Att mogna ihop

16.05.2019 kl. 21:26

Jag kände mig som damen i kortfilmen/dokumentären "Paradiset", när jag klistrade tapeter i onsdags. Filmen handlar om ett gammalt par. Gubben hade fastnat för en fruktansvärt färgstark tapet, som hette Paradiset. Det var mycket gnabb när de hängde upp den. När gubben for bort målade gumman över tapeten med hjälp av en väninna. De tog sig ett par glas vin under arbetet och hade väldigt roligt. Sen var det spännande när gubben kom hem.

Nu har vi inga paradistapeter, men jag köpte rullarna på eget bevåg. Kjell skulle helst ha målat väggarna. Olyckligtvis fanns det bara två restrullar kvar av det enda mönster jag tyckte var intressant. De ränder och prickar jag fantiserat om fanns förstås inte. Enligt mina uträkningar skulle det ha behövts tre rullar till bastukamarn.

Det gäller att vara kreativ när det blir problem. Jag beslöt att måla den väggen vit, som till största delen består av en skorstensmur. Fortfarande fattades tapet. I ett skåp vid villan fanns en överbliven rulle. Det blå mönstret hade nästan samma nyans som blommorna på den nya tapeten. Kanske det inte skulle märkas så bra att det är en annan tapet under fönstren, där bordet ska stå? Jag måste få prova.

Det märktes nog. Kjell blev inte glad åt min lösning. Efter lite googlande hittade vi den nya tapeten på nätet, och kunde beställa en rulle till. Den kostade 45 euro, mot 5 euro per styck för restrullarna. Men det kan husfriden vara värd. Leveranstiden är 1-3 veckor, så nu får vi vänta och se.

Hörnskåpet sticker för mycket i turkos, så det behöver nog målas om. Jag har varit så förtjust i de röda dörrarna, med vibbar från 1950-talet, men det hjälps inte. Min kökshylla kan också få samma färg som hörnskåpet. Det kom önskemål om att gardinstyg kunde hängas för hyllorna. Okej då, om det ska vara nödvändigt. Man får vara beredd att ge och ta i ett förhållande.

Egentligen är det konstigt att två, i grunden så olika personligheter, har kunnat trivas tillsammans i över 40 år. Kjell är ingenjör ända ut i naglarna. Han planerar och beräknar och bygger grundligt på sina projekt hur länge som helst. Saker får ta tid. Så blir allt han gör väldigt vackert och hållbart också.

Själv är jag mera rastlös och vill att det ska gå undan. När en ny idé ploppar fram (och det gör de hela tiden) vill jag verkställa den omedelbart, oberoende av om det råkar finnas lämpligt material till hands eller inte. Man tager vad man haver och sen får man ha det som det blir. Allt ska bli färdigt strax och med det samma. Om jag till exempel väver en matta kan jag sitta till långt in på natten för att få den klar. När Kjell snickrar kan han gott sätta sig ner och höra på en radioteater någon timme, och fortsätta jobba en annan dag. Harmoni är hans lösenord.

Kanske vi kompletterar varandra. Han lyckas ibland bromsa min överdrivna iver, och jag försöker få lite mer action och driv i hans projekt. Vi har nog arbetat ihop oss under åren, och lärt när tala är silver och tiga är guld. Vi brukar inte gräla. Någon kan bli sur eller sårad ibland, men det går över. Vi är olika långsinta också. Men för det mesta är vi överens om både små och stora saker. Vi ger ändå varandra utrymme för egna intressen och hobbyer. Det är kanske extra viktigt nu, när vi båda är hemma på dagarna. Än så länge har vi inte gått varann på nerverna här hemma. Så har vi också gott om plats. Den som vill dra sig undan har alla chanser att hitta en vrå för sig själv. Vi har nog blivit bara mera beroende av varandra. När en är borta är den andra bara halv. Vilken tur att vi träffades den där lördagskvällen i Forsby, i oktober 1976!

Kommentarer (0)
Skriv siffran 3 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar