Veckans vardagligheter

27.08.2018 kl. 19:17

På fredag kväll drog Bamsefar in de sista skruvarna i det övre köksskåpet. Vi plockade genast ihop mat och maskiner och begav oss till sommarstugan. Det småregnade, så vi paketerade in det omålade skåpet väl innan vi åkte iväg.

Under lördagen hängde vi upp det. Innertaket är ganska snett, så vi fick sänka skåpet några centimeter för att dörrarna skulle kunna öppnas.

Det blev precis så fint som jag hade hoppats. Inredningen ska ännu kompletteras med några detaljer.

Följande projekt var att lyfta ut kosangasflaskan och dra kopparrör genom väggen till en brytare invid gasspisen. Sen fick det räcka med jobb för den dagen.

På kvällen tände vi några marschaller. Blåsten hade lyckligtvis avtagit, så de hölls brinnande. Nelli var väldigt rädd för alla smällare och raketer som smattrade på alla sidor. Helst ville hon sitta i famnen, så stor hon är. Det verkar som om folk satsat ännu mer än vanligt på fyrverkerierna under årets villa-avslutning. Lugnet lade sig över sjön först närmare midnatt.

Söndagspysslet blev att gräva ner slaskröret från diskbänken ett tiotal meter ut till sandfältet invid stranden. Det gick bättre än vi befarat. Sen fick jag pröva diskbänken. Det var ett sant nöje. Lyckligtvis hade jag sparat upp disk ända sedan fredag kväll, så jag fick pröva ganska grundligt.

Mot kvällen blev det vindstilla och uppehållsväder. Vi var så glada att vi inte behövde åka hem. Det brukar vara så trist att ge sig av just som det är som bäst vid skäret. Vi lade ut näten och eldade bastun.

Fångsten blev precis lagom stor på morgonen: en gös, två abborrar och några kattfiskar. Efter lunch lyckades vi slita oss och åkte hem för att ta itu med sådant som väntade där.

Jag fortsatte med äppelskörden. Vi invintrade också vårt enda bisamhälle.

Honungsskörden blev över förväntan. Jag trodde att de inte skulle ha hittat någon nektar i sommar när det varit så torrt, men tji fick jag. Egentligen behöver vi ingen ny honung, men samhället måste komprimeras om de ska klara att hålla värmen i vinter. Honungen står ju sig.

Vi har hela sensommaren pratat om att göra en hösttur norröver med Bamse. Det verkar som om vi får skjuta på resan någon vecka till, för nu ska vi äntligen få granplantorna som ska växa på kalhygget i Kronoby. Det ska bli spännande att se hur vi klarar dem. Och alla älgflugor och vargar och björnar och ...

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar