarna ur akterkajutan och trampade iväg 7 km till Robertsfors.

Vi prövade nu en ringlande, backig grusväg, Krogsvängen. Vägvalet utföll till belåtenhet. Här var ingen trafik och Nelli kunde springa fritt. Hon utnyttjar hela körbanan för att inte missa någon spännande doftsignal. Det är jobbigt att cykla med henne i band längs de smala asfalterade vägarna, trots att de svenska bilisterna är så hänsynsfulla.

Längre fram, längs cykelvägen, hittade hon ett par fina badställen.

Vi behövde just inget från affären, men passade på och åt lunch vid en grillbar med uteservering, där Nelli kunde ligga under bordet.

Hemfärden gick genom det idylliska bruksområdet. Vi konstaterade att vi alla tre är i läge att förbättra konditionen.

Torsdag morgon gjorde vi loss och styrde mot Ratan. Det var lugnt och soligt. Navigatorn hittade inga satelliter. Den verkar inte gilla att vara ute i regn. Vi hittade bra också utan den.

Vi valde den norra infarten.

På kvällen gick vi 2 km till en nedlagd såg, där det borde finnas en geocache. Den gäckade oss dock. Inte ens en gammal kultändare stod att finna bland bråtet, så vi gick tillbaka till hamnen.

Kvällen var stilla och vacker, men till fredag utlovas hårda vindar. Det är skönt att kunna ligga kvar tills vi får lust att fortsätta. Det blir kanske att ha regnkläder på vid midsommarstången i år.

 

22.06.2018 kl. 10:44

Vi prickar av besiktningslistan

I morgon kväll ska en av segelföreningen SSJ:s besiktningsmän komma och granska att vi har all säkerhetsutrustning i skick ombord. Efter besiktningen får vi hissa föreningsflaggan. En lång lista med nödsignaler, flytvästar, reservkompass, ficklampor med batterier osv ska kontrolleras.

I kväll råkar det vara onsdagssegling. En imponerande flotta på 13 båtar håller sig nära startlinjen. Vi ligger vid vår boj på första parkett. Fast vi inte själva seglar ikapp njuter vi av att se kappseglarnas ansträngningar att få en bra start. Kvällens segrare blev Coomara, med vår måg som skeppare.

Tre hajar startade i sin egen klass. Föreningens grand old man Frank Hendrikson, 87 år, sitter till rors ombord på sin läckra, nyrenoverade Maritta, som är nästan lika gammal som han själv. De blev tvåa i dag. När sommarens onsdagsseglingar räknas ihop ligger Maritta på första plats.

Då vi hittat allt som finns på besiktningslistan, och Bamsefar kopplat in lanternorna, körde vi ut på en provtur. Varje vår måste man kontrollera att oljepumpen ger rätt mängd.

I de glycerinfyllda glasen, "glycerinTV", kan han räkna hur många droppar olja som rinner in i cylindern. Det ska vara två droppar i minuten. Genom skilda ledningar rinner också olja till olika smörjställen. Om oljemängden blir för stor, och inte tappas ut, kommer motorn att skena med oljan som bränsle, och då kan man inte stoppa den. Det går historier om folk som skjutit skenande kultändare med hagelgevär, utan att få motorn att stanna. Det ska vara måtta med allt.

Skeppshunden skulle nog helst stanna på land. Olika falla ödets lotter. Hon får åtminstone uppleva många nya dofter och miljöer när vi kommer i land i nya hamnar, och hon får gå på sina hundpromenader. Trots att hon inte trivs med motorljudet och sjögången tror jag att hon uppskattar att få vara tillsammans med sin flock.

10-litersdunkarna på däck har varit fyllda med äkta kovjokivatten hemifrån. Vi har fyllt vattentankarna i kväll också. Kanske är vi lite pjåkiga, men vi gillar inte jakobstadsvattnet, som kommer från Esse å, fast det skulle vara enkelt att tanka från en slang vid segelpaviljongen.

Och däcket fick vi owatrolat. Varje vår är vi tacksamma för vårt betongskrov. Ett 35 fots träbåtskrov skulle nog vara övermäktigt att hålla i skick. Det räcker mer än väl med däcket och överbyggnaden.

Fingrarna är värkande och uppnötta efter våtslipningen med den tunna D1 oljan.

Sen ska ytan strykas två varv med den tjockare D2 för att klara solstrålningen under sommaren. Men nog är vi stolta när vi är klara.

13.06.2018 kl. 21:33

Om att måla ett rum, vecka efter vecka

Nu haver jag målat precis överallt, men är ändå inte färdig. Det är en överraskning att det finns så oändligt mycket att måla i ett rum på 26 m2. Jag har de senaste fem veckorna målat taket, väggarna, golvet, listerna, spisen, och nu senast fönsterbågar och -karmar, men ännu är det inte klart. I dag kände vi oss väldigt lättade över att inte behöva börja bygga ett helt hus. Vi är nog för gamla för sånt. Förvisso har jag gjort annat än målat också.

Barnbarnen har varit här i flera omgångar, och då har vi enbart satsat tid på dem.

Moffa fick börja hjälpa till med årets barkbåtsflotta.

Vid villan längtar jag hett efter en köksinredning med diskbänk. (Den ska bli grön.) Det är nästan det enda som fattas nu, så jag är vid gott mod.

Vi borde också fortsätta med att slipa och owatrola Bamses däck.

Bamsefar har gjort ett början före regnet, men grovjobbet återstår ännu. Det ska bli euforiskt att få ett blänkande däck och få styra ut till havs. Men allt har sin tid. Lyckligtvis har vi möjlighet att disponera vår tid så som det bäst behövs. Här ska nog bli både långfärder och villaliv (med kök!) vad det lider. Vi mårar på.

 

09.06.2018 kl. 21:19

Replot - Björkö

Förra helgen hade vi möjlighet att med buss besöka Replot kyrka och restaurangen Salteriet vid Svedjehamn på Björkö. Dit vågar vi oss inte med Bamse.

Den lilla fiskehamnen är verkligen värd ett besök, för att inte tala om Cafe & Restaurang Salteriet.

Maten var enastående. Speciellt den havtornsmarinerade strömmingen var en upplevelse. Det möra köttet i huvudrätten kom från kockens egen boskap, som betar i Björköby. Vi skulle gärna ha stannat längre och sett oss omkring, men den här gången räckte tiden inte till några strövtåg. Utsikten från tornet Saltkaret, som syns på bilden, skulle säkert ha varit intressant.

Replot kyrka stod klar år 1781. Altartavlan och den vackert utskurna predikstolen flyttades från Gamla Vasas kyrka på 1840-talet, och räddades på så sätt från branden år 1852. Ena långväggen har sjunkit ner, och golvet lutar mycket. Först störs man av att allt är snett, men om en stund accepterar man skavanken som en del av kyrkans charm.

Med Bamse har vi besökt Replot hamn på östra sidan av ön, Vallgrund i sydväst och Klubbskat i nordväst. Fiskehamnen i Björköby har också tillräckligt djup att angöra med segelbåt. Därifrån är det ca 5,5 km till Björköby kyrkby och 6 km till Svedjehamn, så den hamnen känns lite ensligt belägen. Från Replot hamn är det ett par kilometer till affären i kyrkbyn, en lagom hundpromenad. Man kan också angöra en brygga vid Berny´s cafe & restaurang vid Replotbrons fäste. I kvarkens skärgård får man så lov att hålla sig till farlederna. Både sjön och sjökortet är pepprade med stenar.

01.06.2018 kl. 22:02

Tjugonde gången gillt

I fredags sänktes Bamse sakta och försiktigt ner i sjön för tjugonde gången.

Det blev en lång dag. Vi kom ner till hamnen redan på förmiddagen för att förbereda det sista; tjära vajerbändslena i masttoppen, pumpa luft i gummijollen, förbereda förtöjningstampar och fendrar och liknande.

Kvällen innan flyttade vi masterna ner till kajen med hjälp av bilkärran. Som alltid fick vi hålla på länge innan fallen och vajrarna var uppredda.

I år delade hela sju båtar på kranen. Vi önskade vara sist i kön och hjälpte till så smått med de andra båtarna. Det behövs många hjälpande händer med att fästa lyftremmar, vant och stag.

Solen gassade, men det blåste friskt. Tidvis kände jag mig rent omtöcknad av att traska fram och tillbaka i den starka solen.

Så var dagen över. Det var så skönt att sätta sig i den överbelamrade salongen och sleva in lite uppvärmd mat när alla andra gett sig av, och vi låg ensamma kvar vid kajen. Vi lyfte ombord seglen och rundhulten och tuffade sakta ut från hamnen och ut till vår boj. Ännu finns mycket kvar att reda upp ombord, både med riggen och under däck, men säsongen är inledd!

Trötta men nöjda släpade vi oss tillbaka till segelpaviljongen till fots. Kjell bar sin kultändarstartsko i handen. Det grämer mig att jag inte kom mig för att knäppa en bild av honom. De sladdriga sandalerna ger inte tillräcklig stadga åt foten för att kunna trampa igång motorn, så han hade en stadigare sko med för vänster fot. Jag tror vi såg rätt vingskjutna och komiska ut där vi linkade iväg längs Alholmsvägen, smutsiga och knallröda i ansiktet efter en hel dag i solen, och Bamsefar med sin startsko i handen.

 

28.05.2018 kl. 08:54

Vårsysslor och funderingar

Det är bråda tider. Fastän jag har hela dagarna på mig verkar tiden inte räcka till för allt som borde göras först. Men vid den tanken tar jag ett djupt andetag och ler. Det kommer nya dagar. Och kommer de inte så kan det göra det samma med jobben som väntar.

Jag jublar fortfarande invärtes varje morgon av lyckan att själv få välja hur jag ska tillbringa dagen. Jag uträttade inga storverk när jag kom hem från jobbet 17.30 och var helt utpumpad av dagens anspänning.

Nu mår jag bra både psykiskt och fysiskt.

- Min nervösa tjocktarm har läkt. (Du mår som du skiter, gammalt djungelordspråk.) 

- Synrubbningarna är ett minne blott.

- Att hitta ord när man ska redogöra för något är inte längre något problem. Möjligen är en förklaring att vi inte behöver prata så mycket här hemma på tu man hand. När någon av oss börjar prata så vet motparten redan hur orden kommer att falla.

- Det omättliga sömnbehovet har lite stabiliserats under det första lediga året, men 10 timmar sömn per natt hindrar fortfarande inte en tupplur i gungstolen tillsammans med katten, vid behov.

- Artrosen i fingrarna och åderbrocken på benen ger numera  inga bekymmer, med mera omväxlande sysslor och arbetsställningar.

-Vikten har omärkligt gått ner några kilo.


Senast jag besökte banken jobbade en ny flicka där igen. Vilken lycka att smarta, välutbildade kvinnor mellan 20 och 30 år får jobb, och inte behöver stressas av att gå arbetslösa! Att de mellan 30 och 40 får sjukskriva sig av stressen att kombinera jobb och familj är ett annat dilemma som inte jag kan påverka. 

Men det skulle ju gälla veckans sysslor: Tidtabellen för Bamses vårrustning är under kontroll. Kranen är beställd till 25.5, då vi ska sjösätta tillsammans med några andra tunga båtar. Masterna är lackade och botten är målad. Vi brukar owatrola däcket först efter sjösättningen.

Vi har också varit några dagar vid sommarstugan, nu när det varit så varmt och härligt. Vi har fiskat, målat och spikat lister. Det har varit skönt att få doppa sig i sjön när det blivit för svettigt. En skrakhona och svart-vita flugsnappare ruvar i holkarna.

Hemma har jag skurat växthuset och planterat tomaterna. Lyckan var stor när jag kom hem med ett lass komposterad kodynga på bilkärran här om dagen. Sådana dyrbarheter börjar vara en bristvara. De flesta kvarvarande bönder gör numera svämgödsel. Och förresten har få tid att lasta ett par skopor dynga på en bilkärra, mitt i vårbruket.

Sen blev det brått att gödsla och göra i ordning trädgårdslandet. Som vanligt har jag köpt för mycket frön. Lite måste jag nog förstora odlingsytan.

Det blir intressant att se hur sommarvädret blir i år. För ett par år sedan fick jag potatisen i jorden först efter midsommar. Nu är jag en hel månad på förhand. Senaste natt visade termometern minusgrader, så det är möjligt att vi är onödigt optimistiska med planteringarna. Förr i världen gällde 10 juni som första frostsäkra dag att plantera på.

Resten av tiden har gått åt till sångkörövningar, bröd- och bullabak och att sköta barnbarn. Nog så viktiga sysslor det också.

Det skulle vara dags att klippa gräset, men det är så vackert pärlbestrött på morgonen, innan solen torkat bort daggen.

Med den här farten blir det inte många dagar mellan hägg och syren, så nu ska här insupas vår för fulla muggar. Det är så underbart myggfritt under de ljusa och varma kvällarna.

19.05.2018 kl. 15:21

Växtkraft

Till den gågna veckans trevligare händelser hörde morsdagskalaset, som vi tjuvstartade med i helgen. Vi var 13 runt bordet. Det låter som en deckartitel, men ingen blev skjuten eller ens matförgiftad. Vi firade fem närvarande mammor.

Alla åt med god aptit.

Men tillbaka till vardagen. Att det ska vara så förtvivlat roligt att köpa frön på vårarna! Jag insåg sent omsider att jag inte har någonstans att göra av alla plantor jag drivit upp.

Tomatplantorna, som mörklägger tre fönster mot söder, ska förstås få flytta i växthuset.

Men alla de andra?

Nu ska det bli en blombänk längs husväggen. Någon sorts drivbänk, som kan täckas med gamla fönster och växthusplast under försommaren, så blir odlingssäsongen längre.

Hundar och höns har under åren grävt stora gropar längs väggen, så det har varit hopplöst att komma fram med gräsklipparen. Följaktligen har vitrot, kungsljus och rölleka frodats och vuxit sig meterhöga längs väggen. Det måste ju bli vackrare med en blombänk? Åtminstone de första veckorna, innan ogräsfröna, som finns i jorden, har grott.

08.05.2018 kl. 06:45

Islossning och vårkänslor

Den 16 april gick vi ner till sjön för att kolla isläget. Isen på Esse å hade gått upp, och strömmen jobbade hårt med istäcket vid vår hamn.

En ny koll en vecka senare gav grönt ljus i farleden. Vi var upptagna med annat, och sjösatte först 26.4.

Isen låg kvar inne i hamnviken, så vi fick dra bustern ut till öppet vatten. Vi klarade oss torrskodda i år. Det strömmade hårt. En remmare hade slitit sig och vaggade i vassen flera hundra meter bort. Den andra remmaren i porten försökte tappert sticka fram ur vattenvirvlarna då och då, men mest var den helt översköljd.

När vi närmade oss Sommarskäret blev det stopp. Vi fick dra upp Bustern på isen och skjuta den framför oss till land. Nelli förstod inte att akta sig, utan sprang ut på svag is invid stranden, och fick simma sista metern.

Vi var lyckliga över att ha nått vårt mål, och festade med kaffe och munkar.

Ett par dagar senare, när vi var klara med ett barnpassningsuppdrag, lastade vi bustern full av mat, verktyg och generatorn, och gjorde om färden. Nu kunde vi angöra i vanlig ordning. Isranden kom emot bara något tiotal meter norrut. Kvällen var solig, lugn och vacker.

På öns ostsida låg isen kvar.

Vi lade ut näten och fick fisk för flera måltider följande morgon.

Bamsefar tog sin vana trogen ett kvällsdopp, medan jag satt och såg på, iklädd min kära teddyhalare. Isranden har snabbt dragit norrut.

Fullmånen gav trolsk stämning på morgonnatten. Småfåglarna verkade ha en tävling i vem som var mest högljudd. Segrare blev nog taltrasten, som gav järnet söder om oss.

Följande dag gick åt till färdigställande av detaljer i golvläggningen. Vi hängde också upp en fågelholk. Vid vindstömningen här om sistens hittade vi en gammal gitarr. Det kändes fult att slänga den i Ekorosks energikontainer, så Bamsefar modifierade den till en tvåvåningsholk. Vi ska hoppas att den blir uppskattad. Ett talgoxpar var och inspekterade den, men kunde inte bestämma sig ännu. Ute över sjön jagade några måsar en havsörn under ilskna skrik.

Nelli njöt också av villalivet. Under dagen kröp isranden allt längre, och höll kvar ön enbart på norra udden. Termometern visade 30 grader i solen på sydsidan.

Vi eldade bastun och fick som alltid ett härligt bad. En del av oss simmade i sjön.

På kvällen fick vi besök och en glad överraskning. Vår släktklan har utökats med ytterligare en sonakono och två bonusbarnbarn. Att bevittna de nyförälskades lycka värmer hjärtat. Jag känner mig bönhörd.

01.05.2018 kl. 22:19

Här har du ditt liv!

Vi (mest jag) har kommit igång med döstädningen på vinden. Det är en bra årstid för sådant nu. Det är ljust och varmt och inget man måste ta itu med utomhus. Genom kakeltaket hörs spovens rop och tofsvipans gnällande. Vindstömningen känns i armar och ben. Det är också omtumlande rent psykiskt. Här finns fragment från många liv, mest våra egna.

Som korrespondensen mellan åren 1976 och 1980, när Bamsefar studerade i Vasa, och efteråt gjorde militärtjänst. Man skrev brev på den tiden, eftersom man träffades bara i helgerna, och knappt det under militärtiden. Postgången var snabbare då. Om man sände brevet i början av veckan hann man få svar innan helgen. Just nu har jag inte lust att läsa dem, men kanske senare. Det samma gäller mina gamla skolböcker och -häften.

Här finns alster från navigationskurser, oljemålnings-, keramik- och sävarbetskurser. Ännu i somras tog jag lite säv (som också finns lagrad nånstans), ifall jag skulle få lust att fläta något.

En hel sopsäck med kvinnokraft. Den kan jag inte slänga. En del av yllesockorna är hela och har par, men de flesta har hål på häl och tå. Jag planerar att tvätta dessa i varmt vatten i maskin, så de filtar ihop. Sen klipper jag det användbara materialet i rektanglar och syr ett lapptäcke. Det blir troligen för styvt och tjockt att använda till något klädesplagg, men det kunde bli en gullig kudde, en gungstolsmatta eller kanske ett helt sängtäcke. Men det får bli ett projekt till vintern.

Vi har burit ner lådvis med ungarnas kläder, söndriga leksaker och skolböcker. Skolhäftena får de själva gå igenom och slänga. Konstigt nog finns det mest av dotterns saker, fastän alla flyttat hemifrån i 18-19-årsåldern. Jag misstänker att pojkarnas saker och böcker har varit utsatta för heavy duty, så det har inte blivit något över att föra på vinden.Utom skor då. Ingen av dem har haft något stort behov av fysisk träning. Trots det har vi massor av fotbollsskor, skrinnskor, slalom- och snowboardskor.

Vi har också haft ett rejält virkeslager på vinden. Det får nu flytta på föusvinden i stället. 

Ännu har jag bara gått igenom ca en fjärdedel av utrymmet. Men det är ju inte så brått. Om man samlat i tiotals år kan man inte måsta tömma på en vecka.

Hittills har sex fyllda bilkärror förts till Ekorosk. Präglad av mantrat "Bakett kriiji tå int e finnsta naating" har vår generation svårt att slänga saker. Nackdelen med att ha gott om utrymme är att det går att spara allt. Men nu har också de hemsydda kapporna från 1980-talet blivit energiavfall. Jag blygs. Samtidigt känner jag en stor lättnad att ha blivit av med skräpet, och att själv ha fått bedöma vad som ska ut ur huset. Kalla det fast feng shui!

26.04.2018 kl. 10:01

Veckans mattips - snabbt, enkelt, gott och billigt

Jag läser nyfiket alla recept som publiceras i dagstidningarna. Oftast blir jag besviken och orkar inte läsa dem till slut. Där finns alltför många märkvärdiga och okända ingredienser. Tacka vet jag vanlig mat!

Min nya lunchvurm är wokade grönsaker: en lök, en stor morot, strimlad med potatisskalare (den sista bilen skuren i smala skivor), några buketter broccoli och kanske lite bönor, eller vad man nu råkar hitta i kylen,. Eller trattkantareller ur frysen. Färdigt i ett nafs, bara lite salt och peppar på. Kanske i sällskap av någon överbliven köttbulle eller ett par knackkorvar, eller som i tisdags, byxad gösfile. Urläckert!

När barnbarnen är här blir det jämt bärsoppa av blåbär och hallon, och ibland jordgubbar. Den är avredd med potatismjöl och lätt sockrad. De älskar den.

Kvällsmaten här om dan blev nykokt potatis och salt fisk. Kryddströmmingen enligt Martha Johanssons gamla recept har stått i kylen i flera veckor, men är väl konserverad och fortfarande lika god.

Jag har tröttnat på skinka och korv som smörgåspålägg. För att få omväxling till osten brukar jag grava lax. Den är god att äta med potatis också. En laxfilé kostar mellan 9 och 13 euro/kg, och färdigt gravad minst det dubbla.

Gravad lax (eller regnbågslax)

En laxfilé på ca 1 kg läggs med skinnsidan ner i skål med kanter. Plocka bort benen som sticker upp ur ryggfilén med tång. Strö över 4 msk salt, varvat med 4 msk socker. Lite citronpeppar och torkad dill över. Låt stå i kylen i två dygn. Vänd den ibland med köttsidan neråt i saltlagen som bildats. Sen är det bara att skära sig skivor vartefter det behövs. Den är rätt salt och står sig gott ett par veckor i kylen, om man inte hunnit äta upp den innan dess.

Marthas kryddströmming

400 g strömmingsfiléer täcks med en lag av hälften 10 %-ig ättika och hälften vatten, i ett dygn.

Häll bort lagen och varva strömmingen med en blandning av

1 msk salt

4 msk socker

ett par tsk hel svartpeppar

1 skivad lök

(dill)

Färdig efter 2 dygn. Står sig flera veckor i kylen. God som smörgåspålägg också.

 

En annan favorit är grisschnitzel. Jag skäms lite med tanke på svinfarmarna, när jag köper en yttrefilé för 5-8 euro/kg. Den skulle vara värd betydligt mera. Schnitzlarna är lite omständligare att tillreda, men de blir väldigt goda, och man får ca 13 biffar av en 1,6 kg:s bit för 10 euro.

Jag brukar skära bort fettet och hinnan på undersidan av skivorna innan jag bultar dem på båda sidor, vänder dem i ägg och skorpsmulor och friterar i olja. Salt och peppar, och kanske rosmarin på.

Sådan mat brukar vi hålla i gång på, varvad med köttbullar, gäddfiléer och vad som råkar vara aktuellt - vanlig, billig husmanskost.

19.04.2018 kl. 14:43

Priset på barn och andra människor

Nu är jag arg. Varje gång jag knäpper på radion i dag får jag höra att vår fantastiska regerings senaste giv är att vi alla ska få en personlig prislapp för vår sjukvård, och att någon räknat ut att det kostar 150.000 att föda upp ett barn. Skitsnack, säger jag, om någon skulle fråga.

Våra ungar har i alla fall inte kostat så mycket. Vi har haft mat på bordet varje dag och tak över huvudet. Vad beträffar dyra nöjen så har man så roligt som man gör sig. De har själva fått välja vilken utbildning de varit intresserade av, och vi har bekostat skolan utan några problem.

Och ifall de skulle ha kostat så mycket som 150.000, och vi i stället levat utan barn, så skulle vi ha haft 450.000 på kontot i dag, som 62-åringar. Och vad skulle vi med de pengarna till? Inga pengar i världen uppväger att ha 3 barn och 4 barnbarn, som man får umgås med så mycket man vill.

Och undersökningen som visade att barn belastar miljön! Otroligt! Inte ens Kinas 2-barnspolitik visade sig vara någon bra lösning.

Nej vet ni, unga fertila människor! Fundera inte på pengarna, utan försök få de barn ni önskar er! Det är inte alla förunnat. Visst känns småbarnsåren ibland som en enda lång uppförsbacke med för litet sömn, men innan man vet ordet av har de små liven vuxit upp.

Låt alla blommor blomma!

11.04.2018 kl. 20:41

På jakt efter vårtecken

April är ju en vårmånad. Jag tog kameran med för att leta bevis. Det var inte helt lätt att hitta några.

En våt och lerig hund som sängkamrat är väl en indikation på vår?

Och förvisso gör solen sitt bästa att minska på snötäcket somliga dagar.

Jag brukar bli så glad av lärkor, tofsvipor och spovar den här tiden, men de har nog bäst någon annanstans än så länge. Bara svanar hörs ännu trumpeta över byn. Kanske de hittar öppet vatten någonstans redan. Svanar och kanadagäss räknas väl mest som skadedjur numera, men tranorna är stiliga i sin vackra, grå fjäderdräkt. De kommer säkert när de börjar hitta något att äta.

Vi gjorde en vak vid villan för bastuvattnet här om dagen. Isen var 70 cm tjock, så det rymdes bara 15 cm vatten under den, fast hålet gjordes långt ute från stranden. Så har vi också en fin isväg ut till ön. Det har varit så bra att få köra ut virke och maskiner. Nu är både golv, tak och väggpanel fastspikade, och det är vi väldigt glada över.

Bina har inte varit på någon tarmtömningsflygning ännu. De borde kanske få tilläggsfoder, men först måste de våga sig ut.

Som obotlig optimist har jag förstås ställt in mig på sommarens odling. Det får väl räknas som ett vårtecken? Vart jag ska göra av alla kapkrusbär/physalisplantor blir ett senare problem. Jag ställer hoppet till marthornas plantauktion. Säkert kommer en del att gå åt där.

05.04.2018 kl. 11:54

Påskplaner

Ända sen början av januari har jag övat i en projektkör tillsammans med kammarkören Bel Canto och studerande på musiklinjen i yrkeshögskolan Novia. På skärtorsdag ska Mozarts Requim framföras tillsammans med Jakobstads sinfonietta; stråkar, blåsare, pukor och trumpeter. Det ska bli så festligt. Jag var med om verket också för några år sedan, så nu gick det lätt att öva.

Här håller vi på att ställa upp oss för övning. På konserten kommer vi att vara prydligt svartklädda. Kören består av ca 100 personer.

Det höll på att bli spännande under övningen i måndags. Jag hade haft tre barnbarn här från fredag till söndag. När de kom hem fick den yngsta en släng av magsjuka, följd av de andra. På måndag skötte jag ettåringen, som var hemma från dagis då han var snorig och hade hosta. På måndag kväll kände jag hur min mage började våndas. Ou nou! Nu har jag inte tid att bli sjuk! Lyckligtvis var det en lightvariant, som jag expedierade med ett par extra toabesök. Puh! Jag hade verkligen varit besviken om jag missat konserten efter alla övningskvällar. Dessutom har jag bjudit gäster på fredag kväll, och tänkte försöka mig på en bouillabaisse för 8 personer. Två av gästerna ska övernatta här. På lördag ska vi besöka ortens traktormuseum. På söndag ska kyrkokören medverka i högmässan. Men sen har jag inget program förrän på tisdag, då moster ska till ögonläkare. Vi kunde kanske hinna till villan från söndag eftermiddag till måndag? Nu hoppas jag innerligt att vi slipper undan både magsjuka och förkylning, så vi hinner med i programmet.

Om du vill komma i högtidlig påskstämning så lyssna på https://www.youtube.com/watch?v=sPlhKP0nZII ! Eller om möjligt kom till Munsala kyrka kl 18 på torsdag kväll och hör oss live!

Glad påsk!

28.03.2018 kl. 21:57

Veckans sysslor

Jag kom i gång med att måla bräder till villans golv och tak, och pärlspontpanel till väggarna. Det blev nästan 1 km räknat i löpmeter, och det skulle strykas två varv. Armbågen höll på att bli irriterad, och artrosen i tummens yttersta led signalerar att det är dags att sluta. Det är riktigt skönt att arbetet blev klart. Jag är lite osäker på den gula väggfärgen. Dels är den läckert kantarellgul, men å andra sidan är den kanske lite smutsfärgad och 80-talsaktig. Men intet ont om 80-talet! Den blir nog bra.

Vi fick fast takbräderna och en del av golvet innan snötäcket på isen hindrade biltrafiken ut till ön. I nödfall får vi skjutsa de sista bräderna med Bustern i sommar.

Nu kan Bamsefar förhoppningsvis börja med sitt båtbyggarprojekt, när golvytan i uthuset blev ledig. Han har i närmare 50 år drömt om att bygga en oslojolle, och nu är tiden inne. Jag tänker dokumentera och blogga om byggandet småningom. Risken finns att det drar ut på tiden, men jollen blir säkert bra när den blir färdig. Han brukar jobba så.

I går kväll hade marthorna pysselkväll, och torrtovade påskägg. Vi jobbade koncentrerat och pratade knappt. Man hörde bara ljudet av tovningsnålarna som tisslade genom ullen och in i styroxäggen som var stomme.

Det är roligt att jobba med ull.

 

22.03.2018 kl. 10:06

All vår början bliver svår

Jag läste om att väva band med bandgrind och blev väldigt ivrig. Jag googlade och hittade en hel del intressant. Sen var det bara att gå upp på vår innehållsrika vind och leta rätt på sparade glasspinnar. Tänk att jag hittade dem!

Själva bandgrinden var inte svår att tillverka.

Jag revade varpen enligt ett mönster jag hittat på nätet – jag började försiktigt med en längd på 2,5 meter. Tekniken går ut på att man lyfter grinden för ett skäl och sänker den för det andra, så blir det tuskaft, i och med att varannan tråd är låst mitt på grinden.

Varpen hålls sträckt mellan t.ex ett dörrhandtag och ett bälte om midjan på väverskan.

Men inte såg bandet ut så här på google!

Jag försökte dra till inslaget mer och mer, och till slut blev det faktiskt stadigare. Men ack så smalt! Mönstret var för 27 varptrådar, och bandet blev 12 mm brett. Om jag vill ha ett lite synligare band får jag nog göra en dubbelt bredare bandgrind. Kanske jag hittar en tunn fanerbit som jag kan såga strimlor ur, men lämna överkanten hel, och limma en list undertill.

På en av sajterna var bandvävning ett tips för scouter. Jag tycker synd om de patrulledare som ska instruera ett tiotal barn i den här konsten. Men scouter är händiga. Säkert väver de band till sina kåsor och gitarrer i ett nafs.

Nu ska jag träna lite mera. Det SKA gå!

16.03.2018 kl. 09:15

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar