Ett och annat handarbete

22.12.2018 kl. 19:15

Ännu ett typiskt mammaprojekt har sett dagens ljus. Jag fick en så lysande idé här om natten.

Minst fem gånger om året har vi kalas med ca 15 personer hos oss. Det är jämt sådant sjå med att flytta möbler och ordna med långbord i salen. Köksbordet skulle helst få stå kvar i köket. Jag behöver avställningsytor där också.

Nu slog det mig att jag kunde höja på en gammal bordsskiva lite och ordna med fastsättning i det runda björkfanerbordet. Sagt och gjort. Precis som det brukar gå när jag snickrar något så blev det lite fel och lite blodvite. Jag fattar fortfarande inte hur jag mätte, men faktum är att bordet nu blev 2,5 cm för högt. Nåjo, större blev det åtminstone. Blodvitet uppstod helt naturligt när jag försökte hålla fast en liten träkloss med vänster hand och såga bort hälften av ändträet till en fasthållande klinka. Sådant brukar aldrig sluta lyckligt. Men med duk på blev slutresultatet hur bra som helst. Att borden har olika nivå kan göra det samma. När kalaset är slut lyfter jag bort den löstagbara skivan och det lilla runda bordet får stå framme.

Den brun/grå tröjan blev klar. Rätt överranskande att det lyckades utan sprättande fast jag inte hade något mönster. Jag tycker fortfarande att färgen är väldigt ful. Jag försöker tänka att det ljusbruna får som bar ullen var väldigt vackert, men det vill liksom inte sjunka in. Jag har aldrig känt något ljusbrunt får. Garnet skulle räcka till en tröja till, men nu får det verkligen vara nog för den här gången. Lyckligtvis kunde dottern tänka sig att ha tröjan, så jag slapp den enkelt.

Av det överblivna nöthårsgarnet blev det makramé. Jag behöver en mattstump framför stolen i farstun, där jag snörar på mig ice bugsen. Jag är orolig att dubbarna ska nöta hål mitt på den långa farstumattan. En gul stjärna blev till på några minuter.

Det yngsta barnbarnet var förkylt och kunde inte vara på dagis, så han kom till oss här om dagen. Hur det nu gick så fick jag överta hans förkylning, fastän jag försökte ha min egen näsduk i höger ficka och hans i vänster. Vi hade nog näsdukarna tillsammans ibland också. Medan jag jobbade var jag så överöst av baciller att jag var immun mot allt. Nu när jag bara går hemma och knappt träffar andra människor får jag tydligen räkna med att drabbas om jag stöter på något virus. Det kan det vara värt.

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 2 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar