Långfärd 2019, del 5, Skärgårdshavet

18.07.2019 kl. 17:48

14.7, söndag

Tog upp nätet och fick alltför mycket fisk: 2 sutare, 1 väldigt stor gädda, 1 lagom matgädda och 2 björkne. Vi slängde i alla tillbaka utom matgäddan. Perfekt med lite färsk mat!

Sutarna såg köttiga ut, men vi visste inte vad det var för något. Det lär vara matfisk enligt google. Kanske vi prövar dem nästa gång.

Mycket tång hade fastnat i nätet, och gäddorna hade levt loppan. Vi höll på en bra stund och redde upp det.

Vi kom iväg efter lunch. Dagen var solig och vindstilla. Massor av båtar var i farten. Vid Nagufärjan blev det riktigt trångt.

De bulliga öarna påminde om en händelse för 16-17 år sedan. Vi hade den då 11-12-åriga sonen med. Han tyckte förstås att seglandet var töögot, och tog varje chans att fräsa runt med jollen och den 9,9 hästkrafter starka aktersnurran. När vi låg vid Houtskär försvann han mellan holmarna och blev länge borta. Det blåste och gick sjö, så vi började bli oroliga. Till slut kom han tillbaka. Han hade åkt vilse, för alla öar såg likadana ut. Det var ju bra att han hittade tillbaka innan bensinen i snurran tog slut.

Farleden upp till Pargas är smal. Det är märkvärdigt att stora fartyg, som kalkbåten, som brukar lossa sin last hemma vid Alholmen, klarar att manövrera här. Vi var glada att vi inte mötte den.

Jag kikade nyfiket på alla hus och stugor som kantade stränderna. Här och där syntes åkermark med mognande sädesfält.

Vi inledde pargasbesöket med en promenad och lite matuppköp. Varken skoaffären eller jeansbutiken syntes till längre. Rätt förståeligt, om de andra kunderna också kommer bara vart 13:e år. Vilken tur att Kjell byggde sina sandaler!

15.7, måndag

När vi steg upp lossade ett fartyg sin last vid kajen, utanför vilken vi ankrat. Fartyget har inte mycket manöverutrymme när det ska ut. Vi beslöt att flytta på oss för att inte ligga i vägen.

Kjell vevade upp ankaret och vi rodde fram ett tiotal meter. Det går bra att ro Bamse när det är lugnt.

Vi gick i land. Kyrkan var öppen och vi gick in.

Den är väldigt stämningsfull, med vackra gotiska valv och målningar, men ändå enkel. Här har 7 seklers människor sökt tröst och svar. Det kändes nästan i atmosfären.

Pargas är en charmig stad. Vi traskade runt en stund och storhandlade vid en välförsedd market, någon kilometer från hamnen.

Vi vilade ofta på hemvägen längs sundet. De 3 matväskorna blev onödigt välfyllda.

Härligt att ha gott om färsk mat igen! Jag band fast krukorna. Inget får ligga löst ombord. Man vet aldrig var man hittar lösöret efter lite sjögång.

Efter lunchen drog vi upp ankaret och styrde tillbaka ut till havs, till Pargas port. Där räknade vi med att ligga i lä för den utlovade sydostvinden på 12-14 m/s.

Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver:

http://http://sevendays.vasabladet.fi/blogoteket/

Det är jag som är Ulla-Maj. Jag fyllde 60 hösten 2016. Det känns som en utmärkt ålder. Jag gillar att skriva och att fotografera. Den här bloggen materialiserar en av mina drömmar.

Kjell är min gubbe sedan 40 år. Vi har tre vuxna barn, fyra barnbarn, hund (Nelli), katt (Hallux) och ett par bikupor. Vi bor i ett egnahemshus i Pedersöre med stor vanskött trädgård.

Bamse är vår båt, en 35 fot lång, gaffelriggad ketch av Colin Archer-typ. Den är ett hemmabygge från början till slut. Skrovet är gjutet i betong, inredning och däck är i furu. Den sjösattes 1999 och har tagit oss på otaliga äventyr sedan dess. Den encylindriga tändkulemotorn Bolinder från 1940-talet har 25 effektiva hästkrafter. Motorn dunkar trofast hur länge som helst, om än rätt högljutt. Den ger Bamse en måttlig fart på knappt 6 knop vid lugnt väder.

Tanken med bloggen var att berätta om våra långfärder till sjöss. Eftersom båten står på land största delen av året blir det många blogginlägg om en massa andra ämnen också. Det kan gälla vardagsliv och –göromål, husmorstips, dråpliga minnen och vad som råkar vara aktuellt. Välkommen till bamsbloggen!

 

bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar