Kom och 'gaa ett tråde'- gå längs stigen!

30.05.2019 kl. 22:36

Det utlovades hård vind till helgen. Vi förstärkte Bamses förtöjning innan vi styrde ut mot ön på onsdag kväll. Kjell fick vedbänken färdig och ville förstås pröva den.

Väderprognosen slog in.

Vi fick genast användning för vedbänken.

Det blåste lika hårt och kallt ännu på torsdag morgon. Nelli och jag gick på vår dagliga morgonlänk. Uppe i skogen kändes vinden inte alls av. Det var varmt och skönt i solen.

Navarskär är en långsmal holme, som namnet antyder.

En navare är en förr-i-världens handborr. I borrstålets övre ända finns ett smidat hål, där man kan trä in en pinne, med vilken man vrider borren runt med nävarna. Smal som en pinne alltså.

Jag har säkert berättat förut att en stig går genom hela ön. Eftersom vår stuga finns mitt på, kan vi välja om hundpromenaden ska gå norrut eller söderut. Nelli går jämt först, och hon brukar mest välja stigen norrut. Det är så spännande för henne att kolla om Donna är vid sin villa. Donna är schäfer. Nelli och hon är inte vänner, men de gillar att ha koll på varandra.

Ingen Donna i dag.

Ön är hög och bergig mitt på, med martallar och vitmossa. I någon skreva trivs getpors.

På lägre områden växer lingon, blåbär och odon. Humlorna är fullt sysselsatta nu. Kanske vi har chans att hämta några hinkar bär också i höst!

Den nordligaste delen av stigen verkar inte vara så livligt trafikerad, för den försvinner i tomma intet innan man når den norra stranden. Vi skulle kanske leta reda på den och märka ut den, för att få rundan komplett.

På öns ostsida finns ett område med stora rummelstenar, som bildar spännande grottor. Barnbarnen älskar att klättra omkring där. Ibland klarar de sig torrskodda. En gång hamnade en i sjön, hel och hållen.

Om man väljer stigen som går söderut kommer man, via ett avsnitt med fuktig lövskog (koltrastens revir), till gammal, tät barrskog, utan markvegetation.

Vi hoppas att träden får stå kvar länge än. Det här är en riktig trollskog. Där ön är smalast skymtar sjön på båda sidor om stigen.

Plötsligt tar barrskogen slut, och fuktig lundmark, med glest stående lövträd, öppnar sig framför oss.

Konvaljerna står fortfarande i knopp.

Tvärs över ön går vår vinterstig. Det är närmast att gå över isen på ostsidan, och promenera över ön till västsidan.

På en liten areal får vi alltså njuta av många olika biotoper. Det ger en sådan frid att gå längs en stig i skogen. Kören har nyss sjungit en tonsättning av Reinhold Niebuhrs dikt Sinnesro. Den började ljuda i mitt huvud:

Gud, ge mig sinnesro

att acceptera det jag inte kan förändra

mod att förändra det jag kan

och förstånd att inse skillnaden!

 

Här i skogen ligger sinnesron på lur bakom varje tall.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 3 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar