Mera mommo

13.06.2019 kl. 21:35

Den här veckan har igen gått på barnbarnens villkor. Men lite nytta har åtminstone morfar åstadkommit. Han handlade virke tillsammans med ungarna på måndag.

Mot kvällen skeppade vi virkeslasten till sommarstugan. Ungarna fick ensamma vänta där under tiden. De hade nog bäst så, för det blev en blåsig och våt överfart.

Fastän det inte gick någon hög sjö skvätte vågorna in och blötte ner oss helt. Jag kände mig väldigt lättad när båda virkeslassen var burna i land på holmen och jag kunde plocka fram kvällsmat åt ungarna.

Morfar kom bra igång med bryggbyggandet, och ville fortsätta följande dag. I förra veckan hade jag alltför mycket mat med, som jag fick bära hem igen, så nu hade jag bunkrat upp alldeles för litet mat. Vi lade ut näten ett par timmar, och fick mer än en fiskmåltid. Lyckligtvis gillar ungarna fisk. Vi bakade också semlor, för brödet var på upphällningen. Konserverna vid villan fick föda oss den återstående tiden.

Natten till onsdag blev en vaknatt för min del. Diabetesbarnets blodsockervärde var över 24 klockan 10. Jag ringde mamman, konfererade och blev tröstad. Jag doserade mera insulin natten igenom och vi fyllde på insulinpumpen på morgonen, när barnet vaknat.

Han är väldigt skicklig på de praktiska åtgärderna, så jag fick bara se på.

Jag har alltid tyckt att det är enklare att sköta flera barn än ett.

Inte visste jag att det fanns en koja under diskbänken vid villan.

De for hem och sova på onsdag kväll, eftersom en skulle på kalas, och kom tillbaka följande morgon.

Deras kusin tittade in på eftermiddagen, och det gick livligt till. De ville sova hemma natten till fredag också, och inte mig emot. Det är duktigt att vara hemifrån först en vecka och sedan tre nätter till. Nu kör vi hårt i morgon fredag, och sen har vi fullgjort vårt uppdrag för den här gången. Målsättningen är att återbörda dem alla vid liv och gott mod. Jag tror vi kommer att klara det.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 1 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar