Vi prickar av besiktningslistan

13.06.2018 kl. 21:33

I morgon kväll ska en av segelföreningen SSJ:s besiktningsmän komma och granska att vi har all säkerhetsutrustning i skick ombord. Efter besiktningen får vi hissa föreningsflaggan. En lång lista med nödsignaler, flytvästar, reservkompass, ficklampor med batterier osv ska kontrolleras.

I kväll råkar det vara onsdagssegling. En imponerande flotta på 13 båtar håller sig nära startlinjen. Vi ligger vid vår boj på första parkett. Fast vi inte själva seglar ikapp njuter vi av att se kappseglarnas ansträngningar att få en bra start. Kvällens segrare blev Coomara, med vår måg som skeppare.

Tre hajar startade i sin egen klass. Föreningens grand old man Frank Hendrikson, 87 år, sitter till rors ombord på sin läckra, nyrenoverade Maritta, som är nästan lika gammal som han själv. De blev tvåa i dag. När sommarens onsdagsseglingar räknas ihop ligger Maritta på första plats.

Då vi hittat allt som finns på besiktningslistan, och Bamsefar kopplat in lanternorna, körde vi ut på en provtur. Varje vår måste man kontrollera att oljepumpen ger rätt mängd.

I de glycerinfyllda glasen, "glycerinTV", kan han räkna hur många droppar olja som rinner in i cylindern. Det ska vara två droppar i minuten. Genom skilda ledningar rinner också olja till olika smörjställen. Om oljemängden blir för stor, och inte tappas ut, kommer motorn att skena med oljan som bränsle, och då kan man inte stoppa den. Det går historier om folk som skjutit skenande kultändare med hagelgevär, utan att få motorn att stanna. Det ska vara måtta med allt.

Skeppshunden skulle nog helst stanna på land. Olika falla ödets lotter. Hon får åtminstone uppleva många nya dofter och miljöer när vi kommer i land i nya hamnar, och hon får gå på sina hundpromenader. Trots att hon inte trivs med motorljudet och sjögången tror jag att hon uppskattar att få vara tillsammans med sin flock.

10-litersdunkarna på däck har varit fyllda med äkta kovjokivatten hemifrån. Vi har fyllt vattentankarna i kväll också. Kanske är vi lite pjåkiga, men vi gillar inte jakobstadsvattnet, som kommer från Esse å, fast det skulle vara enkelt att tanka från en slang vid segelpaviljongen.

Och däcket fick vi owatrolat. Varje vår är vi tacksamma för vårt betongskrov. Ett 35 fots träbåtskrov skulle nog vara övermäktigt att hålla i skick. Det räcker mer än väl med däcket och överbyggnaden.

Fingrarna är värkande och uppnötta efter våtslipningen med den tunna D1 oljan.

Sen ska ytan strykas två varv med den tjockare D2 för att klara solstrålningen under sommaren. Men nog är vi stolta när vi är klara.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 1 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar