Höga kusten 2018, del 5

16.07.2018 kl. 11:37

På fredag morgon tog vi upp näten och fick 1 sik, 1 öring och en strömmingsliknande fisk. Och 5 hornsimpor. Av en motorbåtsskeppare fick vi tipset att skära öringen i medaljonger och steka i panna. Det blev jättegott. Vi har aldrig tidigare fått öring.

Då vi rett upp näten, ätit och diskat bort seglade vi i sakta mak mot Kälsviken. Halvvägs fick jag ont i magen och började spy.

Jag blev sjuk på samma sätt för ett år sedan när vi fiskade i Lövsele och fick liknande fångst. Kanske strömmingen inte var någon strömming? Eller är simpor giftiga och borde hanteras med handskar på? Eller har jag blivit allergisk på gamla dar? Min bror tålde inte strömming. Kjell mådde hur bra som helst.

Jag spydde i ett ämbare medan jag styrde båten upp i vind så Kjell kunde ta ner seglen när vi närmade oss dagens mål.

På kvällen fick vi grannar. Borgmästars från Jakobstad ankrade bredvid oss. Karlarna lade ut var sitt nät tillsammans.

Nelli stod och skällde ut dem på fördäck hela tiden. Hon påpekade argt att hon också brukar få komma med i jollen. Skallen ekade mot bergen.

Vid 21-tiden kvicknade jag till och tvättade håret. Någon hade spytt lite på det.

Vi vaknade tidigt på lördag morgon. Vi har varit ute i en vecka och samlat på oss tre soppåsar som vi gärna ville bli av med. Kälsvikens soptunnor finns en kilometer upp för backen vid bilparkeringen. Vi traskade i väg. Sen bar det av 3 km ännu högre upp, till Slåttdalsskrevan.

Vandringen var mödosam, men den mäktiga bergskrevan och utsikten var lön för mödan.

Vi åt smörgåsar och vilade.

Att komma ner gick lätt och snabbt.

På nätet fanns 18 abborrar. Det var ett drygt arbete att reda upp nätet, rensa och filea. Bakade bröd på kvällen. Den medhavda färska provianten börjar ta slut, och det är på tiden. Högtrycket bjuder på sällan skådade temperaturer.

Jag kände mig lite rastlös på kvällen. Jag saknade de sociala kontakterna på nätet. Det har varit dåliga förbindelser med omvärlden sedan vi kom hit. Vi kan lyssna på radio i alla fall. Jag letade fram sticksömmen.

Kjell fick kontakt med dottern och fick veta att hon och familjen finns bara 5 sjömil bort, vid Mjältön. Vi behövde inte fundera länge innan vi drog upp ankaret och körde dit.

https://https://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar