Längre in i skogen

18.09.2018 kl. 18:21

Den uppmärksamme har kanske märkt att bloggen bytt namn. Jag har aldrigt gillat namnet riktigt, men drog till med något för att komma igång, då för drygt två år sedan.

Vi har faktiskt inte varit så värst äventyrliga de senaste åren, utan tvärt om försökt färdas så tryggt och planerat som möjligt, med ett dagligt getöga på väderprognoserna. Numera har vi ju möjlighet att sticka iväg nån dag när prognoserna lockar och stanna tills vädret blir lämpligt för nästa etapp. Det är ett privilegium som vi utnyttjar till fullo.

Jag måste väl bekänna hur det går med skogsplanteringen också. Hmm. Vi har fått ner hälften av plantorna i dag, men marken håller på att bli täckt. Det betyder att någon merkonom bland oss har haft väldigt långa metrar. Avståndet mellan plantorna skulle vara 2 – 2,4 meter, egentligen. Konstigt att det jämt är mitt fel när något går åt skogen. De överlopps plantorna, 600-800 stycken, kan inte returneras. Följaktligen får vi traska omkring i planteringen och trycka ner dessa där avståndet är för stort. Det blir jobbigt. I synnerhet som det är de stenigaste ställena som blivit glest planterade. Jag hann redan glädja mig åt att vi har bara två dagar kvar att plantera. Vi får ner två lådor (240 plantor) per dag och är helt slutkörda när vi kommer hem på kvällen. Sen vi fick veta att allt måste ner i jorden betyder det att vi får gå runt och hitta ställen i minst 6 dagar till. Jag är nog besviken.

Meenn, nu får vi njuta av frisk luft i några dagar till och går garanterat ner i vikt. Vi är genomsvettiga dagarna i ända. Man blir det av att kliva från sten till sten, och sen ner i ett meterdjupt hål emellan, varvat med rishögar från kvistningen, när vi avverkade för ett par år sedan.

Lunchen består av en uppvärmd ärtsoppsburk, så den blir man inte fet av heller. Vårt gamla Trangiakök har fått komma till heders igen.

Men visst ser de tuffa och livskraftiga ut där de står, väl omstoppade! Ännu har de inte insett livets allvar i sin nya biotop. En del av dem står på en sten och en del står i mossan mellan stenarna. Det återstår att se vilka som drog vinstlotten.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 9 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar