Göta kanal, del 2

Publicerad 13.01.2018 kl. 16:47

Efter Carlsborg har vi flera broar än slussar att passera. Vi kör genom den långsmala sjön Asplången.

I Norsholm ska vi igenom en komplicerad kombination av vägbro-sluss-järnvägsbro inklusive elnät. Lättade att ha kommit igenom den råttfällan kommer vi in i den större sjön Roxen. Det blåser friskt och börjar regna. Mot kvällen ankrar vi i en vik. Kjell servar motorn och jag stickar på en hundhårshalsduk och löser korsord, medan regnet trummar på däck och kaminen värmer i salongen.

Följande dag kommer vi fram till Bergs slussar, de mest berömda i kanalen. Här finns en trappa på 7 slussar som ger ett lyft på 18,8 m.

Kjell sliter vid ankarvinschen så svetten rinner. Jag blir också trött av springet upp- och nerför backen för att fästa och lossa linorna.

Sen får vi pusta ut och glida vidare i konjov i Långa kanalen. Koltrastar och andra högljudda fåglar flöjtar glatt och överröstar till och med Bolinder.

Slussarna är 35 m långa och 7,18 m breda. Juno ryms precis.

Vid Borensberg tar vi natthamn. Dagens saldo är 16 slussar och 40 meter upp. Vi är nu 73 m över havet.

Jag grillar på land medan Kjell spänner kopplingen, mekar med backslaget och servar generatorn. Motorn mår inte bra av den myckna tomgångskörningen. Bolindern gör sig bäst när den belastas och får ge järnet. Den sotar igen medan vi flyter omkring och väntar på slussningarna. När vi sen kör vidare till nästa sluss ryker det fult ur avgasröret och vi sprider en otäck oljelukt omkring oss. Det är lite genant.

Det finns flera akvedukter längs farleden.

Vi går ut på sjön Boren och hittar en ny slusstrappa i Borenshult. Snart får vi ankra vid Motala.

Vi överraskas av en applådåska när vi passerar gästhamnen. Bolinder har utökat sin fanclub under resan.

I Motala går vi förstås på motormuseum. Där finns mycket annat än motorer också. Vi länsar ett antikvariat och fikar med tårta. Efter traskandet på muséet orkar vi inte gå lång bit i stan. Vi lyckas fylla ett par vattendunkar, men något bränsle hittar vi inte nära hamnen.

Motala ström är stark, men Bamsefar och vinschen är starkare, och vi får upp ankaret och kan fortsätta ut på Vättern.

Småningom glider vi in mellan pirgafflarna till vallgraven runt slottet i Vadstena. En förbipasserande munk kommenterar "sjyst båt".

En medeltidsvecka med marknad pågår, och folk i tidstrogna kläder skyndar omkring eller umgås i parken.

Staden är verkligen charmig med sina medeltida miljöer.

På kvällen, när vi strövar omkring, hamnar vi vid klosterkyrkan. Där är något på gång så vi går in. Det visar sig att det gäller Heliga Birgittas himmelska födelsedag, som firas med festhögmässa, orgelmusik, processioner med rökelse, biskopar, präster, munkar och nunnor.

Det är stämningsfullt i klosterträdgården när vi söker oss tillbaka till båten.

Följande morgon går vi runt lite innan vi gör loss och ger oss ut på Vättern. Det känns som om vi har onödigt bråttom hela tiden. Också här hade det funnits mera att titta på. Men nästan en vecka av min förlängda semester har redan gått och vi har nyss startat.

Det blåser hårt emot och Bamse kämpar som en gungstol i de branta vågorna. Vättern har ett djup på 90 m. Småningom kommer vi fram till Karlsborg, där vi får vänta på broöppning tillsammans med en trevlig dansk.

Nu blir det mest sjökörning. Efter Bottensjön följer en sluss och en bro till Viken. Den har en krånglig sträckning.

Här är det slut med eklundarna.

Naturen är lik den vi har hemma: stenar och granskogar. Terrängen är höglänt.

Efter Tåtorp återgår miljön till den tidigare, med ekar, kor och får.

Vi får plats i Töreboda gästhamn. En dansk, som visar sig heta Sören, hjälper oss att förtöja. Han kommer ombord och tittar på Bolinder. Själv har han en 80 hk encylindring Hundested kultändare.

På kvällen är vi på svarsvisit ombord på Connie. Avgasröret har skrämmande proportioner och siktar rakt åt sidan. För säkerhets skull begärde han specialtillstånd att få köra i kanalen innan han åkte iväg. 

Sen slår vi på stort och äter ute. Nu befinner vi oss som högst i kanalen, 91,8 m över havet.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 38 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar