Hjärtesak

14.03.2019 kl. 10:26

Natten till tisdag sov jag illa. Det gjorde ont mellan skulderbladen. Jag låg och vred och vände mig för att hitta en ställning där det inte gjorde ont. Somnade om, men vaknade snart och snurrade ett par varv till. Vänster arm domnade. Vänster öra värkte. På morgonen kände jag mig tjock i halsen, inte förkyld, men svullen. När jag var uppe och igång kändes det inte så mycket i ryggen.

Bamsefar har nyligen hört en föreläsning om hjärtinfarkt och tyckte vi skulle åka till akuten. Jag kände mig tveksam och ville vänta och se. De gånger jag blivit undersökt har mitt hjärta fungerat utmärkt. Vid lunchtid blev jag själv bekymrad, för jag hade ingen matlust, och då måtte jag vara sjuk. Jag skyndade mig att diska bort och betala några räkningar som låg och väntade, ifall jag skulle dö plötsligt.

Sedan en parentes: På måndagen hade jag beställt en tvättmaskin och en diskmaskin på nätet. Tvättmaskinen levererades redan på tisdag och diskmaskinen på onsdag. Man baxnar över den snabba leveransen. Den gamla tvättmaskinen har varit slut i många år. Plåten på framsidan har rostat sönder. Den startar inte, innan den får några rejäla knytnävsslag på rätt ställe på luckan. Oftast stannar programmet mitt i, och man måste vrida det vidare för att maskinen ska skölja tvätten. I söndags gav jag upp, för då vägrade maskinen att ta in vatten.

Den gamla diskmaskinen har varit ur funktion i många år. Den torkade fast på något sätt en sommar när vi var mycket ute på sjön. Det kan ha varit redan 2009, när vi prövade Göta kanal. Jag avskyr att diska, och diskbänken fylls jämt i flera dagar innan jag tar itu med faten och glasen. Det har dock inte blivit av att skaffa en ny maskin. Parentesen slut.

På tisdag stod alltså en ny tvättmaskin på gården. Jag tyckte vi skulle bära in den. Bamsefar vägrade, innan jag ringde hvc och frågade om jag borde komma och kolla hjärtat. Det tyckte sköterskan att jag borde, så vi åkte iväg. Det togs EKG, hjärtfilm och blodprov. Det räckte 3 timmar innan proven var klara och läkaren kom. Lite spännande var det nog att vänta.

Alla prov visade entydigt att det inte var något fel på hjärtat. Det kan ha varit så enkelt att jag sträckte mig lite olämpligt under pilateskvällen på måndagen. Eller också var det min icke-galla som inte gillade att jag åt ett kvarts bröd innan jag gick till sängs. Jag råkade vara hungrig efter jumppan. Jag kände mig förstås lättad och glad. Samtidigt var jag lite skamsen, då jag besvärat vår betungade hälsovård helt utan anledning.

Mest känner jag mig dock lycklig och friskförklarad. En molande oro hade säkert dröjt kvar om jag inte fått svart på vitt att jag har ett starkt hjärta. Gott är väl att ta i.

På onsdag morgon vaknade jag utsövd och energisk, och tog itu med att städa ur sophinksskåpet. Det är ett omfattande projekt. Jag utrustade mig med skrapa, borste och skurhink. Jag räknade med att måla om hyllorna då jag fått bort smutsen, men det blev förvånansvärt snyggt redan efter tvättten. Lite genant är det att berätta, men i en av blomvaserna, längst inne i skåphörnet, låg två små, döda möss. De kan ha varit där länge. Den vasen användes senast på min 50-årsdag, för 12 år sedan. Att städa alla skåp inför jul är inte aktuellt hos oss.

Jag hann inte bli klar med skurandet innan den nya diskmaskinen kom. Det tog Bamsefar hela eftermiddagen och kvällen att installera den. Han for till stan efter en ny kökskran också. Den gamla kranens ventil till diskmaskinen gick inte att rubba. Så nu har vi fräschat upp riktigt ordentligt här hemma, och själva är vi friska som få. Vad kan man mer begära!

Kommentarer (0)
Spamfilter
Skriv siffran 3 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 39 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar