En spak mommo

05.07.2018 kl. 18:28

Jag ska försöka att inte gnälla och tycka synd om mig. Men nu är jag trött i både kropp och knopp. Vi har varit barnvakter från lördag eftermiddag till tisdag kväll. Först ettåringen, och från söndag de tre större barnen. De är alla så glada och roliga och fulla av energi, men när de åkt känner man sig som en ballong, som luften pyst ur.

Vi for till sommarstugan med de större barnen, och försökte hitta på roliga saker att göra. Vi besökte stengrottorna, de turades om att paddla kajak med moffa som övervakare i roddbåten och de seglade optimistjolle, fortfarande med moffa som medhjälpare. Det sistnämnda blev nästan för spännande för 8-åringen som hade 6-åringen som gast.

Lyckligtvis brände de inte sig så svårt i solen. De vadade så gott som nakna vid stranden mest hela tiden. Det finns gott om musslor, och de är så roliga att ha en stund i en hink, och sen föra ut i sjön igen.

Natten till tisdag somnade alla tre medan jag läste kvällsboken i bastukamarn. En av dem hade nog tänkt gå in till villan och sova med moffa, men tröttheten var för stor. Jag fick så lov att bädda åt mig på golvet när bäddsoffan blev full. (Bastukamarn väntar på tapetsering. Det blir sen när villan är färdigrenoverad.)

Jag hade telefonen på ringning varannan timme och kollade diabetesbarnet, som jämt får höga sockervärden vid mommos.

Klockan halv tolv var det ett magiskt ljus över sjön. En stund senare regnade det.

Vi lade nät båda kvällarna och fick gott om fisk. Abborrarna är större än de brukar i år.

Skrakhonan har inte synts till på flera veckor, så vi tog ner holken och kollade. Där fanns sorgligt nog 14 stora, vackra ägg. Jag är rädd att den våldsamma värmen i maj tog kål på ungarna. Vi hade drygt 40 grader vid villatrappan, så det var förmodligen lika varmt i holken. Den har troligen också för litet hål och för liten golvyta. Till nästa vår ska vi kassera den och flytta den större holken lite närmare sjön, men i skuggan.

Jag hann repa nya krafter till onsdag kväll. Då var jag med ett gäng marthor på sommarteater till Nykarleby, till Zakarias Topelius hemgård Kuddnäs. Vi var helnöjda med kvällen fast det småregnade.

Så långt denna vecka. Vi ska se vad vi hittar på till helgen.

 

https://https://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar