Långfärd 2019, Bottenhavet 3

11.07.2019 kl. 11:33

Vi var tidigt i farten på tisdag morgon, och gjorde loss från kajen i Kaskö redan klockan 05.30. Vinden var svag, så vi motorseglade. De 40 sjömilen till Merikarvia (konstigt nog Sastmola på svenska) gick på 7 timmar.

Merikarvia är litet speciellt. Farleden är utomordentligt väl utprickad, med både enslinjer och tätt stående remmare.

När man närmar sig den råa kusten är det svårt att tro att det bakom ett smalt sund öppnar sig en vid, lugn fjärd, kantad av bryggor, hus, företag och industrier.

En välbesökt campingplats ligger vid inloppet.

Senast vi var hit, för kanske 10 år sedan, var stället slitet och förfallet. Den sjaskiga kaj vi låg vid, invid ett ölsjapp, är förnyad,  med asfaltplan. Där är nu fiskmottagning till fabriken invid.

En gästhamn med fräsch dusch och toa ligger invid sommarrestaurangen. Där var ingen hamnavgift!

Vi lagade trots allt kvällsmat ombord. Vi behöver nödvändigt äta upp det sista av den medhavda maten.

Restaurangen hade mycket gäster, och fan clubsmedlemmarna avlöste varann vid kajkanten. Vi är lite ovana med så här mycket håll-i-gång och trafik, där vi tollar på, på tu man hand.

Vi gick ett par kilometer till centrum och tittade på kyrkan. Den är förvånansvärt stor för ett så litet samhälle. Här fanns också två matbutiker.

På kvällen blev det segelvård. Solen har ätit upp flera sömmar på focken. Vi skaffade skyddande kapell först flera år efter sjösättningen.

10.7, onsdag

Tidig start också i dag, 06.30. Det blåste obetydligt, men vi hissade seglen när vi kom ut på öppet vatten.

Man hinner tänka mycket när man sitter ensam till rors två timmar i taget, ute på öppet hav. Jag började fundera på en episod 40 år före #me too. Vi skulle segla hem sjöscouternas Ellinor från ett scoutläger i borgåtrakten. En scoutgubbe på lägret ville veta om vi har en ruffhäxa eller ett kuttersmycke ombord på Ellinor. Jag skrattade förstås artigt åt lustigheten, men kände mig grymt sårad. Jag navigerade och styrde och tog mina vakter som vilken karl som helst. Jag var varken ruffhäxa eller kuttersmycke. Gubbf-n är säkert död vid det här laget, men orden lever kvar. Den aspekten borde vi tänka på, lite till mans. Och kvinns.

Att navigera är för övrigt intressant. Jag gillar sjökort och kartor. Att jämföra med verkligheten, att mäta upp avstånd och beräkna tid för en etapp, att kolla in roliga ortnamn. Att hålla reda på vid vilken remmare vi är nu och var följande kan dyka upp. Gps-navigatorn har gjort allt mycket enklare och säkrare, men vi använder fortfarande papperssjökort också. Där har man bättre överblick.

Skärgården utanför Nystad är enastående. Tvåtimmarsvakten går mycket fortare när man kurvar mellan öar och skär längs enslinjer, än när man håller ungefärlig kurs en hel dag ute till havs.

Vi ankrade vid ön Koivisto utanför Nystad klockan 19.30, 13 timmar efter start.

Utsikten var inte mycket att skryta med. En skarvö och ett industriområde med väldiga slagghögar. Men vi tittade inte. Vi gick i land med Nelli, åt och sov.

Kommentarer (2)
Skriv siffran 5 med bokstäver:
Det låter lite som våra utflykter. Vi åker bil, rastar hundar, fikar, rastar hundar sover????
Anonymous11.07.19 kl. 18:46
Nåja, livet på en pinne: resa, äta, sova. Och rasta hundar.
Ulla-Maj12.07.19 kl. 20:31

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar