Strengbergs bräder och Ossi

17.03.2017 kl. 17:40

På tal om fiskrensning på Strenbergbräde. Tankarna flyger dit associationerna bär dem, och fingrarna knackar med, så fort de hinner. På så sätt gav abborrbyxorna upphov till ett inlägg om förriga Ossi.

Ossi, som byggde sommarstugan vi köpt, jobbade på Strengbergs tobaksfabrik. Han, liksom de flesta andra arbetare på 1950- och 60-talet, plockade hem allt virke han kom över. Tobaken och snuset levererades i trälådor och tunnor.

På många av bräderna finns text och siffror instämplade, Jakobstad via Åbo, t.ex.

Mycket av virket är av främmande träslag. Bräderna är ofta bara en dryg meter långa, men de kan vara breda. Husen på strandtomten är till stor del byggda av brädstumpar från Strengbergs. Vi försöker hitta på vettiga användningar för så många bräder som möjligt, av de som är kvar. Än så länge har vi bara satt upp ett par hyllor.

Ossi hade ingen bil, utan cyklade till Östanpå med några bräder i taget på pakethållaren. Virket fraktades sedan med båt ut till ön, Navarskär. Ossi var en riktig mångsysslare. Ofta är de enkla verktygen utvecklade med någon extra finess. Hans lilla snickarbod var fylld med gamla verktyg, skruvar och spikar, av vilka det finns både nya och begagnade. Husen är väl byggda och det isolerande sågspånet är tätt packat. Det hade varit roligt att få träffa honom. Jag har på känn att han och Bamsefar är besläktade själar. Förutom det pedantiska byggandet tycktes Ossi också ha en stor förkärlek för betong, att döma av de väl tilltagna socklarna och andra fundament.

Bastun med bastukammare byggdes 1959 och den riktiga villan 1963. Dessutom finns en stor lekstuga från 1990-talet, där man kan övernatta, och ett par vedhus.

Mitt ovanför dörren, dold av spännpapp, fanns ett bräde med “Jakobstad”, prydligt instämplat. Han funderade säkert på vem som skulle upptäcka finessen, när han täckte brädet. Han skulle bara veta hur glada vi blev när vi hittade det.

Texten kom fram när vi rev ett par väggar inne i villan för att få mera rymd, och plats för den öppna spisen. (Den skymtar till vänster på bilden.)

 

Vedhuset är byggt av skarvade bräder. Skjulet börjar vara illa medfaret, då det står direkt på marken. Vi drömmer om förnya det och balka av en snickarbod på sjösidan.

Utedasset är tillbyggt med små brädstumpar, och fick två förvaringsrum till, tack vare vinklarna.

Bamsefar har gjort en ritning till ett nytt utedass. Det skulle byggas högst uppe på berget och ha sjöutsikt. Det liknar mycket ett muminhus med torn och tinnar. Risken finns att vi är alltför skröpliga för att ta oss upp på berget den dag turen kommer till förverkligandet av den ritningen. Ossidasset tjänar säkert sin uppgift då ännu.

Det ligger 4 meters rälsstumpar på flera ställen på tomten. De kommer från en smalspårig järnväg som fanns vid Strengbergs. Ossi använde dem som stomme till en lång brygga, som stod på bockar. Stranden är långgrund, och före invallningen på 1960-talet kunde vattenståndet vara extremt lågt ibland, så en lång brygga var säkert praktisk. Till vintern drog han upp bryggelementen med en vinsch, som finns i snickarboden än i dag.

På gamla sjökort är bryggan utritad. (Lite snett uppåt till vänster från mitten av bilden.)

Jag vet inte hur han bar sig åt för att transportera de tunga järnbalkarna ut till ön. Vi planerar att göra en rejäl brygga småningom, och då får vi säkert användning för rälsen igen.

Bland mycket annat skräp som vi transporterat bort från ön fanns flera målfärgsfläckade, knälånga mästarrockar från Strengbergs, med Ossis namn inbroderat på bröstfickan. Jag kan se för mig hur han skyndade ner för berget med fladdrande rockskört och målarpenseln i högsta hugg.

“Selig sind die Toten…dass sie ruhen von ihrer Arbeit…denn ihre Werke folgen ihnen nach”, sjunger vi på konserten med Brahms Requiem nu på palmsöndagen. Ossis livsverk lever vidare, just nu i våra händer.

 

https://https://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar