Att stiga ur sin bekvämlighetszon

26.12.2016 kl. 17:44

För två år sen köpte vi en sommarstuga på en holme i Lepplax skärgård. Vintern 2015-2016 var vi där nästan varje helg, men i år har isen varit osäker. Dessutom har vi haft ett avverkningsprojekt och har hållit till i vedskogen varje helg. Nu är vedskogen avverkad och isen stark. Bamsefar var och kollade läget vid villan ett par dagar för någon vecka sen, men jag har bidat min tid.

Efter julottan började jag packa ihop mat för ett par dagar vid villan. Egentligen tog det emot lite. Vi hade massor av godsaker i kylskåpet. Granen var fin och det skulle ha varit skönt att bara sitta hemma och ta det lugnt, efter allt sjå med julmaten och –kalaset. Man måste faktiskt inte fara till villan bara för att den finns. Den hålls ju kvar. Med lite självdisciplin fyllde jag dock en stor ryggsäck med mat av alla sorter, 4 liter vatten och en vinflaska.

På sommaren åker vi båt från ”vår” hamn, 2 km hemifrån. Båtfärden räcker ca 15 minuter, beroende på hur tungt lastad båten är. Sträckan är 6 km.

Vintertid far vi först med bil 12 km, sen gående eller med sparkstötting några hundra meter ner till min svägerskas villa, därifrån på isen över ett 500 m brett sund, sen 200 meter genom skogen tvärs över vår holme. Det känns lite omständigt, men färden till fots är kortare och isen säkrare än den vore från hemmahamnen.

Utetemperaturen var 0 och innetempen + 3 när vi kom fram. Medan brasan i spisen och värmen från oljelamporna höjde temperaturen gick jag runt på tomten och tittade in i alla husen; bastun, vedhusen och lekstugan. Gick upp på berget ovanför villan och in bland de höga granarna på vedaback. Kände in rummet, som Ernst brukar. Jag känner mig ännu lite förundrad och ödmjukt tacksam över att allt detta faktiskt är vårt.

Eftermiddagskaffet smakar nog bättre här.

Vi kände för en julbastu och eldade i bastuugnen också. I tvättstugan intill bastun finns en gammal bykgryta. Första gången jag såg den blev jag rätt paff. Tänka sig, att börja koka lakan och tvätta kläder vid villan! Bykgrytan ska ut, beslöt jag. Småningom insåg jag att den är ovärderlig, i synnerhet på vintern. Förutom att man får varmt vatten att tvätta sig i så värmer grytan upp tvättstugan till skön innetemperatur.

Bastun, tvättstugan och bastukammaren väntar på renovering. Huset byggdes 1959 och är i ursprungsskick. Där ser rätt sunkigt ut med inrökta hårdkartongskivor på väggarna och ett par smala mörka brädor till bastulave, men bastubadet är fantastiskt. Ugnen är stor, där är högt till tak och cementgolvet ligger direkt på berget. Ventilationen är god. Vi sitter och berättar för varann hur härligt bad det är, varje gång.

Vi hade bara ett litet hål i den 30 cm tjocka isen för att få upp bastuvatten, men bamsefar gick ut på isen och tvättade sig där, fast det fanns varmt vatten i bykgrytan. Jag föredrog värmen inomhus och det uppvärmda vattnet. Sjövattnet innanför slussarna i Larsmosjön är mycket brunt, av all humus från åarna, men det är mjukt. Men blir så len i skinnet.

Efter bastun dukade jag fram julmaten. Lådorna blev värmda i gasspisens ugn. Vi slocknade båda när vi försökte läsa var sin bok i oljelampans sken efter maten. Det blev en tidig kväll. Allt är så tyst vid villan. Det enda ljudet är något brak och råmande från isen då och då.

På morgonen hade vi 14 grader varmt inne. Det var skönt under täcket, men Nelli propsade på en morgonpromenad, så det var bara att dra på sig kläderna och pallra sig ut.

På förmiddagen fick vi fint besök. Barnbarnens far är ivrig isjaktseglare. Nu skjutsade han ett barn i taget ut till ön.

Till sist följde han vår dotter som kom med en egen isjakt. Hon har bara provat en gång tidigare, och tyckte att det gick onödigt snabbt för att vara njutbart.

Bamsefar passade på och tog en tur med DN-jakten. Han har ca 40 år tänkt på att kanske bygga sig en isjakt. Få se om han får blodad tand nu.

Vi andra tog det lugnt inomhus medan gubbarna var ute och luftade sig.

Då ungarna farit iväg var det bara att värma diskvatten, städa bort och plocka ihop den överblivna maten. Ett toabesök hade inte varit fel, men jag beslöt att knipa igen tills vi kom hem. Den dragiga utetuppen lockar inte alls.

Solen hade lust att titta fram när vi sökte oss hemåt. Det blev lite svettigt innan vi kom fram till bilen.

Visst var det behändigt att knäppa på kaffebryggaren och gå på toa när vi kom hem. Samtidigt är jag tacksam för det senaste dygnets upplevelser. Att bära in ved och vatten och vara tvungen att anstränga sig lite, för att sedan få njuta, ger en ny glädje och tillfredsställelse åt det vardagliga.

 

https://https://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar