Långfärd 2019, del 4, Skärgårdshavet

13.07.2019 kl. 16:01

11.7, torsdag

Morgonlänken på ön Koiviso gick längs viltstigar, tätt beströdda med rådjurspeplor. Nelli yrde omkring med tungan hängande ur munnen. Som hon längtat efter den här stunden! När vi kom ombord igen plockade vi ett tiotal fästingar av Nelli och en av Kjell.

Vi begrundade väderprognoserna och alternativa rutter på förmiddagen. Vi borde ha brått om vi ska hinna till Pargas före helgen, och det vill vi ju inte ha.

Vi började med att sikta på Gustavs. Kjell fick dagens gympass genom att hissa seglen och ta ner dem igen en stund senare, när det slutade blåsa. Äntligen lite sommarvärme! Till och med jag kavlade upp långkalsongerna över knäna och tog av jackan. Då är det sommar!

Det är alltid lika vackert och intressant att köra längs Strööme mot Gustavs. Sommarvädret varade kanske en kvart. Mörka moln täckte snart himlen och jag fick brått att klä på mig igen. Vi hann precis få ankaret i sjön utanför farleden till Lotholmen innan regnet var över oss.

Mot kvällen rodde Kjell med jollen längs det smala sundet in till hamnen.

Jag lodade djupet hela vägen. Det är drygt 3 meter djupt i farleden. Som den försiktiga general Bamsefar är har han aldrig vågat gå in här. På sjökortet är djupet angivet till 2 meter. Bamse behöver ca 1,85.

Det är en utmärkt hamn. Vi gick och tittade oss omkring på området. Här finns, förutom gästhamn, restaurang, campingplats också flotta uthyrningsbungalovs med jacuzzis på de väldiga terasserna och panoramafönster mot sjön. Uppe i skogen gick massor av trevliga stigar med frisbeekorgar. Nelli stortrivdes. Hit kommer vi säkert flera gånger, nu när vi inte behöver vara rädda för grundstötning.

På kvällen tvättade vi skrovet. Vattenlinjen var alldeles gulrandig nu igen.

12.7, fredag

Nelli och jag gick på morgonlänk medan Kjell hade motorservice. 

Efter lunch kom vi iväg. Vi hissade stor och fock och gjorde en fart på 3-4 knop.

Solen värmde och vi njöt av den härliga skärgården.

Navigatorn hade inte mer att visa oss på eftermiddagen. Mjukvaran tar slut här, så hädanefter får vi navigera så gott vi kan efter sjökorten, tills vi söker oss norrut igen.

Det började blåsa hård NV-vind när vi skulle runda Pähkinäinen. Det gick trögt och var kallt. Den senaste tiden har det blåst hårt varje dag mellan klockan 15 och 18.

Ögruppen består av smala, långsträckta holmar i väst-ostlig riktning, med djupa sund emellan.

Vi ankrade långt inne i sundet. Kjell rodde oss till hamnen på kvällen. Här dräller av förbudsskyltar. I Sverige skulle språkbruket vara ett annat. Men vi hittade en naturstig där man fick gå. Den gick runt hela udden.

 

Stigen var bekväm och slingrade sig mellan hasselsnår och bergsklackar.

Utsikten över viken var hänförande.

Det gick tungt att ro tillbaka till Bamse i motvind. 

13.7, lördag

 

Morgonens hundpromenad blev kort. Holmen vi ankrat vid är liten, om än kuperad och vacker. En råbock skuttade förskräckt iväg när vi var helt nära. Nelli satte efter, men vände om när Kjell visslade. Vi är glada att vi har en vallhund och inte en jakthund.

Vi beslöt att stanna här en natt till och besöka Pargas när det blir vardag. Jag bakade semlor, för brödet är slut, liksom mycket annat.

 

Vi vädrade sängkläder, hade pälsvård åt Nelli (verkligen på tiden), Kjell skrev logg och spände vanten, jag började fundera på en stickning. Vi lade ut ett nät också. Dagen var solig och varm mellan vindbyarna.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 5 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar