Rocka fett

22.02.2019 kl. 14:54

Ullspinningskursen är slut och jag borde vara fullärd. Det blir nog garn, men ack så ojämnt hårt tvinnat och så klimpigt! Jag är dock väldigt nöjd över att ha fått lära mig om spinnrockens teknik, och hur man ställer in den. Det behöver inte vara en dålig rock om spinnandet inte lyckas. Kanske man bara behöver rikta hjulet, eller spänna snöret lagom hårt, eller rensa ur rullen så att den kan snurra fritt, så är rocken som ny.

För 10 år sedan var jag på en veckoslutskurs till Fagerbacka i Purmo. Två äldre damer, Gertrud och Ruth, var lärare. Enligt dem ska man spinn ansos (motsols) och tvinn rätsos (medsols). På den nu aktuella kursen lärdes vi tvärtom, att spinna medsols och tvinna motsols, S-snodd. Jag förstod inte vad som är fördelen med S-snodden, i jämförelse med Z-snodden, så jag tänker köra vidare enligt purmotanternas visdom. Ett argument som jag förstod var, att när man spinner lin ska det spinnas medsols, eftersom växtfibrerna naturligt vrider sig så. Lingarn är oftast entrådigt och behöver inte tvinnas. Men får, som går ute, brukar svänga sig både hit och dit, så ullen växer väl mest rakt ut från huden, kan man tycka.

På tisdag och onsdag jobbade jag hårt med kardning, och åstadkom ca 300 gram kardrullar, kååningar. Kardandet är ett smutsigt göra. Det går ut på att kamma bort boss, kackapeplor och intorkat kiss ur ullen, och reda upp fibrerna så att de ligger i samma riktning. Ullen är naturligt infettad med lanolin, så man känner sig flottig om händerna under hanteringen.

Jag bredde en gammal vaxduk på golvet för att skydda de obehandlade golvbräderna från smutsen. Det är skönt att sitta framför kakelugnen och jobba.

Spinnandet går snabbare än kardandet, och att tvinna ihop två trådar går i ett nafs.

Jag ville testa att färga garn med sprängticka, och lade 150 gram i blöt. Fastän spadet var mörkbrunt fastnade färgen inte så bra på garnet. Det blev lite gulaktigt. Nåja, det var värt ett försök.

Om garnet skulle vara till salu skulle det vara orimligt dyrt kilopris på det, eftersom många timmars arbete är lagt på varje 100 gram. Men det har varit intressant att få göra allt från grunden, och se att det går. Man känner åtminstone inom sig, hur värdefullt garnet är. Att det finns jämnare och vackrare garn att köpa i affären är en annan historia. Jag kommer nog att fortsätta tillverkningen, åtminstone tills garnet räcker till en tröja.

 

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 6 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar