Internet som en del av livet

02.11.2018 kl. 20:07

Internet har sannerligen förändrat vår vardag. I mitten av 1980-talet stiftade jag bekantskap med datorer. Datorn kostade 30.000 mk och programmen lika mycket. Det var flera årslöner. Då gällde det bara att bokföra och fakturera. Redan dessa nya rutiner revolutionerade kontorsarbetet. Överlånga dagar med penna och skrivmaskin blev plötsligt deltidsjobb. Det passade utmärkt, med en två-åring och en baby hemma. Jag skötte jobbet medan babyn sov middagslur.

I slutet av 1990-talet gick jag på en datakörkortskurs på Nykarleby folkhögskola. Vi lärde oss word, excel och annat elementärt. Internetanslutningar var på kommande, så vi fick se på när läraren efter mycket väntande kom in på nätet. Vi visste inte riktigt vad vi hade där att göra.

Nu googlar jag nästan dagligen på saker jag funderar på, allt från tennisarmbåge (som besvärar mig just nu), andra medicinska frågor, geografiska frågor, personer, handarbete och vad som helst. Alla svar finns på nätet, både sannolika och tveksamma.

Ibland blir jag skrämd av internet. Jag googlade efter vävda gardiner för att få lite mönstertips här om dagen, och plötsligt sitter jag och tittar på min egen sängkammare i rutan.

Samma sak har hänt också tidigare när jag sökt något annat. De bilder man lägger upp på bloggen är onekligen allmän egendom. Jag tror dock inte att jag lagt upp några bilder som jag inte vill att vem som helst ska få se. Antti Koivukangas skriver i sin blogg att en bloggare är en narcissist med dåligt självförtroende. Kanske det ligger något i det. Vi vill gärna visa upp oss och vår vardag, helst så positivt som möjligt. Sen får den som önskar, läsa och se hur vi har det. Så vad har jag att gnälla över? Mina foton är tillgängliga över hela världen utan att det kostat mig en cent! Kanske jag till och med kunnat bli till glädje för någon okänd? Så håll till godo! Jag googlar vidare och någon annan kanske också hittar mina bilder. Det bjuder jag på.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar